Egenutgivarens styrka i med- och motgångar

Egenutgivarens styrka i med- och motgångar

Att vara egenutgivare är ingen dans på rosor, pengarna ramlar inte in av sig själv. För att lyckas krävs hårt arbete, rutiner, jävlar anamma och uthållighet, samt någon att dela allt detta med.

Jag är tacksam och glad över att få dela allt med min make Jan. Han peppar, stöttar och ger aldrig upp. Om jag är nere lyfter han mig, om jag går på högvarv lugnar han ner mig.

Det är få förunnat att ha en lika stor eldsjäl att dela allt med, någon som brinner för böckerna lika mycket som jag. Eller kanske inte lika mycket, men han vet att jag älskar orden, mina böcker och att vara författare. Därför finns han där för mig och ser till att jag håller drömmen levande.

Om det inte hade varit för Jan hade jag inte skrivit det här blogginlägget, jag hade inte ens varit författare. Jag hade bara drömt om att bli det, skrivit och lagt berättelserna i byrålådorna, så som jag gjorde innan Jan avslöjade för världen att jag var författare.

Ibland har jag vacklat, då har Jan funnits vid min sida. 

När jag fick en stroke och blev halvsidigt förlamad, tränade han mig varje dag, körde tjugo mil för att kunna vara hos mig på sjukhuset två gånger om dagen. När jag inte fick min gångstil att fungera sa han "spring" för det är något jag har gjort i hela mitt liv. Jag sprang, stapplande, med honom som stöd vid min sida och genom löpstegen insåg jag vad jag hade gjort för fel när jag hade promenerat.

Just nu sitter vi i varsitt kontor, när jag vrider på huvudet ser jag honom. En värme sprids genom bröstet. Tänk att vi har fått vara tillsammans i 41 år och fortfarande är lika lyckliga, nej faktiskt lyckligare än i början av vår kärlekssaga.

Min tanke var att det här skulle vara ett tips för dig som egenutgivare, vad du skulle göra för att lyckas. Jag insåg ganska snart att utan Jans stöd hade jag aldrig varit där jag är idag. Därför fick det här blogginlägget handla om min fantastiska man istället.

Hoppas att du också har någon som stöttar dig och står vid din sida i med- och motgång. Livet blir betydligt lättare då.

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius  

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker

Jag älskade verkligen den här boken, från första till sista raden. Vad är egentligen det viktigaste i livet, jobbet eller familjen? Och vad är en familj? Hur känns det när döden lurar just i utkanten av synfältet? Det är frågor som tas upp i den här boken på ett humoristiskt och underbart sätt.

Huvudpersonen är Gustav, 83 år. Karriären har alltid varit viktigast för honom. Han har inte en tanke på att sluta jobba, inte eller har han under hela sitt liv haft en endaste fundering på att skaffa fru och barn. Jobbet har alltid kommit i först hand. Han har nått dit han har strävat och har nu en hög position inom företaget. Men mitt under ett styrelsemöte faller han ihop efter att han har fått en stroke. När han vaknar har han svårt att prata och röra sig. Han är för evigt dömd till andra människors omsorg.

Han har pengar, även om han inte längre har den makt han tidigare har haft. Därför flyttar han in på ett lyxigt äldreboende. Ganska snart upptäcker han att fokus ligger på när familjen kommer på besök. Hur ska han förklara att han inte har någon familj? Van som han är att ta itu med problemet bestämmer han sig för att hyra en familj. Han tar hjälp av en ung flicka som sköter om honom. Sedan börjar castingen för de som söker rollen som hans son, sonhustru och barn. Men under mötet med alla personer har flickan kommit i kontakt med den som står bakom baren på hotellet där mötena sker. Hon har hittat den familj Gustav söker, för det visar sig att mannen har en ensamstående grannfru med två små barn.

Men allting kan inte köpas för pengar, inte ens den perfekta familjen och ingenting går riktigt som Gustav har planerat. Istället upptäcker han andra värden i livet, även om han när nog så motsträvig och håller sig på sin kant in i det längsta.

Som sagt, en bok jag verkligen älskar och hoppas att du tar dig tid att läsa. Gör det!

Susanne Brijker föddes 1969 i Finspång. Hon har en examen i biomedicinsk vetenskap från universitetet i Leiden och en i omvårdnad från Röda Korsets högskola. Idag bor hon i Järfälla utanför Stockholm och arbetar som nattsjuksköterska. Idén om gubben Gustav som hyr en familj fick hon genom sitt jobb där hon träffar många människor som är ensamma på ålderns höst, trots att de har familj.



Boken får fem stjärnor av fem möjliga.

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel. 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskursHitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.
 
Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Nya tider

Nya tider

Envisa förkylningar, influensa, hosta, feber och astmabesvär, samt all denna snö som har fallit och mörkret... Sammantaget har det fått mig att deppa ihop. Jag har verkligen fått leta efter glädjen inom mig, jag som normalt alltid är glad och pigg. Den senaste tiden har det bara varit jobbigt.

Men i morse vaknade jag till sol. Det var lättare att andas efter flera månader med ett järnband runt bröstet, ingen feber, ja allt kändes genast mycket bättre.

Då bestämde jag mig för att det här skulle bli den första dagen på resten av mitt liv. Lite som ett nytt år, då man ger sig själv löften, som man oftast inte håller. Efter min stroke för drygt 10 år sedan har jag inte tränat med mina träningsband. Nu var det dags. Jag dammade av VHS-apparaten, plockade fram ett av banden, utan att veta vilket det var. Hade fullt upp med att försöka dra alla kablar och få ihop allting innan det var dags att träna. När jag tryckte på play och videon spelades upp spred sig ett stort leende över hela ansiktet. Min favoriträningsvideo. Jag körde igång. Inte visste jag att det var så här jobbigt att träna, tänkte jag, förra gången gick det betydligt lättare. Men jag skrattade, tränade på, viftade med armarna och skrattade.

Senare när jag stod i duschen höll jag på att kräkas. Inte för att jag tränat för mycket, utan för att det hade varit för mycket snurr och huvudrörelser, något som jag svårt för nu för tiden. Men jag hade haft roligt och jag bestämde mig för att fortsätta utmana mig och köra träningspasset snart igen. För till slut måste kroppen hitta tillbaka och minnas alltihop, eller hur?

Medan jag duschade kokade maken gröt, så jag kom till dukat bord. Satte igång paddan och läste dagens tidning, BLT. Blev glatt förvånad när jag hittade bilder på två av mina författarvänner, Sofi Poulsen och Astrid Ahlberg, båda fantastiska författare.

Kan nog säga att det har varit en bra start på dagen, även om det inte har blivit så mycket skrivit ännu, men det kommer.

Får jag nu bara vara frisk kommer jag att klara av att börja mitt nya liv. Peppa mig gärna! Det behöver jag för att hitta tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Tillbakablick på Bokmässan i Göteborg 2016 Del 2

Tillbakablick på Bokmässan i Göteborg 2016 Del 2
I morse lade jag ut bilder från bokmässan, det blev Tillbakablick på Bokmässan i Göteborg 2016 Del 1. Sedan var jag tvungen att rusa iväg till optikern och fixa nya glasögon. Har ju gjort sönder dem jag har och har tillbringat hela bokmässan med tejpade glasögon, lite som Harry Potter, men tyvärr hittade jag ingen Hermione. (För dig som inte har läst Harry Potter kanske jag ska förklara att första gången Harry och Hermione möts har han trasiga glasögon. De lagar hon med en trollformel.)

Bokmässans tredje dag började med en helt fantastisk soluppgång. Jag kunde inte se mig mätt på den. Något av det vackraste jag har sett på länge.

Första besökare var min goa vän Lennart Guldbrandsson som inhandlade böcker till sin son. Hoppas det inte var en julklapp, för isåfall har jag förstört det nu...

Som du ser har vi gjort om montern. Det börjar bli alldeles för många böcker och svårt att visa upp alla. Därför flyttade vi ihop de båda små pyramiderna till en enda. Till nästa år ska vi bygga på ännu ett trappsteg på den lilla pyramiden. Tror ändå inte att jag kommer att få plats med alla böckerna...

Ibland önskar jag att alla gick omkring med tydliga namnskyltar på sig, precis som Åsa Öhnell, för det händer något med minnet när jag är på bokmässan. Alla namn är totalt bortblåsta. Jag känner igen ansiktena på alla som kommer på besök, men jag minns endast namnet på ett fåtal. Och de är inte många. Har jag nämnt dig vid namn ska du vara glad, för det är inte ofta jag gör det. Jag har bildminne, men inget namnminne. Därför kommer jag ihåg ansikten på barn som besökte mig förra året, eller till och med året dessförinnan.

 Sölve kommer jag också ihåg. Vi har känt varandra länge.

Nu är det snart dags för seminariet tillsammans med Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson. Kristina skyndar iväg till Speakers lounge för att peppa inför framträdandet. Jag drar mig tillbaka till min alldeles egna plats, där det inte var en enda människa. Jag hade den här härliga utsikten och lugnande klassisk musik från högtalare. Jag laddade rejält.

När vi kom till F3, vår föreläsningssal, stod en fin affisch med alla våra namn och vad vi skulle prata om. Det pirrade i mig. Det kändes lika spännande som vid min allra första föreläsning. Okej, då var det en stor affisch om mig och min föreläsning, men känslan var densamma, förutom att jag inte kräktes i papperskorgarna på väg till föreläsningssalen.

Vi träffas utanför och får en sista chans till att peppa varandra. Lite strul blir det när de signeringsbord vi var utlovade hade lagts beslag på av Adlibris och det bara var Bonniers författare som fick signera där. Vakten vid lokalen ordnade ett kafébord till oss. Dagen efter stod det faktiskt en skylt med "signeringsbord" på bordet.

Det pirrade till lite extra i magen när jag insåg att det faktiskt fanns en kö som väntade på att lyssna på oss.

Tror Kristina har lärt sig att hon ska ha kläder med ficka till nästa föreläsning. Att fästa sändaren i BH-bandet var inte lätt och vi fick oss många goa skratt. När det sedan var Lennarts tur att bli riggad räckte mannen fram en mikrofon till honom. Då skrattade vi ännu mer, för den kunde ju Kristina ha fått.

Så står vi då där, på scen. Vi har tagit på oss våra hattar. Älskar den här bilden från bokmässan i Göteborg när Kristina Svensson, Lennart Guldbrandsson och jag höll seminariet 10 misstag författare gör och drog ned skrattsalvor och applåder. Så kul vi hade på scen. Bästa arbetskompisar någonsin! Om du undrar över hattarna, finns de där för att vi kallar oss för Tre Hattar när vi samarbetar. Boken med samma namn som seminariet hade en strykande åtgång på bokmässan och sålde slut till mångas besvikelse. Men bara på bokmässan. Boken 10 misstag författare gör finns fortfarande att beställa på nätet. Ja, du kan till och med köpa den signerad av mig på fredag hos Akademibokhandeln i Halmstad, eller på lördag, se längre ned.

Det blev ett mycket lyckat seminarium och utanför stod folk och väntade ivrigt på att köpa boken. Jag blev fångad av en norsk förläggare som var intresserad av att ge ut boken i Norge. Mitt i allt detta stack någon till mig två femtiolappar som betalning för 10 misstag författare gör. Senare visade det sig att pengarna inte längre var giltiga. Jag hoppas verkligen att personen inte gjorde det med vilja, för jag litar på folk och ser det som en stor förolämpning om något gör så här mot mig. Ärlighet vinner i längden!

Kunde du inte komma på seminariet 10 misstag författare gör kan du se det här.

Den här bokmässan kom väldigt många Twittervänner som jag inte har sett tidigare. En av dem var Bengt. Vi har haft många fina samtal på twitter och det blev många goa kramar innan vi skildes åt igen.

Det var full fart hela tiden. Lika mycket tryck på samtliga dagar. Något som är lite konstigt för torsdag och halva fredagen brukar vara lugna, men i år var det inte så. Det gjorde att bokmässan bara rusade fram och var över alldeles för fort.

Emma, en debuterande författare i Färgargårdens andar, kom för att se sin bok på bokmässan. Jag kan ana vilka känslor som for igenom henne när hon såg boken i montern. Jag har varit där, minns fortfarande min första bokmässa när Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa fanns i montern.

När jag kom tillbaka från seminariet hade alla försignerade autografblad tagit slut, så det var bara att sätta mig att signera så fort jag fick en liten stund över.

Hanna hade vunnit seminariebiljett och var överlycklig, för det gav henne möjlighet att lyssna på vårt seminarium.

Tack och lov för vänner som förstår hur svårt jag har för namn, speciellt på bokmässan. Min kära vän Ingrid sa när det var dags att signera: "Boken ska vara till mig, Ingrid." Höll på att ge henne ännu en kram av lättnad.

Kusinbarn och kusinens fru kom på besök. Nästan enda gången jag ser dem, förutom på begravningar, därför tyckte jag det var jättekul att jag det här året fick möjlighet att prata med dem.

Björn kom och diskuterade en spännande idé som jag ser fram emot att prata mer med honom om.
Nu blev du säkert nyfiken...

Det var andra året för det här paret, första gången köpte de Den gömda Inkastaden, eftersom mormor är från Peru och vi hankade oss fram med hjälp av min franska och italienska, även om jag inte förstod vissa av hennes ord, så förstod jag andemeningen, precis som hon verkade förstå mig. Ibland hjälpte barnbarnet till att översätta.

Kristina lämnar bokmässan och kommer för en sista kram. Vi har mycket att prata om.

Lill-Kim, döpt efter mig, är redan ett stort fan av mina böcker, trots att han bara är sex år. Han fick sin första bok när han var tre. Den valde han själv och det var Theos Pompeji.

Hans tilltalsnamn är Oskar, men jag har kallat honom Lill-Kim sedan första gången jag såg honom när han var 3 månader. Både mamma, Jessica (som den här gången arbetade för mig i montern) och pappa Hans, är stora fans till mina böcker.

Michaela, en stolt debutant till Färgargårdens andar och en duktig författare.

Det blir många ord på bokmässan och inte alltid så lätt att överrösta alla högtalare som drar på för fullt för att överrösta varandra.

Ibland hör jag inte vad folk säger. På söndagen var jag nästan helt döv och på måndagsmorgonen kraxade jag bara fram orden, hes av att ha talat så högt i fyra dagar.

Anna, jag och Kristina. Tre författare som alltid är lika glada, eller hur tjejer?

Nathalie hade på sig en underbar klänning. DEN vill jag ha!

Ibland återkommer lärare och bibliotekarier år efter år och de blir som nära vänner. Vi diskuterar böcker och när de går i pension fortsätter de komma. Här är en av dem.

Erika, en glad skrivkurselev som kom och hälsade på i min monter på Bokmässan.

Att stå på gångbron över till parkeringshuset Focus var inget jag kunde göra för några år sedan. Första gången jag skulle gå över bron efter min stroke hade jag två personer som ledde mig. Mina vänner Tina och Ingemar. Den här gången kunde jag stå och blicka ut över vattnet och njuta av lördagens alla händelser innan jag gick till garaget för att åka hem och vila. Det var först efter en stund när jag stått där, som jag insåg vad jag gjorde. Du anar inte vilken glädje som for igenom mig i det ögonblicket.

Söndag morgon. Nya kläder. Inte lika många böcker i hyllorna. Jag vet faktiskt inte hur många titlar vi sålde slut, eftersom flickorna snabbt fyllde igen hålen med andra böcker. Men jag vet att det var en hel del böcker som sålde slut.

Min man, min Jan, mitt allt. Min manager, chef, slav, lagerarbetare, ekonomichef... Ja, kärt barn har många namn. Älskade Jan, vad skulle jag vara utan dig?

Här kommer Irma, en mycket begåvad skrivkurselev från i somras. Hon har redan bokat fortsättningskurs. Nästa år är det dags för Irma att debutera, om det inte sker innan dess.

Jag med mina begåvade medarbetare, Jessica och Elin-Sofie. De kunde prata med varandra utan ord och det flöt på bra i montern, ja bättre än bra. Tack tjejer, ni är ovärderliga!

Varje gång det är ett intressant ämne i ABF:s monter ställer jag mig för att lyssna, så även denna gång, men jag får aldrig höra så mycket, för snart är det dags för mig att signera igen.

Speakers lounge var inte lika proppfull på söndagen som de övriga dagarna. Lennart och jag åt lunch tillsammans. Kristina hade åkt hem.

Alltid beredda att rycka ut så fort någon är intresserad av böckerna, Jessica och Elin-Sofie.

 Leffe, jag, Lennart och Leffe.

Kollegan Lill kom på besök.

Den här unga damen har besökt mig i många år.

Så många goa skratt jag får varje dag. Tack alla underbara människor som skänker mig glädje under hela bokmässan.

En av mina Göteborgsfans. Det var ett tag sedan jag såg henne, eftersom hon nu är utflugen och bor i Norge.

Den obligatoriska Piratförlagetväskan. Jag hade inte hunnit besöka Piratförlaget och träffa Jan Guillou under hela mässan. Därför blev jag extra glad när jag hittade honom sittandes ensam vid signeringsbordet vid mässans sista skälvande minut. En signerad bok följde med andra ord med hem.

Elin-Sofies pappa, Henrik, var till stor hjälp i montern och vips var allt nedpackat. Tack!

Jag tycker att den här bilden säger mer än alla ord. Mässan är slut och så är även vi som har varit i monter B09:20 hela mässan. Men även om vi är trötta är vi mycket nöjda och planerar redan för 2017 års bokmässa. Tänk om jag lyckas skriva sex böcker till nästa år också? Vi ses i Göteborg i september nästa år om inte förr, till exempel nu i helgen:

 

På fredag signerar jag hos

Akademibokhandeln Halmstad 16.00-18.00.

På lördag har jag skrivarkurs hos dem 10.00-14.00.

Berättar mer imorgon.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs till sommaren för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans för mig?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Här ser du mina handböcker i skrivandet:

10 misstag författare gör Boken finns som e-bok och som vanlig bok. Medförfattare Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson

"Hej, Tre hattar. Det var ett nöje att få läsa er generösa bok. Jag lärde mig mycket nytt (om bokmässan, egenutgivning, förlagsbranschen etc) och det var spännande och underhållande att få följa era personliga vinklar. Lättläst, informativ, rolig och varierande. Tack!" Med vänlig hälsning Matilda Brasch, svensklärare och hobbyskrivare


 
Att hitta glädje i skrivandet  Fråga efter den hos din bokhandlare, eller beställ den på nätet.

"Kimselius delar frikostigt, handfast och inspirerande med sig av sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser av att skriva berättelser och att vara författare. Att hitta glädje i skrivandet är en bok som fungerar som både sporre och handbok och passar för såväl deltagare på skrivarkurser
som aspirerande författare i blandade åldrar eller allmänt intresserade." BTJ-häftet nr 20, 2015. Lektör Henric Ahlgren

Att skriva med glädje, finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

"Det är en ovanligt inspirerande bok. Så fort du släpper den går du direkt till datorn och börjar skriva själv. Därför att lusten blir SÅ stor efter att ha läst i denna bok att du helt enkelt inte vill göra något annat än att skriva!" Helena Milton 

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här