Boktips: Jordens väktare

Den här boken var en ren nödlösning när jag var ute och långkörde på väg till Göteborg och begravning. Min ljudbok tog slut! Ve och fasa! Jag körde in på närmaste bensinstation och den ENDA bok de hade var Jordens väktare av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Jag köpte den!

Efter tio minuter ångrade jag mitt köp. Det här var ingen bok för mig. Tyckte inte alls om språket. Men... Jag hade ingen annan bok och det var inget intressant på radion, så jag fortsatte lyssna.

Ganska snart hade berättelsen trots allt fångat mig, eftersom den är spännande, med fart och fläkt, bra personskildringar och bra cliffhangers...

Efter en rad kriminalromaner om stockholmspolisen Jacob Colt, kommer nu duon Buthler & Öhrlund med en spänningsroman som har hela världen som scen. Författarna fortsätter att intressera sig för det som händer i samhället runtom oss och nu är det kombinationen miljöförstöring och terrorism som ligger till grund för en intensiv läsupplevelse. USA:s utrikesminister dödas i ett attentat vid ett statsbesök i Ukraina. Tillvägagångssättet är lika enkelt som effektivt: en radiostyrd helikopter bestyckad med sprängämnen spränger hela bilkortegen i luften. Ingen tar på sig ansvaret för attentatet och överste Nicholas Shy vid SSG, en enhet direkt underställd presidenten, får i uppdrag att leda jakten på de skyldiga. Snart sker ytterligare attentat, fast på helt olika ställen i världen: en gasledning sprängs i Ukraina, elnätet i Brasilien saboteras och en kemisk fabrik sprängs i Indien. Ett mönster börjar framträda, men utredningen rör sig alltför långsamt framåt. Stefan Sauk nominerades år 2009 till Iris Ljudbokspris för bästa uppläsning med Buthler & Öhrlunds bok. 

Det ÄR en bra bok, men jag protesterar lite mot att det alltid är amerikanerna som ska rädda världen från undergång. Den här boken kommer säkert att bli film, där skådespelarna står och applåderar hjälten i slutet av filmen. Ja, du vet ju hur sådana där katastroffilmer alltid slutar...

Vill du ha en bok som håller dig fångad hela boken igenom kan jag varmt rekommendera Jordens väktare!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Koncentrationsläger

Många tror kanske att det var tyskarna som uppfann koncentrationslägren under andra världskriget... Men de första som använde sig av koncentrationsläger var spanjorerna under ett kubanskt uppror 1868-1878.

Under boerkriget 1899-1902 byggde engelsmännen många koncentrationsläger. Boerna förde ett effektivt gerillakrig mot de betydligt större engelska styrkorna. Boerna var skickliga ryttare och skarpskyttar. För att bekämpa boerna brände engelsmännen ner deras gårdar och upprättade läger för hemlösa kvinnor och barn.

Den engelska arméledningen hoppades att boerkrigarna skulle ge upp när de insåg att deras familjer utsattes för lidande i koncentrationslägren. De som var anhöriga till boer, som krigade mot engelsmännen, fick ytterst små ransoner av mat och vatten. I lägret dog 28.000 boer, av dem var 22.000 barn. Det innebar att var fjärde fånge dog i engelsmännens koncentrationsläger. Förutom boerna dog ytterligare omkring 14.000 afrikaner i lägren.

De tyska utrotningslägren, t.ex. Auschwitz-Birkenau var en unik nazitysk uppfinning. I Auschwitz-Birkenau mördades mellan 1,2 och 1,6 miljoner människor i gaskamrar mellan 1942-1945.

Några av tyskarnas koncentrationsläger under andra världskriget var: Auschwitz-Birkenau, Belzéc, Bergen-Belzen, Buchenwald, Chelmno (Kulmhof), Dachau, Gross-Rosen (Rogóznica), Janowska, Kaiserwald (Mezaparks), Lódz, Majdanek, Mauthausen, Natzweiler-Struthof (Natzwiller), Neuengamme, Plaszów (Plaschau), Poniatowa, Ravensbrück, Sachsenhausen, Sajmiste, Salaspils (Kurtenhof), Sobibor, Stutthof (Sztutowo), Theresienstad (Terezin) och Treblinka...

Här hittar du en fullständig lista över alla koncentrationslägren i tredje riket.

I min bok På liv och död i andra världskrigets skugga kan du följa några personer i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. En ruggigt otäck berättelse, men fängslande att läsa. För i det djupaste mörker finns det alltid en liten glimt av ljus...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Behåll flödet i berättelsen

En sak som jag har upptäckt under mina år som författare, är att ju oftare jag skriver, desto bättre blir böckerna!

Därför har jag insett att det gäller att hålla igång flödet i berättelsen, att skriva något varje dag och inte göra för långa uppehåll. 

Om du har bestämt dig för att skriva en berättelse, försök att ta en stund varje dag som du ägnar åt skrivandet. Det behöver inte vara någon lång stund, en kvart, en halvtimma, en timma. Det viktigaste är ATT du skriver.

Om du gör på det här sättet håller du hela tiden din berättelse levande inom dig. Den ligger där och pyr och bygger upp sig själv, den arbetar inom dig när du sover, när du gör andra saker och när du väl sätter dig vid datorn eller skrivboken, då kommer orden alldeles av sig själv.

Du kommer säkert att säga att du inte har tid att skriva varje dag, men... Stäng av chatten, låt bli facebook, stäng av tv:n en stund tidigare... Där har du tiden. Eller varför inte gå upp en stund tidigare på morgonen? Det är då många av oss har mest energi. Det är även då orden ligger precis under ytan, efter att ha bearbetats av hjärnan under natten.

Behåll flödet i din berättelse, så ska du se att du skriver den bästa berättelse du någonsin har gjort!

Lycka till!

Kramisar Kim

Här kan du läsa mina blogginlägg om Skrivprocess/Skrivtips
(Senaste inläggen hittar du längst ned på sidan)
Min allra första bok
Skriva en bok
Ge ut böcker på eget förlag 
Bokomslag, från idé till färdig produkt 
När blir du författare?
Min källa till inspiration 

Skriv en bok, föreläsning på Bokmässan i Göteborg 23 september 2010
Att arbeta med flera böcker samtidigt 

Det var så här det började 

Spökskrivare 
Tänk vad ett ord betyder mycket
Lugn och harmonisk av böcker
Skrivarskolor Sommarkurser 2010
Skrivarkurser Sommaren 2011

  

Skicka din berättelse till förlag
Jobba med gula lappar och se exempel.
Nya gula lappar och skrivtips.
Hitta ditt författarspråk 
Kött på benet

Huller om buller-tekniken
Första meningen
Slutet 
Ge dig tid att stanna upp
Om jag ändå kunde tänja på tiden
Motivation och disciplin
Snart klar 
Korrekturläsning
När allting finns där och har bråttom att komma ut 

Det kom ett mail 
Skriva för skrivandets skull
Skriva synops 

Att arbeta med ordspråk
Synonymer, en spännande lek med ord
Läsarna är viktiga
Att använda sig av livserfarenhet i sina böcker

När inspirationen flödar 
Sprudlande skrivarglädje 
Kreativitet och vardagsbestyr
Skrivprocess och drömmar

Mellan dröm och verklighet
Skrivandet och livserfarenhet
Korrekturläsarna

Skrivkramp?  

Vad händer på nätet när jag dör?
Skrivglädje 
Skriv medan du sover
Skriv direkt ur hjärtat!
Iaktta och memorera...
Tid att skriva

Bygg upp din berättelse
Skrivandets alla små stunder
Skrivlängtan
Skrivklådan stillad...
Skrivar-endorfiner
När skrivandet känns som bäst
Vad ska jag berätta om?
Skriva för barn och ungdomar
Så många ord!
Steg för steg
Ord föder ord

Hur viktig är bokens titel och hur väljer du namn på boken?
Skicka din berättelse till ett bokförlag
Det händer något magiskt... 
Att ta kritik
Glöm inte backupen!!!
Skriva slutet först...
Fasta Gula lappar 
När fantasin tar över kan det bli så här...

Berättelsen färdig, fortsätt jobba!  

Skriv din berättelse genom någon annan / Spökskrivare

Hur gammal ska man vara för att bli författare?

Namn.

Hjälp på vägen

En gång

Det är så många ord 

Första raden i berättelsen

Svar på många frågor 
Bli en ny Camilla Läckberg!
Boken inom dig
Gula lappar och innehåll 

Vill du ha fler skrivtips kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se 

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se 

På flykt från andra världskrigets fasa på väg till tryckeriet!

Nu är På flykt från andra världskrigets fasa på väg till tryckeriet. Lite senare än beräknat, men bättre sent än aldrig...

Boken är planerad att komma ut 15 augusti i år, förmodligen blir det lite försening...

Här är några omdömen om boken:
"Den bästa bok Kim har skrivit!" Harry Eriksson
"Man sitter som på nålar ända till sista sidan." Ingela Svensson
"Det här är en av Kims bästa böcker hittills!" Kristina Fridensköld
"Kim har faktiskt överträffat sig själv! ... Hon har funnit en ny vinkel i tidsresandet som är en riktig nervkittlare... LÄÄÄÄÄS!!!! Annelie Nilsson

Baksidestexten på boken:
Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina liv.
En rafflande bok som skildrar andra världskriget i ett ockuperat land: motståndsrörelsens kamp, judarnas öden, händelsen i Vélodrome d'Hiver, nedskjutna flygare, samt de franska invånarnas liv. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas berättelser.
En ruskigt rafflande historisk äventyrsbok, som avslutas med en gedigen faktadel om andra världskriget.

Ett litet smakprov ur boken:
Av personernas klädsel, utseende och de rullande r:n förstod Ramona att de befann sig i Frankrike. Var visste hon inte, och inte heller vilket datum det var, men hon visste vad som skulle komma att hända den sextonde och sjuttonde juli 1942 i Paris.

Ramona hoppades innerligt att det hemska inte redan hade hänt, utan att hon hade möjlighet att hjälpa åtminstone några judiska familjer att slippa ifrån det avskyvärda som var på väg att ske.

Det kändes som om hon fick en andra chans att förändra andra världskrigets historia, för i den stunden var Ramona säker på att det var dit Theo och hon hade kommit ytterligare en gång.

Efter deras tidigare resa i tiden till de hemska judeförföljelserna i Tyskland, under andra världskriget, hade Ramona lärt sig en hel del. Hon hade hört många viktiga saker som hon hade lagt på minnet, inte för att hon ville, utan för att de var så hemska och avskyvärda att hon inte kunde utplåna dem ur sitt huvud, hur gärna hon än ville...

Här ser du hela omslaget med baksidan också.

Du kan läsa ännu mer ur boken på min hemsida www.kimselius.se

Snart kommer det att läggas ut flera kapitel på Smakprov och Provläs. Håll utkik ifall du vill läsa mer smakprov ur boken.

Här kan du läsa tidigare  inlägg som har något att göra med På flykt från andra världskrigets fasa.

Här får du veta mer om Davidsstjärnan/Judestjärnan.

Här kan du läsa mina tidigare faktablogginlägg om andra världskriget.

På Theo och Ramonas alldeles egen hemsida www.theoochramona.se kan du läsa rader ur boken.

Ja, nu är det bara för mig att vänta på att den här boken och På liv och död i andra världskrigets skugga ska komma från tryckeriet, så jag kan ställa dem i MIN bokhylla.

Under tiden jag väntar på dem tänker jag påbörja ett hemligt bokprojekt, som jag kommer att berätta mer om här på bloggen längre fram!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Vad tycker du om de här?

Nu har jag fått omslagen till På liv och död i andra världskrigets skugga













Och På flykt från andra världskrigets fasa:

 Nå... Vad tycker du om de nya böckernas omslag?

Jag väntar med spänning på att få hålla de båda nya Theo och Ramona-böckerna i min hand och njuta av att få ställa in ytterligare två av mina egna böcker i min bokhylla... Är otroligt nöjd med båda de här böckerna. Ska bli sååååååååå spännande att få höra vad mina läsare tycker om böckerna när de kommer ut i augusti.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Vad duktig du är...

"Vad duktig du har varit!" sa föräldrarna och såg stolt på sin son, där de stod framför de stora staplarna med kluvna stockarna. Han nickade och tog emot berömmet.

Hon log och mindes hur hon stått i regnet och blåsten och kämpat med de urtunga stockarna, hur hon hade hävt sig på ena änden av stocken för att få upp den på klyven, hur hon på kvällen nöjt hade lutat sig tillbaka i fåtöljen med möra muskler. Hennes man hade suttit i sin fåtölj, djupt försjunken i ännu en fotbollsmatch. Ölflaskorna stod på bordet. Chipspåsen var tom. Han hade frågat vad det blev för mat och hon hade rest sig upp och gått för att laga den. Men om allt detta sa hon inget, hon bara log.

"Vad duktig du är som har målat huset!" sa dem och såg på hennes man. Han sken som en sol över allt beröm och sög i sig det, utan att med ett enda ord säga att det inte var han som hade utfört arbetet.

Hon log och tänkte på de brännande heta dagarna då hon skrapat bort den gamla färgen och sedan varvat vedklyvningen med att måla huset, medan mannen antingen följt fotbolls-VM på tv eller suttit i skuggan under ett träd med en bok och några öl.

"Vad duktig du är som har lagat en sådan god middag", sa föräldrarna och såg på sin son. Hon sa ingenting, bara log och tänkte på allt hon hade gjort innan de där köttstycken hade lagts på grillen.

Hon hade varit till kötthandlaren och valt ut köttet, gjort en god marinad. Låtit köttet lega i marinaden i sex timmar, medan hon gjorde en god potatisgratäng, kryddsmör, sås, sallad, förrätt och efterrätt. Hon hade dukat bordet, vikt servetterna och dessförinnan strukit den vita bordsduken. Allt han hade gjort var att lägga köttet på grillen och vända på köttbitarna när hon hade sagt till.

"Oj, har du gjort altan också? Vad duktig du är!" sa föräldrarna stolt och såg på de andra gästerna. "Tänk när han var yngre var han inte alls så händig. Om han målade var det han som fick mest färg på sig, om han snickrade... Ja, det hände inte så ofta att han gjorde det, eftersom det aldrig blev bra. Nu har vår son minsann vuxit upp till en riktig karlakarl!"

Föräldrarna sträckte på sig, stolta över sin son, som nu började se lite generad ut när han tog emot berömmet. Ändå kunde han inte låta bli att suga i sig det.

Hon mindes hur hon hade varit till brädgård och valt ut raka plankor. Hon hade försökt ta dem utan alltför många kvisthål. Han hade suttit på en stol under solparasollet och kommit med uppmuntrande glada rop medan hon snickrade ihop altanen. "Där missade du en spik! Du... sitter inte spikarna för tätt ihop? Ska du verkligen ha den där brädan?" Hon hade lett mot honom och fortsatt hamra. Låtsats att hon inte hörde hans kommentarer. Hon visste ju att han ville vara en riktig karl, men inte klarade det. Hon hjälpte honom att hålla skenet uppe. Det hade hon inget emot, för hon älskade honom trots allt.

De såg på sin svärdotter och hennes ständiga leende. "Du måste vara stolt över att ha en sådan duktig man", sa dem. Hon log. "Hur ska du klara dig utan honom om han skulle dö?"

Hon log och tänkte: "Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt själv, precis som jag har gjort hela tiden..."

"Vad duktig du är", hörde hon svärföräldrarna säga ännu en gång, när hon gick in för att hämta mer kaffe.

Inne i huset lät hon leendet försvinna från sina läppar. Hon gick fram till spegeln och såg på sig själv. Tyst viskade hon: "Vad duktig du är...!" Sedan log hon igen.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

En sagolik plats...

"Kom igen din latmask" skrek Sami.
"Jaja, vad tror du att jag är? En robot?" sa Colin.
"Men du har ju bara dragit vagnen i tre dygn och du är redan trött", sa Sami.
"Men bofflar blir trötta rätt så fort och om du inte visste det så har du lärt dig något idag", sa Colin.
Sami sa inget, för han visste att Colin var stor i käften och skulle säkert babbla vidare om sin trötthet om han sa något.
Dom två vännerna var på väg till Maledon, en stad som var långt borta från där dom bodde.
Dom kom från den lilla byn Sonigin.
Samis pappa hade dött. Han hade varit gycklare en gång i tiden, men nu fick Sami ta över hans plats, men det fanns ett problem, han var väldigt dålig på att dra vitsar.
Colin var en boffel, en blandning mellan buffel och leopard. Men han hade något speciellt, han kunde tala.
Solen stod lågt vid horisonten och Sami fick skugga ögonen med ena handen när han spanade ut i fjärran.
"Hur långt är det dit egentligen?" sa Colin.
"Jag vet inte, kanske två dygn till, det beror på hur snabbt du drar vagnen", sa Sami.
"Hör på här! Jag har dragit den här vagnen i tre dygn, jag har ont i ryggen och svettas ihjäl medan du sitter där och får säga vad du tycker", sa Colin andfådd.
"Men du är ju ett dragdjur", sa Sami lugnt.
"Men det betyder inte att du får behandla mig som du vill", sa Colin som nästan grät.
"Okej, ta inte illa upp, jag ska inte stressa dig mer..." sa Sami.
"Tack!" sa Colin och blev lugn igen.
"Köpmannen sa att det kunde dyka upp banditer längs vägen", sa Sami och tittade runt omkring sig som om han precis hade fått reda på det.
"Va!? Varför sa du inget tidigare, jag hade kunnat sätta på mig någon utrustning", sa Colin oroligt.
"Var inte orolig, vad vill banditer med oss och göra?" sa Sami lugnt. Men innerst inne var han lika orolig som Colin.
"Nej, du har rätt, de rafsar bara åt sig våra pengar och dyrbarheter och går sin väg", sa Colin sarkastiskt.
"Sluta larva dig, det kommer inte att hända", sa Sami för att lugna ner boffeln.
"Om du säger det så", sa Colin och gick vidare med vagnen fastbunden runt magen.
Sami satt på vagnen i sina alldeles egna tankar. Han tänkte på när han hade tagit farväl av sin mamma i Sonigin. Han hade sett hur hon tvingat fram ett leende när de skulle ta farväl. Innerst inne så hade hon tänkt ifall hon någonsin skulle få se sin älskade son igen.
Han hade lovat henne att komma tillbaka. Men innan han återvände skulle han först försöka få ett jobb som hovnarr hos kung Maximus i Maledon. Han hade hört att Maximus var en fin och rättvis kung.
"Kom igen, jag får långtråkigt, dra en vits!" sa Colin som inte stod ut med tystnaden längre.
"Inte helst nu, jag tänker", sa Sami.
"Ska du säga så till kung Maximus också när han ber dig att dra en vits?" sa Colin.
Det kom inget svar.
"Du kommer ju verkligen bli populär, nere i fängelsehålan, eller ännu värre, du kan bli halshuggen!" sa Colin oroligt.
"Du förstår inte, det krävs rätt plats och rätt publik. Jag kan inte dra en vits bara sådär", sa Sami irriterat.
"Jag kan vara din publik", sa Colin snällt.
"Okej, jag ska försöka, men var snäll och avbryt mig inte", sa Sami.
"Som du vill", sa Colin.
"Öh... Var hälsade mina damer och herrar! Jag påstår inte att det tog lång tid att resa hit, men när jag for hemifrån gick jag i blöjor!" Han gjorde en paus och väntade sig skratt, men det kom inget. Då fortsatte han.
"Ja, som barn hade jag det svårt. Vi var fattiga och visste inte hur långa vi var för vi åt oss aldrig mätta", sa Sami och väntade fortfarande på ett litet skratt, men det kom inget.
"Jag vet! Du kanske kan bli byggnadsarbetare i Maledon", sa Colin.
"Kom igen! Så dålig var den inte", sa Sami.
"Nej, den var inte dålig, men det var bara det att jag inte kunde se någon humor i den", sa Colin ärligt.
Det började bli mörkt. Buskarna var torra och skulle ge lite skydd i alla fall.
"Här stannar vi inatt", sa Sami.
"Äntligen", sa Colin och pustade ut.
Efter att de ätit, vilade de sig vid lägerelden. Då och då släppte Colin en enorm prutt.
"Förlåt, det är torrfodret", sa Colin.

Sami vaknade. Solen lyste starkt på dom. Om dom skulle hinna till Maledon så var dom tvungna att skynda sig.
"Kom igen nu Colin, vi måste skynda oss!"
"Ska man aldrig få sova så länge man vill", sa Colin.
"Var tyst, jag tror att någon är i fara", sa Sami tyst.
På ganska så nära håll kunde både Sami och boffeln se ett gäng banditer på stora, svarta hästar attackera en vagn.
"Vi måste hjälpa dom", sa Sami.
"Men vi riskerar våra liv", sa Colin.
Sami brydde sig inte om den jobbiga boffeln.
En bandit fick genast syn på Sami. Colin hade gömt sig bakom buskarna. Nu var dom på väg mot Sami efter att ha lämnat männens döda kroppar vid sidan av vagnen.
Banditen kom jämsides med honom, lutade sig ner ur sadeln och svingade sitt svärd i ett enda hugg, men missade tyvärr. Då tog Sami chansen och gjorde samma sak, han kände hur svärdet gick igenom banditens midja. Hästen rusade vidare medan banditen låg på marken och vred sig om av smärta, medan blodet rann ut och bildade en pöl. Sami tänkte skrika av glädje när plötsligt något tungt träffade honom i ryggen så luften gick ur honom. Han ramlade på marken och rullade runt flera varv och blev liggande på rygg. Han hade inte sabeln i handen längre och framför honom stod en stor, kraftig bandit. Han flinade.
Banditen tog tag i klubban som han nyss slagit Sami med och gjorde sig beredd att använda den igen.
Sami slängde blicken på sabeln.
"Glöm det pojk! Du når den aldrig", sa banditen som precis tänkte klubba ihjäl Sami.
Sami bad en bön och hoppades få komma till himlen, men slaget kom aldrig.
I stället kom ett stort, hårigt djur och stångade banditen mitt i bröstet och slängde honom på marken som en trasig docka.
"Tack Colin", sa Sami.
"Ingen orsak", sa Colin.
Sami tog tag i sabeln och sprang vidare. En annan bandit var på väg mot honom, men Sami var beredd och med ett sabelhugg mot hans huvud föll han bakåt.
"Ha! Så ska det se ut gosse!" vrålade Colin.
Efter att ha dödat alla banditerna så gick dom fram till den övergivna vagnen. När Sami gick in så var den inte övergiven. Där låg en hopkrupen flicka, en vacker en.
Sami rörde henne för att se om hon levde, det gjorde hon.
"Släpp mig idiot! Hur vågar du röra mig!" skrek hon.
"Förlåt, jag trodde..."
"Jag struntar i vad du trodde", sa flickan och lät inte Sami avsluta sin mening.
"Hur går det där inne?" sa Colin.
"Bra, det är bara nån fånig flicka, hon tänkte slå mig."
"Nån fånig flicka!? När min farbror får reda på detta så kommer han ta fast dig och dom andra banditerna", sa hon.
"Jag är ingen bandit. Vi har räddat dig och du är inte ens tacksam", sa Sami.
"Menar du det? Och var är mina livvakter?" frågade hon. 
"Döda, allihop", sa Sami besviket.
"Varför kom du in hit då?" frågade flickan.
"Vi ville bara se vad det var för dyrbart dom vaktade", sa Sami.
"Dom vaktade mig idiot! Har ni ens nån aning om vem jag är?" frågade hon ilsket.
"Nej... Jag tror inte det", sa Sami.
"Jag är prinsessan Jelina av Maledon", sa hon och satte händerna i sidorna.
"Maledon! Vilket sammanträffande, det är dit vi... förlåt, sa du prinsessa?", frågade Sami som inte hade fattat vad hon sa.
Ja, din dummer! Kung Maximus är min farbror", sa Jelina.

Det tog en stund innan dom gick ut.
"Så vad gör ni här ute?" frågade Jelina nyfiket medan hon hoppade upp på vagnen och Colin drog vidare.
"Vi är på väg till Maledon, ers höghet. Jag hade tänkt ställa upp som hovnarr hos din farbror Maximus", sa Sami.
"Jaha, är du bra på att dra vitsar?" frågade hon.
"Ja... jag är väl rätt så begåvad er höghet", sa han.
"Dra en nu då", sa Jelina.
"Jag har ingen just nu, men när vi kommer fram lovar jag att ers höghet får höra en", sa han med all sin respekt.

Det här var en del av gästberättaren Hevanov Muafaq Mohammeds berättelse om Sami och Colin. Berättelsen är på ytterligare tjugo sidor... Mycket spännande, det lovar jag dig. Och som de flesta sagolika berättelser har den ett lyckligt slut:

Folket hyllade sin nye kung Sami och drottning Jelina. Tillsammans fick dom två barn, en pojke och en flicka som hette Vivian och Viktor. Colin fick en massa boffelungar han med.
Sedan levde alla i hela Maledon lyckliga i alla sina dagar... SLUT

Heavanov kommer från klass 6A i Brännaregårdsskolan i Olofström och har tillsammans med alla sina klasskamrater skickat fantastiska berättelser till mig. I våras besökte jag skolan och arbetade med skrivprocessen och det känns underbart att se resultatet av vårt gemensamma arbete. Som vanligt var det svårt att välja en vinnare. Heavanovs berättelse var annorlunda och kändes lite som en berättelse ur "Tusen och en natt". Därför fick Heavanovs berättelse vinna. Grattis!

Här kan du läsa de tidigare Gästberättarnas mycket spännande berättelser.

Här kan du läsa om mitt besök i skolan.

Vet du... Efter att ha suttit och läst elevernas berättelse och tänkt tillbaka på hur roligt jag hade under vårens föreläsningar, så längtar jag till höstens föreläsningsturné.

Skulle du vilja att jag kom till din skola kan du gå in här och kika hur du bokar mig för en föreläsning. Kanske vi ses i höst?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se