När allting bara handlar om orden och berättelsen stadigt byggs upp inom mig, då känns det som allra bäst.
Jag försvinner bort i fantasin och är fysiskt närvarande, men inte psykiskt. För inuti mitt huvud lever jag i boken, tjugofyra timmar om dygnet.
Just där är jag nu, mitt i fantasin. Därför blir mitt blogginlägg inte så långt idag. För jag ska försvinna bort i fantasin igen, till andra världskrigets fasor. Researchjobbet ger mig mardrömmar för första gången, därför gäller det att få ur mig allt det som hjärnan sysselsätter sig med på natten.
Vi hörs imorgon igen!
Kramisar från Kim som just nu befinner sig mitt i ett brinnande krig, eller...
tisdag 4 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det känns häftigt att vara "borta" - har varit det oxå, men inte 24 timmar, bara under tiden jag skrivit aktivt.
SvaraRaderaIbland har jag hoppat högt när det ringt på dörren - en märklig känsla när man mentalt är djupt inne i en skog med 'människor' som egentligen inte finns och kroppen samtidigt är i en lägenhet i stan.
Men härligt är det:-)
Just nu drömmer jag färgstarka drömmar som en vännina var alldeles förundrad över att jag kom ihåg så i detalj. Kan förstå att du är upptagen i sinnet efter dina drömmar.
Kram från Ebba
Hej Ebba. Underbart att höra att det finns fler än jag som kan försvinna bort helt och hållet när de är i skrivartaget. Precis så som du beskriver känner jag också.
SvaraRaderaDu får lägga till Bloggföljare på din blogg så jag kan följa dig. Har lagt till dig här på min blogg, har du sett det? Jag kommer också ihåg mina drömmar i detalj. Det är till stor hjälp i mitt författarskap. Kram Kim