Sankta Psyko av Johan Theorin är en sanslöst bra bok. En psykologisk thriller utöver det vanliga. Den är så spännande att man inte vill sluta läsa/lyssna. Den här mp3-boken fick jag som gratisbok på bokmässan 2011. Titeln lät inte spännande så jag har väntat med att lyssna på boken och jag blev totalt överrumplad över hur bra boken var. Nu kommer jag definitivt att lyssna på fler böcker av Johan Theorin.
Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i
svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från
ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans
på västkusten.
Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som
förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det
ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta
Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda
våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där
patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa
sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de
underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på
kliniken.
Jan är en duktig pedagog, men han har också
hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände
nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då
arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om
att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice
Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren,
är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är
förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna
avdelningarna och möta Alice igen växer.
En natt när barnen
sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar
gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.
Med Sankta Psyko har Johan Theorin åstadkommit en psykologisk rysare i toppklass.
Om Blodläge:
"Smart och underhållande" Svenska Dagbladet
"Bättre än så här kan det knappast bli." Östgöta Correspondenten
Tycker om att boken är helt oförutsägbar och slutet blev en total överraskning: "Nej!" sa jag högt, för jag hade tänkt mig ett annat slut, samtidigt blev jag mycket glad över att författaren lyckades överraska mig ända till sista raden. LÄS BOKEN!!!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
lördag 9 juni 2012
fredag 8 juni 2012
Skrivtävling där vinnaren får sin berättelse publicerad i en bok
Det här är en chans som du bara inte får missa om du vill slå igenom som författare. Tävlingen har just börjat och du har nästan två hela månader på dig att skriva din berättelse.
Sommarskräck!
Som ni kanske gissat handlar det om att skriva en otäck historia som utspelar sig under sommaren.
Det kan vara mordmysterium, skräck, triller, fantasy, scifi ... det är inte så noga, det viktiga är att ni får med SOMMAREN och NÅGOT OTÄCKT.
Tävlingen startar idag, 1:a juni och vi tar emot bidrag fram till den 31 juli.
Vinsten då? Vad vinner ni?
Jo, vinnaren får sin berättelse publicerad som e-bok hos Vulkan!
Hur coolt är inte det?!
ASCOOLT!
Lite regler vi vill att ni följer:
- Berättelsen (prosa här people!) måste utspela sig under sommaren.
- Den måste innehålla element av skräck, spänning eller andra otäckheter.
- Texten får inte vara längre än 200 sidor A5 (MAX 400 000 tecken), kortare texter/noveller är helt okej.
- Tävlingen är endast öppen för 1av3s medlemmar.
Sänd den som bifogat dokument till: seskasenni@gmail.com
En
viktig sak att veta är att det tar två (2) till tre (3) månader för
Vulkan att färdigställa en e-bok, så det är först till hösten boken
kommer att finnas till beskådan!
Kom igen nu 1av3:are!
Skräm livet ur oss!!!
Om du inte redan har upptäckt sidan 1av3.se tycker jag du ska gå in och kika där. Har du författarambitioner, eller redan har slagit igenom är detta en bra sida för dig. Här hittar du många tävlingar, du får respons på de texter du lägger ut på sidan och du får många trevliga vänner. Kika in här. Missa inte att du måste vara medlem i 1av3.se för att få delta. Medlemskapet kostar ingenting.
Lycka till i tävlingen!
Hmm, om jag skulle ta och skriva en skräckberättelse...
Missa inte heller min tävling här på sidan: Vinn en signerad bok.
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
torsdag 7 juni 2012
Skrivprocess: Läs om och om igen...
Något av det viktigaste när man skrivit en berättelse är att läsa den, många gånger.
Du ska läsa den om och om och om och om igen. Var inte rädd för att ändra, ta bort, lägga till, byta ut ord, ta bort onödiga ord etc.
Ofta lägger vi in utfyllnadsord: så, ju och några andra småord.
Det är också lätt att vara för övertydlig i berättelsen. Var inte det, låt läsaren få tänka lite själv. Stryk den där förtydligande meningen som du har i texten. Ta bort ett helt stycke, om det gör texten mer spännande och får läsaren att tänka till och reagera.
Många tycker att det är förlagets sak att korrigera, ändra, ta bort och göra texten tryckfärdig. Visst, det gör de, men du har störst chans att få ditt manus antaget om du själv har gjort alla de större bearbetningarna. Förlaget kommer ändå att ha kommentarer om ditt manus.
Lämna ett så färdigt manus du kan. Om det innebär att du måste läsa berättelsen 30 gånger, gör det!
Har du någon bekant som är duktig på svenska och vågar kommentera din berättelse, be den personen läsa det du skrivit och lämna en rödpenna tillsammans med manus. Då förstår personen att det är tillåtet att ändra. Sedan är det upp till dig om du vill följa din väns föreslagna ändringar.
Jag har hållit på och petat i min bok Mayafolkets Hemlighet länge nu.
Flera personer har fått säga sina åsikter om manus. Därefter har jag gjort ändringarna och läst, läst, läst, om och om igen. Jag har strukit och lagt till.
I sista omgången tittade jag på småorden, de där som är mest utfyllnad och inte behövs för handlingen. Nu är de strukna. Nu ska manus läsas en sista gång, bilderna är inlagda och boken är så klar den kan bli innan den går till tryck.
Min värsta korrekturläsare går just nu igenom mitt manus: min man. Han vågar säga vad han tycker och tänker. Än så länge har han inte sagt så mycket och det brukar vara bra.
Dessutom har de andra korrekturläsarna/lektörerna tyckt till om boken och de är mycket nöjda med vad de har läst, eller vad sägs om de här kommentarerna:
"Spännande på ett helt annat plan än tidigare böcker. Måste sträckläsas!" Ingela Svensson.
"Nu har Kim gjort det igen - VAD ÄR DET SOM HÄNDER?" Annelie Nilsson.
"Som alltid bjuder Kim sina läsare på en spännande blandning av myt, fiktion, fantasi och historia presenterat i miljöer som vittnar om hennes noggranna researcharbete och kunskap om de tider och platser där bokens händelse utspelar sig." Kristina Fridensköld.
"Mayafolkets Hemlighet är en bok som fick min fantasi att flöda och gav mig en känsla av att magi är möjligt!" Roxana Kaboli.
Tänk dig för, inte bara en gång, utan flera gånger innan du skickar ditt manus till förlaget. Har du läst igenom det tillräckligt många gånger? Känns det bearbetat? Är du helt nöjd med ditt manus?
Ta och läs det en sista gång, för säkerhets skull. Jag lovar, du hittar alltid något du vill ändra på!
Lycka till!
(Hur många gånger tror du jag har läst det här inlägget?)
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Du ska läsa den om och om och om och om igen. Var inte rädd för att ändra, ta bort, lägga till, byta ut ord, ta bort onödiga ord etc.
Ofta lägger vi in utfyllnadsord: så, ju och några andra småord.
Det är också lätt att vara för övertydlig i berättelsen. Var inte det, låt läsaren få tänka lite själv. Stryk den där förtydligande meningen som du har i texten. Ta bort ett helt stycke, om det gör texten mer spännande och får läsaren att tänka till och reagera.
Många tycker att det är förlagets sak att korrigera, ändra, ta bort och göra texten tryckfärdig. Visst, det gör de, men du har störst chans att få ditt manus antaget om du själv har gjort alla de större bearbetningarna. Förlaget kommer ändå att ha kommentarer om ditt manus.
Lämna ett så färdigt manus du kan. Om det innebär att du måste läsa berättelsen 30 gånger, gör det!
Har du någon bekant som är duktig på svenska och vågar kommentera din berättelse, be den personen läsa det du skrivit och lämna en rödpenna tillsammans med manus. Då förstår personen att det är tillåtet att ändra. Sedan är det upp till dig om du vill följa din väns föreslagna ändringar.
Jag har hållit på och petat i min bok Mayafolkets Hemlighet länge nu.
Flera personer har fått säga sina åsikter om manus. Därefter har jag gjort ändringarna och läst, läst, läst, om och om igen. Jag har strukit och lagt till.
I sista omgången tittade jag på småorden, de där som är mest utfyllnad och inte behövs för handlingen. Nu är de strukna. Nu ska manus läsas en sista gång, bilderna är inlagda och boken är så klar den kan bli innan den går till tryck.
Min värsta korrekturläsare går just nu igenom mitt manus: min man. Han vågar säga vad han tycker och tänker. Än så länge har han inte sagt så mycket och det brukar vara bra.
Dessutom har de andra korrekturläsarna/lektörerna tyckt till om boken och de är mycket nöjda med vad de har läst, eller vad sägs om de här kommentarerna:
"Spännande på ett helt annat plan än tidigare böcker. Måste sträckläsas!" Ingela Svensson.
"Nu har Kim gjort det igen - VAD ÄR DET SOM HÄNDER?" Annelie Nilsson.
"Som alltid bjuder Kim sina läsare på en spännande blandning av myt, fiktion, fantasi och historia presenterat i miljöer som vittnar om hennes noggranna researcharbete och kunskap om de tider och platser där bokens händelse utspelar sig." Kristina Fridensköld.
"Mayafolkets Hemlighet är en bok som fick min fantasi att flöda och gav mig en känsla av att magi är möjligt!" Roxana Kaboli.
Tänk dig för, inte bara en gång, utan flera gånger innan du skickar ditt manus till förlaget. Har du läst igenom det tillräckligt många gånger? Känns det bearbetat? Är du helt nöjd med ditt manus?
Ta och läs det en sista gång, för säkerhets skull. Jag lovar, du hittar alltid något du vill ändra på!
Lycka till!
(Hur många gånger tror du jag har läst det här inlägget?)
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
onsdag 6 juni 2012
Vårens sista föreläsning och barndomsminnen
Då var det dags för vårens sista föreläsning. Kändes lite vemodigt, samtidigt som det var roligt att möta dessa elever igen. Hade träffat dem för en månad sedan och nu var jag tillbaka i Vilbokens skola, Jämshögs skola och Kyrkhultsskolan för att arbeta med skrivprocessen. På följande bilder kan du se resultatet. Längre ner kommer jag även att berätta om ett barndomsminne som dök upp när jag förberedde det här blogginlägget.
Jag började på Vilbokens skola i Olofström:
Här samlar jag ihop skrivmaterialet för att ge mig iväg till en ny skola.
Efter en mycket givande skrivstund med eleverna på Vilbokens skola fortsatte jag till Kyrkhultsskolan i Kyrkhult.
Här har jag ritat upp hur jag arbetar fram en bok. Förstår du något av min skiss?
Eleverna lyssnar uppmärksamt och tar till sig det jag berättar, för att strax därefter påbörja sina egna berättelser.
Sedan bar det av till Jämshög och Jämshögs skola:
Här läser jag högt ur min bok Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland. När jag avslutat kapitlet är det dödstyst i klassrummet, sedan hör jag ett rop: "Nej! Sluta inte nu, fortsätt!"
Det känns bra!
Här ser ni alla sjätteklassarna på Jämshögs skola samlade.
Ja, det var sista föreläsningen för i vår. Några av eleverna skulle iväg på skolresa under helgen och jag funderade på om jag någonsin reste på skolresa när jag gick i skolan.
Jag funderade länge utan att komma på en enda skolresa. Däremot kom jag ihåg skoldanserna vi hade varje vår. Minns en väldigt pinsam händelse. Jag hade spanat in en urgullig kille, som jag knappt vågade tala med eftersom han gick två klasser över mig.
På skoldansen kom han fram till mig där jag stod vid köksön och tittade ut över lokalen. Dansen höll nämligen till i skolmatsalen. Jag trodde att jag skulle dö när killen jag spanat in under hela vårterminen kom fram för att prata med mig. Mina ben blev plötsligt alldeles svaga och bar mig inte. Jag lutade mig bakåt, där fanns något att sitta på, så jag satte mig och föll genast till golvet med ett brak, mitt framför den skrattande pojken, som vände på klacken och gick.
Kvar låg jag bland alla bruna träbrickor som fallit omkull när jag satt mig på dem. Pinsamt värre! Jag lämnade lokalen efter att ha plockat upp brickorna och gick inte in till dansen mer. Sedan var jag mycket tacksam för att det inte var så många dagar kvar av den terminen...
Ja, det är ett starkt minne, men någon skolresa kommer jag inte ihåg. Är det minnet som sviker mig, eller reste vi aldrig på skolresor på min tid?
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Jag började på Vilbokens skola i Olofström:
Här samlar jag ihop skrivmaterialet för att ge mig iväg till en ny skola.
Efter en mycket givande skrivstund med eleverna på Vilbokens skola fortsatte jag till Kyrkhultsskolan i Kyrkhult.
Här har jag ritat upp hur jag arbetar fram en bok. Förstår du något av min skiss?
Eleverna lyssnar uppmärksamt och tar till sig det jag berättar, för att strax därefter påbörja sina egna berättelser.
Sedan bar det av till Jämshög och Jämshögs skola:
Här läser jag högt ur min bok Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland. När jag avslutat kapitlet är det dödstyst i klassrummet, sedan hör jag ett rop: "Nej! Sluta inte nu, fortsätt!"
Det känns bra!
Här ser ni alla sjätteklassarna på Jämshögs skola samlade.
Ja, det var sista föreläsningen för i vår. Några av eleverna skulle iväg på skolresa under helgen och jag funderade på om jag någonsin reste på skolresa när jag gick i skolan.
Jag funderade länge utan att komma på en enda skolresa. Däremot kom jag ihåg skoldanserna vi hade varje vår. Minns en väldigt pinsam händelse. Jag hade spanat in en urgullig kille, som jag knappt vågade tala med eftersom han gick två klasser över mig.
På skoldansen kom han fram till mig där jag stod vid köksön och tittade ut över lokalen. Dansen höll nämligen till i skolmatsalen. Jag trodde att jag skulle dö när killen jag spanat in under hela vårterminen kom fram för att prata med mig. Mina ben blev plötsligt alldeles svaga och bar mig inte. Jag lutade mig bakåt, där fanns något att sitta på, så jag satte mig och föll genast till golvet med ett brak, mitt framför den skrattande pojken, som vände på klacken och gick.
Kvar låg jag bland alla bruna träbrickor som fallit omkull när jag satt mig på dem. Pinsamt värre! Jag lämnade lokalen efter att ha plockat upp brickorna och gick inte in till dansen mer. Sedan var jag mycket tacksam för att det inte var så många dagar kvar av den terminen...
Ja, det är ett starkt minne, men någon skolresa kommer jag inte ihåg. Är det minnet som sviker mig, eller reste vi aldrig på skolresor på min tid?
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
tisdag 5 juni 2012
Vinn boken som skapar debatt
Det här blogginlägget har jag hämtat rakt av från Eva Swedenmarks blogg där hon lottar ut sin nyaste bok.
Jag läser ett debattinlägg om min och Johan Hennigers spänningsroman Förfärande är var ängel:
"Jag börjar närma mig slutet på boken: Förfärande är var ängel. Skriven av Johan Henniger och Eva Swedenmark.
Boken handlar om hämnd.
Huvudrollen i boken är en ung kvinna som gör det till sin uppgift att hämnas på våldtäktsmän som kommit undan lagen. Boken är helt fantastisk. Den är rå smart och rättvis på det där romantiska sättet som bara förekommer i fantasin....rå, brutal och utan byråkrati och ett känslolöst rättssystem.
Vilka är dina tankar om hämnd? Skulle du vilja hämnas på någon och hur? Vilka metoder går du igång på?
Är det verkligen fel att ta lagen i egna händer alla gånger? Hur känns det att vilja hämnas för dig?Själv får tankarna på hämnd mitt hjärta att slå lite snabbare. Tankarna får mig att känna mig stark, som att bara tankarna ger mig ett övertag mot allt ont som jag vill förgöra eller slå undan benen på. En underbar känsla som inger ett slags hopp om att det finns en okomplicerad rättvisa....som så klart inte finns."
Det är härligt att läsning och debatt om boken kommer igång på nätet och bland bloggare. Vi kommer ut på ett litet förlag och jag vet inte vad som krävs för att småförlag ska få bli recenserade eller omskrivna. Tack och lov finns nätet.
Och tack och lov får du nu chansen att vinna boken! Bästa sommarläsningen.
Skriv i kommentarsrutan att du vill vinna och om du länkar till detta inlägg i din blogg får du två vinstchanser.
Tävlingen pågår till 7 juni. DET ÄR ALLTSÅ I EVAS BLOGGKOMMENTARSRUTA du ska skriva!!!
Lycka till!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
måndag 4 juni 2012
Fotosession a la Top model hos fotograf Bertil Knoester
Brukar slötitta på Top model ibland och i förra veckan lekte jag fotomodell när jag proffsfotograferades av Bertil Knoester, en mycket duktig fotograf.
Avundas inte modellerna, för det är ett hårt jobb att se naturlig ut framför kameran.
Hade en hel resväska med kläder med mig, alla var de från min Mexikoresa. Vad sägs om den här huilpan? Det här är en finare huilpan. Vardagsklänningarna hade bara blomsterbrodyr uppe vid halsen.
Visst ser jag sträng och bestämd ut här? Den här klänningen köpte jag vid mayastaden Uxmal i Mexiko. Det var ett rent impulsköpt. Den hängde där och såg så förunderligt vacker ut när jag passerade på väg till bussen. Jag stannade, plockade ner klänningen och köpte den, utan att prova, för det fanns det inte tid till. Första gången jag provade den var igår och den var helt sagolikt vacker! Eller vad tycker du?
Jag skrattade mycket under fotograferingen och de bilderna blev INTE bra! Bertil tog nog ett hundratal bilder på mig och det var svårt att välja vilken av alla bilder som skulle användas för marknadsföring. Men nu har vi valt och den bilden får du se i Mayafolkets Hemlighet och på Bokmässan i Göteborg i min monter B09:20 den 27-30 september.
Bertil är även den som gör alla de fina vepor och tavlor jag har på bokmässan och rollupen jag har med vid signeringarna. Nedan ser du rollupen.
Det händer mycket spännande i en författares liv, aldrig en tråkig stund. När jag inte far land och rike runt och signerar och föreläser, reser jag utomlands på researchresor eller föreläsningar, eller så är jag med på tv-inspelningar, eller så sitter jag på min kammare och försvinner bort i fantasin tillsammans med mina romanfigurer Theo och Ramona. Ja, mitt liv är sannerligen väldigt spännande just nu!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Här kan du köpa mina böcker.
Avundas inte modellerna, för det är ett hårt jobb att se naturlig ut framför kameran.
Hade en hel resväska med kläder med mig, alla var de från min Mexikoresa. Vad sägs om den här huilpan? Det här är en finare huilpan. Vardagsklänningarna hade bara blomsterbrodyr uppe vid halsen.
Visst ser jag sträng och bestämd ut här? Den här klänningen köpte jag vid mayastaden Uxmal i Mexiko. Det var ett rent impulsköpt. Den hängde där och såg så förunderligt vacker ut när jag passerade på väg till bussen. Jag stannade, plockade ner klänningen och köpte den, utan att prova, för det fanns det inte tid till. Första gången jag provade den var igår och den var helt sagolikt vacker! Eller vad tycker du?
Jag skrattade mycket under fotograferingen och de bilderna blev INTE bra! Bertil tog nog ett hundratal bilder på mig och det var svårt att välja vilken av alla bilder som skulle användas för marknadsföring. Men nu har vi valt och den bilden får du se i Mayafolkets Hemlighet och på Bokmässan i Göteborg i min monter B09:20 den 27-30 september.
Bertil är även den som gör alla de fina vepor och tavlor jag har på bokmässan och rollupen jag har med vid signeringarna. Nedan ser du rollupen.
Det händer mycket spännande i en författares liv, aldrig en tråkig stund. När jag inte far land och rike runt och signerar och föreläser, reser jag utomlands på researchresor eller föreläsningar, eller så är jag med på tv-inspelningar, eller så sitter jag på min kammare och försvinner bort i fantasin tillsammans med mina romanfigurer Theo och Ramona. Ja, mitt liv är sannerligen väldigt spännande just nu!
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Här kan du köpa mina böcker.
söndag 3 juni 2012
Singapore Sidendistriktet och Orchard Road
Följ med mig på en tur genom ett fantastiskt Singapore som har så mycket att visa. Här en helt vanlig gatubild.
Lägg märke till hur rent det är och hur lite folk det är här, utanför turistdistriktet. Vi är på väg till indiska kvarteren för att titta på sidentyger.
Vart jag än gick i Singapore var det grönt omkring mig, men bakom det gröna skymtade höghusen.
Här är det Gotham Tower. Byggnaden har fått sitt namn efter Batmans hus. Från början var det tänkt att bli ett hotell, men det var för få fönster, därför fick det istället bli ett kontor. Urtjusigt! Kommer en bättre bild i ett senare inlägg.
Martina tog mig med till en värld som jag säkert inte hade upptäckt om jag bara hade varit här som vanlig turist. Observera att på nästan alla bilder finns det en byggkran med någonstans i bilden. I Singapore byggs det ständigt. Husen rivs efter cirka tio år, för att byggas på nytt, modernare, större och effektivare. Slöseri?!
Här var så vackert att det nästan gjorde ont. Underbara byggnader, rent och fint och vänliga människor.
I det här området var husen låga, och mycket färggranna.
Varorna stod ofta ute på gatan, under utskjutande tak, för det kom en regnskur varje dag i Singapore.
Då var vi framme vid gatan med alla underbara sidentyger. Jag ville köpa nästan allt jag såg. Jag var ute efter ett tyg till en kjol, helst ville jag ha en kjol uppsydd, men det var inte många butiker som hade sömmerskor i butiken.
När jag såg alla dessa färggranna tyger kände jag ett habegär inom mig. Skulle kunna tänka mig att ha tygerna liggande så här, på hyllor hemma hos mig, bara för att de var så underbart vackra. Men helst av allt skulle jag vilja ha någon av alla de underbara klänningar jag såg i butikerna.
Här är en...
...och här är några fler.
Här fanns även mattbutiker och lite smått och gott. Men de flesta butiker handlade med sidentyger och det kunde väl ha varit runt 40 butiker totalt, som låg på båda sidor utefter en gata. De var förvillande lika.
Till slut gick vi in i en butik och beställde en kjol, eftersom de hade sömmerska som kunde sy upp kjolen till dagen därpå då jag skull resa hem till Sverige igen.
Eftersom alla butiker var förvillande lika tog jag foto på den butik där jag hade beställt kjolen, för att jag skulle hitta dit nästa dag. Nr 61 kom tyvärr inte med på bilden.
Ser du något bekant på den här bilden?
Nu då?
Försöker alltid besöka bokhandeln i varje stad jag kommer till, så även i Singapore. De första som mötte mig när jag steg in i butiken var dessa Star Warssoldater.
Längre in i butiken stod Darth Vader själv med två soldater.
Butiken var JÄTTEstor, det här är bara en liten, liten del av den. Här fanns stora avdelningar för alla böcker och jag gick omkring och frossade i alla titlar. Om jag bodde i Singapore skulle detta vara en plats jag ofta återkom till.
Marina var en duktig guide och visade mig många guldkorn, men också ett av de "måsten" som man ska se och besöka när man är i Singapore...
...Orchard Rd. Shoppingdistriktet med Gucci, Prada och alla de stora märkena...
Det märktes tydligt att vi hade kommit in i turiststråken nu. Fullt av folk överallt.
Här var det många som försörjde sig på turisterna. Här en man som spelar staty. Ganska så tråkigt att titta på, egentligen, för det händer ju ingenting. Samtidigt är det fascinerande hur en person kan stå så stilla som dessa artister gör.
Den här gamle mannen var det betydligt roligare att titta på när han gjorde konster med sina stora kulrep.
Jag fascinerades av glassförsäljaren som lade klasskulor mellan två färgade brödskivor. Detta var tydligen något som var mycket populärt att äta.
Marina berättar om allt vi ser och jag har jättekul i hennes sällskap.
Här vid Orchard Rd är byggnaderna stora och ståtliga.
Det här är ett köpcentrum. När vi gick tillbaka kikade jag vad de höll på med i de vita tälten. Där sålde de hundar i små, små burar. Det gjorde ont i mig när jag såg hundarna och jag tog aldrig något foto, för bilderna är för evigt inpräntade i mitt minne.
Ja, här var det sannerligen mer turistiskt än i de tidigare kvarteren. Här har vi en vacker dam på styltor.
Här är ytterligare två.
Jag älskade Singapore för all grönska. Titta bara på trädgården uppe på hustaket!
Nytt köpcentrum. Här skulle vi gå in.
Men först den obligatoriska plåtningen för att visa att jag varit här. Om du undrar varför jag har sockar och joggingskor, beror det på att vi egentligen skulle ha gått till botaniska trädgården och där skulle jag ha bra skor, blev jag tillsagd. Men det blev ändrade planer...
Det första som mötte oss när vi kom in var en filminspelning. En mycket stilig karl på en ståtlig hingst kom ridande mitt inne i köpcentrumet.
Här har vi tagit oss en trappa upp och fotograferar filmteamet.
Passade på att fotografera omgivningarna lite också. Det låg små kafé lite här och där i köpcentrumet. Men de såg väldigt stela och "fina" ut.
Inte riktigt min stil, även om bakverken såg fantastiska ut.
Eller vad sägs om de här?
Egentligen ville jag inte ha någon bakelse, men jag ville ändå testa allt, därför köpte vi den här fantastiska chokladbakelsen. Mycket god, men alldeles för mäktig i min smak. Dessutom hamnade vi på en riktig turistfälla där personalen inte alls var trevlig och serviceinriktade. Till skillnad från alla de singaporianska food-courts jag tidigare hade besökt.
Ja, det var den här dagen. I nästa inslag berättar jag om kvällen, som blev en helt fantastisk upplevelse.
Tack Marina för en helt fantastisk dag!
Här kan du läsa mina tidigare inlägg om Singapore:
Föreläsningen i Singapore bokad.
Singapore, min födelsedag, shopping, massage och strålande utsikt.
Singapore Sentosa Raffles hotell och Singapore Sling.
Singapore Svenska skolan och nytt boende.
Singapore Sidendistriktet och Orchard Rd.
Singapore, fantastisk utsikt över staden från hotel Marina Bay.
Singapore, Botaniska trädgården, del 1.
Singapore, Botaniska trädgården, del 2.
Singapore. Vandring genom staden, del 1.
Singapore. Vandring genom staden, del 2, Husen.
Singapore. Vandring genom staden, del 3, Kyrkogården.
Här kan du läsa om alla mina andra researchresor runt om i världen: Mexiko, Kina och många fler spännande resmål.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Lägg märke till hur rent det är och hur lite folk det är här, utanför turistdistriktet. Vi är på väg till indiska kvarteren för att titta på sidentyger.
Vart jag än gick i Singapore var det grönt omkring mig, men bakom det gröna skymtade höghusen.
Här är det Gotham Tower. Byggnaden har fått sitt namn efter Batmans hus. Från början var det tänkt att bli ett hotell, men det var för få fönster, därför fick det istället bli ett kontor. Urtjusigt! Kommer en bättre bild i ett senare inlägg.
Martina tog mig med till en värld som jag säkert inte hade upptäckt om jag bara hade varit här som vanlig turist. Observera att på nästan alla bilder finns det en byggkran med någonstans i bilden. I Singapore byggs det ständigt. Husen rivs efter cirka tio år, för att byggas på nytt, modernare, större och effektivare. Slöseri?!
Här var så vackert att det nästan gjorde ont. Underbara byggnader, rent och fint och vänliga människor.
I det här området var husen låga, och mycket färggranna.
Varorna stod ofta ute på gatan, under utskjutande tak, för det kom en regnskur varje dag i Singapore.
Då var vi framme vid gatan med alla underbara sidentyger. Jag ville köpa nästan allt jag såg. Jag var ute efter ett tyg till en kjol, helst ville jag ha en kjol uppsydd, men det var inte många butiker som hade sömmerskor i butiken.
När jag såg alla dessa färggranna tyger kände jag ett habegär inom mig. Skulle kunna tänka mig att ha tygerna liggande så här, på hyllor hemma hos mig, bara för att de var så underbart vackra. Men helst av allt skulle jag vilja ha någon av alla de underbara klänningar jag såg i butikerna.
Här är en...
...och här är några fler.
Här fanns även mattbutiker och lite smått och gott. Men de flesta butiker handlade med sidentyger och det kunde väl ha varit runt 40 butiker totalt, som låg på båda sidor utefter en gata. De var förvillande lika.
Till slut gick vi in i en butik och beställde en kjol, eftersom de hade sömmerska som kunde sy upp kjolen till dagen därpå då jag skull resa hem till Sverige igen.
Eftersom alla butiker var förvillande lika tog jag foto på den butik där jag hade beställt kjolen, för att jag skulle hitta dit nästa dag. Nr 61 kom tyvärr inte med på bilden.
Ser du något bekant på den här bilden?
Nu då?
Försöker alltid besöka bokhandeln i varje stad jag kommer till, så även i Singapore. De första som mötte mig när jag steg in i butiken var dessa Star Warssoldater.
Längre in i butiken stod Darth Vader själv med två soldater.
Butiken var JÄTTEstor, det här är bara en liten, liten del av den. Här fanns stora avdelningar för alla böcker och jag gick omkring och frossade i alla titlar. Om jag bodde i Singapore skulle detta vara en plats jag ofta återkom till.
Marina var en duktig guide och visade mig många guldkorn, men också ett av de "måsten" som man ska se och besöka när man är i Singapore...
...Orchard Rd. Shoppingdistriktet med Gucci, Prada och alla de stora märkena...
Det märktes tydligt att vi hade kommit in i turiststråken nu. Fullt av folk överallt.
Här var det många som försörjde sig på turisterna. Här en man som spelar staty. Ganska så tråkigt att titta på, egentligen, för det händer ju ingenting. Samtidigt är det fascinerande hur en person kan stå så stilla som dessa artister gör.
Den här gamle mannen var det betydligt roligare att titta på när han gjorde konster med sina stora kulrep.
Jag fascinerades av glassförsäljaren som lade klasskulor mellan två färgade brödskivor. Detta var tydligen något som var mycket populärt att äta.
Marina berättar om allt vi ser och jag har jättekul i hennes sällskap.
Här vid Orchard Rd är byggnaderna stora och ståtliga.
Det här är ett köpcentrum. När vi gick tillbaka kikade jag vad de höll på med i de vita tälten. Där sålde de hundar i små, små burar. Det gjorde ont i mig när jag såg hundarna och jag tog aldrig något foto, för bilderna är för evigt inpräntade i mitt minne.
Ja, här var det sannerligen mer turistiskt än i de tidigare kvarteren. Här har vi en vacker dam på styltor.
Här är ytterligare två.
Jag älskade Singapore för all grönska. Titta bara på trädgården uppe på hustaket!
Nytt köpcentrum. Här skulle vi gå in.
Men först den obligatoriska plåtningen för att visa att jag varit här. Om du undrar varför jag har sockar och joggingskor, beror det på att vi egentligen skulle ha gått till botaniska trädgården och där skulle jag ha bra skor, blev jag tillsagd. Men det blev ändrade planer...
Det första som mötte oss när vi kom in var en filminspelning. En mycket stilig karl på en ståtlig hingst kom ridande mitt inne i köpcentrumet.
Här har vi tagit oss en trappa upp och fotograferar filmteamet.
Passade på att fotografera omgivningarna lite också. Det låg små kafé lite här och där i köpcentrumet. Men de såg väldigt stela och "fina" ut.
Inte riktigt min stil, även om bakverken såg fantastiska ut.
Eller vad sägs om de här?
Egentligen ville jag inte ha någon bakelse, men jag ville ändå testa allt, därför köpte vi den här fantastiska chokladbakelsen. Mycket god, men alldeles för mäktig i min smak. Dessutom hamnade vi på en riktig turistfälla där personalen inte alls var trevlig och serviceinriktade. Till skillnad från alla de singaporianska food-courts jag tidigare hade besökt.
Ja, det var den här dagen. I nästa inslag berättar jag om kvällen, som blev en helt fantastisk upplevelse.
Tack Marina för en helt fantastisk dag!
Här kan du läsa mina tidigare inlägg om Singapore:
Föreläsningen i Singapore bokad.
Singapore, min födelsedag, shopping, massage och strålande utsikt.
Singapore Sentosa Raffles hotell och Singapore Sling.
Singapore Svenska skolan och nytt boende.
Singapore Sidendistriktet och Orchard Rd.
Singapore, fantastisk utsikt över staden från hotel Marina Bay.
Singapore, Botaniska trädgården, del 1.
Singapore, Botaniska trädgården, del 2.
Singapore. Vandring genom staden, del 1.
Singapore. Vandring genom staden, del 2, Husen.
Singapore. Vandring genom staden, del 3, Kyrkogården.
Här kan du läsa om alla mina andra researchresor runt om i världen: Mexiko, Kina och många fler spännande resmål.
Kramisar Kim
Vinn en signerad bok.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)