Roliga och annorlunda föreläsningar i Ronneby

För en tid sedan var jag och föreläste på ett evenemang som företagarföreningen i Ronneby hade.

Det blev en blöt ankomst till Ronneby där regnet vräkte ned. Jag var glad att jag skulle vara i Gallerian och Biblioteket och inte skulle stå utomhus.

Ett bokbord var framställt för mina böcker, precis vid ingången till Gallerian i Ronneby. Här stod min man, Jan, och sålde mina böcker medan jag var iväg och föreläste.

Men jag hade även tid att prata.

Kände mig lite ensam uppe på scenen, eftersom alla valde att stå väldigt långt ifrån scenen. Kanske var ljudet väldigt högt?

Här blir jag intervjuad av Sydöstrans reporter som skrev ett mycket fint reportage i tidningen.

För mig är det här en vanlig syn när jag är ute och signerar: Baksidan av mina böcker. Här satt jag en stund innan jag gick vidare för att föreläsa på biblioteket i Ronneby.

Så här mysigt var det på biblioteket. Där jag hade fått en skön fåtölj, en läslampa, ett litet bord och var omgärdad av mina böcker.

Det var roligt att så många kom för att lyssna på mig.

Här ser du tydligt den lilla mysiga hörna som de hade gjort åt mig på biblioteket.

Det var en otroligt rolig dag, då jag fick träffa många läsare, men även andra utställare som ställde ut i Gallerian. Dessutom knöt jag nya kontakter, vilket alltid är lika roligt!

Jag älskar att vara författare!!!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Den gömda Inkastaden.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.

Livsberikande möten

Tänk vad olika vi människor hanterar ett möte med främmande människor. En del ser förbi, andra tittar ner, några ler vänligt, andra blänger surt, väldigt få tilltalar en främmande människa.

Jag tillhör de som gärna byter några ord med en människa jag möter tillfälligt, i busskön, taxikön, i kön till toaletten, eller i rulltrappan. Ibland blir man kvar i ett givande samtal, ofta blir det bara några positiva, glada ord som utbyts mellan oss, men de orden glädjer både mig och den andra personen (hoppas jag).

Det är berikande att tala med andra människor, lyssna på dem, få dela deras livserfarenhet och ge dem en stund av min tid. Många äldre har ingen som lyssnar på dem eller har tid att prata. Det behövs så lite för att lysa upp en liten stund av vardagens enahanda långa timmar, som det ibland kan bli för många äldre.

Tänk vad mycket kunskaper de flesta bär inom sig, saker som jag inte kan något om, saker jag aldrig ens funderat över. Vid alla dessa möten lär jag mig något nytt och förhoppningsvis kan jag skänka lite glädje till den jag talar med.

Tänker med värme på den paranta äldre dam jag nyligen mötte. Hon var ute med sin hund, stannade upp när hunden hälsade på mig och vi började tala. Hon var rädd för att hennes hund kanske skrämde mig, smutsade ned mig, besvärade mig... När jag talade om att jag hade tre hundar kom pratet igång. Hennes ansikte sken upp när jag smekte hennes hund och beundrade den pli kvinnan hade på hunden. Hon berättade att hunden dragit omkull henne en gång när den var unghund och hon hade slagit ut alla tänderna i fallet. Men hon älskade hunden ändå. Hon kunde inte förstå hur jag kunde ha tre hundar, de drog väl omkull mig jämt och ständigt sa hon. Vi kom in på annat än hundar och jag fick ta del av en bit av kvinnans liv. Mötet berikade mig, skänkte mig glädje och jag hoppas att det även skänkte henne lite glädje.

Tänk på det nästa gång du möter någon, stanna upp, säg ett vänligt ord, eller bara le. För även om du endast har tid att skänka ett leende till din medmänniska skänker du med det mycket glädje som värmer ända in i hjärteroten. Har du dessutom tid att stanna upp och prata en stund, då har du berikat både ditt eget liv och den du möter.

Ha en trevlig och berikande helg!

Kramisar från Kim