Research Skalbankarna Uddevalla
Det här var en plats jag verkligen hade längtat till. Här tänkte jag ta
massor av foton för att studera naturen. Allt för att kunna ge läsarna
en så klar bild som möjligt av hur det såg ut på den här platsen för
11.000-12.000 år sedan. Hit tar jag med läsarna i boken
Äventyr i Uddevalla.
Vädrets makter var inte på vår sida. Ulrika, Simone och Roger tog mig
med på en rejäl tur. Jag hade tagit på mig för att klara av regnet som
ibland kom horisontellt, trots det tog sig vattnet in i fickor, rann ner
i skorna och resulterade i dyblöta fötter innan vandringen var över,
men vad gör det när man är på research. Ulrikas paraply vände sig ut och
in ett par gånger i blåsten.
Det var halt på stigarna när vi tog oss allt högre upp i terrängen. Ser
du byggnaden med ett litet tak? Där är det utfodring för fåglar. En man
som ofta var där för att mata fåglarna testamenterade sina pengar för
att man skulle fortsätta hans arbete när han var borta. Nu finns där en
stationär byggnad, med rejäla foderautomater för fåglarna, som matas
året om. Fint.
Trolska klippor fick mig att tänka på min research för
Det osynliga folket på Island. Jag rös. Om det var av vätan och kylan, eller tankarna på osynliga väsen vet jag inte.
En av de bästa sakerna när kommunen är mån om att visa upp vad som finns
att se, är alla tydliga anslag som sitter uppsatta på kulturellt
värdefulla platser. Här är en av dem.
Det var verkligen inte lätt att ta några foton av utsikten när regnet
vräkte ned, något som gör bilden suddig. Det blev så fuktigt att min
kamera slutade fungera. Då fick jag ta mobilen till hjälp.
Jag använde mig av Ulrikas paraply som jag stod under när jag
fotograferade, men ibland hjälpte det inte eftersom regnet blåste in
under det.
Skalbankarna: I meter på meter ligger skal av sedan länge döda musslor och snäckor och
är bevis för landhöjningsprocessen och hur strandlinjen förskjutits
genom årtusendena. För 11 000 år sedan låg området delvis under havsnivå efter att
inlandsisens tyngd tryckt ned jordskorpan. Smältvatten från inlandsisen
fyllde på dåtidens Östersjöbassäng och smältvattnet rann ut i havet via
Vänerbassängen. Detta skedde genom två utlopp, det ena genom en fjord
som idag är Göta älv och det andra genom ett sund som gick över
Uddevalla. Just i detta sund strömmade utsötat vatten ut i havet
samtidigt som det bildades en motriktad havsström av näringsrikt
bottenvatten. Detta skapade exceptionella förhållande för marina musslor
och snäckor. Under några hundratals år levde enorma mängder av musslor
och snäckor på klippstupen. När djuren dog trillade skalen ner och la
sig nedanför stupet. Allt eftersom landet höjde sig spolade bränningar
och strömmar samman de döda djurens skal nedanför bergbranterna. På så
sätt bildades här en utbredd skalbank med ett cirka 15 meter tjockt
lager av skal. Idag ligger bankarna högt över havet eftersom landet rest
sig igen. I skaljorden har man påträffat över 100 arter av musslor, snäckor och
havstulpaner. Vanligast är stenmussla, blåmussla, jättehavstulpan och
vindeltornsnäcka. Även skelettdelar av val, säl, isbjörn och vildren har
påträffats i skalbankarna. (informationen är hämtad från
SGU Sveriges geologiska undersökning, där du kan läsa ännu mer information om
Skalbankarna.)
Här ser du hur stigarna ser ut på Skalbankarna. Krossat skal.
 |
| Skalbankarna |
Skalbankarna är ett stort område som sträcker sig över ett betydligt
större område än vad man kan se med blotta ögat. Om du åker till
Uddevalla för att besöka Skalbankarna, ta då en guidad tur, det förhöjer
upplevelsen. Här kan du se fler
foton från Skalbankarna.
Jag tror aldrig jag har varit med om ett sämre väder än när vi var på
Skalbankarna. Här är det Roger och Simone som försöker skydda sig för
regn och blåst.
Överallt syntes spår av de skalen.
Efter ett par timmar ute i blåst och regn var vi alla stelfrusna om
händerna. Mina vantar hade blivit genomvåta, så de åkte av efter ett
tag. Alla beställde stora koppar te för att få värma händerna. Här är
det Ulrika. När vi reste oss upp för att ge oss ut i regnet igen, hade
stora pölar av vatten bildats runt våra stolar.
Simone ser nöjd ut efter att ha börjat få upp värmen igen.
Roger är i mina ögon en hjälte som trotsade väder och vind under hela
veckan för att ta med mig på research. Men även Simone och Ulrika är
hjältar som ställde upp och tog mig med på en oförglömlig tur runt
Skalbankarna. Tack för all er hjälp! Kram
En sak är säker, det kommer definitivt att regna på Theo och Ramona när de besöker den här platsen!
 |
Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester |
|
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Läs även
Författarbloggen Kim M Kimselius.
På
Kimselius skrivtips eller
Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.
Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna
gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
,
Inlägg
