Boktips Hemliga trean och maskeradmysteriet av Sanna Juhlin och Johanna Kristiansson

Hemliga trean och maskeradmysteriet av Sanna Juhlin och Johanna Kristiansson

Sitter här och ler efter att ha läst Hemliga trean och maskeradmysteriet. Det här är en serie som jag tror kommer att bli mycket populär. Den är lättsam, spännande och så där galet tokig som man tycker om som barn. Sanna Juhlins raka, enkla språk fängslar och Johanna Kristianssons illustrationer förhöjer berättelsen. Ett bra team som förhoppningsvis kommer att bli lika älskade som Lasse-Maja böckerna. En bok jag varmt rekommenderar!


Tvillingarna Fanny och Felix i detektivklubben Hemliga trean får ett nytt spännande fall att lösa när de är på maskeradfest.

Fanny och Felix är bjudna på maskeradfest till faster Agatha von Wassers stora herrgård. Där möter de festens andra gäster två gorillor, en maffiaboss, en superhjälte, en livs levande apa ... Självklart är farbror Charlie och hans lata hund Taggen också där. Det är upplagt för förvecklingar när Agatha von Wassers dyrbara smaragdhalsband försvinner. Det blir Hemliga treans uppgift att lista ut vem som tagit smycket. Det gäller att tänka på alla detaljer och koppla ihop allt de har sett och hört.

Andra delen i serien om Hemliga trean, men böckerna går att läsa fristående från varandra.

Den får fyra stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.

Hög feber och skriva går inte ihop

Hög feber och skriva går inte ihop

Igår fick jag hög feber, har fortfarande feber. Upptäckte att det inte gick så bra att skriva när man har feber. Orden blir inte som man tänkt sig, fingrarna hänger inte med tankarna och tankarna är förvirrade.

Frustrerande eftersom jag är inne i ett intensivt skrivskede och bara vill uppslukas av orden. Men jag får ge mig och låta febern ge med sig innan jag fortsätter skriva igen.

Nu slutar jag det här blogginlägget och ber om ursäkt för eventuella fel. Huvudet är som sagt lite snurrigt idag.

Ha en fin dag! Jag ska krypa ner i sängen igen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  

Ät choklad för att skriva bra!

Ät choklad för att skriva bra!

Det där är en sanning med modifikation. Det krävs mer än choklad för att du ska skriva bra, men choklad hjälper till.

Jag älskar choklad, något du kanske har märkt eftersom jag har haft många inlägg om chokladens hälsosamma effekt.

Här kan du läsa tidigare inlägg om chokladens goda effekter:
11 saker som är bra med choklad.
Ät choklad med gott samvete och dämpa hostan.
Chokladens dag 11 november.
Många goda hälsosamma nyheter om choklad.
Du blir smart av choklad.
Du blir smal av choklad!
Visste du det här om choklad?
Mörk choklad som hjärtmedicin.
Gå ner i vikt med choklad.
Choklad ökar din uthållighet.
Choklad en grönsak i förklädnad.
Jag skriver som bäst när jag äter choklad.
Provsmakning av Zebeda choklad.
Möte med chokladmästaren Jan Hedh.
Chokladens historia.
Choklad bästa botemedlet mot hosta.
Choklad är perfekt att äta när man skriver.

Det kommer hela tiden nya rön om hur hälsosam chokladen är. Här är de senaste upptäckterna. En del av informationen nedan har jag hämtat från tidningen Må Bra, som ofta har inlägg om choklad.


Choklad minskar risken för hjärtsjukdomar
I en studie från University of Aberdeen fick 21 000 vuxna fylla i frågeformulär om sina mat- och livsstilsvanor som forskarna sedan utgick ifrån för att undersöka hur kosten påverkar hälsan på sikt. De följde testpersonerna i 12 år. Dessutom jämförde de resultaten från redan publicerad forskning från olika länder om kopplingen mellan choklad och hjärt- och kärlsjukdomar, för att försäkra sig att om att resultaten var tillförlitliga.

På frågan om de brukade äta choklad så sa 20 procent av testpersonerna att de avstod helt. Men i genomsnitt åt testpersonerna 7 gram per dag. Vissa åt uppåt 100 gram.

Det visade sig att de som åt mest choklad löpte 11 procent lägre risk att drabbas av och 45 procent lägre risk att dö av hjärt-kärlsjukdomar. Sannolikheten för att hamna på sjukhus eller dö på grund av hjärtinfarkt var 9 procent lägre. Dessutom var risken att få en stroke 23 procent lägre för de som åt mest choklad.

Det verkar alltså inte finnas någon anledning att skära ner på chokladintaget. Det är bättre att äta 100 gram än ingenting alls, enligt studien.

När forskarna sedan jämförde nio tidigare liknande studier så var risken betydligt lägre för både stroke och hjärtinfarkt även i det materialet.

Forskarna konstaterar att det alltså verkar som att choklad minskar risken för hjärtkärlsjukdomar. Men de understryker att andra livsstilsfaktorer som exempelvis kosten i övrigt kan ha påverkat resultatet.

Det bör dock poängteras att den genomsnittliga chokladkakan som säljs i livsmedelsbutiken med största sannolikhet innehåller en massa ingredienser som ändå kan vara skadliga för hälsan på olika sätt. Det bästa är att välja så mörk choklad som möjligt. Den får då även gärna vara ekologisk.


Choklad ökar blodtillförseln till hjärnan, förbättrar minnet och gör att du åldras långsammare
Forskare vid Columbia University Medical Center ville ta reda på om det går att sakta ner utvecklingen av åldersrelaterad minnesförlust.

Tidigare studier har visat att flavonoider – en typ av antioxidanter som finns i bland annat kakao – ökar blodtillförseln till en del av hjärnan som heter gyrus dentatus. Det är där minnesfunktionen sitter. Det gjorde att de började fundera på om kakao kunde ha en positiv inverkan på minnet.

De inledde därför en studie där 37 friska amerikaner mellan 50 och 69 år dagligen under tre månader fick dricka en chokladdryck som antingen innehöll höga eller låga halter av flavonoider. Resultatet visade att de i gruppen som intagit den flavonoidrika varianten hade förbättrat sitt minne så mycket att de kunde jämföras med personer som är tre decennier yngre.

Det bör nämnas att studien delvis finansierades av ett företag som tillverkar choklad och att försökspersonerna var ganska få. Det är naturligtvis även stor skillnad på olika typer av choklad.
Den genomsnittliga mjölkchokladkakan i mataffären ska inte ses som ett nyttigt alternativ och innehåller antagligen relativt låga nivåer av flavonoider. Ren kakao och mörk choklad rekommenderas istället. Rå kakao och choklad som finns att köpa i hälsokostbutiker är allra bäst.


Ät choklad för att skriva bättre!
Inte konstigt att jag älskar att äta choklad när jag skriver, det ökar blodtillförseln till hjärnan och fantasin sprudlar ur mig. Kanske är det tack vare chokladen jag har åstadkommit 45 böcker på 20 år? Vem vet? Testa och se om det händer något med ditt skrivande när du äter choklad!

Kanske dags för dig att lägga upp ett lager choklad hemma innan du sätter dig för att skriva. OBS! Viktigt är också att du rör dig, annars har chokladen inte bara hälsosamma effekter.

Nej, nu ska jag ta en bit choklad för att sätta fart på skrivandet.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.   

 

Lissabon och spårvagn 28

Lissabon och spårvagn 28

Första researchdagen i Lissabon. Varje dag gjorde vi så mycket att en dag inte ryms i ett blogginlägg. På bilden ovan har jag åkt uppför en av Lissabons kullar med spårvagn 28 och har Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Idag tänkte jag berätta om en liten del av första dagens research i Lissabon, en dag som slutade mycket sent och gjorde att jag somnade direkt jag lade huvudet på kudden.

Eftersom vi bodde i Costa de Caparica, utanför Lissabon, tog vi först bussen till färjan Cacilhas - Cais do Sodré som tog oss över bukten till själva Lissabon stad. Något av det första jag såg var delar den den tidigare hamnen, som hade sparats från jordbävningen 1755. Den som min bok Tsunamikatastrofen i Lissabon ska handla om. Nedan ser du själva hamnen. Ovan ser du skylten som berättar om hamnen och jordbävningen.

Triumfporten låg vid stora torget, där allt tycktes hända. Här låg förr palatset. Den här dagen förberedes det för Lissabon Maraton som skulle hållas några dagar senare.

Efter den stora jordbävningen med efterföljande tsunami, försökte de bygga upp palatset i sin forna glans.

Märtha och Thomas, mina guider, berättade om en fantastisk utställning de hade sett under sommaren. Vi försökte hitta den, men den hade stängt veckan innan. Men vi fick gå in i själva huset och se prakten.

Tänk att bo med den här utsikten.

 Märtha var en utmärkt guide och väl förberedd. Hon berättade om varje plats historia och levandegjorde den för mig. Här berättar hon om torget, Praca do Comércia, statyn av kung José I, uppförd av Machado de Castro (1775) Kungens häst trampar symboliskt ned ormar under hovarna. Men även om palatset. I bakgrunden ser du kajen och havet.

Vi besökte Lisboa Story Centre som berättade om stadens historia och självklart om jordbävningen. Det var en mycket intressant utställning, som är permanent om du också vill se den. Efteråt var vi hungriga och begav oss till stadens äldsta kafe, Café Martinho da Arcada. Här åt jag min första Nata. När vi skulle beställa efterrätt frågade jag vad kyparen rekommenderade, det var pastel de Nata, som jag då inte hade en aning om vad det var. När kyparen lämnat bakverket till mig, med medföljande kanelkar och instruerat mig hur jag skulle göra, stod han kvar och väntade på min reaktion. Han blev nöjd, när jag tog första tuggan och insåg hur himmelskt gott det var. Då nickade han och gick. Därefter blev det obligatoriskt med en Nata varje dag, minst. Här är receptet på Pasteis de Nata om du vill prova på att göra en själv.

Jag var mycket nöjd med den planering Märtha och Thomas hade gjort av mitt besök i Lissabon. Vi var alltid uppe och iväg tidigt. Trots det var det redan fullt på spårvagn 28, som är ett måste när man är i Lissabon. Det gjorde inget att det var packat med människor, det gav mig möjlighet till många fina foton under färden, eftersom jag stod längst fram vid föraren.

Så här kaotiskt var det vid vissa platser. Det var populärt med Tuk-Tuk, där passagerarna satt helt öppet. Det såg livsfarligt ut, speciellt som de körde fort och slingrade sig mellan spårvagnar och bilar.

Ibland låg gatan helt öde framför oss.

Det här var mitt första möte med Lissabon stad och jag fotograferade byggnader och miljö. Allt inför Tsunamikatastrofen i Lissabon.

Bougainvillean blommade överallt i alla sina färger.

Spårvagn 28 passerade en magnifik utsikt mot havet.

Efter att ha stått längst fram och tagit fina foton, blev jag tvungen att gå längre bak när passagerare gick av och nya kom på. Då fick jag en fönsterplats och kunde fotografera ut istället.

Thomas hade berättat för mig, när vi stod och väntade på spårvagn 28, att förra gången de hade åkt spårvagnen hade en bil stått parkerad mitt i vägen. Då gick passagerare ut och lyfte undan bilen. Samma sak hände den här gången. Någon hade parkerat så att spårvagnen inte kunde köra vidare. Spårvagnen ringde ilsket upprepade gånger utan att något hände. Till slut klev en förbipasserande in i bilen och flyttade den, eftersom nycklarna satt i. Något som tydligen är vanligt i Lissabon.

 Goa, härliga, underbara Thomas och Märtha. Saknar dem grymt mycket.

Självklart ville jag föreviga mig på spårvagn 28. Kanske åker jag bara där en gång i mitt liv. Även om jag längtar tillbaka har jag svårt att tänka mig att vara i Lissabon utan Märtha och Thomas.

Husväggarna var kaklade i vackra mönster. Några dagar senare besökte vi kakelmuseet i Lissabon, Museu Nacional do Azulejo.

Vid vissa partier körde spårvagn 28 så nära husväggarna att jag kunde sträcka ut handen och röra vid dem. Där tryckte sig folk tätt mot väggarna när vi passerade. Läskigt!

Till slut var färden över och vi gick till fots till Miradouro da Craca, den perfekta utsiktsplatsen över Lissabon. Där är även översta bilden på mig i det här blogginlägget tagen.

Fantastisk vy över Lissabon med bron Ponte 25 de Abril i bakgrunden.

Här tittar Märtha på kartan efter närmaste vägen till Castelo de Sao Jorge.

Thomas och jag pustar ut.

Nedan ser du mig sitta vid utsiktspunkten med Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Ovan har jag zoomat in kastellet. Det låg långt bort och det blev en rejäl promenad i uppför- och nedförsbackar innan vi hade nått dit. Men om det berättar jag i nästa blogginlägg.

Läs även:
Mitt första möte med Lissabon.

Nå, vad tyckte du? Känns det som om du också vill resa till Lissabon. Det rekommenderar jag dig varmt att göra!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Idag är första dagen på resten av mitt liv

Idag är första dagen på resten av mitt liv

Det gäller att leva i nuet, att inte bara låta dagarna glida förbi, för varje dag är unik och alltid första dagen på resten av ditt liv.

För mig är en bra dag de dagar jag har hunnit skriva. De allra bästa dagarna är när jag skriver hela dagarna, när jag har flöde och orden bara kommer. Det händer ofta, om jag bara får tid att sätta mig ned för att skriva.

För mig är skrivandet ett sätt att leva, det är en del av vem jag är, min identitet. Ibland säger folk till mig att jag måste vara ledig på helgerna, att jag ska låta bli att skriva. Men det går helt enkelt inte, jag har försökt många gånger. Jag får abstinensbesvär, precis som en alkoholist eller narkoman. Händerna skakar och det är först när fingrarna nuddar tangenterna igen som jag mår bra. Min fasa är när jag inte längre kan skriva, när jag inte kan röra fingrarna.

Jag har varit där. Jag har varit halvsidigt förlamad efter en stroke. Kanske är det ännu viktigare för mig att skriva nu, efter att ha återfått all rörelseförmåga. Jag vet hur fort den kan försvinna, hur tunn hinnan är mellan att må bra och må dåligt. Den är bara en sekund borta.

Därför lever jag i nuet, försöker inte gräma mig om jag inte hinner skriva så mycket jag vill. Mejlhögen får växa, det är inte hela världen, är det något viktigt mejlar dem igen.

Det viktigaste är här och nu, just den här stunden, när jag ser ut genom fönstret. Skymningslamporna har ännu inte släckts, vid horisonten anas gryningen. Frosten har bitit sig fast i naturen under natten och allt är vitt. En svart-vit-brun skugga far förbi. Det är Kiara som upplever kyla för första gången och får glädjefnatt. Jag ler och njuter av ögonblicket. Kiara är lycklig och det är också jag.

Ha en underbar dag! Det tänker jag ha.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Årets sista skrivarkurs är över

Årets sista skrivarkurs är över 

"Kan du inte ha en skrivarkurs på höstlovet?" Frågan fick jag av en av helgens kursdeltagare. Det var i somras, hösten kändes långt borta, kall och ruggig. Skulle det vara tillräckligt varmt i huset? Det som till och med är kallt på sommaren. Det var varmt och skönt. Något som alla påtalade, eftersom de hade tagit med sig både långkalsonger och tjocka raggsockar. Istället satt några i t-shirts.

Inför novemberkursen hade jag lyckats få folk att skänka gardiner för att göra huset mysigare och mer ombonat.

Dessutom hade jag tagit med konstgjorda blommor hemifrån som jag ställt i fönstren.

Det var lite udda gardiner och inte samma gardiner i alla fönster i rummen, men det blev fint ändå.

Det där rysliga höstvädret uteblev. Istället blommade tusenskönan utanför huset, det var runt +10 grader och ljumma vindar. Om det regnade kom regnet på natten, för vi märkte inte av det.

Vi kunde till och med förlägga en av övningarna utomhus. Solen tittade fram ett ögonblick och vi passade på att gå ned till sjön.

Skrivkursdeltagarna fick pass för eget skrivande, då försvann de till olika platser i huset.

"Varmt välkomnande! Kim är väldigt erfaren och duktig. Jag uppskattade alla handfasta tips och råd." Karin Svensson
 

Det är sådan skillnad på sommarkurserna och höstkursen. Den här helgen hittade jag lätt deltagarna, eftersom alla befann sig inomhus. På somrarna har jag stora marker att leta efter dem.  Många av deltagarna sa att det var extra mysigt att vara på skrivarkurs på hösten, eftersom mörkret inspirerade dem.

"Kim är som ledare lyhörd, kunnig, trygg och ger oss handfasta hantverkstips. Jag är nu full av idéer och har vågat börja tro på min egen förmåga." Maria B. Hansson

"Roliga upplägg över lag och minnen jag bevarar och uppskattar!" Titti

"Kursen har varit oerhört nyttig för självförtroendet. Mötet med andra för framåt i skrivandet. Nyttiga verktyg för att kunna utföra det mödosamma hantverket." Charlotta Mjellander

Att se kursdeltagarna uppslukas av skrivandet och kasta sig över tangenterna gör mig varm om hjärtat.

Nästa år, 2018, kommer det att vara ytterligare en kursdag på skrivarkurserna och det känns bra. Då kan skrivpassen bli längre och jag får mer tid över för att läsa skrivkursdeltagarnas berättelser.

Kunde inte motstå att ta den här bilden. Två kursdeltagare hade stängt dörren om sig, men just den här dörren har ett litet ovalt fönster som man kunde kika in genom. Det blev en kul bild.

Att ha skrivarkurs på hösten, efter en ovanligt stressig period, är inte det optimala för min del. Men varje år kommer förhoppningsvis inte att vara lika intensivt som det här.

När jag drömde om att bli författare som åttaåring, trodde jag att författarlivet innebar att man satt på sin kammare och skrev berättelser. Den bilden bär jag fortfarande kvar inom mig, men jag har lagt till hundpromenader och trädgårdspyssel också. Men ack så fel den bilden är. Det jag verkligen älskar att göra får allt mindre tid i mitt liv, istället för tvärtom. Men jag älskar att inspirera andra att skriva och läsa. Det är också en del av mitt författarliv. Redan nu är tre av sommarens fem skrivarkurser fullbokade, fortsättningskurserna. Fortfarande finns det ett fåtal platser kvar till grundkurserna.

Nu stänger jag in mig några månader för att helt ägna mig åt det jag älskar: Att skriva. Varvat med hundpromenader och trädgårdspyssel.

Tack alla goa kursdeltagare vecka 44. Ni har berikat mitt liv och det har varit ett nöje att träffa er.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Boktips För att kunna leva av Yeonmi Park

För att kunna leva av Yeonmi Park

Det här kan inte vara sant, hur kan någon acceptera att leva på det här sättet? tänkte jag när jag läste boken. Sedan slog mig tanken: Om man aldrig har upplevt något annat, då vet man inte hur annorlunda livet kunde ha sett ut.

För att kunna leva av Yeonmi Park är en skrämmande berättelse om en nordkoreansk flicka som flyr från ett outhärdligt liv i Nordkorea, för att att komma till friheten. Vad hon inte vet är att det inte är paradiset som väntar på andra sidan, utan människosmugglare, trafficking och  mängder av människor som bara vill tjäna pengar på henne.

Vi får följa Yeonmi från hennes uppfäxt i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan, till flykten till Sydkorea. En skrämmande berättelse, som ibland är så outhärdlig att känslan av att det inte är verkligt biter sig fast. "Det här kan bara inte vara sant!" tänker jag många gånger. Men det är sant. Såvitt jag vet...

Läs boken och sprid vetskapen om det. Så här har dagens nordkoreaner det.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.