Boktips: Får hundar korvar i himlen av Sara Galli och Mats Molid

Det kom ett paket, i följebrevet stod det:

"Vi hörde om din hund och beklagar, vi vet hur svårt det är. Vi hoppas att den här boken ska komma till hjälp. Varma hälsningar Sofia, Ulrika och Sandra på Idus förlag."

När jag fick paketet var min älskade hund, Pluto, döende. En vecka senare, på långfredagen den 3 april 2015, dog han. Han hade en tumör i huvudet. När jag läste boken var Pluto otroligt pigg och glad och det var svårt att tro att han var så sjuk, men vi visste att slutet var nära.

Jag grät floder när jag läste Får hundar korvar i himlen av Sara Galli och Mats Molid.

Sorgen är så fint skildrad i boken att det inte gick att hålla tillbaka tårarna.

Boken handlar om Alva och hennes storebror Musse. Musse är en hund. Han har funnits där i hela Alvas liv. Han är den hon delar alla sina hemligheter med.

Musse är gammal och till slut kommer det oundvikliga slutet. Alva har med korv till Musse när de är hos veterinären. Hon blir ledsen när hon inser att hon inte har hunnit ge Musse alla korvarna innan han dör.

Det här är en bok som alla barn med djur borde läsa, ja även vuxna. Orden värmer i hjärtat och får mig att le mitt i sorgen och tårarna.

Tack, Sofia, Ulrika och Sandra. Boken gav mig tröst.

De poängterade speciellt att det inte var ett recensionsexemplar, att jag inte behövde blogga om boken. Men jag tyckte så mycket om berättelsen att jag vill sprida boken vidare till mina läsare.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Livet går vidare...

Jag, Kim, dagen efter Pluto dog

"Livet går vidare" säger folk ofta till en när man har mist någon man älskar. Självklart går livet vidare, det vet man, men just då har livet stannat upp ett litet tag och något fattas.

Allteftersom åren går har jag mist fler och fler personer som jag älskat, min älskade syster, min kära mor, mina kära mostrar, morbröder, farbröder, fastrar, mormor och morfar, farmor och farfar, svåger, två barn inom familjen och alla mina älskade hundar.

Ibland blir jag arg när någon säger åt mig att skärpa mig, att livet går vidare och det är   dags att börja leva igen. Speciellt om jag får de orden samma dag som min syster har dött, något jag fick.

Livet har gått vidare utan henne, men något fattas mig varje dag. Jag kan inte längre lyfta luren och ringa för att prata med henne om sådant jag tänker på. Jag får aldrig mer hennes samtal vid fyratiden då hon just hade slutat arbetet och väntade på att bli hämtad. Jag kan aldrig mer prata med min mamma, eller någon av alla de andra jag har mist. Jag får aldrig mer en puss av de hundar jag har förlorat, de vandrar aldrig mer vid min sida.

Men livet går vidare, det gör det. Ett steg i taget, sekunderna tickar iväg, blir till minuter, till timmar, till dagar, till veckor och år. Det känns som om jag har sörjt halva mitt liv, så många har jag mist, ändå lever jag och livet går vidare.

Just nu sörjer jag en älskad hund som dog hastigt för precis en vecka sedan.

Pluto 9 år.

Jag saknar honom så oerhört mycket. Han föddes i mitt hem den 29 december 2005 och har bott hos mig i hela sitt liv. Han har skänkt mig så mycket glädje att det är svårt att låta bli att gråta, trots att jag ler vid alla glada minnen.

Jag och Pluto, 8 veckor

"Bara en hund" ändå är sorgen lika stor som om det är en människa jag har mist. Tårarna kommer över mig när någon av de andra hundarna visar sin saknad. Tudor, som är 20 månader, hämtar en av mina skor och lägger i Plutos bädd. Tickie, 11 år, springer omkring som en galning på morgonen och letar efter Pluto. Då kniper det till lite extra i hjärtat och tårarna kommer.

Jag tar en dag i taget, jag föreläser och arbetar med mina böcker. Det kan gå några minuter då jag inte tänker på Pluto och jag vet att det till slut kommer att bli allt längre stunder då jag inte tänker intensivt på honom. Just nu gör det bara ont, så ont.

Det bästa sättet för mig är att skriva, därav detta blogginlägg. Men jag skriver också in Pluto i mina böcker. Han har fått stå som modell för omslaget till Theos Pompeji.

Illustrationen är mycket lik min Pluto, även om illustratören inte har lyckats fånga den milda, kärleksfulla blick Pluto alltid hade. Pluto döptes efter min bok Tillbaka till Pompeji, där en av huvudpersonerna är en hund som heter Pluto.

Allteftersom åren har gått och jag har skrivit om Pluto i böckerna, har han fått karaktärsdrag av min Pluto. Nu känner jag att jag måste ha med romanfiguren Pluto i min nästa historiska äventyrsbok, för att kunna skriva av mig lite om min verkliga Pluto.

Livet går vidare, trots att alla de jag har mist fattas mig och jag vet att ju längre jag lever, desto fler kommer jag att vara tvungen att sörja. Livet går vidare... Men snälla du, säg inte det till någon som just mist någon de älskar, för just då har livet stannat upp ett tag. Till slut går livet vidare för alla, men det är inget man vill höra mitt i sorgen.

Livet går vidare...

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Det är svårt att inte läsa ut boken i ett nafs" Staden på andra sidan - Kompassen

"Det är svårt att inte läsa ut boken i ett nafs"

Staden på andra sidan - Kompassen

"Markus, en tolvårig kille med en elak styvpappa finner en karta och en kompass uppe på vinden. Så börjar fantasyboken ”Staden på andra sidan – Kompassen” av Kim M. Kimselius (Roslagstext förlag) som är den fristående första delen i en kommande serie, och således redan i början utlovas spänning och äventyr. Man blir verkligen inte besviken, redan efter några sidor finner Markus en skimrande portal till en annan värld, och med den äventyrliga tjejen Matilda hamnar de i ett rike där allting är mörkt purpurrött, förutom det stora svarta slottet där en elak trollkarl bor. Och knappt har de kommit in i världen förrän en retsam häxa förvandlar Matilda till en liten råtta! Och snart blir de jagade av en mystisk man med giftpilar som vill åt kompassen …

Det är svårt att inte läsa ut boken i ett nafs, eftersom det nästan hela tiden förekommer överraskande händelser och rafflande gåtor som kittlar nyfikenheten. Varför är allting purpurrött? Varför är det bara gamla människor i staden? Vem är mannen som jagar dem? Vad ska hända nu? Gåtorna får så småningom sin fiffiga lösning och Matilda visar att hon inte är helt hjälplös bara för att hon är en råtta, tvärtom. Hon visar sig vara den starkare karaktären av dem båda trots att Markus upptäcker att han kan ta hjälp av tankekraft, och att även hennes lilla storlek kan ha betydelse på ett positivt sätt. Något som ger läsglädje är också den starka vänskap som uppstår mellan dem båda, trots att de nyss träffats och att den ene snart förvandlats till ett djur som den andre egentligen avskyr. Och när boken är slut så blir man sugen på att läsa mer om dem båda – i synnerhet om man tillhör den yngre skaran. 

Jag tyckte dock att det var lite trist att Kim inte kunde variera språket bättre i denna bok; det är ofta upprepningar av ord – ibland i samma stycke – och rollfigurerna ”vrider på huvudet” väldigt ofta. Kan de inte någon gång vända sig om, sno runt eller titta snabbt åt vänster eller kasta en blick åt höger? Och tyvärr hittade jag även smärre korrekturfel, även om de lyckligtvis var få. Detta och upprepningarna drar ner betyget med en stjärna, men boken får i alla fall fyra gnistrande stjärnor av fem, eftersom själva berättelsen är så bra – en spännande äventyrssaga om vänskap och om att tro på sig själv." Fil. mag. Sandra Petojevic

Tack för den fina recensionen, Sandra. Lovar att tänka på dina kommentarer till nästa bok. 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.



Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Nordens Pompeji Sandby borg på Öland

På bokmässan i Göteborg fick jag tips av en läsare att skriva om Sandby borg på Öland. Jag mindes då att jag hade sett ett program om forntidsborgen och började genast forska om det. Det resulterade i boken Sveriges Pompeji - Sandby borgs öde som utkommer juni 2015.

Jag prenumererar på den digitala versionen av Nationalencyklopedin. Idag fick jag ett meddelande där rubriken var Nordens Pompeji, inlägget handlade om Sandby borg på Öland. Så här skriver Nationalencyklopedin om borgen:

Sandby borg, fornborg från folkvandringstid (cirka 400–550), belägen cirka 2 kilometer sydöst om byn Södra Sandby på sydöstra Öland. Sandby borg är en av sammanlagt minst 15 ringformade borgar uppförda på ön under folkvandringstid och vendeltid. De bevarade delarna av borgen utgörs av en oval 120×90 meter stor vall/mur av i huvudsak kallmurad kalksten.

Flygbilder och arkeologiska undersökningar visar att det har funnits husbyggnader på den cirka 90×60 meter stora ytan innanför muren. Utanför borgvallens västra sida finns en cirka 150 meter lång och 6–10 meter bred yttre förskansning av stora granitblock. Borgen har haft minst två portar, en i väst och en i öst. Av de yttre försvarsverken att döma har huvudentrén varit mot landsidan. Läget på en låg strandvall endast cirka 40 meter från den nuvarande stranden innebär att havet i perioder nått ända upp till borgen. Sandby borg är den enda av de öländska fornborgarna som är belägen vid havet.

Arkeologiska utgrävningar sedan 2010 utförda av Kalmar läns museum har givit nya insikter i borgens korta men dramatiska historia. Under folkvandringstid gömdes värdefulla ägodelar undan i ett antal hus; bland föremålen finns exklusiva förgyllda reliefspännen i silver och pärlor från medelhavsområdet.

Människoskelett med kraftiga huggskador visar på en våldsam strid på platsen. Eftersom ingen återvände för att hämta de värdefulla föremålen eller begrava de döda bör överfallet ha varit det sista som hände innan borgen övergavs. Sandby borg återanvändes inte under senare delar av järnåldern, som en del av de andra ringformade borgarna.

Om du vill se foton från utgrävningarna och lära dig mer om Sandby borg kan du kika in på deras hemsida.

Baksidestext till Sveriges Pompeji - Sandby borgs öde
En av Ölands fornborgar, Sandby borg, hittades 2010. Här fanns både skatter och mänskliga skelett. Theo och Ramona tillbringar en tid på den arkeologiska utgrävningen. Genom fynden förstår de att borgens invånare har mött ett hemskt öde. Med hjälp av Månstenen reser de tillbaka i tiden för att rädda borgens invånare. Ondskefulla krafter har redan satt händelserna i rullning och slår till med full kraft när de båda vännerna anländer till det förflutna.

Vågornas brus överröstades av stridslarmet. Kvinnor och barn skrek, järn slogs mot järn när folket i borgen försökte försvara sig. De anfallande männen vrålade sina stridsrop när de gick till angrepp mot de försvarslösa invånarna.

Tycker du att det låter spännande? Blev du nyfiken på boken? Fråga efter boken hos din bokhandlare till sommaren, annars finns den att förbeställa på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.



Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Den mest spännande bok hon läst nånsin!" Staden på andra sidan - Kompassen

 Den mest spännande bok hon läst nånsin!

Här är en recension av min bok Staden på andra sidan - Kompassen. Det är Pernilla Gunnarsson och dottern Vera som har läst boken. Här kan du läsa deras kommentarer om boken:

"Jag tycker boken passar för barn mellan 8 och tio år. De som har kommit igång med sin läsning och gillar spännande böcker.

Boken handlar om två barn och deras äventyr. De kommer till en förtrollad värld genom magi. Väl där upptäcker de att allt inte står rätt till i kungariket. Deras uppdrag blir att ställa allt till rätta. En fantasyberättelse rätt och slätt.

Min dotter (7 snart 8 år) och jag har läst boken tillsammans innan hon ska sova. Jag läste mellan två och tre kapitel högt för henne. När jag sen slutade ville hon läsa vidare själv och läste ofta nåt kapitel till. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig och kapitlen hade lagom längd.

Boken fick till och med följa med ut på en skoterutflykt på sportlovet. När vi andra satt i en snödriva och värmde oss i solskenet satt dottern i skoterpulkan med boken och läste. Det är väl ett gott betyg om något.

Hon hälsar från tevesoffan att det var den mest spännande bok hon läst nånsin!" Pernilla och Vera Gunnarsson

 
Tack för den fina recensionen Pernilla och Vera.


Utdrag ur Staden på andra sidan - Kompassen
Markus vände sig om och såg på Matilda. Hon stod förstummad och tittade på den vackert skimrande bubblan. Utan att han tänkte sig för, sträckte Markus fram handen och fattades hennes. Hon protesterade inte.

"Vad är det där?" frågade hon och lät nästan andäktig i tonen.

Markus förstod henne, det var en mäktig och samtidigt skrämmande känsla, att stå framför den skimrande bubblan. Om han tog på den kanske den sprack? Det brukade såpbubblor göra. Kanske skulle det välla spindlar ur den? Kanske hade de hittat en ny djurart?

"Vi måste se efter!" sa Matilda och sträckte fram handen mot bubblan.

Markus drog henne bakåt och hejdade henne.

"Nej, vi vet inte vad som händer om vi rör den. Kanske den exploderar och miljontals spindlar krälar ut."

Markus var inte speciellt förtjust i spindlar, han var inte modig över huvud taget. Ändå fanns det en iver inom honom att upptäcka nya saker och ting.

Kompassen pirrade intensivt, som om den plötsligt blev mycket glad, vilket gjorde Markus rädd. Sedan fylldes han av ett oväntat mod. Det var en märklig känsla som han aldrig tidigare hade upplevt. Han kände sig oövervinnlig, odödlig, som om han var stor och stark och kunde korsa oceaner bara genom att gå på vattenytan.

Matilda märkte tydligen förändringen, för hon såg på honom och sa:

"Vad hände?"

Markus log brett och leendet var det härligaste han hade känt på länge. Det var äkta och ren glädje som fyllde hans bröst. Han var inte rädd för något längre.

Kompassen pirrade allt starkare i fickan. Han tog upp kompassen och höll den i sin hand. Nålen pekade stadigt mot den skimrande bubblan. Plötsligt började nålen vibrera. En flämtning från Matilda fick Markus att lyfta blicken och se på henne.

Hon stirrade med uppspärrade ögon mot bubblan, som växte sig allt större och närmade sig dem,, snart skulle den omsluta dem helt och hållet. Om de inte gav sig av ut ur grottan genast skulle det vara för sent, den stora bubblan skulle spärra vägen för dem.

"Vad gör vi?" ropade Matilda. Hon såg blek ut och inte lika självsäker som tidigare.

Då fattade Markus ett för honom mycket ovanligt beslut. Kanske skulle han ångra sig, kanske inte, men just nu var det som om det inte längre var han som bestämde, det var kompassen...

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.



Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Ibland händer det att...

Jag, Kim M Kimselius, vid Stens Huvud i Skåne.

Ibland händer det att jag inte vill gå upp när jag vaknar. Inte för att jag är trött och vill sova vidare, utan för att jag vill vara kvar i drömmen. Oftast är det för att jag har kommit på en ny berättelse när jag har sovit och vill tänka igenom orden för att memorera dem.

Ibland har jag drömt en sådan ljuvlig dröm att jag vill stanna kvar i den ett tag till. Då blundar jag och tänker tillbaka.

Imorse var en sådan dag. Jag drömde ett virrvarr av minnen, platser och personer som blandades i en perfekt mix i min dröm.

Jag befann mig i min barndoms hus, tillsammans med mina föräldrar, som var yngre än vad jag är idag. Som i verkliga livet, låg farmor och farfars hus granne med vårt och de levde båda. Min kära extramamma, moster Kajsa, var dock gammal och sjuk och jag skulle åka och hälsa på henne innan jag reste tillbaka hem till Stockholm, där jag faktiskt har bott i sexton år, men det var nitton år sedan nu. Jag hade bakat tre olika kladdkakor till henne och för att vara säker på att hon fick den bästa provsmakade jag dem.

Min käre far kom in och skrattade när han såg vad jag höll på med, jag hade ätit upp en fjärdedel av varje, med andra ord sammanlagt en hel kladdkaka. Jag ringde min moster och hon tyckte det var helt okej att kladdkakan inte var hel.

Sedan förflyttades jag ut i den magiska trädgården, där allt kunde hända i min barndom, där fanns riddarborgar, stall fyllda med hästar, städer byggda av sand, forsande älvar att ta sig över med risk för livet, där fanns drakar att bekämpa, djur att rädda, prinsar och prinsessor som alla behövde min hjälp. Där fanns krypin där magin tog över, buskage att gömma sig i, väldoftande, färggranna flox och tält som blev slott.

Det var där all min fantasi tog fart och formades till alla de ord som har blivit mina böcker. Min barndoms trädgård är källan till min magi och det var helt underbart att åter få besöka platsen i natt.

Bonus till drömmen var att jag kom på en ny idé. En ny bok har formats i mitt inre och kommer så småningom att få se dagens ljus. Allt inspirerat av den här härliga mixade, kaotiska drömmen jag hade inatt.

Drömmar betyder mycket för mig, de är min inspiration, tillbakablickar på livet som har gått, avkoppling och möten med sedan länge bortgångna kära, både människor och djur.

Jag är tacksam att jag har förmågan att fånga drömmen och hålla den kvar, för att minnas den när jag vaknar. Utan den förmågan hade jag gått miste om många av mina böcker, som har fötts ur en dröm.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 28 böcker. Foto Bertil Knoester.

Boktips: Det sista kungadömet av Bernard Cornwell

Det sista kungadömet av Bernard Cornwell

En bok som var mycket svår att lägga ifrån sig. Bernard Cornwell har en otrolig förmåga att skildra historien så att det känns som om man är där.

Allt beskrivs in i minsta detalj, utan att det för den skull blir tråkigt, eftersom det vävs in i handlingen och berättelsen hela tiden förs framåt.

Tycker du om spänning är det här en perfekt bok för dig. Gillar du historia ska du läsa den här boken!

Beskrivning av boken:
Northumbria år 866. Uhtred är bara nio år när han möter danerna för första gången, och redan samma dag är hans barndom för evigt över.

I slaget om York mellan engelsmän och daner tas Uhtred till fånga av jarl Ragnar och blir dennes fosterson. Han möter en brutal men hjärtlig värld, och inser att danernas sätt att leva och tänka passar honom.

Danerna erövrar rike efter rike från engelsmännen; ingenting tycks kunna stoppa dem. Under tiden växer Uhtred upp till en duglig krigare som är lojal mot Ragnar och danerna, men han drömmer om att återvända till Northumbria och återta det arv som hans farbror stulit från honom.

Maktkamp uppstår i det danska lägret och ett fruktansvärt förräderi gör det omöjligt för Uhtred att stanna kvar hos danerna. Han byter sida och beger sig till engelsmännen. Hans nye herre är Alfred, kung över Wessex och den ende som fortfarande står emot danernas erövring. Uhtred har svårt för Alfreds religiositet, men motvilligt imponeras han av dennes kunskap och list. Med Alfred som ledare har engelsmännen kanske en möjlighet att besegra danerna.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.