Kimselius föreläser på Asmundtorps skola Landskrona
Även denna gång möttes jag med ett härligt välkomnande, när en elev fick syn på mig och skrek "Det är Kim M Kimselius! Hon är här!" Därefter kom han fram till mig och välkomnade mig. Eftersom jag kom från helt fel håll var jag osäker på vart jag skulle gå, men han visade vägen, hela tiden ropande till skolkamrater att Kim M Kimselius hade kommit.
Det är en trevlig skola. Många fler elever i varje klassrum än sist. Till min förvåning träffade jag en av de elever jag mötte när jag var på skolan 2008. Han var nu lärarvikarie på skolan. Kärt återseende.
Slutar aldrig fascineras över hur tåliga eleverna är som sitter och lyssnar en hel timma, utan att störa min föreläsning. De fick även tillfälle till frågor, det var många och intelligenta frågor, vilket hela tiden gav föreläsningen en ny vändning för varje klass. Jag älskar verkligen att möta barnen, även om allt var annorlunda på grund av coronapandemin.
Vid ett av klassrummen stod en pojke i dörröppningen och spritade allas händer innan de fick gå in. Den ständiga frågan i varje klassrum var "Har ni spritat?" Något som lät lite hemskt, om man inte förstod vad frågan syftade på.
Jag hade bett om coronasäkert avstånd till både lärare och elever, något som sköttes fint. Det är ju alltid en risk med att möta så många nya personer på en och samma gång. Men eleverna visste vad som gällde och om någon glömde av sig höll jag bara upp både händerna framför mig och eleven mindes och backade.
Lärarna var eniga om att det inte fick gå lika lång tid innan jag kom tillbaka till skolan för att föreläsa, men det måste gå minst 3 år för att det ska ha kommit nya årskullar.
Det var fascinerande att se hur mycket Asmundtorp hade vuxit sedan sist. Hus efter hus på de tidigare fälten, inte underligt att skolan hade så många elever.
När jag kom hem från föreläsningen gick jag ut i kohagen så att hundarna fick springa lösa, det blev full fart. De sträckte ut och jagade varandra. När Bokbussen kom körande på den lilla vägen blev det fart på Kotten och han jagade den utefter staketet så långt det var möjligt.
Det är mysigt att ha mina kompisar med till skrivarstugan. Kotten har bara varit där två gånger tidigare, men nu har han funnit sin plats.
Det var ett år sedan jag var i skrivarstugan. Sedan dess har jag haft
hjälp med att ta ner massor av träd, något som gjort att staketet fick
försvinna. Därför var jag tvungen att sätta upp nytt staket innan jag
kunde släppa hundarna på tomten. Men jag har en liten hundgård och där
fick de vara under tiden. Nu när det nya staketet är på plats inser jag att jag behöver åtgärda hundgården också. Provisoriskt uppsatt för många år sedan och så har den förblivit. Men den fungerar, hundarna rymmer inte även om de lätt skulle kunna hoppa över staketet, eller knuffa upp kompostgallret som bara står lutat mot nätet vid utgången.
Egentligen skulle jag vilja stanna kvar här en vecka för att skriva, men nästa vecka ska jag föreläsa på Kallvattenkuren i Ronneby på tisdagen. Sedan är det dags för årets första skrivarkurs på Färgargården i Eringsboda nästa helg. Så jag har längtat. Men... Inget är sig likt, även där måste vi coronasäkra och tänka till för att allt ska gå så smidigt som möjligt och för att undvika smittan.
Därför ska jag nu packa ihop, städa stugan och stänga den för vintern, för att så fort det blir bra väder efter nyår åka ner igen. För är det någon plats det går undan när jag skriver så här det här i skrivarstugan i Skåne.
Tänk vilken lycka, jag har två paradis där själen kan få ro och orden flöda.
Ha en fin dag alla vänner!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv, eller fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Inlägg
