Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 23 september 2019

Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen

Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen

Den här veckan har Kotten varit på Brukshundklubben flera gånger och varit ute i spårskogen. Eftersom jag har varit iväg en hel del har det inte blivit så många foton tagna, jag har lagt fokus på att träna hundarna de stunder jag har varit hemma.

Det här är Kottens absoluta favoritplats. Transportburen av tyg, som min PON Tickie vann på en utställning för många år sedan. Sedan första dagen hemma hos oss har Kotten sovit i den här. När vi har varit iväg och sovit borta har tygburen fått följa med och Kotten har sovit gott. Nuförtiden står den bredvid mitt skrivbord. Kotten har full uppsikt över mig och sover lugnt och skönt så länge jag sitter still. När han vaknar sätter han upp tassarna på mitt ben och säger "Kom igen, matte! Dags att göra något kul!" Och då gör vi det.

På måndagskvällar håller jag kurs i Aktiv med hund. Då brukar hundarna få följa med. På tisdagskvällarna är det allmän träning, då är vi också på Brukshundsklubben och på onsdagarna har Kotten sin lydnadskurs. När jag har packat väskan och förberett bilen sätter sig hundarna på plats och väntar på att det ska bli dags att åka.

Just den här dagen packade jag ut några saker redan vid lunchtid. Hundarna satt snällt och väntade.
Kommer hon aldrig...

De blir mer och mer uppgivna över att jag aldrig kommer ut så att vi kan åka iväg.

Till slut ger de upp och kommer in för att hämta mig.

I torsdags var jag iväg hela dagen. När jag parkerade bilen såg jag i backspegeln att Kiara och Kotten satt och väntade på mig. Innan jag hade fått upp kameran hade Kiara sprungit till grinden, medan Kotten satt kvar och iakttog bilen.

Så här vacker var solnedgången en kväll när vi var i Ronneby på besök. Även om färgen i verkligheten var mycket rödare.

På söndagsmorgonen var det dags för spårträning ute i skogarna vid Karlsnäs tillsammans med Kottens kurskamrater och instruktörerna Alf och Helen.

Kotten hade en alldeles nyinköpt spårsele. När jag satte på den hemma för att vänja honom, stack han in framdelen i munnen och jag tänkte att han kanske skulle bli en sökhund med markeringsrulle i halsbandet... Hmmm. Husse och Kiara var med och den sistnämnda stämde upp i ett tjut när Kotten och jag gav oss ut i skogen för att spåra. Det gick inte så bra, för Kottens uppmärksamhet var hos Kiara. Men efter att Kiara hade fått gå tillbaka till bilen spårade Kotten galant hela vägen.

Det var en lång dag i Karlsnässkogen, som avslutades med lydnadsträning på fotbollsplanen. När vi kom hem rusade Kotten in i biabädden och rullade runt och lät, överlycklig över att vara hemma igen.

Jag tog upp kameran för att filma hur han uppförde sig, men han stillnade i samma sekund. Förmodligen ville han inte att någon skulle få se hur han bar sig åt. Så charmigt.