Bokförlagen saknar praxis kring var gränserna går – och
sneglar på pressens etiska regler. Men hur ser folket i bokbranschen
själva på sitt ansvar?
Dagens Nyheters tidigare kulturchef Maria Schottenius gick i
förra veckan till attack mot vad hon betraktar som en alltmer
bristfällig etik hos de svenska bokförlagen (”Förlagen kan publicera medan pressen sitter på läktaren”,
DN Kultur 120125). Det som är ironiskt med den svenska pressetiken är
att det är kvällspressen som håller tillbaka medan förlagen kan köra på,
tyckte Schottenius. Enligt henne behöver inte förlagen ta hänsyn till
de regler som medierna skapat för att skydda människor från
uthängningar:
”Den förnedringslitteratur, som tagit fart på senare
år när man kränker och ljuger om gamla ex, hittar på skandalhistorier
för att krossa, nämner namn för att demonstrera makt och hat, gör att vi
nu lever i ett halvt laglöst land. En person som helt oskyldig dragits i
smutsen har ingen chans. Författaren kan alltid säga: ’Detta är min
berättelse’ eller om det börjar osa katt: ’Det här är en roman. Och,
kunde Strindberg, så kan jag.’”
Men är förlagssverige verkligen den laglösa zon som Maria Schottenius framställer den som?
– Förläggaren är inte ansvarig för boken, till skillnad från en
ansvarig utgivare, utan det är författaren som är ansvarig för sitt eget
verk. Men svensk lag gäller ju förstås fortfarande, understryker Tove
Leffler, reporter på Svensk Bokhandel.
Förlaget är också skyldigt
att ta ansvar genom att exempelvis ge författaren juridiska råd och inte
låta honom eller henne publicera vad som helst som kan ge konsekvenser,
säger Leffler.
Läs hela artikeln här.
Vad tycker du, får författare skriva precis vad som helst, om vem som helst?
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Inlägg
