Boktips Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind

Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind

Med skrämmande skicklighet målar författarna upp en bild av vad som händer barn i de småländska skogarna. Flyktingbarn, som kommer hit för att få ett bättre liv, hämtas upp på centralstationen av personer som utlovar dem ett bättre liv. Vad de inte vet att det bara är döden som väntar dem i det ögonblick de lämnar de andra flyktingarna.


Som vanligt håller författarna mig i ett järngrepp och jag kan inte sluta läsa. Precis som i de tidigare böckerna lämnar de Sverige och tar läsaren med på en tur till ett annat land. Den här gången till Bukarest, där allting har sin början.

En bok jag varmt rekommenderar!


En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton.

Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest.

När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

Cilla och Rolf Börjlind lyckas i Sov du lilla videung återigen para en stor portion samhällsengagemang och samtidskommentar med fantastiska karaktärer och spänning utöver det vanliga.

Den får fem stjärnor av fem möjliga


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, Bookoutlet.se och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


Här ser du några av årets nya böcker:

Döden på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Boken är spännande hela vägen från början till slut. Något som bidrar till spänningen är att Kim Kimselius är en mästare på cliffhangers. Nästan varje kapitel avslutas med en, och det går inte att låta bli att läsa nästa kapitel." Jenny Forsberg

Det osynliga folket på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Har just läst klart Döden på Island och Det osynliga folket på Island, och tycker att de är två av de bästa böckerna i serien så här långt (och det kommer från någon som älskar alla böckerna i Theo och Ramona-serien)! Fast det är förstås svårt att slå Tillbaka till Pompeji." Wattpad/Fish-out-of-Water-5

Mördande foto. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Gud vilken rysare!" Wattpad/alejon03

"En av världens mest spännande och bästa böcker tycker jag!" Wattpad/arongustavsson

Staden på andra sidan Fjäderpennan. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Adlawans Skolprojekt

Ett projekt som ligger mig varmt om hjärtat är Adlawans Skolprojekt. Det hittade jag genom bloggvännen Katarina Söderberg. Hon har på eget initiativ börjar stötta en skola på Filippinerna och snart är det tio år sedan hon började.

Så här skriver Katarina på Alawan Elementary Schools blogg:

måndagen den 9:e april 2012

Skolavslutning igen, året är 2012!!!

Jag inser. att även bloggen gör sina repriser. Jag har redan vid ett flertal tillfällen berättat om skolavslutningen vid “min skola” på Filippinerna. Jag var där i år igen! Mitt nionde år!  

Wow, nästa år är det tio år sedan jag började engagera mig för denna skola, som ligger idylliskt “där uppe på berget”, bland kokospalmer och kossor. Jag kan inte riktigt tro att det är sant att så många fina år passerat!

Jag vill BARA tala om för er läsare att i år har skolan fått ett omnämnande! I år är det första gången på mycket länge (inte sedan jag började engagera mig för 9 år sedan) som elevernas resultat från de nationella testen visat att deras hårda arbete givit dem resultat. I år är skolans resultat över medelnivån, för första gången! Vilken lycka det var bland både elever och föräldrar när de nåddes av denna positiva nyhet! Yippie!  

Jag är också glad eftersom det nu visat sig att deras hårda och långsiktiga arbete äntligen givit dem ett fint resultat. Nu har äntligen Adlawan Elementary skola klivit upp i gruppen med godkända resultat! Jag visste att vi tillsammans en dag skulle kunna fixa det! Grattis!

Vill även du vara med och stötta skolan på Filipinnerna, så att eleverna får skolmaterial, kläder och skor?
Alla bidrag, små som stora är välkomna. Syftet är att stödja renoveringen av skolan samt elevernas skolundervisning. Kontakta Katarina Söderberg för att få information om hur du kan gå tillväga. Mail adress: sodkt@hotmail.com

ADLAWANS SKOLPROJEKT - insättning kan göras till Bg 836-3210.

Du kan läsa mer om Adlawans Skolprojekt här.

Här kan du läsa mina tidigare inlägg: Alla världens barn  och Många har mycket, några har ingenting.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Ändrade planer

Hon såg sig om i det lilla rummet. Hade hon glömt något? Den lilla blå väskan med vita kanter innehöll det allra viktigaste: En anteckningsbok, blyertspenna, pennvässare och radergummi. Hon såg nallen ligga i sängen och anklagande stirra på henne. Hon var för stor för den nu, ändå kunde hon inte låta bli att gå fram till sängen, plocka upp nallen och stoppa honom under armen. Han fick också följa med.

Hon röjde undan en bit på skrivbordsskivan och tänkte på sin mamma som alltid tjatade på henne att hon skulle städa sitt rum. Men hon älskade sitt belamrade skrivbord, hon visste var alla saker fanns och kunde lätt hitta det i någon av alla de högar som fanns där.

När hon lyft undan brev, högar med berättelser och pennor, fanns det en liten plats för henne att krypa upp på. Hon ställde sig på knä mot skrivbordsytan och sträckte sig fram mot fönstret. Försiktigt öppnade hon det, samtidigt som hon lyssnade på ljud inifrån huset. Ingen kom.

Hon flyttade undan den levande blomman som hon brukade mata med flugor. Grymt egentligen, men hon tyckte om att se hur blomman slöt sig runt flugan. Hon undrade vart flugan sedan tog vägen, för när blomman öppnade sig igen var flugan borta. Hon hoppades att någon skulle mata hennes blomma.

Sakta tog hon sig över fönsterbrädan och ut genom det öppna fönstret. Hon hoppade ned på altanen. Inte för att det var något värst långt hopp, eftersom fönstret fanns vid hennes midja när hon stod på altanen. Tyst stängde hon igen fönstret, men lämnade en liten, liten glipa.

Nu hade hon rymt! Hon kände sig nöjd med sig själv. De skulle komma att sakna henne. Kanske skulle de ringa polisen, tro att någon hade kidnappat henne. De skulle säkert gråta floder av tårar och ångra att de hade gett henne en ny lillebror. Om hon försvann kanske de skulle börja tycka om henne igen, nu var hon bara luft för dem, eller någon som kunde se efter babyn när de var upptagna med något annat. Åh, vad hon hatade sin lillebror.

När hon tänkte den tanken, mindes hon hur mjuka hans händer och fötter var. Hur fingrarna girigt grep tag i hennes finger och drog det till sig. Hur han log mot henne och hur han verkade bli glad när hon kom fram till honom...

Han var rätt söt med sitt ljusa, lockiga hår, som än så länge var mest fjun. Han hade fina smilgropar i kinderna och han verkade alltid vara glad. Nu bet hon sig i kinden och såg sig obeslutsamt omkring. Vart skulle hon ta vägen?

Hon såg ut mot trädgården, skymningen började falla. Snart skulle det vara mörkt. Tänk om trollen tog henne, eller någon ful gubbe? Hon ryste till, såg mot det upplysta rummet innanför fönstret. Hennes rum, hennes trygghet. Hon kramade nallen hårt i famnen och gick fram till en av trädgårdsstolarna. Hon satte sig längst ut på kanten, osäker på vad hon skulle göra.

Hade de börjat sakna henne ännu? Visst måste de ha gjort det? Hade de hunnit ringa polisen? Egentligen skulle det vara ganska skämmigt om de hade ringt polisen. Vad skulle hennes klasskamrater säga? Reta henne? Hon bet sig i läppen igen och fick den här gången blodsmak i munnen. Hon vred huvudet fram och tillbaka, än mot trädgården som blev allt mörkare, än mot det ljusa, lockande rummet bakom fönsterrutan.

Hade hon skrämt dem tillräckligt länge nu? Kunde hon gå tillbaka in? Hon reste sig och gick fram till fönstret och kikade in. Där låg berättelsen hon hade börjat på igår. Den skulle nog bli väldigt, väldigt bra. Det skulle vara synd att inte avsluta den... Visst hade hon varit borta tillräckligt länge nu?

Hennes fingrar grep tag om fönsterkanten för att öppna det igen. Hon blev alldeles kall när det inte gick upp. Tänk om hon aldrig skulle kunna ta sig in igen? De kanske inte skulle släppa in henne om hon kom genom ytterdörren? Dumma, dumma tanke, sa hon till sig själv. Klart att de släpper in mig, jag är ju deras barn. Men ändå... Hon hade inte känt sig älskad på länge, hon hade blivit åsidosatt, hon hade inte fått krypa upp i mammas knä, för där hade någon annan legat, som jollrat och charmat hennes mamma.

Ännu en gång såg hon ut mot trädgården som nu nästan var helt mörk. Nu blev hon riktigt rädd, för visst var det någon som rörde sig där bakom buskarna. Hon körde in naglarna i glipan och drog till. Fönstret flög upp och slog henne i ansiktet. Ögonen fylldes av tårar. Hon slängde in nallen genom fönstret och hoppade snabbt in. Hon rev ned den levande blomman i golvet när hon slängde sig in till tryggheten. Hon släppte väskan på skrivbordsstolen och tog försiktigt upp blomman. Hon ställde tillbaka den på sin plats på fönsterbrädan och drog igen fönstret.

Nu först insåg hon att hon hade glömt ta skor på sig när hon rymde. Det fick henne att skratta till. Hon skulle inte ha kommit så värst långt utan skor. Hon plockade upp sin anteckningsbok, blyertspennan, pennvässaren och suddgummit ur väskan och lade dem på den tomma skrivbordsytan. Sedan öppnade hon dörren och klev ut i hallen som badade i ljus. Hon hörde sin mamma ropa: "Middagen är klar!"

Snabbt sprang hon in i köket och slog armarna om mammans midja. "Jag är hemma nu! Har du saknat mig?" sa hon och kramade det hårdaste hon kunde.

Mamman böjde sig ned och slöt henne i sin famn. "Jag visste inte att du hade gett dig iväg gumman. Men du ska veta att jag saknar dig varenda minut som du inte finns i min närhet. Och det kommer jag att göra så länge jag lever. Jag älskar dig!"

"Jag älskar dig också!" sa hon snörvlande. Hon grät av glädje över att hennes mamma trots allt inte hade glömt henne, att hon fortfarande älskade henne. Hon grät även av glädje över att inte behöva lämna det här ljusa, trygga, sin mammas varma goa famn, sin pappa, sin älskade nya lillebror vars händer och fötter var så mjuka att smeka. Hon skulle aldrig mer rymma hemifrån även om hon fick ännu fler småsyskon!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Många har mycket, några har ingenting...

Ibland tycker jag det är skrämmande att se hur många leksaker barn har här i Sverige. En del har rummen fulla av mjukisdjur och leksaker. I många familjer känns det som om farföräldrar och morföräldrar "slåss" om att ge de bästa, dyrbaraste gåvorna till sitt barnbarn. När man får så mycket uppskattar man inte det man har.

Så finns det de som inte har någonting. Tänker på barnen på Haiti som överlevde jordbävningen, men inte deras föräldrar. En av mina bloggvänner bor på Haiti och berättar mycket om hur folket har det där nuförtiden, med kolera och elände, men också hopp och livsglädje. Läs här.

Genom Bloggvärlden kom jag också i kontakt med Katarina på Filippinerna
Hon berättade om en skola hon sponsrade: Adlawan Elementary School på Filippinerna. Jag blev inspirerad och anmälde mig som sponsor till skolan. Tänk att få möjlighet att hjälpa barn med böcker, det kändes väldigt rätt för mig som författare. Eftersom vi är några stycken som sponsrar skolan räckte pengarna denna gång även till slippers, väldigt enkla skor. För många var det deras allra första par skor, därför visar de stolt upp skorna här på bilden.















Här har barnen roat sig med att lägga upp ett K av skorna, K som i Katarina som kommer med hjälpen. I deras ögon är hon en ängel (jag håller med dem!).

I julas fick jag ett litet bevis på barnens tacksamhet, ett tjockt kuvert med mängder av foton och lite torkad frukt från Filippinerna, mycket goda! Det var Katarina som skickat det till mig, med hälsningar från eleverna, som inte kunde förstå hur en dam på andra sidan jorden kunde bry sig om dem.

Är så glad att jag stöttat dessa barn, att jag kan skänka dem lite glädje, utbildning, böcker, mat, kläder... Allt med hjälp av Katarina och de andra sponsorerna.

Katarina gör allt jobbet, det är hon som är den räddande ängeln. Jag skickar bara lite pengar, för det är det enda jag kan hjälpa till med, och jag är så tacksam att dessa barn som inte har så mycket nu kan få lite mer.

Vill du också hjälpa till kan du gå in och kika på Katarinas eller skolans sida. Eller du kanske hittar någon annan behjärtansvärd sak som du vill ställa upp för: Världsförälder, barnen på Haiti... Ja, det finns så många barn världen över som behöver din hjälp. Och de behöver den nu, innan det är för sent!

Kramisar Kim
(Fotona är några av de som Katarina har sänt till mig. Det är hon som är fotografen.)

Signering Barnbokshandeln Balthazar i Alingsås

Min första signering i Alingsås, en jättemysig stad. Var finns bokhandeln? Vi körde runt och letade. Till slut parkerade vi i närheten av stora torget och plötsligt utbrast barnbarnet Frida, åtta år: "Där är DU ju!" Hon pekade på en skylt med bild på mig och vi förstod att vi hade hittat butiken.

Fönstret var skyltat med mina böcker och Frida såg lycklig och stolt ut när hon såg från skyltfönstret till mig.





















Plötsligt var butiken fylld av folk som pratade med mig och personalen om mina böcker och mitt i allt detta såg jag något som såg ut som en fotograf, samt en journalist med block och penna i händerna. Familjen på bilden här under kan du se på TV5 på måndag klockan 20.00 då de är några av årets huvudpersoner i serien Ullared. Jag brukar inte se serien, men nu när jag träffat några av huvudpersonerna tänker jag titta, i alla fall på premiäravsnittet.

















En mycket trevlig dam köpte mina böcker om Kimberlie och Andy och även en Theo och Ramona-bok. Hon hade alltid längtat till Nya Zeeland sa hon. "Men det är bara att åka dit!" sa jag.
"Flicka lilla, du vet inte hur gammal jag är", sa den gamla damen.
"Nej, det vet jag inte. Men så gammal är du inte att du inte kan åka till Nya Zeeland", svarade jag.
"Jag är 95 år", sa damen då och jag kunde knappt tro det, för hon var så pigg och utstrålade sådan livsglädje.

Du som har läst böckerna om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland och Kimberlie - Ett nytt liv vet vem mrs Moonwind är. När jag hade pratat med den gamla damen kändes det som om jag hade träffat min mrs Moonwind, så som jag har beskrivit henne i böckerna. Det var en otrolig känsla. Vi blev fotograferade tillsammans för Alingsås Tidning och jag hoppas att vi kommer att vara tillsammans på bild i tidningen också.

Här är Lise-Lott och Johanna som jobbade i butiken med mig idag. Vi hade mycket trevligt tillsammans och skrattade en hel del.
Så har ännu en dag rusat iväg. Men det är en dag som har varit fylld av mycket glädje, många underbara möten, både med främmande och välkända.

När jag var klar med signeringen åkte vi vidare till en av mina pojkar som köpt radhus i Kungälv, ett hus jag ännu inte sett. Sedan var det dags att åka till nästa pojk för att se hans nya hus som jag inte heller har sett (vilket får mig att inse hur mycket jag har arbetat den senaste tiden...) och nu är jag hemma hos den tredje av mina pojkar och sitter här och skriver på min blogg, medan Patrik sitter vid sin dator... Undrar vad han jobbar med?

Ja, det har varit en fantastisk dag, helt underbart att få träffa alla barnen och barnbarnen och deras rara underbara fruar och fästmöer. Har haft två mycket intensiva dagar, med föreläsning igår och signering idag, ändå känns det som om jag haft en minisemester, en tröttande sådan, men ändock en liten semester. Imorgon bär det av hemåt igen, på vägen stannar jag till hos min 87-åriga pappa för att höra hur det står till med honom. Sedan kör jag vidare hem till mannen och hundarna för att se vad de har hittat på medan jag har varit borta...

Visst är det underbart att leva när man får chans att uppleva så mycket positivt och berörs av så mycket kärlek som jag har gjort den här helgen. När barnbarnen lägger armarna runt min hals och säger "Jag älskar dig" då känns det nästan som om hjärtat svämmar över av all den kärlek jag känner.

När jag sedan nu ikväll läser på fanbloggen att de skrivit att mina böcker är MYCKET MYCKET BÄTTRE än Twilight, då känner glädjen nästan inga gränser.

Tror jag kommer att sova väldigt gott i natt efter en sådan här händelserik, fantastisk dag.

Godnatt och kramisar från Kim

Pappa-Barn Ett band för livet

Här ser ni en bild från min pappas 85-årsdag, där vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn har samlats runt min pappa. En lycka som inte alla pappor får uppleva.

På Underbara Ungars mässan i Kristianstad träffade jag representanter för föreningen Pappa-Barn i Kristianstad. En aktiv förening som hjälper barn som har det svårt. Jag vill berätta om föreningen, eftersom jag ofta får brev och mail ifrån barn och ungdomar som har det svårt och inte vet vart de ska vända sig.

Visste du att:
Den gamla synen att barn i första hand är kvinnors angelägenhet lever kvar i socialtjänster och domstolar.
Att pappor ofta hindras från ett närvarande och aktivt föräldraskap.
Upprivna separationskonflikter mellan föräldrar nästan alltid går ut över barnen.

Pappa-Barn jobbar för:
att barnen måste komma i första hand i vårdnadstvister.
att barnen ska ha rätt till båda sina föräldrar.
att pappor och mammor ska anses vara likvärdiga föräldrar i alla sammanhang och därför behandlas därefter.
att det inte skall vara ekonomiskt fördelaktigt att driva en vårdnadstvist.
rätten att vara pappa vare sig man är gift eller ej när barnet föds.

Föräldraalienation handlar om en familjedynamik med konflikter som får barnet att välja ena förälderns sida. Detta förändrar barnets tidigare goda relation till den förälder barnet väljer bort för att kunna delta i striden. Barnet kan bli upptaget av att kritisera den bortvalda/avvisade föräldern genom kritik som normalt är inkonsekvent, överdriven eller inte har någon grund i verkliga förhållanden. Exempel: Elaka rykten om den avvisade föräldern. Blanda sig i barnets kontakt med fadern genom att till exempel kasta presenter och brev. Manipulera ett barn att avvisa en förälder. Undergräva barnets relation till den avskilde föräldern.

Föreningen Pappa-Barn har Tystnadslöfte. Om du har behov av att prata med någon kan du kontakta dem.

Här kommer några länkar:
Pappa-Barn Kristianstad KLICKA HÄR
Pappa-Barn Ett band för livet KLICKA HÄR
Daddys-Sverige Because the kids have to come first KLICKA HÄR
Daddys Father - to God himself we cannot give a holier name KLICKA HÄR
Min pappa KLICKA HÄR
Svenska kyrkan kan stötta dig om du har det svårt KLICKA HÄR

Jag hoppas att detta inlägg kan vara till hjälp för dig som behöver tala med någon. När min syster dog fick jag hjälp av Svenska kyrkan, en präst följde med mig till mina föräldrar för att hjälpa mig att framföra dödsbudet. Prästen hade sedan återkommande kontakt med mig och stöttade mig. När mamma dog en kort tid därefter tog prästen kontakt med mig igen, för att ännu en gång stötta. Även Svenska Kyrkan har tystnadsplikt.

På mässan Underbara Ungar i Kristianstad, träffade jag både representanter för Svenska Kyrkan och Pappa-Barn och jag kände att det var så viktigt att förmedla detta till alla mina läsare. Jag vill att du ska veta att det alltid finns någon som du kan tala med, någon som har tid att lyssna, någon som kan hjälpa. Du behöver bara be om hjälp!

Var rädd om dig! Kramisar Kim