Bästa julklappen

Bästa julklappen

Den bästa julklappen för mig just nu är att jag har fått hem Kiara från veterinären och att hon är i stort sett helt återställd. 

Kiara hemma i sin soffa

Det började i måndags med att Kiara verkade ha ont i nacken. Vi åkte till veterinären som konstaterade att hon hade sträckt en muskel. Skönt! Jag var rädd att det var hjärnhinneinflammation, eftersom hon gick som om hon vandrade på is.

På tisdagen mådde hon jättebra. Men på onsdagen blev Kiara  jättedålig, med hög feber, trots att hon gick på medicin på grund av nackont. 

Kiara hos veterinären

Jag satt hela onsdagskvällen till 23.00 hos distriktsveterinären i Karlskrona med henne, där veterinären gick igenom hela henne och tog massor av blodprov. Det enda han såg då var benbitar i magen, som han inte tyckte kunde ge upphov till feber. Vi åkte hem och jag sov knappt något, tempade henne under natten och hon blev hela tiden sämre. På torsdags morgon stoppade jag in henne i bilen och körde direkt till distriktsveterinären och var där strax innan de öppnade. De tog in henne direkt. Efteråt, när jag hämtade Kiara, sa veterinären att han trodde han skulle bli tvungen att operera henne direkt när han såg henne komma in, eftersom hon var så dålig. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se min hund levande. Kanske kom oron från att vi för två år sedan miste vår hund Tickie just den 21 december. Den hund som Kiara "ersatt".

Jag åkte hem och försökte jobba, men det gick inte, så jag gjorde julgodis och julskinka istället. Det blir ändå ingen riktig jul i det här huset i år, med oro över Kiara, och vår katt Grynet som dog i tisdags. Vi började julen redan i fredags genom att äta skinkan till frukost och lunch. Vi firade att flocken var samlad, även om en flockmedlem saknades.

Kiara åt inte på två dagar, så du kan tänka dig min glädje när hon åt frukost klockan 5 på fredags morgonen och sedan gjorde ifrån sig och benbitar kom ut i avföringen.
 

Jag och Kiara. Äntligen mår hon bättre!

Nu är hon i stort sett tillbaka till det normala. Det är bara i ögonen jag ser att något är fel, dessutom har hon fortfarande ont i nacken och jag har satt upp vattenskål och matskål på en pall så hon slipper böja sig.

Det är skönt att ha hittat en veterinär som har jour dygnet om, nu slipper vi åka till Kalmar mitt i natten på hala vägar om det skulle bli kris. Onsdag/torsdag blev det 30 mil för mig i bilen... Nu har jag varit ute i hundgården och rensat bort de sista märgbenen, medan Kiara hela tiden försökte plocka upp benen ur påsen.

Bästa vännerna, Kiara och Tudor.

Inte har det blivit så mycket skrivit de här dagarna, jag har inte kunnat samla tankarna. Bara tänkt på Kiara och Grynet. 

Hoppas du har en fin dan före dan och inte köper alltför många julklappar utan tänker på att julen är glädjens tid, då vi ska tänka på våra nära och kära.

Tudor och Kiara, äntligen tillsammans igen.

God Jul!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 


 

Orolig far bekymrad över min Mexikoresa

Min snart 89-åriga far ringde häromkvällen och var orolig. Han vet att min Mexikoresa närmar sig, och just nu snappar han upp alla nyheter han hör om Mexiko.

Det senaste han hade hört var att USA uppmanade alla amerikanska invånare att INTE resa till Mexiko på grund av våldsamheter där. De orden gjorde min käre far riktigt orolig.

Medan jag pratade med honom och försökte lugna honom att det inte var något att oroa sig för, växte klumpen och oron i min egen mage. Jag gick till datorn och letade efter minsta varning, inställda resor till Mexiko etc. Men hittade ingenting.

Hela tiden fortsatte jag tala lugnande med pappa. Jag berättade att jag nu var inne och kikade på datorn, vilket som alltid fick honom att förundras över dagens teknik, och att jag inte hade hittat något. Jag letade upp en karta över Mexiko och försökte förklara hur stort landet var och var någonstans oroligheterna var, något jag bara gissade, och sedan förklarade jag hur långt därifrån det var som jag skulle vara.

Tror att han blev något lite lugnare efter mitt övertygande samtal. Jag däremot var inte lugn, pappa hade väckt den gamla oron inom mig, tanken att något skulle kunna hända.

Men optimist som jag är tänker jag som alla andra: Det händer inte mig!

Det innebär att min resa till Mexiko blir av och jag åker nu på söndag. Lite pirrigt är det, men mest spännande. Jag känner mig otroligt förväntansfull och kommer förmodligen att vara full av nya intryck och massor av idéer till min bok.

Under tiden jag är i Mexiko kan du fortsätta läsa intressanta blogginlägg här, bland annat om Mexiko. När jag kommer hem lovar jag dig många vackra foton!

Nu ska jag fördjupa mig i Mexikos historia igen, för att vara så kunnig som möjligt när jag väl landar på den för mig så exotiska plats, där jag redan befunnit mig i fantasin under lång tid.

Här kan du läsa mer om min bok Mayafolkets Hemlighet som är orsaken till min resa.

Ha det så gott!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.