Läser research och skriver

Läser research och skriver

Den senaste tiden har jag varvat skrivandet med att läsa research för den 32a historiska äventyrsboken om Theo och Ramona, Hotet mot Venedig.

Försöker också komma i bättre form för att kunna klara mig så bra som möjligt om jag skulle få Covid19. Inte för att jag vet om det skulle förbättra mina utsikter att klara mig, men jag gör så gott jag kan. Dessutom försöker jag undvika smitta genom att hålla mig hemma.

Nu när jag skriver detta ser skogen ut att brinna utanför mitt fönster när solen går upp. Oändligt vackert.

Njöt av sista kvällsrundan i mörkret. Det var fullmåne och jag behövde inte ens tända ficklampan. Dessutom lyste alla våra adventsstjärnor och ljusstakar upp mörkret.

Jag blir lycklig ända in i själen över att bo på den här platsen, mitt paradis. En plats jag har längtat efter i hela mitt liv och äntligen fann för 25 år sedan. 

Att bo nära naturen, utan grannar, inga gatlyktor, fåtal bilar som passerar, det är helt underbart.

Inte konstigt att orden flödar, att jag får ro att skriva.

Solen stiger högre på himlen och hundarna väntar på morgonpromenad. Dags att ge mig ut i solskenet och njuta av dagen. När jag kommer hem väntar en kopp te och ännu en researchbok om Venedig.

Ha en fin dag!

 

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius  

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 

 

Idag tar jag "time-out"

Idag tar jag "time-out"

Nja, inte riktigt hela dagen. Jag har varit uppe tidigt för att kunna vara ledig på eftermiddagen, eftersom jag kommer att göra något riktigt roligt.

Jag ska vara med och provsmaka nya bakelser på ett konditori i Karlshamn. På bilden äter jag Pasteis de Nata i Lissabon. En kaka jag förälskade mig lika mycket i som jag förälskade mig i staden.

Det kommer att vara svårt att slita mig ifrån läsningen av Tsunamikatastrofen i Lissabon, men ibland måste man bara göra något helt annorlunda.

I min bok, Författare Från dröm till verklighet, berättar jag om hur viktig livserfarenheten är, att det gäller att prova på saker och ting för att kunna dela med sig av det i böckerna.

Det är för dig, kära läsare, som jag idag ska provsmaka nya bakelser. Vill du lyssna på vad jag tycker kommer det att sändas i P4 Blekinge efter 16.00 idag. Ska bli spännande att se på vilket sätt det här kan berika mina böcker.

Om inte annat får jag en välbehövlig paus ifrån skrivarlyan. Dessutom kommer jag att få mer energi att fortsätta jobba med boken imorgon.

Tänk på det där med research, kanske behöver du också åka på konditori för att frossa i bakverk, för att sedan kunna beskriva scenen i din bok?

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Lissabon och spårvagn 28

Lissabon och spårvagn 28

Första researchdagen i Lissabon. Varje dag gjorde vi så mycket att en dag inte ryms i ett blogginlägg. På bilden ovan har jag åkt uppför en av Lissabons kullar med spårvagn 28 och har Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Idag tänkte jag berätta om en liten del av första dagens research i Lissabon, en dag som slutade mycket sent och gjorde att jag somnade direkt jag lade huvudet på kudden.

Eftersom vi bodde i Costa de Caparica, utanför Lissabon, tog vi först bussen till färjan Cacilhas - Cais do Sodré som tog oss över bukten till själva Lissabon stad. Något av det första jag såg var delar den den tidigare hamnen, som hade sparats från jordbävningen 1755. Den som min bok Tsunamikatastrofen i Lissabon ska handla om. Nedan ser du själva hamnen. Ovan ser du skylten som berättar om hamnen och jordbävningen.

Triumfporten låg vid stora torget, där allt tycktes hända. Här låg förr palatset. Den här dagen förberedes det för Lissabon Maraton som skulle hållas några dagar senare.

Efter den stora jordbävningen med efterföljande tsunami, försökte de bygga upp palatset i sin forna glans.

Märtha och Thomas, mina guider, berättade om en fantastisk utställning de hade sett under sommaren. Vi försökte hitta den, men den hade stängt veckan innan. Men vi fick gå in i själva huset och se prakten.

Tänk att bo med den här utsikten.

 Märtha var en utmärkt guide och väl förberedd. Hon berättade om varje plats historia och levandegjorde den för mig. Här berättar hon om torget, Praca do Comércia, statyn av kung José I, uppförd av Machado de Castro (1775) Kungens häst trampar symboliskt ned ormar under hovarna. Men även om palatset. I bakgrunden ser du kajen och havet.

Vi besökte Lisboa Story Centre som berättade om stadens historia och självklart om jordbävningen. Det var en mycket intressant utställning, som är permanent om du också vill se den. Efteråt var vi hungriga och begav oss till stadens äldsta kafe, Café Martinho da Arcada. Här åt jag min första Nata. När vi skulle beställa efterrätt frågade jag vad kyparen rekommenderade, det var pastel de Nata, som jag då inte hade en aning om vad det var. När kyparen lämnat bakverket till mig, med medföljande kanelkar och instruerat mig hur jag skulle göra, stod han kvar och väntade på min reaktion. Han blev nöjd, när jag tog första tuggan och insåg hur himmelskt gott det var. Då nickade han och gick. Därefter blev det obligatoriskt med en Nata varje dag, minst. Här är receptet på Pasteis de Nata om du vill prova på att göra en själv.

Jag var mycket nöjd med den planering Märtha och Thomas hade gjort av mitt besök i Lissabon. Vi var alltid uppe och iväg tidigt. Trots det var det redan fullt på spårvagn 28, som är ett måste när man är i Lissabon. Det gjorde inget att det var packat med människor, det gav mig möjlighet till många fina foton under färden, eftersom jag stod längst fram vid föraren.

Så här kaotiskt var det vid vissa platser. Det var populärt med Tuk-Tuk, där passagerarna satt helt öppet. Det såg livsfarligt ut, speciellt som de körde fort och slingrade sig mellan spårvagnar och bilar.

Ibland låg gatan helt öde framför oss.

Det här var mitt första möte med Lissabon stad och jag fotograferade byggnader och miljö. Allt inför Tsunamikatastrofen i Lissabon.

Bougainvillean blommade överallt i alla sina färger.

Spårvagn 28 passerade en magnifik utsikt mot havet.

Efter att ha stått längst fram och tagit fina foton, blev jag tvungen att gå längre bak när passagerare gick av och nya kom på. Då fick jag en fönsterplats och kunde fotografera ut istället.

Thomas hade berättat för mig, när vi stod och väntade på spårvagn 28, att förra gången de hade åkt spårvagnen hade en bil stått parkerad mitt i vägen. Då gick passagerare ut och lyfte undan bilen. Samma sak hände den här gången. Någon hade parkerat så att spårvagnen inte kunde köra vidare. Spårvagnen ringde ilsket upprepade gånger utan att något hände. Till slut klev en förbipasserande in i bilen och flyttade den, eftersom nycklarna satt i. Något som tydligen är vanligt i Lissabon.

 Goa, härliga, underbara Thomas och Märtha. Saknar dem grymt mycket.

Självklart ville jag föreviga mig på spårvagn 28. Kanske åker jag bara där en gång i mitt liv. Även om jag längtar tillbaka har jag svårt att tänka mig att vara i Lissabon utan Märtha och Thomas.

Husväggarna var kaklade i vackra mönster. Några dagar senare besökte vi kakelmuseet i Lissabon, Museu Nacional do Azulejo.

Vid vissa partier körde spårvagn 28 så nära husväggarna att jag kunde sträcka ut handen och röra vid dem. Där tryckte sig folk tätt mot väggarna när vi passerade. Läskigt!

Till slut var färden över och vi gick till fots till Miradouro da Craca, den perfekta utsiktsplatsen över Lissabon. Där är även översta bilden på mig i det här blogginlägget tagen.

Fantastisk vy över Lissabon med bron Ponte 25 de Abril i bakgrunden.

Här tittar Märtha på kartan efter närmaste vägen till Castelo de Sao Jorge.

Thomas och jag pustar ut.

Nedan ser du mig sitta vid utsiktspunkten med Castelo de Sao Jorge i bakgrunden. Ovan har jag zoomat in kastellet. Det låg långt bort och det blev en rejäl promenad i uppför- och nedförsbackar innan vi hade nått dit. Men om det berättar jag i nästa blogginlägg.

Läs även:
Mitt första möte med Lissabon.

Nå, vad tyckte du? Känns det som om du också vill resa till Lissabon. Det rekommenderar jag dig varmt att göra!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Research Skalbankarna Uddevalla

Research Skalbankarna Uddevalla

Det här var en plats jag verkligen hade längtat till. Här tänkte jag ta massor av foton för att studera naturen. Allt för att kunna ge läsarna en så klar bild som möjligt av hur det såg ut på den här platsen för 11.000-12.000 år sedan. Hit tar jag med läsarna i boken Äventyr i Uddevalla.

Vädrets makter var inte på vår sida. Ulrika, Simone och Roger tog mig med på en rejäl tur. Jag hade tagit på mig för att klara av regnet som ibland kom horisontellt, trots det tog sig vattnet in i fickor, rann ner i skorna och resulterade i dyblöta fötter innan vandringen var över, men vad gör det när man är på research. Ulrikas paraply vände sig ut och in ett par gånger i blåsten.

Det var halt på stigarna när vi tog oss allt högre upp i terrängen. Ser du byggnaden med ett litet tak? Där är det utfodring för fåglar. En man som ofta var där för att mata fåglarna testamenterade sina pengar för att man skulle fortsätta hans arbete när han var borta. Nu finns där en stationär byggnad, med rejäla foderautomater för fåglarna, som matas året om. Fint.

Trolska klippor fick mig att tänka på min research för Det osynliga folket på Island. Jag rös. Om det var av vätan och kylan, eller tankarna på osynliga väsen vet jag inte.

En av de bästa sakerna när kommunen är mån om att visa upp vad som finns att se, är alla tydliga anslag som sitter uppsatta på kulturellt värdefulla platser. Här är en av dem.

Det var verkligen inte lätt att ta några foton av utsikten när regnet vräkte ned, något som gör bilden suddig. Det blev så fuktigt att min kamera slutade fungera. Då fick jag ta mobilen till hjälp.
Jag använde mig av Ulrikas paraply som jag stod under när jag fotograferade, men ibland hjälpte det inte eftersom regnet blåste in under det.

Skalbankarna: I meter på meter ligger skal av sedan länge döda musslor och snäckor och är bevis för landhöjningsprocessen och hur strandlinjen förskjutits genom årtusendena. För 11 000 år sedan låg området delvis under havsnivå efter att inlandsisens tyngd tryckt ned jordskorpan. Smältvatten från inlandsisen fyllde på dåtidens Östersjöbassäng och smältvattnet rann ut i havet via Vänerbassängen. Detta skedde genom två utlopp, det ena genom en fjord som idag är Göta älv och det andra genom ett sund som gick över Uddevalla. Just i detta sund strömmade utsötat vatten ut i havet samtidigt som det bildades en motriktad havsström av näringsrikt bottenvatten. Detta skapade exceptionella förhållande för marina musslor och snäckor. Under några hundratals år levde enorma mängder av musslor och snäckor på klippstupen. När djuren dog trillade skalen ner och la sig nedanför stupet. Allt eftersom landet höjde sig spolade bränningar och strömmar samman de döda djurens skal nedanför bergbranterna. På så sätt bildades här en utbredd skalbank med ett cirka 15 meter tjockt lager av skal. Idag ligger bankarna högt över havet eftersom landet rest sig igen. I skaljorden har man påträffat över 100 arter av musslor, snäckor och havstulpaner. Vanligast är stenmussla, blåmussla, jättehavstulpan och vindeltornsnäcka. Även skelettdelar av val, säl, isbjörn och vildren har påträffats i skalbankarna. (informationen är hämtad från SGU Sveriges geologiska undersökning, där du kan läsa ännu mer information om Skalbankarna.)

 Här ser du hur stigarna ser ut på Skalbankarna. Krossat skal.

Skalbankarna

Skalbankarna är ett stort område som sträcker sig över ett betydligt större område än vad man kan se med blotta ögat. Om du åker till Uddevalla för att besöka Skalbankarna, ta då en guidad tur, det förhöjer upplevelsen. Här kan du se fler foton från Skalbankarna.

Jag tror aldrig jag har varit med om ett sämre väder än när vi var på Skalbankarna. Här är det Roger och Simone som försöker skydda sig för regn och blåst.

Överallt syntes spår av de skalen.

Efter ett par timmar ute i blåst och regn var vi alla stelfrusna om händerna. Mina vantar hade blivit genomvåta, så de åkte av efter ett tag. Alla beställde stora koppar te för att få värma händerna. Här är det Ulrika. När vi reste oss upp för att ge oss ut i regnet igen, hade stora pölar av vatten bildats runt våra stolar.

Simone ser nöjd ut efter att ha börjat få upp värmen igen.

Roger är i mina ögon en hjälte som trotsade väder och vind under hela veckan för att ta med mig på research. Men även Simone och Ulrika är hjältar som ställde upp och tog mig med på en oförglömlig tur runt Skalbankarna. Tack för all er hjälp! Kram

En sak är säker, det kommer definitivt att regna på Theo och Ramona när de besöker den här platsen!

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.



,

Anlänt Uddevalla

Anlänt Uddevalla

Ja, då var jag här igen, i Uddevalla. Tänk att ännu ett år har gott i svindlande fart.

Som vanligt bor jag på Sköna Rum, mitt favorithotell. Härliga ljusa rum med bra skrivbord, något som är viktigare än någonsin för mig den här gången, eftersom jag ska jobba en hel del med boken Äventyr i Uddevalla.

Det kommer att bli föreläsningar i flera skolor och massor av researcharbete, där jag ska möta historiker och besöka de historiska platserna. Med andra ord kommer det att bli en intensiv vecka, med långa arbetsdagar.

Efter närmare sex timmars bilkörning var det skönt att sträcka på benen när jag kom fram och hade checkat in på hotellet. Jag styrde stegen till Bohusläns museum, tyvärr kom jag precis när de stängde. Men vad jag såg lockade mig. Museet var inte bara en plats där gamla saker samlades, det verkade även vara en samlingsplats för människor, samt musikevenemang.

Utanför museet ligger kanalen med de stora fina båtarna. Tyvärr är kajen avstängd pga rasrisk, annars hade det var underbart att promenera där.

Men då hade jag missat det här konstverket av en flygare. Måste ta reda på mer om den personen. Jag tror jag är född nyfiken...

När jag checkade in på mitt vanliga hotellrum på Sköna Rum kändes det lite som att komma hem. Här har jag varit en gång om året i... Ja, vad blir det nu 5-7 år? Varje år är det nya skolor och elever.

När solen gick ner över höjden blev himlen gyllene. Jag njöt av solen i vetskap om att det kanske var sista gången jag såg solen den här veckan, för väderprognoserna för den här veckan ser inte bra ut.

Den här dagen slog prognosen in, för när jag vaknade och drog undan gardinen var det första jag såg en gata i uppror av allt vatten som flödade utanför. Skulle kanske ha tagit gummistövlar med mig.

När jag kom tillbaka från min promenad igår gick jag in på nätet och läste nyheterna. På vägen till Uddevalla passerade jag Grästorp. En plats pappa talade mycket om för han hade förälskat sig i platsen. Jag fängslades också av de vackra omgivningarna och tänkte "här skulle jag kunna tänka mig att bo!" När jag fick upp tidningsrubriken såg jag att det hade varit en svår bilolycka på just den vägen, strax innan Grästorp, bara en liten stund efter att jag hade passerat. Ibland har man tur...

Bäst att sätta fart! Om ett tag ska jag möta den första personen som ska ge mig en tydligare inblick i Uddevallas historia. Dessutom vill jag gärna hinna skriva ett kapitel innan jag träffar honom, för bara att komma till staden fick inspirationen att flöda.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare


Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Långfredag...

Långfredag...

Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen. Namnet långfredag kommer av att dagen var lång och besvärlig för Jesus och eftersom gudstjänsten var längre än andra dagar. (Wikipedia)

När jag var barn och tonåring var långfredagen en lång och tråkig dag. Ingenting fick man göra. Tråkig musik på radion, inga biografer öppna och tysta skulle vi vara.

Det var bara att genomlida dagen, precis som Jesus gjorde, även om vi inte led lika mycket som han.

För mig som bokslukare var det ett bra tillfälle att låta sig uppslukas av en bra bok.

Kanske är det därför Påskdeckare har blivit så populärt. Deckare innebär alltid lidande i någon form för de personer som medverkar i böckerna.

Den här påskhelgen tänker jag ägna åt läsandet och det kommer att vara en hel del lidande i de berättelserna, för jag läser research, äkta fakta om förfluten tid.

Men lidandet hör påsken till, det är bara att härda ut och göra det bästa av den.

Ha en fin påsk!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare


Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.