Bokmässan 2011, Dag 2 Magnus Uggla, Lennart Hellsing, Katarina von Bredow, Eva Swedenmark och många fler, 23 september

 

Idag fungerar uppkopplingen på bokmässan och jag sitter nu i min monter och bloggar. Signalen har ljudit, mässan har stängt, besökarna börjar dra sig mot utgången, utställarna börjar packa ihop, i en del montrar minglas det, vinglasen klirrar och doften av mat böljar genom gången.

Det har varit en intensiv dag som inleddes med att min vän och författarkollega Katarina von Bredow besökte montern och vi bytte böcker med varandra.

Strax därpå kom vännen och författarkollegan Eva Swedenmark och vi fick en liten pratstund innan det var dags för Eva att skynda iväg och för mig väntade signering av böcker.

Dagen inleddes intensivt med många besökare. Här visar jag stolt upp mina nya böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.

Som vanligt var det full fart på Linda, Jenny och Roxana (som är här på bild), som sålde böcker för fullt...

...medan jag signerade till glada läsare.

Besökarna kom i stötar hela tiden, ibland var det fullt upp och sedan blev det en liten lugn stund. Här är det fullt ös i montern och Jenny står vid vår gamla kassaapparat från 1800-talet och tar betalt.

Min käre lillebror Olle kom på besök med sin dotter Linda, min guddotter. Det var trevligt att ha dem i montern! Här skämtar jag om att han är liten...

Lennart Hellsing passerade förbi många gånger i sin färgstarka kostym. Det går aldrig att ta miste på vem han är, eftersom han alltid har klara starka färger på kostymerna. Underbart!

Det är alltid lika roligt att prata böcker...

Ibland slank mina medarbetare iväg och tog foton på de kändisar de kände igen, här är det Magnus Uggla som sände direkt i radio. Vilket hördes med jämna mellanrum, när applåderna rungade genom hallen.

Här är en vy över bokmässan, du ser hur mycket folk det är i gångarna!

Även idag fick vi besök av Inger Sandberg med barnbarnet Cornelia, blivande författare. Idag fick vi tid att prata lite längre.

Min vän och författarkollega Riitta Jacobsson kom och hälsade på. Hon och jag var samtidigt på B. Wahlströms förlag och har varit på Bokmässa tillsammans för Wahlströms förlag. Då hade vi jättekul och vi hade en hel del att prata om idag!

Ibland blev det kö, när personalen i montern var flitiga och berättade om böckerna. Ibland behövde de inte berätta så mycket om böckerna eftersom fansen kom rusande direkt portarna öppnades för allmänheten och stod i kö för att köpa böckerna innan de tog slut.

Här är foldrarna som varje bokköpare får med sig hem. Här kan de se alla böckerna i serien och läsa lite om vad de handlar om. Perfekt för mor- och farföräldrar att pricka för vad de har köpt till sina barnbarn.

Nu börjar det bli allt mindre folk i gångarna. Roxana och Jan har packat ihop i montern och det är dags att åka iväg till vårt boende och få i oss lite mat, innan vi slänger oss i våra sängar för att vila ut inför morgondagen, som brukar vara den mest intensiva av alla bokmässans dagar.

Måste berätta att jag har fått väldigt många besök från bloggföljare, och även några av de som vann biljetter till bokmässan här på min blogg. Jättekul att ni kom hit och presenterade er. Hoppas få möta fler av er imorgon!

Nu stänger jag ned och skriver mer imorgon!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Astrid Lindgren och jag

För många, många år sedan träffade jag Astrid Lindgren på en förlagsfest som Raben & Sjögren hade. Jag brukar alltid säga att alla människor är lika, och ingen förmer än den andra. Ändå kändes det, ja hur ska jag säga, konstigt, fantastiskt, sagolikt och overkligt att träffa henne.

Vi växlade några ord och jag minns än idag hur hon såg ut. En klar bild i mitt huvud av en mörkblå tröja med stora fickor. Ståtlig och med pondus. Jag gör mig bilder av allting och har därför lätt att komma ihåg ansikten på människor, även om jag inte kommer ihåg deras namn. Astrid Lindgrens namn kunde jag, hon hade varit mycket på tv, jag hade läst alla hennes böcker, ja jag "kände" henne. För det tror man ju när det har skrivits mycket om en person, att man känner den personen. Men det gör man ju egentligen inte.

Det fanns många andra författare där, ansikten jag kände igen, men inte kunde sätta namn på. Efteråt vet jag att jag mötte bland annat Lennart Hellsing, som alltid lika färggrann.Talade med många personer, kände mig liten och visste inte riktigt vad jag skulle säga tillsammans med så många litterära personer. Då närde jag fortfarande drömmen om att bli författare inom mig. Att jag var med på förlagsfesten berodde på att jag arbetade för Raben & Sjögren på min Fotosättningsfirma som jag då hade, Roslagstext, som jag sedan gjorde om till mitt förlag. (Jag renskrev böcker för dem och gjorde färdiga boksidor på min maskin.)

Aldrig trodde jag att jag en dag skulle bli en "riktig" författare och inte bara en som skriv för byrålådorna, som jag hade gjort sedan jag var åtta år. Visst drömde jag om att bli författare, men efter att ha träffat alla de här stora författarna, kändes det som ett mycket ouppnåeligt mål.

Många, många år senare debuterade jag med min bok "Tillbaka till Pompeji". Boken gjorde dundersuccé och jag blev helt nedringd av massmedia. Mitt första tv-framträdande i direktsändning tyckte jag var en katastrof, men det kunde ha varit värre om jag inte hade träffat Jojje Jönsson och Siv, från revyn Stefan och Krister. De gav mig lite tips och framför allt sa de att jag skulle vara mig själv. Vilket jag också försökte, men det var inte så lätt.

Massmedia gav mig smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren", för att min debutbok hade sålt så oerhört mycket på en enda vecka. Det kändes väldigt konstigt, för den Astrid Lindgren jag hade mött var en sådan dam som jag önskade att jag kunde bli. En person jag såg upp till, inte bara som författare utan även som person. Hon vågade stå för sina åsikter och ömmade om det lilla. Att då få smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren" kändes oerhört stort och skrämmande.

På något sätt har smeknamnet gjort att jag ännu mer har försökt att bli en lika sympatisk och vänlig författare som Astrid Lindgren var. Jag hoppas att jag en dag lyckas "Gå in skorna", som mor alltid sa. Vilket innebär att jag lyckas axla det ansvar som smeknamnet har lagt på mig. Att jag lyckas inspirera, uppmuntra och glädja många, många läsare och människor och få dem att tro på en bättre värld och på sig själva.

Mötet med Astrid Lindgren gav mig ett minne för livet, men också en livsuppgift: att lära andra att älska orden lika mycket som jag gör.

Tänk vad ett möte kan föra med sig!

Kramisar från Kim
På bilden är jag och signerar min nyutkomna bok "Giljotinen" i min specialuppsydda Marie Antoinette klänning som jag bar hela bokmässan. Vilket fick många att ropa Marie Antoinette efter mig. Kände mig mycket fin i klänningen när jag provade den, men dagen när jag skulle bära den hade jag slagit sönder mitt ena knä, precis gipsat det, hade jätteont och gick med kryckor. DET är det minne jag har av klänningen, smärta och elände! Kanske passande eftersom boken handlade om Franska revolutionen...