När jag började lyssna på Det som inte växer är döende av Jesper Weithz, hade jag inte en aning om vad det var för typ av bok. Jag retade mig på att det inte fanns några markeringar som märkte ut när de talade. Allt gick i ett.
Ändå fångade boken mig och jag kunde inte sluta läsa. Språket var fängslande. Det var inget högt tempo, inga biljakter, ändå var boken otroligt spännande och jag hade inte en aning om vad som skulle hända. Jag tyckte om den lågmälda tonen i berättandet som beskriver en vardag många av oss råkar ut för. Kanske inte med lika dramatiska konsekvenser, men ändå, det kändes som om allt verkligen skulle kunna ske! En bok jag varmt rekommenderar!
Boken handlar om Henrik och Lotte som befinner sig i två olika länder, men ska träffas på samma destination Sao Paolo i Brasilien. Båda skyndar till sina plan, båda råkar ut för något som får stora konsekvenser.
Längtar redan till nästa bok av författaren, men då med apostrofer eller talstreck!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Svarta Döden griper tag i läsaren, som inte kan låta bli att bry sig om
personerna och om hur de ska klara sig... Svarta Döden är den bästa av
de sex böckerna om Theo och Ramona." BTJ, lektör Thomas Storn
Läs mer om
Svarta Döden.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
lördag 5 januari 2013
fredag 4 januari 2013
Att ge ut sina böcker på eget förlag, vad innebär det?
På Skrivguiden hittade jag det här intressanta inlägget som jag gärna vill dela med mig av till dig.
Men om allt annat skiter sig, om du skrivit en typ av bok som kanske har ett smalare intresseområde hos den allmänna befolkningen, eller om du helt enkelt vill ha mer kontroll själv kan självpublicering vara ett alternativ.
Vilka möjligheter har jag?
Jag har främst tre tjänster som jag vill rekommendera:
Vulkanmedia.se – En svensk hemsida där du köper olika tjänster som tryck, distribution till bokhandlar, och så vidare. Du betalar själv för att de ska ge ut din bok
.
Recito Förlag (Litenupplaga.se) – Här betalar du själv för att få en liten upplaga av din bok utgiven och förlaget hjälper dig att nå ut till sina medlemmar och marknadsföra boken den vägen. De har en nätbutik och de finns varje år representerade på bokmässan i Göteborg där förlagets författare har möjlighet att läsa högt ur sin bok för intresserade förbipasserande. Jag känner åtminstone en person som gett ut en bok via den här tjänsten och sedan sålt genom marknadsföring på Facebook och diverse forum relaterade till det ämne han skrivit om.
Lulu.com – En amerikansk sajt som är den jag personligen har mest erfarenhet av. Jag gillar den för att de har en nätbutik de säljer böckerna genom och att de inte kräver någon grundavgift, till skillnad från de två ovanstående svenska alternativen. De tar istället en liten del av kakan varje gång din bok säljs via deras hemsida. Det är lätt att marknadsföra via sociala medier genom att helt enkelt länka till din boks sida på Lulu’s nätbutik. Du kan även själv beställa hem ett större antal ex om du trots allt vill ha ett fysiskt lager hemma
.
Marknadsföring
När du väl har din bok tryckt och klar återstår en viktig del: att få någon att köpa den. Oavsett om du har ett eget litet lager av tryckta böcker i ditt hem eller säljer boken online via en hemsida måste folk höra om och känna till den för att du ska få något sålt.
Din största målgrupp till att börja med är vänner och familj. Gå ut med information om din nya bok och hur man kan köpa den via de kanaler du redan har:
Just sociala medier är antagligen ditt starkaste verktyg och därför vill jag skriva lite mer ingående om det. Det är viktigt att du skapar dig ett varumärke på nätet – antingen ditt eget namn, alltså dig som person, eller din bok mer specifikt.
På Facebook kan vem som helst som redan har ett privat konto skapa en sida. Det kan till exempel vara en sida ägnad åt en specifik produkt (din bok) eller en offentlig person (dig själv som författare). Den nyskapade sidan kan du sedan använda för att skriva om boken och göra reklam för den. Folk kan gilla sidan och på så vis sprids ordet om din bok.
Twitter är också bra för just detta. Det som samtliga sociala medier dock har gemensamt är att du måste vara aktiv. Författaren Kim M. Kimselius är ett ypperligt exempel på hur man kan skapa sig ett namn och ett eget varumärke. Hon gör det främst via Facebook och hennes blogg. Hon skriver lika mycket om sina böcker och författarprocessen som hon gör om sitt privatliv, och folk följer henne för att de älskar att läsa både om Kim som person och om de böcker hon ger ut. Hennes läsare lär känna henne.
Att nå ut i butik
Butiker beställer in de böcker de vill sälja, och för att få din självutgivna bok ut i butik krävs en del arbete. Om det är ditt mål att boken ska säljas i butiker runt om i landet rekommenderar jag att du går via ett bokförlag trots allt – det gör livet så mycket lättare.
Kim M. Kimselius går dock heller inte via ett utomstående förlag utan har ett eget företag och bokförlag, Roslagstext, som hon ger ut sina böcker genom. Hon är den enda som ger ut via förlaget och de flesta stora kedjor har hennes böcker inne.
Om du är ambitiös finns alltså möjligheten att starta eget företag. Du kan skaffa det som behövs för att din bok ska kunna köpas in av bokhandlare och sedan själv försöka marknadsföra boken på större plan och få bokförsäljare att bli intresserade och vilja beställa in några exemplar.
Jag har ingen direkt erfarenhet av Vulkanmedia.se som jag tipsade om ovan, men de erbjuder ett paket som hjälper dig att nå ut till bokhandlare. Det betyder dock inte att bokhandlarna automatiskt vill köpa in just din bok – marknadsföring krävs!
Hoppas att du blev lite klokare efter att ha läst Johan Dahlbergs mycket informativa text. Kika gärna in på Skrivguiden för fler tips. Jag träffade Johan för många år sedan. Han är en stor fan till mina böcker och har hållit kontakten under alla år, trots flytt från Danmark till Finland och därefter till Sverige. Nu är Johan vuxen, men fortfarande en fan och en vän.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Kim skriver om hur viktig gestaltning är, och själv är hon suverän på det. En inspirerande bok för den som vill lära sig att själv skriva böcker" Författarcoachen Kristina Simar.
Läs mer om Att skriva med glädje.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Självpublicering – ge ut din egen bok
Det kan vara svårt att få din bok antagen hos ett bokförlag. Om du skrivit en roman rekommenderar jag att du ihärdigt försöker – många stora författare har från början blivit refuserade 5, 10, 25, 50 gånger! J.K. Rowling fick gå till flera förlag innan någon tyckte att hennes första Harry Potter-bok var något att ha.Men om allt annat skiter sig, om du skrivit en typ av bok som kanske har ett smalare intresseområde hos den allmänna befolkningen, eller om du helt enkelt vill ha mer kontroll själv kan självpublicering vara ett alternativ.
Vilka möjligheter har jag?
Jag har främst tre tjänster som jag vill rekommendera:
Vulkanmedia.se – En svensk hemsida där du köper olika tjänster som tryck, distribution till bokhandlar, och så vidare. Du betalar själv för att de ska ge ut din bok
.
Recito Förlag (Litenupplaga.se) – Här betalar du själv för att få en liten upplaga av din bok utgiven och förlaget hjälper dig att nå ut till sina medlemmar och marknadsföra boken den vägen. De har en nätbutik och de finns varje år representerade på bokmässan i Göteborg där förlagets författare har möjlighet att läsa högt ur sin bok för intresserade förbipasserande. Jag känner åtminstone en person som gett ut en bok via den här tjänsten och sedan sålt genom marknadsföring på Facebook och diverse forum relaterade till det ämne han skrivit om.
Lulu.com – En amerikansk sajt som är den jag personligen har mest erfarenhet av. Jag gillar den för att de har en nätbutik de säljer böckerna genom och att de inte kräver någon grundavgift, till skillnad från de två ovanstående svenska alternativen. De tar istället en liten del av kakan varje gång din bok säljs via deras hemsida. Det är lätt att marknadsföra via sociala medier genom att helt enkelt länka till din boks sida på Lulu’s nätbutik. Du kan även själv beställa hem ett större antal ex om du trots allt vill ha ett fysiskt lager hemma
.
Marknadsföring
När du väl har din bok tryckt och klar återstår en viktig del: att få någon att köpa den. Oavsett om du har ett eget litet lager av tryckta böcker i ditt hem eller säljer boken online via en hemsida måste folk höra om och känna till den för att du ska få något sålt.
Din största målgrupp till att börja med är vänner och familj. Gå ut med information om din nya bok och hur man kan köpa den via de kanaler du redan har:
- Berätta om din bok muntligt för folk i din närhet.
- Skriv om boken på Facebook, Twitter, din blogg och andra sociala medier.
Just sociala medier är antagligen ditt starkaste verktyg och därför vill jag skriva lite mer ingående om det. Det är viktigt att du skapar dig ett varumärke på nätet – antingen ditt eget namn, alltså dig som person, eller din bok mer specifikt.
På Facebook kan vem som helst som redan har ett privat konto skapa en sida. Det kan till exempel vara en sida ägnad åt en specifik produkt (din bok) eller en offentlig person (dig själv som författare). Den nyskapade sidan kan du sedan använda för att skriva om boken och göra reklam för den. Folk kan gilla sidan och på så vis sprids ordet om din bok.
Twitter är också bra för just detta. Det som samtliga sociala medier dock har gemensamt är att du måste vara aktiv. Författaren Kim M. Kimselius är ett ypperligt exempel på hur man kan skapa sig ett namn och ett eget varumärke. Hon gör det främst via Facebook och hennes blogg. Hon skriver lika mycket om sina böcker och författarprocessen som hon gör om sitt privatliv, och folk följer henne för att de älskar att läsa både om Kim som person och om de böcker hon ger ut. Hennes läsare lär känna henne.
Att nå ut i butik
Butiker beställer in de böcker de vill sälja, och för att få din självutgivna bok ut i butik krävs en del arbete. Om det är ditt mål att boken ska säljas i butiker runt om i landet rekommenderar jag att du går via ett bokförlag trots allt – det gör livet så mycket lättare.
Kim M. Kimselius går dock heller inte via ett utomstående förlag utan har ett eget företag och bokförlag, Roslagstext, som hon ger ut sina böcker genom. Hon är den enda som ger ut via förlaget och de flesta stora kedjor har hennes böcker inne.
Om du är ambitiös finns alltså möjligheten att starta eget företag. Du kan skaffa det som behövs för att din bok ska kunna köpas in av bokhandlare och sedan själv försöka marknadsföra boken på större plan och få bokförsäljare att bli intresserade och vilja beställa in några exemplar.
Jag har ingen direkt erfarenhet av Vulkanmedia.se som jag tipsade om ovan, men de erbjuder ett paket som hjälper dig att nå ut till bokhandlare. Det betyder dock inte att bokhandlarna automatiskt vill köpa in just din bok – marknadsföring krävs!
Hoppas att du blev lite klokare efter att ha läst Johan Dahlbergs mycket informativa text. Kika gärna in på Skrivguiden för fler tips. Jag träffade Johan för många år sedan. Han är en stor fan till mina böcker och har hållit kontakten under alla år, trots flytt från Danmark till Finland och därefter till Sverige. Nu är Johan vuxen, men fortfarande en fan och en vän.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Kim skriver om hur viktig gestaltning är, och själv är hon suverän på det. En inspirerande bok för den som vill lära sig att själv skriva böcker" Författarcoachen Kristina Simar.
Läs mer om Att skriva med glädje.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
torsdag 3 januari 2013
Har du blivit utsatt för våldtäkt eller sexuella övergrepp?
Om du tillhör de som har blivit utsatt för våldtäkt eller sexuella övergrepp ska du veta att det är ALDRIG ditt eget fel! Det finns hjälp att få och jag tycker att du ska ta den hjälpen. Här nedan kan du läsa om vart du ska vända dig och hur du ser tecken på om någon i din närhet har råkat ut för sexuella övergrepp.
Våldtäkt sker inte bara genom slidsamlag. Det kan även ske genom analsex, oralsex eller genom att någon för in föremål eller fingrar i slidan eller analöppningen.
Att ha samlag med en person som befinner sig i hjälplöst tillstånd räknas också som våldtäkt. Det kan till exempel vara om man är full, drogad eller har en funktionsnedsättning eller sjukdom, som gör att man inte har möjlighet att säga nej och försvara sig.
Även samlag eller annan allvarlig sexuellt kränkande handling mot barn under 15 år definieras som våldtäkt – oavsett om förövaren har använt våld och hot eller inte.
Förövaren är oftast någon du känner eller känner igen, som till exempel en bekant, en partner eller en kompis. Det kanske är någon du har svårt att se som förövare vilket gör det svårare att definiera det du varit med om som en våldtäkt.
Det spelar ingen roll om förövaren är en främling, en bekant, en partner eller någon du går hem med efter en utekväll. En våldtäkt är aldrig ditt fel.
Gärningsmannen vet oftast med sig att han eller hon gör fel, men kan få det att verka som om han eller hon inte alls förstår att någon far illa. Väldigt ofta har förövaren planerat att genomföra samlaget även om han eller hon får ett nej. Ofta handlar våldtäkten om att förövaren vill visa sin makt, inte att han eller hon har svårt att behärska sin sexuella lust.
Hur man reagerar efter en våldtäkt skiljer sig från person till person. Vanliga reaktioner är:
Män som har blivit utsatta för våldtäkt kan vända sig till Södersjukhusets akutmottagning för att få hjälp. Där får du göra en rättsmedicinsk undersökning med provtagning för bland annat hiv och gulsot. Du erbjuds också samtal med en kurator.
Mottagningen är bemannad dygnet runt. Du kan antingen söka dig dit direkt eller så kan den mottagning du vänt dig till hänvisa dig dit.
Det är en stor fördel att kontakta sjukvården så snart som möjligt efter ett övergrepp, helst inom 72 timmar. Bevis kan lättare säkras ju kortare tid som passerat. På sjukhuset fotograferas dina skador och man letar upp spår från till exempel sädesvätska, blod, saliv och hårstrån.
FRIVILLIGT
Du behöver inte undersökas om du inte vill men gör du det ökar chansen att identifiera förövaren om denne är okänd. Det är också ett sätt att säkra bevisen inför en rättegång. Det är inte alltid som gynekologisk undersökning behövs. Ofta kan exempelvis blåmärken vara de viktigaste bevisen på att du blivit tvingad med våld. Du kan välja vilka undersökningar du vill delta i.
Det finns inte något krav på att du måste anmäla våldtäkten, när du söker vård på sjukhuset. Men om du vill anmäla kan personalen hjälpa dig att få kontakt med polisen.
SEKRETESS
Personalen på sjukhuset har sekretess och bara behörig personal har tillgång till uppgifter om dig. Det finns dock undantag. I vissa fall har polis och socialtjänst rätt att begära ut uppgifter om dig.
Därefter startar förundersökningen, den så kallade polisutredningen. Det gör inget om du inte kommer ihåg allt. Det är en vanlig reaktion att inte komma ihåg exakt vad som hänt vid en traumatisk upplevelse, och du har möjlighet att komplettera din redogörelse vid ett senare tillfälle.
Polisens förundersökning dokumenteras. Åklagaren bedömer materialet och beslutar om åtal ska väckas. Ibland läggs förundersökningen ned. Orsaken kan vara att ett brott inte går att styrka eller att gärningsmannen inte är identifierad. Det behöver inte betyda att du inte är trodd. Skulle ytterligare information komma fram kan förundersökningen återupptas.
Det är inte för sent att anmäla en våldtäkt som inträffat för flera år sedan. Preskriptionstiden för en våldtäkt är tio år.
Oavsett om du anmäler eller inte är det bra att prata med någon, till exempel en psykolog eller kurator, som lyssnar på dig och kan möta dina känslor. Det påskyndar din egen läkningsprocess. Om det inte känns rätt med den första terapeuten så kan du byta, och välja en annan.
Ibland kan det också kännas skönt att få träffa andra som har varit med om samma sak. Du kan få kontakt med andra kvinnor som har haft liknande upplevelser via kvinnohus och kvinnojourer.
GYNEKOLOGISK UNDERSÖKNING
Många kvinnor som har utsatts för en våldtäkt tycker att det är obehagligt att göra en gynekologisk undersökning, även en lång tid efter övergreppet. Om du känner så kan det hjälpa att prata med personalen innan, och be dem att göra undersökningen i lugn takt och alltid berätta för dig vad de håller på med. Du behöver inte förklara varför du tycker att undersökningen är jobbig om du inte vill.
SEXLIVET
Efter en våldtäkt kan det kännas svårt att hitta tillbaka till ett fungerande sexliv. Det är då extra viktigt att du endast har sex på dina villkor. Låt det ta sin tid. Du kan behöva börja från början med en partner, och komma överens om att bara kramas och smekas till en början. Kanske kan ni komma överens om att bara ha sex på ditt initiativ så att du aldrig har sex för någon annans skull eller för relationens skull. Det är du som bestämmer över din kropp. Gör bara det som du tycker känns bra.
Ge personen utrymme att bearbeta det som har hänt. Lyssna och visa att du finns där och att du bryr dig. Om du är osäker på din roll kan det vara bra att fråga personen som blivit utsatt om hur han eller hon vill bli hjälpt och stöttad. Överbeskydda inte utan låt personen pröva på att klara sig själv ute, men var också beredd att vara nära när det behövs.
En person som utsatts för övergrepp har ofta lätt för att skuldbelägga sig själv. Undvik därför att ge kommentarer som kan förstärka skuldkänslan, till exempel genom att säga att det är dumt att dricka alkohol eller att vara klädd på ett visst sätt. Var i stället tydlig med att du tror på din närstående och att våldtäkten inte var hans eller hennes fel.
Även anhöriga kan behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Informationen är hämtad från Vårdguiden Stockholms län.
Det här är ett viktigt ämne och jag kände att jag ville dela med mig av den information jag har.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Jag blev mycket gripen av boken" (Astrid) Läs mer om Den den dagen.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
En våldtäkt är ett brott som lämnar djupa spår hos den som har
blivit utsatt. Det är viktigt att du söker hjälp och anmäler till
polisen om du har blivit utsatt för våldtäkt.
Vad är en våldtäkt?
Våldtäkt är när någon använder våld eller hot för att genomföra ett samlag, eller liknande sexuell handling. Det kan ske på många olika sätt. Någon kanske håller fast en annan person och pressar isär benen. Det kan också vara att den som utsätts för övergreppet känner sig hotad och ger med sig, utan att förövaren behöver använda våld.Våldtäkt sker inte bara genom slidsamlag. Det kan även ske genom analsex, oralsex eller genom att någon för in föremål eller fingrar i slidan eller analöppningen.
Att ha samlag med en person som befinner sig i hjälplöst tillstånd räknas också som våldtäkt. Det kan till exempel vara om man är full, drogad eller har en funktionsnedsättning eller sjukdom, som gör att man inte har möjlighet att säga nej och försvara sig.
Även samlag eller annan allvarlig sexuellt kränkande handling mot barn under 15 år definieras som våldtäkt – oavsett om förövaren har använt våld och hot eller inte.
ANDRA SEXUELLA ÖVERGREPP SOM ÄR OLAGLIGA I SVERIGE:
- Sexuellt tvång. När någon tvingar dig till en sexuell handling som inte är våldtäkt, till exempel om någon tvingar dig att onanera.
- Sexuellt ofredande. Är till exempel när någon tar på ditt könsorgan eller bröst i ett sexuellt syfte. Det kan även vara om någon blottar sig eller säger något sexuellt som känns kränkande.
- Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Är när någon utnyttjar en person som befinner sig i underläge. Till exempel en lärare som utnyttjar en elev.
- Sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt övergrepp mot barn. Är sexuella handlingar med personer under 15 år som inte faller in under våldtäkt.
Förövaren
En vanlig missuppfattning är att de flesta våldtäkter begås av okända gärningsmän utomhus på en mörk parkväg. I själva verket sker de flesta anmälda våldtäkter hemma hos förövaren eller hemma hos den som utsätts för övergreppet. Övergrepp kan ske i både hetero- och homorelationer och förövaren kan vara man eller kvinna.Förövaren är oftast någon du känner eller känner igen, som till exempel en bekant, en partner eller en kompis. Det kanske är någon du har svårt att se som förövare vilket gör det svårare att definiera det du varit med om som en våldtäkt.
Det spelar ingen roll om förövaren är en främling, en bekant, en partner eller någon du går hem med efter en utekväll. En våldtäkt är aldrig ditt fel.
- Att vara ihop med någon betyder inte att man måste ha sex.
- Att gå hem med någon betyder inte att man måste ha sex.
- Att ha urringade kläder eller en kort kjol på sig betyder inte att man måste ha sex.
Gärningsmannen vet oftast med sig att han eller hon gör fel, men kan få det att verka som om han eller hon inte alls förstår att någon far illa. Väldigt ofta har förövaren planerat att genomföra samlaget även om han eller hon får ett nej. Ofta handlar våldtäkten om att förövaren vill visa sin makt, inte att han eller hon har svårt att behärska sin sexuella lust.
Reaktioner efter en våldtäkt
Att bli våldtagen innebär nästan alltid ett stort trauma. En vanlig reaktion är att man söker en förklaring, ofta hos sig själv. Du kanske känner skuldkänslor och tycker att det var ditt fel eller att du kunde ha handlat annorlunda.Hur man reagerar efter en våldtäkt skiljer sig från person till person. Vanliga reaktioner är:
- skuld- och skamkänslor
- overklighetskänslor
- nedstämdhet
- humörsvängningar
- ångest, oro och stress
- sömnproblem och mardrömmar
- "flashbacks" (påträngande minnen av det inträffade)
- att man vill undvika allt som påminner om händelsen
- fysiska reaktioner, som till exempel dålig aptit, migrän och sexuella problem.
Sök hjälp
Kontakta så snart som möjligt polis eller Akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset. Oavsett vem du först uppsöker kommer de att hjälpa dig vidare i processen. Ta med dig någon du känner förtroende för om det är möjligt. Mot bakgrund av vad du har varit med om kan det vara jobbigt att sköta alla kontakter med polis och sjukhus på egen hand. Det är också till hjälp för dig om någon mer än du själv vet vad som har hänt så du kan få stöd att minnas.Män som har blivit utsatta för våldtäkt kan vända sig till Södersjukhusets akutmottagning för att få hjälp. Där får du göra en rättsmedicinsk undersökning med provtagning för bland annat hiv och gulsot. Du erbjuds också samtal med en kurator.
På sjukhuset
På akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset har personalen stor erfarenhet av att möta kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. De kommer att ge dig ett varmt och vänligt bemötande och inte ifrågasätta dig eller tvinga dig till någonting. Du får den vård du behöver och undersöks för att se om våldtäkten har lett till könssjukdomar, graviditet eller skador. Om du vill får du träffa en kurator eller psykoterapeut.Mottagningen är bemannad dygnet runt. Du kan antingen söka dig dit direkt eller så kan den mottagning du vänt dig till hänvisa dig dit.
Det är en stor fördel att kontakta sjukvården så snart som möjligt efter ett övergrepp, helst inom 72 timmar. Bevis kan lättare säkras ju kortare tid som passerat. På sjukhuset fotograferas dina skador och man letar upp spår från till exempel sädesvätska, blod, saliv och hårstrån.
FRIVILLIGT
Du behöver inte undersökas om du inte vill men gör du det ökar chansen att identifiera förövaren om denne är okänd. Det är också ett sätt att säkra bevisen inför en rättegång. Det är inte alltid som gynekologisk undersökning behövs. Ofta kan exempelvis blåmärken vara de viktigaste bevisen på att du blivit tvingad med våld. Du kan välja vilka undersökningar du vill delta i.
Det finns inte något krav på att du måste anmäla våldtäkten, när du söker vård på sjukhuset. Men om du vill anmäla kan personalen hjälpa dig att få kontakt med polisen.
SEKRETESS
Personalen på sjukhuset har sekretess och bara behörig personal har tillgång till uppgifter om dig. Det finns dock undantag. I vissa fall har polis och socialtjänst rätt att begära ut uppgifter om dig.
Hos polisen
När du bestämt dig för att göra en polisanmälan får du berätta om det som har hänt. I samtalet med polisen har du också rätt till en egen jurist, ett så kallat målsägandebiträde. Ditt målsägandebiträde kommer att följa dig genom utredningen och försvara dina intressen. Om du inte blir erbjuden ett målsägandebiträde så kan du ansöka om ett hos polisen. Om du inte redan varit på sjukhuset kommer du att erbjudas läkarvård.Därefter startar förundersökningen, den så kallade polisutredningen. Det gör inget om du inte kommer ihåg allt. Det är en vanlig reaktion att inte komma ihåg exakt vad som hänt vid en traumatisk upplevelse, och du har möjlighet att komplettera din redogörelse vid ett senare tillfälle.
Polisens förundersökning dokumenteras. Åklagaren bedömer materialet och beslutar om åtal ska väckas. Ibland läggs förundersökningen ned. Orsaken kan vara att ett brott inte går att styrka eller att gärningsmannen inte är identifierad. Det behöver inte betyda att du inte är trodd. Skulle ytterligare information komma fram kan förundersökningen återupptas.
Det är aldrig för sent att bearbeta sexuella övergrepp
Även om du försöker att förtränga det som hänt kommer din kropp ihåg det. Kom ihåg att det aldrig är för sent att be om hjälp till att börja bearbeta det som hänt. Det spelar ingen roll att det gått flera år sedan våldtäkten.Det är inte för sent att anmäla en våldtäkt som inträffat för flera år sedan. Preskriptionstiden för en våldtäkt är tio år.
Oavsett om du anmäler eller inte är det bra att prata med någon, till exempel en psykolog eller kurator, som lyssnar på dig och kan möta dina känslor. Det påskyndar din egen läkningsprocess. Om det inte känns rätt med den första terapeuten så kan du byta, och välja en annan.
Ibland kan det också kännas skönt att få träffa andra som har varit med om samma sak. Du kan få kontakt med andra kvinnor som har haft liknande upplevelser via kvinnohus och kvinnojourer.
Stöd i din kommun
Du kan även få stöd och hjälp genom socialtjänsten i din kommun. Det kan handla om stödsamtal, praktisk hjälp och ibland även ekonomisk hjälp. Många kommuner erbjuder även skyddat boende till kvinnor som utsätts för våld eller hot. Läs om vad som gäller i din kommun.Efter våldtäkten/övergreppet
GYNEKOLOGISK UNDERSÖKNING
Många kvinnor som har utsatts för en våldtäkt tycker att det är obehagligt att göra en gynekologisk undersökning, även en lång tid efter övergreppet. Om du känner så kan det hjälpa att prata med personalen innan, och be dem att göra undersökningen i lugn takt och alltid berätta för dig vad de håller på med. Du behöver inte förklara varför du tycker att undersökningen är jobbig om du inte vill.
SEXLIVET
Efter en våldtäkt kan det kännas svårt att hitta tillbaka till ett fungerande sexliv. Det är då extra viktigt att du endast har sex på dina villkor. Låt det ta sin tid. Du kan behöva börja från början med en partner, och komma överens om att bara kramas och smekas till en början. Kanske kan ni komma överens om att bara ha sex på ditt initiativ så att du aldrig har sex för någon annans skull eller för relationens skull. Det är du som bestämmer över din kropp. Gör bara det som du tycker känns bra.
Råd till anhörig
Den som är närstående till en person som utsatts för våldtäkt påverkas ofta väldigt starkt av händelsen. Reaktionerna kan se olika ut. Många känner ilska och vrede, medan andra helst inte vill tänka på övergreppet och tycker att det är jobbigt att prata om det. Men för den som har blivit utsatt är det viktigt att få sätta ord på det som har hänt och här har du som närstående en viktig roll.Ge personen utrymme att bearbeta det som har hänt. Lyssna och visa att du finns där och att du bryr dig. Om du är osäker på din roll kan det vara bra att fråga personen som blivit utsatt om hur han eller hon vill bli hjälpt och stöttad. Överbeskydda inte utan låt personen pröva på att klara sig själv ute, men var också beredd att vara nära när det behövs.
En person som utsatts för övergrepp har ofta lätt för att skuldbelägga sig själv. Undvik därför att ge kommentarer som kan förstärka skuldkänslan, till exempel genom att säga att det är dumt att dricka alkohol eller att vara klädd på ett visst sätt. Var i stället tydlig med att du tror på din närstående och att våldtäkten inte var hans eller hennes fel.
Även anhöriga kan behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Informationen är hämtad från Vårdguiden Stockholms län.
Det här är ett viktigt ämne och jag kände att jag ville dela med mig av den information jag har.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Jag blev mycket gripen av boken" (Astrid) Läs mer om Den den dagen.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
onsdag 2 januari 2013
Skrivprocess: Stanna upp och tänk efter!
Visst är det underbart med skrivarflöde, "flow", inspiration. När fingrarna riktigt glöder och hjärnan kokar över av ord. Du vräker ur dig orden och det känns helt underbart. Kanske darrar du av lycka, precis som jag gör i det här skedet. Kanske sitter du bara där och skriver, helt uppslukad av berättelsen.
Trots att du ska passa på och ta vara på det här flödet, kan det vara bra att stanna upp, ta en andningspaus och se efter vad det är du egentligen skriver. Ja, visst låter det konstigt!
Men ibland är det så att när man är i det här flödet, är det mycket lätt att fastna i en dialog som egentligen inte för handlingen framåt, utan mest står och stampar på samma ställe.
Det räcker att du tar bort fingrarna från tangenterna/släpper pennan, reser dig upp och går ett varv i rummet innan du slår dig ned för att skriva igen.
Du har berättelsen kvar inom dig, men har fått någon minuts distans, vilket gör att du kanske upptäcker att du är inne på fel riktning i din berättelse.
Gör en blankrad och fortsätt skriv. Bry dig inte om att korrigera och ändra texten i det här läget, behåll flödet, men ändra riktning om det känns fel. Om allt känns rätt, ja då är allting bra och du kan fortsätta din berättelse, behålla glädjen inom dig och kanske få de där skakningarna av lycka som jag får när jag är inne i ett skrivarflöde.
Lycka till!
Kramisar Kim
Läs mer om Att skriva med glädje.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Trots att du ska passa på och ta vara på det här flödet, kan det vara bra att stanna upp, ta en andningspaus och se efter vad det är du egentligen skriver. Ja, visst låter det konstigt!
Men ibland är det så att när man är i det här flödet, är det mycket lätt att fastna i en dialog som egentligen inte för handlingen framåt, utan mest står och stampar på samma ställe.
Det räcker att du tar bort fingrarna från tangenterna/släpper pennan, reser dig upp och går ett varv i rummet innan du slår dig ned för att skriva igen.
Du har berättelsen kvar inom dig, men har fått någon minuts distans, vilket gör att du kanske upptäcker att du är inne på fel riktning i din berättelse.
Gör en blankrad och fortsätt skriv. Bry dig inte om att korrigera och ändra texten i det här läget, behåll flödet, men ändra riktning om det känns fel. Om allt känns rätt, ja då är allting bra och du kan fortsätta din berättelse, behålla glädjen inom dig och kanske få de där skakningarna av lycka som jag får när jag är inne i ett skrivarflöde.
Lycka till!
Kramisar Kim
Läs mer om Att skriva med glädje.
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
tisdag 1 januari 2013
Önskar inför 2013...
Ett nytt år ligger framför oss, som ett oskrivet blad att fyllas med minnen, händelser, resor, vänner, kärlek och liv.
Jag vill att 2013 ska passera utan någon/några begravningar för mig, min släkt och mina vänner. Jag vill att mina nära och kära får vara friska och glada. Jag vill fortsätta att skriva och vara frisk. Jag vill att mina läsare ska fortsätta älska mina böcker. Jag vill så mycket, men framför allt vill jag vara glad och frisk!
Jag vill att det ska vara fred i världen, att det inte ska ske några naturkatastrofer runt om på jorden, jag vill att de rika delar med sig till de fattiga, jag vill att det inte dyker upp stora smittsamma farsoter runt om i världen. Jag vill att alla runt om vår sårbara jord ska vara lyckliga och leva i fred och harmoni.
Är det för mycket att önska sig?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Jag vill att 2013 ska passera utan någon/några begravningar för mig, min släkt och mina vänner. Jag vill att mina nära och kära får vara friska och glada. Jag vill fortsätta att skriva och vara frisk. Jag vill att mina läsare ska fortsätta älska mina böcker. Jag vill så mycket, men framför allt vill jag vara glad och frisk!
Jag vill att det ska vara fred i världen, att det inte ska ske några naturkatastrofer runt om på jorden, jag vill att de rika delar med sig till de fattiga, jag vill att det inte dyker upp stora smittsamma farsoter runt om i världen. Jag vill att alla runt om vår sårbara jord ska vara lyckliga och leva i fred och harmoni.
Är det för mycket att önska sig?
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
måndag 31 december 2012
Då var det dags att presentera årets sista vinnare i Månadstävlingen. Tack alla som har skickat in recensioner och bloggat om böckerna, det har varit kul att ta del av era tankar om mina böcker.
Tycker ni att jag ska fortsätta med den här tävlingen även under 2013?
Den som vann 2012 års sista månadstävling har recenserat
Faraos Förbannelse:
Här är vinnarens omdöme om boken:
Hej jag vill recensera boken Faraos förbannelse.
Jag tyckte den var mycket bra. Denna bok har gjort ett stort intryck på mig för den var spännande och lärorik.
Den delen när Theo och Ramona försöker rymma hem är den mest spännande delen jag har läst.
Denna bok kunde man inte sluta läsa. Den är den bästa boken jag har läst.
Några veckor efter jag hade läst den skulle min familj till Tutankhamons gravutställning i Malmö. Och där kunde man se mycket av vad du beskrev i boken och jag kunde mycket om Tutankhamon eftersom jag kom ihåg mycket från "Faraos förbannelse".
I alla dina böcker beskriver du så bra och man lever sig in i den. Jag kan t.ex. känna mig som Ramona eller Theo ibland. Nu ska jag fortsätta med att läsa resten av dina böcker.
Kram Emma Wildt 12 år
Grattis Emma och tack för den jättefina recensionen!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
"Den gömda Inkastaden är en oerhört fängslande äventyrsroman uppbyggd kring en historisk händelse." BTJ, lektör Monica Nilsson.
Läs mer om Den gömda Inkastaden.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Tycker ni att jag ska fortsätta med den här tävlingen även under 2013?
Den som vann 2012 års sista månadstävling har recenserat
Faraos Förbannelse:
Här är vinnarens omdöme om boken:
Hej jag vill recensera boken Faraos förbannelse.
Jag tyckte den var mycket bra. Denna bok har gjort ett stort intryck på mig för den var spännande och lärorik.
Den delen när Theo och Ramona försöker rymma hem är den mest spännande delen jag har läst.
Denna bok kunde man inte sluta läsa. Den är den bästa boken jag har läst.
Några veckor efter jag hade läst den skulle min familj till Tutankhamons gravutställning i Malmö. Och där kunde man se mycket av vad du beskrev i boken och jag kunde mycket om Tutankhamon eftersom jag kom ihåg mycket från "Faraos förbannelse".
I alla dina böcker beskriver du så bra och man lever sig in i den. Jag kan t.ex. känna mig som Ramona eller Theo ibland. Nu ska jag fortsätta med att läsa resten av dina böcker.
Kram Emma Wildt 12 år
Grattis Emma och tack för den jättefina recensionen!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Läs mer om Den gömda Inkastaden.
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
söndag 30 december 2012
Årskrönika, sammanställning av ett intensivt år med resa till Mexiko, Singapore och mycket mer
Då var det dags att sammanfatta ännu ett år som har runnit mellan mina fingrar. Men... när jag ser tillbaka inser jag att 2012 verkligen inte har runnit genom mina fingrar utan att jag har fått väldigt mycket uträttat.
Det började i februari med en resa till Mexiko. Här kan du läsa mina tankar inför resan.
Här ser du mig stå framför tempelbasen i Chichen Itza. Det ligger på norra delen av Yucatanhalvön i Mexiko. Vid soluppgången vid vårdagsjämningen och höstdagsjämningen samlas stora skaror människor framför Castillo i Chichén Itzá för att se hur det slingrande spelet av ljus och skuggor får det att se ut som om stenormen på pyramiden slingrar sig fram. Här kan du läsa om hela min Mexikoresa.
Tyvärr hade jag oturen att på planet från Ronneby upp till Stockholm, för vidare färd till Mexiko, hamna bredvid en ung flicka som hade influensa. Jag insjuknade andra dagen med hög feber och hosta. Var riktigt, riktigt dålig. Men det går inte att lägga sig sjuk, så jag fixade medicin och fullföljde hela resan, klättrade upp på alla tempelbaser/pyramider som jag hade bestämt mig för och gick och gick och gick och gick. På kvällarna låg jag i sängen och hostade och hostade, medan de andra umgicks och åt middag.
På grund av min envishet i Mexiko blev jag väldigt, väldigt dålig när jag kom hem. Jag fick uppsöka läkare flera gånger i veckan, bara för att få hjälp att andas. Jag hade tagit ut mig helt i Mexiko och kroppen ville inte mer. Jag hade svår lunginflammation och fick två antibiotikakurer, fick halsinfektion på det och... Ja, jag var väldigt sjuk. Min läkare talade om för mig att jag hade varit nära att dö flera gånger. När jag mådde som sämst önskade jag att de kunde söva ner mig och väcka mig igen när jag var frisk.
På grund av att jag var sjuk i TIO veckor efter min hemkomst från Mexiko, fick jag ställa in massor av evenemang, bland annat Läromedelsmässan i Kristianstad, Underbara Ungar i Kristianstad, flera föreläsningar, en resa till Tyskland där jag skulle ha ätit middag med borgmästaren och var uppbokad för intervjuer med flera tidningar.
När jag började bli på bättringsvägar blev det bråttom att få klar min bok om mayafolket: Mayafolkets Hemlighet.
Telefonen ringde och det var från SVT. De ville att jag skulle medverka i programmet "Vem tror du att du är" och berätta för Siw Malmkvist att hennes anfader var en snapphane. Med andra ord skulle jag vara snapphaneexpert i TV! Tur att jag inte var helt frisk ännu, annars hade jag blivit helt nojjig! Blev lite nervös att det skulle kollidera med min resa till Singapore, men jag hade tur, inspelningen skulle ske i slutet av maj. Här ser du foto från inspelningen.
Alla föreläsningar som blivit flyttade när jag var sjuk klämdes in för att hinnas med innan skolavslutningen. Det blev långa, intensiva dagar med föreläsningar och arbete med boken, samt förberedelse för min Singaporeresa.
30 april flög jag till Singapore, från Köpenhamn vidare till Helsingfors, en flygplats som får mig att känna mig som hemma, efter alla mina resor till Finland i samband med min bok Det glömda kriget 1808-1809, som gjorde att jag under två års tid ofta reste till Finland för att föreläsa om Sveriges och Finlands gemensamma historia. Det var perfekt att flyga till Singapore från Helsingfors för det var sovtid och jag kom utsövd till Singapore. Där jag hade några fantastiska dagar, med guidning av staden, firandet av min födelsedag och föreläsning för lärare och elever på Svenska Skolan i Singapore.
Nu tyckte jag det var dags att gå till en proffsfotograf för att ta foton. Jag passade på att lägga in det efter en intensiv föreläsningsdag, som höll hus i samma stad. Till nästa gång ska jag INTE föreläsa först, utan åka till fotografen fräsch och fin. Bilderna blev trots det inte så dumma, men det tog ett par hundra kort innan jag kunde slappna av och bli "jag". I Mexiko hade jag köpt en hel del klänningar som jag tog på mig till fotograferingen. Här ser du en av klänningarna och ett foto som fotografen Bertil Knoester i Olofström tog:
Jan fyllde år och vi hade stort födelsedagskalas med släkt och vänner. Den här gången hade vi beställt hem mat. Mycket lyckat och vi hade mat i flera dagar efter festen. Här ser du en av frukttallrikarna:
Nu skulle vi ha en lugn, skön och vilsam sommar, var tanken. Men så fick vi besök av Linda och Roxana som hjälper mig på Bokmässan. Vi skulle prata ihop oss om den. Eftersom vädret var dåligt, tyckte flickorna att jag skulle plocka upp en av mina byrålådsböcker och läsa ur den för dem. Jag valde Den där dagen, som är den bästa bok jag har gjort! Flickorna älskade boken och frågade när jag skulle ge ut den. Jag berättade att jag tänkte stoppa tillbaka den i "byrålådan" igen. Men det tyckte de absolut inte. När jag fått sova på saken höll jag med dem, det var dags att Den där dagen blev utgiven, det var bara 30 år sedan jag skrev den! På morgonen bröt jag om boken till färdig bok, på måndagen gick den på korrektur och vips så var boken klar.
Nu hade jag fått "blodad tand" och kände att jag kanske skulle ge ut någon mer bok, jag firade trots allt 15 år som etablerad författare och 10 år med eget förlag. Det borde väl märkas på något sätt?
Jag kom att tänka på alla noveller jag samlat på mig under alla år som jag skrivit sedan jag var åtta år. Jag gick igenom alla mina "byrålådsmanus" och plockade ut varenda novell som låg där. Jan trodde att det skulle bli en bok på 100 sidor men den slutade på över 300 sidor. För där låg många noveller. Namnet var givet, Mysrys, eftersom boken innehåller både mysiga och rysliga berättelser. Omslaget var desto svårare att komma på. Till slut kom jag att tänka på ett foto av ovädersmoln jag hade tagit året innan när jag körde från en föreläsning i Alingsås på väg mot Göteborg. Bilden blev perfekt, lagom mystisk. Jag bokade av ännu en bok. Nu var jag uppe i totalt 22 böcker under 15 års författarskap, inte dåligt!
Men det räckte inte. En ny idé slog mig: Eftersom jag får massor av frågor om författarskap, hur man ger ut en bok, hur många manus det ska vara när man skickar till förlag etc, tänkte jag att det var dags att jag gav ut en bok om skrivandet. Jag satte mig och skrev!
Resultatet blev Att skriva med glädje, en bok där jag berättar om min kärlek till orden och tipsar om allt det där som jag bär inom mig och får frågor på jämnt och ständigt. Jag lade den här boken på samma nivå som mina böcker om Theo och Ramona, vilket gör att den går att använda till alla åldrar. Vilket den också har gjort.
Det kostar en hel del att ge ut böcker, därför fick vi nöja oss med mjuka pärmar på de tre "extra-böckerna". Dessutom var det Jan som gjorde omslaget till dem. Jag tycker att han gjorde ett bra jobb, men så hade han också en bra mentor i Jörgen, som ställde upp med tips och råd. Jörgen är den person som gör layouten till mina böcker om Theo och Ramona och Kimberlie och Andy.
Vi hade lite besök av släkt och vänner under sommaren, men inte alls så många besökare som vi normalt brukar ha, på grund av att jag och Jan arbetade intensivt med att färdigställa de tre nya böckerna. Det var lite pirrigt, eftersom vi inte visste om tryckeriet skulle hinna få böckerna färdiga innan bokmässan, men allting klaffade. Här är det Mayafolkets Hemlighet som kommer från tryckeriet till Lagerhotellet Selo i Nättraby.
Istället för en vilsam sommar hade vi arbetat mer intensivt än någonsin och så fort böckerna var klara började signeringarna och föreläsningarna.
Vi hade gäster på besök mitt i mitt hektiska schema, så de fick helt enkelt följa med när jag skulle vara med på direktsändning i radio:
Det var kul, för på så sätt blev jag fotograferad rejält när jag var i direktsändning, även om mina kära vänner fick hålla sig utanför inspelningslokalen. Här sitter jag i direktsändning med de båda programledarna, Jenny och Patrik. Här kan du läsa mer om dagen på P4 Sveriges Radio Blekinge.
Många frågade mig när programmet Vem tror du att du är med mig och Siw Malmkvist skulle sändas och jag visste faktiskt inte alls när det skulle bli. Till min glädje blev det veckan före bokmässan! Här kan du se just den biten av programmet där jag berättar för Siw Malmkvist att hennes anfader var snapphane och att han var med i min bok Snapphanar.
Sedan kom årets största evenemang: Bok & Biblioteksmässan i Göteborg! Som vanligt fick vi besök av många kändisar i vår monter, klicka på länken så ser du många av dem som var och hälsade på. Bland annat kom Björn Ranelid, tillsammans med ett filmteam. Björn Ranelid snappade åt sig det sista exemplaret av boken Snapphaneresan. På bilden signerar jag boken åt Björn Ranelid, medan "chefen" Jan står och tittar på.
Boken Snapphaneresan hade fått ett nytt omslag i år. Vilket märktes direkt på försäljningen, eftersom boken tog helt slut på bokmässan. Dessutom var folk som tokiga i min bok Att skriva med glädje. Personalen fick ständigt fylla på hyllan med den boken.
Hösten blev lika intensiv som våren och sommaren. För direkt efter bokmässan skulle jag iväg och föreläsa på ett evenemang som Företagarföreningen i Ronneby anordnade. Först föreläste jag i Gallerian, därefter gick jag vidare till biblioteket och föreläste, för att sedan gå tillbaka till Gallerian för att signera böcker.
Jan var med och skötte försäljningen medan jag föreläste. Han har en makalös förmåga att lära känna nya människor när han är med för att hjälpa till! Det är Jan i den svarta skjortan.
Veckan därpå invigde jag biblioteket i Åryd. Det var en mycket rolig upplevelse. Det kom jättemycket folk. Här bar jag min fina mayaklänning och fick berätta många fina minnen från resan innan det var dags att "klippa bandet"!
Jag reste runt i Sverige och föreläste på skolorna och signerade på helgerna. En del skolor besökte jag för tredje gången, andra var helt nya skolor, såsom Friskolan Svettpärlan i Karlskrona. De hade haft ett stort projekt där eleverna hade läst enbart mina böcker. Som avslutning kom jag och föreläste för i stort sett alla skolans elever. När jag hade föreläst klart avslutade jag med att läsa ett kapitel ur boken Mayafolkets Hemlighet:
Vår drygt nio år gamla Berner Sennentik Tola slet av korsbandet på sitt friska ben. Hon opererades för samma skada för 2,5 år sedan. Istället för att göra ny operation valde vi att köpa knäskydd till båda benen och sätta igång med rehab-träning:
Höstens schema var planerad in i minsta detalj: Jan skötte förlaget, hemmet och hundarna och jag reste runt och föreläste och signerade. Då hände något som gjorde att mitt schema sprack: moster Kajsa, min "extramamma" dog. Ja, hon dog faktiskt dagen innan min stora föreläsning på friskolan Svettpärlan, något som rektorn visste om. När hon mailade mig och frågade om jag skulle klara av att genomföra föreläsningen, svarade jag att jag nog behövde många kramar och det fick jag också. Eleverna ställde upp sig på en lång kö och kramade mig.
Istället för att föreläsa i Landskrona blev det till att köra till Göteborg för begravning...
Därifrån åkte jag direkt till Falkenberg och föreläste, bodde på ett jättemysigt värdshus och vidare till Halmstad för att signera. Eftersom jag kom en dag tidigare till Halmstad, på grund av begravningen och schemaomläggningen, råkade jag komma med i direktsändning i Radio i Halmstad.
Efter 90 mil på vägarna och en vecka hemifrån körde jag hem till Blekinge ifrån Halmstad i snöstorm, bara för att stanna hemma en dag, packa om väskan, ta med Tola och resa ned till Skåne för att stanna där ända till jul, för att föreläsa och signera. Det var ett fullspäckat schema.
Vädret i Skåne bjöd både på -20 grader, snöstorm, regn, ishalka och lite sol och dimma. Till den 21 december var jag hemma igen, för då skulle jag signera på Bokia i Karlskrona. Det blev en rekordsignering, som slog alla signeringar jag haft under hela hösten. Då var det ändå tredje gången jag signerade i Karlskrona. Här kan du läsa om alla mina signeringar under 2012.
Under de två senaste åren har jag också hjälp min, nu snart 90-åriga, pappa med att sammanställa hans livs historia i en bok. Nu är pappas arbete med boken klar, jag har en sista korrekturläsning, därefter går boken iväg till tryck. Jag är stolt över min pappa, samtidigt som jag njuter av att bläddra i papperen, se bilder från pappas ungdom, på oss barn, och allt annat spännande som hänt pappa. Ska bli härligt att få hålla det fysiska exemplaret i händerna. Det tycker pappa också! Här ser du omslaget:
Ja, kanske det inte är så konstigt att det här året har rusat iväg med ljusets hastighet, för när jag ser tillbaka har jag faktiskt gjort otroligt mycket! Och tänk då på att jag inte har berättat ALLT i det här inlägget, för det här är ju bara ett litet sammandrag av året som har gått.
Ska bli spännande att se vad 2013 för med sig. GOTT NYTT ÅR!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Det började i februari med en resa till Mexiko. Här kan du läsa mina tankar inför resan.
Här ser du mig stå framför tempelbasen i Chichen Itza. Det ligger på norra delen av Yucatanhalvön i Mexiko. Vid soluppgången vid vårdagsjämningen och höstdagsjämningen samlas stora skaror människor framför Castillo i Chichén Itzá för att se hur det slingrande spelet av ljus och skuggor får det att se ut som om stenormen på pyramiden slingrar sig fram. Här kan du läsa om hela min Mexikoresa.
Tyvärr hade jag oturen att på planet från Ronneby upp till Stockholm, för vidare färd till Mexiko, hamna bredvid en ung flicka som hade influensa. Jag insjuknade andra dagen med hög feber och hosta. Var riktigt, riktigt dålig. Men det går inte att lägga sig sjuk, så jag fixade medicin och fullföljde hela resan, klättrade upp på alla tempelbaser/pyramider som jag hade bestämt mig för och gick och gick och gick och gick. På kvällarna låg jag i sängen och hostade och hostade, medan de andra umgicks och åt middag.
På grund av min envishet i Mexiko blev jag väldigt, väldigt dålig när jag kom hem. Jag fick uppsöka läkare flera gånger i veckan, bara för att få hjälp att andas. Jag hade tagit ut mig helt i Mexiko och kroppen ville inte mer. Jag hade svår lunginflammation och fick två antibiotikakurer, fick halsinfektion på det och... Ja, jag var väldigt sjuk. Min läkare talade om för mig att jag hade varit nära att dö flera gånger. När jag mådde som sämst önskade jag att de kunde söva ner mig och väcka mig igen när jag var frisk.
På grund av att jag var sjuk i TIO veckor efter min hemkomst från Mexiko, fick jag ställa in massor av evenemang, bland annat Läromedelsmässan i Kristianstad, Underbara Ungar i Kristianstad, flera föreläsningar, en resa till Tyskland där jag skulle ha ätit middag med borgmästaren och var uppbokad för intervjuer med flera tidningar.
När jag började bli på bättringsvägar blev det bråttom att få klar min bok om mayafolket: Mayafolkets Hemlighet.
Telefonen ringde och det var från SVT. De ville att jag skulle medverka i programmet "Vem tror du att du är" och berätta för Siw Malmkvist att hennes anfader var en snapphane. Med andra ord skulle jag vara snapphaneexpert i TV! Tur att jag inte var helt frisk ännu, annars hade jag blivit helt nojjig! Blev lite nervös att det skulle kollidera med min resa till Singapore, men jag hade tur, inspelningen skulle ske i slutet av maj. Här ser du foto från inspelningen.
Alla föreläsningar som blivit flyttade när jag var sjuk klämdes in för att hinnas med innan skolavslutningen. Det blev långa, intensiva dagar med föreläsningar och arbete med boken, samt förberedelse för min Singaporeresa.
30 april flög jag till Singapore, från Köpenhamn vidare till Helsingfors, en flygplats som får mig att känna mig som hemma, efter alla mina resor till Finland i samband med min bok Det glömda kriget 1808-1809, som gjorde att jag under två års tid ofta reste till Finland för att föreläsa om Sveriges och Finlands gemensamma historia. Det var perfekt att flyga till Singapore från Helsingfors för det var sovtid och jag kom utsövd till Singapore. Där jag hade några fantastiska dagar, med guidning av staden, firandet av min födelsedag och föreläsning för lärare och elever på Svenska Skolan i Singapore.
Nu tyckte jag det var dags att gå till en proffsfotograf för att ta foton. Jag passade på att lägga in det efter en intensiv föreläsningsdag, som höll hus i samma stad. Till nästa gång ska jag INTE föreläsa först, utan åka till fotografen fräsch och fin. Bilderna blev trots det inte så dumma, men det tog ett par hundra kort innan jag kunde slappna av och bli "jag". I Mexiko hade jag köpt en hel del klänningar som jag tog på mig till fotograferingen. Här ser du en av klänningarna och ett foto som fotografen Bertil Knoester i Olofström tog:
Jan fyllde år och vi hade stort födelsedagskalas med släkt och vänner. Den här gången hade vi beställt hem mat. Mycket lyckat och vi hade mat i flera dagar efter festen. Här ser du en av frukttallrikarna:
Nu skulle vi ha en lugn, skön och vilsam sommar, var tanken. Men så fick vi besök av Linda och Roxana som hjälper mig på Bokmässan. Vi skulle prata ihop oss om den. Eftersom vädret var dåligt, tyckte flickorna att jag skulle plocka upp en av mina byrålådsböcker och läsa ur den för dem. Jag valde Den där dagen, som är den bästa bok jag har gjort! Flickorna älskade boken och frågade när jag skulle ge ut den. Jag berättade att jag tänkte stoppa tillbaka den i "byrålådan" igen. Men det tyckte de absolut inte. När jag fått sova på saken höll jag med dem, det var dags att Den där dagen blev utgiven, det var bara 30 år sedan jag skrev den! På morgonen bröt jag om boken till färdig bok, på måndagen gick den på korrektur och vips så var boken klar.
Nu hade jag fått "blodad tand" och kände att jag kanske skulle ge ut någon mer bok, jag firade trots allt 15 år som etablerad författare och 10 år med eget förlag. Det borde väl märkas på något sätt?
Jag kom att tänka på alla noveller jag samlat på mig under alla år som jag skrivit sedan jag var åtta år. Jag gick igenom alla mina "byrålådsmanus" och plockade ut varenda novell som låg där. Jan trodde att det skulle bli en bok på 100 sidor men den slutade på över 300 sidor. För där låg många noveller. Namnet var givet, Mysrys, eftersom boken innehåller både mysiga och rysliga berättelser. Omslaget var desto svårare att komma på. Till slut kom jag att tänka på ett foto av ovädersmoln jag hade tagit året innan när jag körde från en föreläsning i Alingsås på väg mot Göteborg. Bilden blev perfekt, lagom mystisk. Jag bokade av ännu en bok. Nu var jag uppe i totalt 22 böcker under 15 års författarskap, inte dåligt!
Men det räckte inte. En ny idé slog mig: Eftersom jag får massor av frågor om författarskap, hur man ger ut en bok, hur många manus det ska vara när man skickar till förlag etc, tänkte jag att det var dags att jag gav ut en bok om skrivandet. Jag satte mig och skrev!
Resultatet blev Att skriva med glädje, en bok där jag berättar om min kärlek till orden och tipsar om allt det där som jag bär inom mig och får frågor på jämnt och ständigt. Jag lade den här boken på samma nivå som mina böcker om Theo och Ramona, vilket gör att den går att använda till alla åldrar. Vilket den också har gjort.
Det kostar en hel del att ge ut böcker, därför fick vi nöja oss med mjuka pärmar på de tre "extra-böckerna". Dessutom var det Jan som gjorde omslaget till dem. Jag tycker att han gjorde ett bra jobb, men så hade han också en bra mentor i Jörgen, som ställde upp med tips och råd. Jörgen är den person som gör layouten till mina böcker om Theo och Ramona och Kimberlie och Andy.
Vi hade lite besök av släkt och vänner under sommaren, men inte alls så många besökare som vi normalt brukar ha, på grund av att jag och Jan arbetade intensivt med att färdigställa de tre nya böckerna. Det var lite pirrigt, eftersom vi inte visste om tryckeriet skulle hinna få böckerna färdiga innan bokmässan, men allting klaffade. Här är det Mayafolkets Hemlighet som kommer från tryckeriet till Lagerhotellet Selo i Nättraby.
Istället för en vilsam sommar hade vi arbetat mer intensivt än någonsin och så fort böckerna var klara började signeringarna och föreläsningarna.
Vi hade gäster på besök mitt i mitt hektiska schema, så de fick helt enkelt följa med när jag skulle vara med på direktsändning i radio:
Det var kul, för på så sätt blev jag fotograferad rejält när jag var i direktsändning, även om mina kära vänner fick hålla sig utanför inspelningslokalen. Här sitter jag i direktsändning med de båda programledarna, Jenny och Patrik. Här kan du läsa mer om dagen på P4 Sveriges Radio Blekinge.
Många frågade mig när programmet Vem tror du att du är med mig och Siw Malmkvist skulle sändas och jag visste faktiskt inte alls när det skulle bli. Till min glädje blev det veckan före bokmässan! Här kan du se just den biten av programmet där jag berättar för Siw Malmkvist att hennes anfader var snapphane och att han var med i min bok Snapphanar.
Sedan kom årets största evenemang: Bok & Biblioteksmässan i Göteborg! Som vanligt fick vi besök av många kändisar i vår monter, klicka på länken så ser du många av dem som var och hälsade på. Bland annat kom Björn Ranelid, tillsammans med ett filmteam. Björn Ranelid snappade åt sig det sista exemplaret av boken Snapphaneresan. På bilden signerar jag boken åt Björn Ranelid, medan "chefen" Jan står och tittar på.
Boken Snapphaneresan hade fått ett nytt omslag i år. Vilket märktes direkt på försäljningen, eftersom boken tog helt slut på bokmässan. Dessutom var folk som tokiga i min bok Att skriva med glädje. Personalen fick ständigt fylla på hyllan med den boken.
Hösten blev lika intensiv som våren och sommaren. För direkt efter bokmässan skulle jag iväg och föreläsa på ett evenemang som Företagarföreningen i Ronneby anordnade. Först föreläste jag i Gallerian, därefter gick jag vidare till biblioteket och föreläste, för att sedan gå tillbaka till Gallerian för att signera böcker.
Jan var med och skötte försäljningen medan jag föreläste. Han har en makalös förmåga att lära känna nya människor när han är med för att hjälpa till! Det är Jan i den svarta skjortan.
Veckan därpå invigde jag biblioteket i Åryd. Det var en mycket rolig upplevelse. Det kom jättemycket folk. Här bar jag min fina mayaklänning och fick berätta många fina minnen från resan innan det var dags att "klippa bandet"!
Jag reste runt i Sverige och föreläste på skolorna och signerade på helgerna. En del skolor besökte jag för tredje gången, andra var helt nya skolor, såsom Friskolan Svettpärlan i Karlskrona. De hade haft ett stort projekt där eleverna hade läst enbart mina böcker. Som avslutning kom jag och föreläste för i stort sett alla skolans elever. När jag hade föreläst klart avslutade jag med att läsa ett kapitel ur boken Mayafolkets Hemlighet:
Vår drygt nio år gamla Berner Sennentik Tola slet av korsbandet på sitt friska ben. Hon opererades för samma skada för 2,5 år sedan. Istället för att göra ny operation valde vi att köpa knäskydd till båda benen och sätta igång med rehab-träning:
Höstens schema var planerad in i minsta detalj: Jan skötte förlaget, hemmet och hundarna och jag reste runt och föreläste och signerade. Då hände något som gjorde att mitt schema sprack: moster Kajsa, min "extramamma" dog. Ja, hon dog faktiskt dagen innan min stora föreläsning på friskolan Svettpärlan, något som rektorn visste om. När hon mailade mig och frågade om jag skulle klara av att genomföra föreläsningen, svarade jag att jag nog behövde många kramar och det fick jag också. Eleverna ställde upp sig på en lång kö och kramade mig.
Istället för att föreläsa i Landskrona blev det till att köra till Göteborg för begravning...
Därifrån åkte jag direkt till Falkenberg och föreläste, bodde på ett jättemysigt värdshus och vidare till Halmstad för att signera. Eftersom jag kom en dag tidigare till Halmstad, på grund av begravningen och schemaomläggningen, råkade jag komma med i direktsändning i Radio i Halmstad.
Efter 90 mil på vägarna och en vecka hemifrån körde jag hem till Blekinge ifrån Halmstad i snöstorm, bara för att stanna hemma en dag, packa om väskan, ta med Tola och resa ned till Skåne för att stanna där ända till jul, för att föreläsa och signera. Det var ett fullspäckat schema.
Vädret i Skåne bjöd både på -20 grader, snöstorm, regn, ishalka och lite sol och dimma. Till den 21 december var jag hemma igen, för då skulle jag signera på Bokia i Karlskrona. Det blev en rekordsignering, som slog alla signeringar jag haft under hela hösten. Då var det ändå tredje gången jag signerade i Karlskrona. Här kan du läsa om alla mina signeringar under 2012.
Under de två senaste åren har jag också hjälp min, nu snart 90-åriga, pappa med att sammanställa hans livs historia i en bok. Nu är pappas arbete med boken klar, jag har en sista korrekturläsning, därefter går boken iväg till tryck. Jag är stolt över min pappa, samtidigt som jag njuter av att bläddra i papperen, se bilder från pappas ungdom, på oss barn, och allt annat spännande som hänt pappa. Ska bli härligt att få hålla det fysiska exemplaret i händerna. Det tycker pappa också! Här ser du omslaget:
Ja, kanske det inte är så konstigt att det här året har rusat iväg med ljusets hastighet, för när jag ser tillbaka har jag faktiskt gjort otroligt mycket! Och tänk då på att jag inte har berättat ALLT i det här inlägget, för det här är ju bara ett litet sammandrag av året som har gått.
Ska bli spännande att se vad 2013 för med sig. GOTT NYTT ÅR!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)