Dagen så här långt...

Dagen så här långt...

Den här dagen är inte slut ännu, men det känns som om jag går på övertid, eftersom jag har gjort så mycket idag. Till och med ett andra blogginlägg. I det första blogginlägget för idag tipsade jag om en skrivtävling. Nu tänkte jag dela med mig av min författarvardag.

Glöm det där med att sitta på kammaren och skriva ostört en hel dag. Det var min plan, men så har det inte blivit. Jag har arbetat med flera projekt, något som är mycket givande. Dessutom har jag kläckt en ny idé som togs väl emot av några författarkollegor, berättar mer om det projektet vid ett senare tillfälle.

Så här i början av året är det mycket planering av föreläsningar och skrivarkurser som gäller. Därför har en del av dagen gått åt till att lägga in bokade föreläsningar i kalendern, samt boka hotell, både för föreläsningar och researchresa till Uddevalla, inför boken Äventyr i Uddevalla.

Mina skrivkursdeltagare är flitiga och har redan skickat in sina noveller till vår gemensamma novellsamling Morden på Färgargården. (Måste ta mig tid att lägga in den här boken på min hemsida www.kimselius.se)

Därför har jag ägnat några av dagens timmar till att lägga in texten i InDesign. Är imponerad över deras fantasi och vilka spännande berättelser det har blivit. Några av dem påbörjades under 2016 års skrivarkurser, jag känner igen en del av texten. Andra är helt nya. Jag gläds åt att alla har lyssnat på mina instruktioner, vilket underlättar arbetet betydligt.

Som om inte det var nog med de två böckerna har jag även arbetat med 10 tips för att leva på din kreativitet.

Den boken är i stort sett klar. Jag har skrivit några fler texter idag. Det känns som att jag hela tiden kommer på nya saker att lägga in i boken. Det ska vara en bok som hjälper dig att lyckas leva på ditt författarskap, precis som vi gör.

Mellan allt det här har jag försökt beställa blommor över internet till två begravningar. Inte det lättaste, så jag gav upp. Imorgon åker jag till blomsteraffären och ber dem hjälpa mig. Vill ju att det ska bli rätt så här i slutet.

Dessutom har jag svarat på ett upprop från Hjälp en journalist. Håll tummarna för att det blir napp. Då kanske det blir ännu en artikel. Längre fram i år kommer jag att medverka i M-Magasin och Året Runt.

För att ta mig igenom dagen har jag bälgat i mig te. Jasminte. Något jag förälskade mig i när jag besökte Kina på researchresa inför min bok Kinesiska Draken. Min väninna, Anki, som var med fick nog av jasminte den gången, eftersom det var drycken vid alla måltider. Jag älskar det. Köpte med det hem och blev ledsen när det tog slut. När jag var i Singapore köpte jag med mig nytt te. Det har jag snålat på och nu är det på upphällning. Varje gång jag drar in aromen och tar en klunk förflyttas jag inte bara till Kina, utan även till Singapore. En ljuvlig känsla.

Nej, nu ska jag fortsätta med Äventyr i Uddevalla. Tänk att vi har så mycket fascinerande historia i Sverige.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


Här ser du några av årets nya böcker:

Döden på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Boken är spännande hela vägen från början till slut. Något som bidrar till spänningen är att Kim Kimselius är en mästare på cliffhangers. Nästan varje kapitel avslutas med en, och det går inte att låta bli att läsa nästa kapitel." Jenny Forsberg

Det osynliga folket på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Har just läst klart Döden på Island och Det osynliga folket på Island, och tycker att de är två av de bästa böckerna i serien så här långt (och det kommer från någon som älskar alla böckerna i Theo och Ramona-serien)! Fast det är förstås svårt att slå Tillbaka till Pompeji." Wattpad/Fish-out-of-Water-5

Mördande foto. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Gud vilken rysare!" Wattpad/alejon03

"En av världens mest spännande och bästa böcker tycker jag!" Wattpad/arongustavsson

Staden på andra sidan Fjäderpennan. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Boktips Av jord är du kommen av Thomas Erikson och Christina Granbom

Av jord är du kommen av Thomas Erikson och Christina Granbom

"När kommer nästa?" är min första tanke när boken är slut. Behöver jag säga så mycket mer?

Det här är en mycket annorlunda deckare, dråpliga händelser, annorlunda personligheter och en miljö vi inte är vana vid. Allt det här gör det till en läsvärd deckare som är svår att lägga ifrån sig. Jag vill veta hur det går för Rita och jag hoppas att hennes man får vad han förtjänar. "När kommer nästa bok i serien?" Läs den!

Rita stirrar på skärmen. Hur hon än gör så vägrar nollorna att sluta blinka. Var har alla pengar tagit vägen, och var är hennes man? Lite i taget inser hon vilken situation hon faktiskt ställts inför. Vad hon inte vet är att hennes man gått under jorden med en kvinna han nyss träffat. Plötsligt är allt Rita trott på borta, och på bara några timmar har hennes liv har slagits i spillror. Rita är dotter till en begravningsentreprenör. Familjeföretaget som pappa byggt upp har länsats på allt och när han inser att det är Ritas man som ligger bakom, tar han sitt eget liv för att slippa skammen. Begravningsbyråns affärer går dessutom riktigt dåligt. Fullkomligt utblottad blir Rita vittne till ett dödsfall. Eftersom hon inte gjort något för att rädda ett liv känner hon sig skyldig, men när arvingarna anlitar henne för begravningen försvinner alla samvetskval. Hon får en rejäl intäkt till byrån. Fordringsägarna knackar dock allt hårdare på dörren. Invånarna i staden lever på tok för länge, och hon inser att något radikalt måste göras. I samband med ett mord blir Rita utfrågad av polisen, som anar att hon döljer någonting. Men det är inte alls vad de tror. Till slut ser hon bara en utväg, en som kräver noggrann planering.
Av jord är du kommen är den första boken i thrillerserien om begravningsentreprenören Rita Benson.

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Spontana applåder och nya äventyr

Som vanligt lever jag ett hektiskt liv. Häromdagen var jag och föreläste för fyra inspirerande klasser i Killebäckskolan Södra Sandby utanför Lund.

I helgen ska jag signera i Lund.

På lördagen hos Akademibokhandeln Gleerups 11-14 på

söndagen hos Akademibokhandeln Nova Lund 12-15

Igår var jag på begravning.

Kortet togs på mig när jag satt i Fritiof Nilsson Piratens rum på Grand hotell i Lund. Det var min mans bror som begravdes. Sorgligt nog, men för min del återupplevde jag pappas begravning som jag nyligen gick igenom. På pappas begravning hade jag just de här kläderna, för han ville ha en "glad" begravning. Därför tog jag på dem även till min svågers begravning. Jag var den enda med färgklickar på kläderna, alla andra bar helsvart. Men det är okej, det här är jag.

Idag började jag dagen med ett underbart meddelande från Norrevångskolan i Mörrum och läraren Kerstin. Jag arbetar tillsammans med lärarna med att få upp läsglädjen hos eleverna. Nästa vecka blir mitt tredje besök i skolan. Idag fick jag det här härliga meddelandet som lyfte min dag:

"Nu har vi läst ut våra böcker och eleverna var mycket nöjda med den. Vi har också läst ut "Tillbaka till Pompeji" och när jag läste sista meningen så gav eleverna en spontan applåd till slutet av boken. Det har jag aldrig varit med om."

 

Jag antar att du förstår vad det här innebär för mig. Jag är så glad! Och innerligt tacksam. Det är just sådana här ord man som författare vill höra när man blivit engagerad för att få eleverna att läsa mer. Det ska bli oerhört spännande att möta eleverna nästa vecka och få höra deras spontana kommentarer på böckerna. 

Det är tre sexor. Varje klass har fått läsa en bok var, förutom att de har haft Tillbaka till Pompeji som högläsning. Böckerna skolan hade valt var På liv och död i andra världskrigets fasa, Snapphanar och Jag är ingen häxa.

Sedan en vecka tillbaka befinner jag mig i min skrivarstuga i Skåne. Där flödar orden och jag arbetar från tidiga morgonen till sena kvällen. Här blir många ord skrivna.

Jag jobbar för fullt med Månstenen, Staden på andra sidan Fjäderpenna och idag skrev jag det första OCH sista kapitlet på Döden på Island.

Ja, jag vet att det förmodligen låter knäppt, men jag har hela boken helt klar i huvudet. Vid sådana tillfällen skriver jag alltid början och slutet helt färdigt, därefter skriver jag stolpar på resten av texten. Ibland händer det att huvudpersonerna i boken gör något helt annat än vad jag har planerat, men det går bra, det gör ibland handlingen ännu mer spännande.

Dessutom håller jag på med boken Det osynliga folket på Island.

Ja, det är mycket på gång och många nya äventyr att försvinna bort i.

Jag är oerhört tacksam att jag föddes med en flödande fantasi, att orden alltid finns där, närhelst jag behöver dem. Jag älskar att vara författare!

Missa inte morgonens blogginlägg om TudorRosen Kampen om makten.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Begravning, föreläsning, radiosändning och signeringar, en intensiv vecka

Under en mycket intensiv vecka har jag kört 90 mil och varit med om att både hälsa på min 89-årige far, varit på begravning för min moster/extramamma Kajsa, föreläst, varit i radiosändning, signerat i två butiker, lärt känna nya personer och bott på mysiga hotell.

Här signerar jag på Billingska bokhandeln i Höör. Detta var femte året i rad som jag signerar här på skyltsöndagen och det märks att jag har mina trogna fans i Höör med omnejd.

Hela resan började med att jag hälsade på min 89-årige far och hans hund. Pappa har nu skrivit färdigt sin självbiografi "Harry Erikssons äventyrliga liv", som jag håller på att färdigställa för tryck.

Färden fortsatte mot Göteborg och begravning av min extramamma/moster Kajsa. En tung begravning som lättades upp något när jag fick en gåva från min döda moster/extramamma: En ängel. Tänk vad vi känner varandra väl, jag hade köpt en ängel som jag lade på hennes kista. När min mamma dog fick jag en ängel av min moster/extramamma som tröst. När min morbror såg mig lägga ängeln på kistan blev han rörd och tog min hand, sedan stod vi en stund vid kistan och lät känslorna skölja genom oss.

Under min vistelse i Göteborg bodde jag hos mitt barnbarn Frida och tillsammans pluggade vi 3:ans multiplikationtabell. Till slut tror jag den satt där hos henne. Tur att jag kom ihåg den!

Från Göteborg körde jag till Falkenberg och Tullbroskolan där jag föreläste för cirka 150 sjundeklassare. En mycket trevlig skola, med ett helt underbart bibliotek och en mycket trevlig bibliotekarie. Därefter fortsatte jag till det jättemysiga Hwitan Värdshus i Falkenberg, där jag fick ett så här mysigt rum.

Det var väldigt många år sedan jag var i Falkenberg, därför gav jag mig ut på upptäcktsfärd, som jag alltid gör när jag kommer till en för mig ny stad. Här hittade jag en ren, med massor av smårenar. Det var blåsigt och kallt, men jag tog en uppfriskande promenad. Har behov av att röra mig mycket.

Efter den kalla promenaden var det underbart att komma in i den här mysiga atmosfären. Här satt jag ett par timmar, drack te, åt mat och pluggade inför nästa bok om Theo och Ramona.

Den här vackra kopparplåten hade jag vid sidan om mig. Det var väggen till bardisken som var full av vackra kopparmotiv.

Även frukostrummet var en ljuvlig upplevelse. Här fanns så mycket atmosfär att jag kunde ha stannat här för alltid för att skriva.

Den här väggdekorationen tyckte jag var underbar: Vita tallrikar som de hade skvätt brun färg över. Visst är det vackert?

Utanför mitt fönster forsade Ätran fram, fylld till brädden av vatten.

Jag vaknade till en solig, men kall morgon i Falkenberg och körde iväg till Halmstad direkt på morgonen, för att få en så obruten arbetsdag som möjligt. Jag kom fram redan 9.30 och rummet var inte färdigt, så jag gav mig ut på upptäcktsfärd och promenad. Här är det en av stadsportarna och muren runt Halmstad.

Jag passerade Bokia i Halmstad och kikade in. Ulrika Larsson som äger butiken var på väg till Radio för att berätta om min bok Mayafolkets Hemlighet och hon tyckte det var en bra idé om jag följde med till radio. Det gjorde jag. Där träffade jag artisten Bengt som hade råkat ta bort hela sin sång av misstag. Han kikade in i studion och gick därefter ut för att skriva sången på nytt.

Ulrika talade så fint om min bok att det gick rysningar inom mig och när programmet var slut sa programledaren Anna att hon ville läsa boken.

Här kan du lyssna på programmet:


Tog en liten extra sväng på väg tillbaka till hotellet, efter en stadig lunchbuffe på en Kinarestaurang. Klockan tickade iväg.

Rummet var klart och jag blev mycket glatt överraskad när jag klev in och fick se det underbara rummet.

Här fanns inte bara en bred säng, ett rejält skrivbord utan också en mysig fåtölj att sitta och läsa research.

På hotellet träffade jag ett trevligt par: Tina och Thomas och vi umgicks vid måltiderna. Det här blev vårt favorithörn. Det var kallt och just här fanns det tre element, vilket gjorde att det blev betydligt varmare.

När man bor på Clarion hotell ingår kvällsbuffe. På det här hotellet var det extra god och riklig mat. Fotot är på chokladpuddingen som vi fick som dessert en kväll. Vacker dekoration och god att äta!

Bilen var parkerad på innergården av hotellet, och, om jag hade vetat hur smalt det var när jag körde in hade jag parkerat utanför, men med infällda backspeglar och is i magen lyckades jag ta mig både in och ut utan att skrapa bilen.

Färden från Halmstad till Hörby gick igenom snöstorm. Speciellt över Hallandsåsen snöade det extra kraftigt och det blev till att ta sats uppför backen. Under min 3 timmars bilfärd såg jag bara en enda plogbil och då körde jag på E6:an och de större vägarna.

Efter en stunds vila var det bara att sätta mig i bilen igen och köra iväg på snöiga vägar till Höör för att signera på Billingska som du såg på första bilden i den här blogginlägget.

Nästa morgon möttes jag av solen. Eftersom de hade varnat för ett stort snöområde som var på väg in, fick jag bråttom att komma iväg hem.

Det var -11 grader och snön hängde i luften. Den här bilden tog jag när jag klev ur bilen hemma i Blekinge. Det var bara att slänga ur väskan, sedan hoppade Jan in i bilen och körde för att hämta hem fler böcker, eftersom han hade fått stora beställningar på mina böcker medan jag varit borta.

Igår snöade det hela natten och dagen. Vi har skottat och skottat, här är mycket snö! Idag sätter jag mig i bilen igen och kör ned till Skåne. Om det inte hade varit för begravningen som kullkastade mina planer hade jag inte åkt hem de här två dagarna, utan stannat kvar i Skåne. Nu blir jag kvar där fram till jul för att köra runt och signera och träffa mina läsare och göra nya, trevliga bekantskaper. Dessutom ska jag föreläsa på Seminarieskolan i Landskrona. Kanske vi ses vid någon av mina signeringar?

Här ser du de signeringstider som är kvar innan jul:
7 december 12.00-14.00 signerar jag mina böcker hos Bokia/Killbergs i Landskrona

8 december 12.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Bokia/Killbergs i Helsingborg

12 december 12.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Akademibokhandeln Nova Lund

13 december 12.00-16.00 signerar jag mina böcker hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund

14 december 12.00-16.00 signerar jag mina böcker hos Killbergs/Bokia i Jägersro/Malmö

15 december 11.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Killbergs/Bokia i Burlöv Center, Arlöv/Malmö

16 december 12.00-14.30 signerar jag mina böcker hos Killbergs/Bokia i Center Syd Löddeköpinge

21 december 13.00-15.00 signerar jag mina böcker hos Bokia i Karlskrona. OBS! Detta är sista signeringen för i år, missa inte chansen!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Den där dagen.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

Gott slut

Får man lov att säga att en begravning var rolig? För det är precis vad jag skulle ville säga om min kära faster Tittis begravning.

Begravningen var inte rolig för att vi var glada över att hon inte längre fanns, utan för att min faster själv hade ordnat begravningen och absolut inte ville ha en ledsam begravning, utan ville att vi alla skulle ha roligt. Med hjälp av min fasters arrangemang och vår goda vilja gjorde vi begravningen tillsammans till något ljust och glatt, ett minne av vår fasters begravning som går helt i stil med hur min kära faster har levt, som en solstråle, alltid ljus och glad.

Det var solosång, gitarrspel och alla barnbarnen sjöng för sin kära mormor och farmor. Jag beundrar både solosångaren och barnbarnen, eftersom de stod vid kistan och riktade sången till min faster. När det var min tur att gå fram till kistan och ta farväl var det inte så lätt att hålla gråten borta och få fram de ord jag ville säga.

Det var som om änglarna grät för att min faster var död, för regnet piskade oss när vi gick till kyrkan, piskade fönstren i kyrkan och sedan kastade sig regnet obarmhärtigt över oss igen när vi kom ut. Det kändes befriande med regnet, för då var det inte bara vi här på jorden som grät av sorg och saknad. Men kanske änglarna grät av glädje över att min faster nu fanns vid deras sida?

Prästen var helt fantastisk. En lättsam jordfästning i kyrkan och vid samlingen efteråt höll han en riktig stand up comedy show och involverade oss alla. Många glada skratt ljöd genom lokalen.

Det var roligt att träffa många av de släktingar som jag inte har träffat på många, många, många år. En av dem var Rustan som lärde mig  latinska namn på växter när jag var barn. Nu blev det "läxförhör" på växternas latinska namn, men inte kom jag ihåg något av dem, medan Rustan rabblade upp alla latinska namn på de växter vi såg utanför fönstret.

Det blev många kramar, många glada skratt, många kära återseenden och trots den saknad som vi alla bar inom oss, så hade min kära faster lyckats med just det hon hade försökt åstadkomma när hon planerade sin begravning: En rolig begravning!

Tack kära faster Titti, för ett långt och underbart liv tillsammans med dig, och för att du gjorde den här mycket svåra stunder till något som symboliserade den person du alltid har varit. Något vi alla kommer att bära inom oss för livet.

Läs tidigare inlägg om min faster.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

En olycka händer så lätt...

Tidigt i morse fick jag ett telefonsamtal från min snart 88-årige far. Skämtsamt sa jag: "Det måste vara dåliga nyheter när du ringer så här tidigt på morgonen". När han svarade: "Ja tyvärr har jag dåliga nyheter", kändes det som om hjärtat stannade på mig.

Här är jag (i röd klänning) med min far, mina bröder Peter och Olle, samt min guddotter Linda.

Pappa berättade att min bror Olles dotter Linda hade ringt och berättat att Olle låg på sjukhuset efter en motorcykelolycka.

Sist jag fick ett samtal om en motorcykelolycka var när min syster dog i en sådan 2006. Gången dessförinnan var när min kusin förolyckades på en motorcykel. Så du kanske förstår att jag blev alldeles kall när jag fick samtalet. Hitintills har varje motorcykelolycka i mitt liv slutat med död och begravning.

Det dröjde några timmar innan pappa hörde av sig igen och berättade att han hade talat med min bror Olle. Vilket då måste innebära att han mår rätt bra, annars hade han inte kunnat prata. Min bror minns ingenting, inte ens att han hade kört iväg hemifrån på motorcykeln. Han har ont överallt och jag vet faktiskt inte riktigt hur skadad han är, tror inte att pappa ville fråga, eller så var min bror för omtöcknad av smärtlindrande för att kunna berätta. Iallafall måste han stanna kvar på sjukhuset.

Den här gången slutade det inte med begravning, men det kunde ha gjort...

Många av mina kära vänner, kusiner och mina syskon kör motorcykel. Jag körde moped mycket när jag var yngre. Körde många mil, långa sträckor och flera timmar. Sedan dess har jag inget behov av att köra motorcykel. Tror också att rädslan sitter i från min kusins död. Har suttit på motorcykel en enda gång i mitt liv och då var jag skräckslagen, eftersom jag såg bilden av min döde kusin framför mig.

Den här gången var det inte min brors tur att förenas med min mor och syster...

Det gäller att inte ta något för givet här i livet, vi vet inte hur länge vi har våra nära och kära hos oss. Det gäller att ta vara på den korta tid vi har tillsammans här på jorden. Eller hur?

Kramisar Kim

12 april 2011

Min bror har fått sig några rejäla smällar, knäckta revben, totalt mörbultad, muskelbristningar, skrapsår över hela ansiktet och blödning ur öronen. Han mår rätt bra, egentligen... för det kunde ha gått värre. Olle minns ingenting från den dagen. Däremot har sjukhuspersonalen berättat att han sagt till ambulanspersonalen som kom och hämtade honom att han hade väjt för ett rådjur. Just nu retar han sig mest över att de har klippt sönder hans skinnställ, men jag tror att när han förstår hur nära det var att hela han hade blivit "sönderklippt", så bryr han sig nog inte så mycket om sitt skinnställ längre...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.