Kooikervalpen Kotten sju månader

Kooikervalpen Kotten sju månader

Imorgon är Kotten sju månader. Han börjar bli stor och har lugnat ner sig en hel del. Men ännu är han nyfiken och går gärna på upptäcktsfärd. Han kan följa en myra hur länge som helst. Han jagar bort skatorna från tomten och har börjat vakta. Här är vi på morgonpromenad. Bit för bit får Kotten upptäcka mina promenadvägar. Den här tyckte han var extra spännande, eftersom vi såg rådjur, harar och tranor.

Kiaras trygga plats när hon vill vara ifred från Kotten. In under trappan går han inte, han vet att det är hennes plats. Men hon lämnar den allt oftare, eftersom Kotten inte är lika intensiv längre.

Det var en mycket varm vecka och vi gick till vatten nästan varje dag. Kotten blir allt modigare. Men än så länge simmar han med tassarna i luften, som du ser på bilden nedan.

....

Kiara älskar vatten lika mycket som Kotten och de har jättekul tillsammans. Bäcken är lång och bred och de vandrar en bra bit bort i den.

Men inte alltför långt bort, för då ropar matte, så hundarna vänder där de vet att gränsen går, för det är trots allt koppeltvång och kopplet åker på så fort hundarna kommer upp ur diket.

.....

När matte kallar blir det full fart på Kotten. Nu är vattnet inte så djupt så han behöver inte simma, utan kan galoppera mot mig.

Blöta smutsiga hundar. En annan baddag. Då gick vi till en sjö, men där blev de så vilda att jag inte hann med att fotografera. Jag hade fullt upp med att hindra Kiara från att simma rakt ut i sjön. Det får bli flexikoppel nästa gång jag släpper dem ner i vattnet där.

Under det här trädet har alla hundarna haft sina favoritplatser, så även Kotten. Det konstiga är att den nya hunden alltid övertar den gamla hundens plats, som sedan inte längre ligger där... Kanske inte så konstigt egentligt, eftersom Kotten samlar alla sina leksaker under trädet och då finns det inte längre så mycket plats för den äldre hunden att ligga där.

Överallt blommar det i trädgården. Kotten har fullt upp med att studera alla bin, humlor och fjärilar. Flugor får han lov att jaga, och myror.

Efter en intensiv jakt på inkräktare på vår 2 tunnland stora tomt, somnar Kotten gott.

Nästa morgon är det nya upptåg, nya blommor att utforska.

Dessutom är Kotten en mycket bra hjälpreda när jag rensar rabatter. När jag gjorde den här rabatten var det mitt på dagen, stekhett och den enda skuggiga platsen var mitt inne bland blommorna som jag höll på att rensa... För Kotten är aldrig långt ifrån mig.

Bus, bus, bus, hela tiden är det bus. Kiara och Kotten har så roligt tillsammans.

Men, som sagt, ibland är det rätt skönt att slippa det där lilla monstret, tänker Kiara och kryper tillbaka in under trappan igen.

Ännu en underbar vecka med Kotten, en stillsam sådan, utan massa upptåg och utflykter. Det har helt enkelt varit för varmt för att vi skulle åka iväg och göra saker tillsammans. Vi har hittat våra badplatser i närheten och Kotten har varit helt nöjd med det.

Jag har varit iväg och lämnat ut 350 böcker efter att ha skapat 350 nya författare på Korpadalsskolan. Varje gång jag ska iväg lägger jag makeup. Då kommer Kotten in i badrummet och lägger sig bredvid mig. Han har lärt sig att när matte sätter färg på ögonfransarna, då tänker hon lämna honom inom kort. Tänk så lättlärd han är.

Ännu en sak Kotten har lärt sig den här veckan är ordet FÄSTING. Husse brukar komma in till oss på förmiddags- och eftermiddagsfika, eller rättare sagt kelstund med Kotten. Den sista veckan har han sagt "Kan du titta om det är en fästing!" Då har jag gått över till soffan och plockat fästingen. Igår när husse sa ordet FÄSTING, flög Kotten upp, hoppade ned från soffan och sprang ut i hallen där han ställde sig och kikade in i rummet. Han tycker inte om att man plockar fästingar. Men de är ju döda, eftersom han har fästingmedel på sig.

Ja, han är sannerligen lättlärd.

Vi tränar varje dag, lydnadsgrunderna. Men vi har även börjat träna lite agility. Kotten flyger över hindren och börjar bli riktigt bra på slalom. Vi tränar även slalom mellan mina ben, det fungerar bra, när jag kommer ihåg hur jag ska göra...

Med en Kooiker i huset har man alltid roligt, så många glada skratt det blir varje dag. Han är en riktig liten guldklimp Kotten.

Kotten 8 veckor.

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 

Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten

Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten

Förra veckan var jag borta nästan hela veckan. Tufft när man har en liten Kooikervalp. Innan jag åkte tog jag en bild på honom när han satt i mitt knä. Den bilden tittade jag på ofta när jag var iväg, men även en bild på Kiara när hon står bland alla blommorna.

Det här är en av Kottens favoritplatser. Varje vecka tar jag en ny bild av honom när han ligger här, på så sätt ser jag hur han växer.

Hundarna var väldigt intresserade av lukterna från andra sidan staketet. Inte så konstigt, eftersom vildsvinen hade gått fram som grävmaskiner och grävt upp allt, till och med vält träden. Jag har aldrig sett dem gräva så mycket på ett enda ställe. Förmodligen något alldeles extra gott där.

När jag kom hem från min föreläsningsresa stod jag bara och njöt av att se hur Kotten och Kiara lekte tillsammans.

De lekte lite annorlunda än hur de hade gjort tidigare. Kotten har mognat, leken har blivit stillsammare och Kiara vågar säga ifrån på ett helt annat sätt.

Men Kotten ger sig inte. Han vill ha sista ordet. Men det får han aldrig.

 Även om det ser så ut på den här bilden.

Jag kom hem från min resa på lördagen, en strålande solig dag, med +18 grader. Vi var ute hela eftermiddagen och Kotten somnade upp och ner som han gör när han är mycket trött.

Nästa dag bjöd på en strålande soluppgång.

Kiara anser att bilen är hennes. Det tog ett tag innan Kotten hittade henne när han sprang och letade efter Kiara. Till slut fann han henne i bagaget på bilen. Dit fick han inte komma. Men det hade han inget emot.

När jag kom hem i lördags blev det stort pusskalas. Kotten överöste mig med pussar, precis som husse och Kiara. Jag kände mig väldigt älskad, precis som jag hade gjort under min föreläsningsresa i Mellerud.

Inlägg från min föreläsningsresa:
Anlänt Vänersborg.

Fantastiskt sätt att använda Kimselius historiska äventyrsböcker i skolorna.
Känner mig som en stjärna.


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Kooikervalpen Kotten börjar Grundkurs hos Brukshundsklubben

Kooikervalpen Kotten börjar Grundkurs hos Brukshundsklubben

Mellan första och sista Kottenbilden i det här inlägget ser man hur han vuxit. Öronhåret har blivit längre, så även nosen. Han är en liten mini-Kooiker just nu. Mycket har hänt den här veckan, även om Kiara och jag har tillbringat större delen av veckan i Skåne, där jag har föreläst. När vi kom hem blev det kärt återseende och jag tyckte att Kotten hade vuxit mycket på de få dagar vi hade varit iväg.

Det här är Kiaras absoluta favoritplats. Skugga bakom hammocken. I går, söndag, hade vi +13 grader. Så även i början av förra veckan. Kotten lär sig snabbt var de bästa platserna finns, även om jag tror att han kommer att föredra mer värme än Kiara.

De låg så fint båda två i soffan, men det var svårt att få till bilden eftersom Kotten låg i solstrålen och Kiara i skuggan, men visst ser de dem i alla fall?

Våren har verkligen kommit till Blekinge. Överallt blommar snödroppar och krokus, tulpaner och påskliljor har sträckt upp sina stjälkar ur jorden och bara väntar på att få visa sin färgprakt.

Veckans besök var Elin och Jon, våra närmaste grannar. Kiara älskar Elin, en person Kiara träffade när hon bara var 10 veckor. Elin ingår i flock enligt Kiara. Jon har jag känt sedan han var barn och det har hänt mycket under de 23 år vi har bott här. Härligt att se hur mycket hundarna tycker om dem.

Kiara och jag tillbringade några soliga, härliga dagar i Skåne. Här håller solen på att gå ner. Min mobil, där jag har stegräknare inställd på 10.000 steg per dag som mål, berömde mig igår, söndag, eftersom jag hade uppnått målet med råge varje dag under veckan som gått. Det blev flera långa promenader per dag i Skåne. Nya vägar att vandra på.

Väl hemma igen tyckte Kiara att Kottens välkomnande var lite väl överväldigande och hon gömde sig under kaprifolen. Dit in vågade sig inte Kotten, men han gjorde allt för att få Kiara att komma ut igen.

 

.

I lördags började Kotten på Grundkurs hos Ronneby Brukshundsklubb. Och vet du, jag hade glömt av det. Jag hade planerat att åka till klubben för att träna Kotten innan vi skulle börja, nästa lördag, på vägen dit insåg jag att det faktiskt var just den dagen kursen började, utan hund... Men Kiara, Kotten och jag hann ta en runda runt klubben och "kissa in" kissrundan, sedan var det dags att köra hem hundarna, vända och åka tillbaka för introduktion för mig. Kotten får komma med nästa lördag.

Både Kiara och Kotten älskar att träna. Här på en av stenarna på vår "agilitybana" som vi går dagligen. Här tränas styrka och balans. För många år sedan när jag höll på mycket med hundutställning frågade domaren mig vad jag gjorde med mina hundar, eftersom de var så bra musklade. "Agility", svarade jag, för då tränade jag verkligen agility och var instruktör i ämnet också. Dessutom tränade vi på alla stora stenar i skogen... Bra aktivering som Kotten redan har lärt sig.

På söndagarna har Kiara och jag börjat gå Karlsnäsrundan, en tipspromenad på 3 kilometer. Igår fick Kotten följa med. Han fick dock bara gå en liten, liten, liten bit så vi fick kika på första frågan. Det var spännande och lite otäckt tyckte han. Så mycket folk. Han var frimodig och hälsade på alla som sträckte fram sin hand. Dock blev Kiara mer omklappad än Kotten. En berner är alltid en berner...

Tipsrundan går en bra bit utefter Ronnebyån. Kiara älskar att bada, även om det inte är någon egentlig badtemperatur. Kotten var dock mer skeptisk till att kliva ner i vattnet, men lukta gick bra.

Något som jag i många år försökt lära mina berner är att ta sig ur intrasslat ben. Kotten är en naturbegåvning när det gäller koppel som kommit på fel sida om benet. Vips så har han fixat till det.

Jag fick läxa på hundkursen i lördags. Alla de sakerna har jag redan lärt Kotten, så vi ska finslipa och vara lite förutseende på vad som kommer gången därpå. Jag älskar Nederlandse Kooikerhondje, så roligt att arbeta med Kotten.


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
  

Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr

Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr

Ännu en intensiv vecka för Kotten, den Nederlandse Kooikerhondje Kooikervalpen som nu börjar bli riktigt stor. Efter att sedan mer än 40 år tillbaka ha haft Berner Sennehundar och fött upp dem, är det en stor skillnad med Kotten i huset. Han ger fart och fläkt och många goa skratt. Uppfödaren Katarina Bladh på Moonhavens kennel uppmanade oss att socialträna Kotten på något nytt varje vecka och vi har tagit henne på orden. Även om Kotten nog helst hade legat hemma i soffan och sovit, eller busat med de vuxna hundarna.

Kotten älskar verkligen "mamma" Kiara och "mormor" Smilla. Han är mycket väl medveten om att han är betydligt snabbare än dem.

Husses knä är det bästa som finns, tycker Kotten, även om han nu börjar bli allt större ligger han där så ofta han får och det är ofta...

Visst smälter man när man tittar in i de här underbara ögonen?

All snön började försvinna i förra veckan. Här är det Kiara som njuter av vårsolen.

Krokusarna under hasseln blir allt fler för varje år. För 24 år sedan när vi flyttade hit planterade jag tio stycken och de förökar sig för varje år.

Smilla och Kiara på väg in i huset efter en promenad runt trädgården. En fågel har fångat Smillas uppmärksamhet.

Sedan Kotten lagt beslag på soffan ligger Kiara alltmer sällan där. Jag tror hon tycker det är rätt skönt att slippa Kotten ibland.

Tudors stora apa är populär att ha som sovkompis för Kotten.

Den sista bilden på Kotten och Smilla hemma hos oss, samma morgon som vi körde och lämnade tillbaka Smilla och tackade för lånet.

Yrvaken Kotten stretchar innan han går upp ur sängen.

Hemma hos Lena Westerlund, Smillas matte blir det full fart i hundgården. Där fanns det mycket snö kvar och där lekte hundarna.

Ovanstående två bilder har Lena tagit på Smilla och Kotten när han hoppar över henne. De här bilderna kanske ger dig en liten aning om vilken fart det är på en Kooikervalp jämfört med en Berner Sennenvalp...

Lena och Kotten.

De var så lyckliga tillsammans i snön.

Lena och jag åkte iväg till city där Lena handlade och jag miljötränade Kotten medan de vuxna hundarna satt kvar i bilen. Jag stod så att jag hela tiden såg de vuxna hundarna. Socialträningen med Kotten har gått framåt med fart. Jag har tränat honom med ordet "Hälsa" och så fort jag säger det går han fram för att hälsa på folk. Den här dagen klev han nyfiket fram även utan kommandoordet. Något jag lärde mig den här dagen var att Kotten måste träffa barn. För han tyckte inte om alla dagisbarn som passerade med jämna mellanrum.

Vi säger hejdå till Lena och Smilla. Lena ser mycket nöjd ut över att ha fått sin hund tillbaka och Smilla är lycklig över att vara hos matte igen.

När vi kom hem sprang Kotten och letade efter Smilla. Eftersom han sitter i sin bur i baksätet, visste han inte att hon inte var med hem. Men till slut förstod han att hon inte fanns någonstans. Vi tog en promenad tillsammans. Första promenaden med både Kotten och Kiara.  Det gick förvånansvärt bra.

När vi kom hem lade sig Kiara på sin plats och Kotten sträckte ut sig i biabädden med huvudet utanför för att komma så nära Kiara som möjligt.

På lördagen fick Kotten följa med när jag var på Blekinges Bokmässa. Han tyckte det var alldeles för många bilar på parkeringen och ville inte gå ut ur bilen. Men nu har han iallafall tränat på det också.

Igår drog jag grenar och stockar som Jan hade sågat ner. Kotten "stal" bark ifrån Kiara och tyckte det var jättekul när hon jagade ifatt honom.

Eftersom Kotten fick vara ensam med oss på lördagen tog jag Kiara med på tipsrunda runt Karlsnäsgården. Hon var jätterädd för de stora träden. När vi närmade oss andra människor saktade hon in. På håll ropade jag och frågade om de hade läst om hunden som varit försvunnen i 26 timmar och sa att det var den här hunden. De hade läst och var så förstående när jag berättade om hennes rädsla för människor och de höga träden. Vi slog följe med dem och rädslan lade sig. Idag var det en riktigt glad Kiara som gick skogsrundan med bara mig som sällskap.

När Kiara och jag kom hem efter att ha varit borta i flera timmar ockuperade Kotten henne direkt. Han var tvungen att vara nära, nära, nära. Som alltid.

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.