Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 50 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 24 augusti 2019

Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti

Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti

Den här boken älskade jag rakt igenom. En underbar skildring av en kryssning med fartyget m/s Orlovsky till Falklandsöarna, Sydgeorgen och Antarktis. Här får vi möta många olika karaktärer, alla lika välskildrade och många olika typer. Två olika personligheter som dras till varandra är Tomas och Wilma. Båda bär hemligheter inom sig och när de väl upptäcks ställs allt på sin spets. Men där finns även den äldre damen som studerar alla runt sig. Hon delar hytt med Wilma, som förvånas över att den gamla damen bara har en ryggsäck, medan hon släpar på en supertung resväska. Vad ingen vet att den gamla damen har rest jorden runt och haft de märkligaste arbeten.

Så där fortsätter det genom hela boken. En bok som kommer att stanna i mitt hjärta och som jag innerligt hoppas att du läser. Rekommenderas varmt!


Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!



fredag 23 augusti 2019

Skördetid i skrivarlyan

Skördetid i skrivarlyan

Den där rubriken kan man tolka lite som man vill, men nu är det inte ord jag skördar utan grönsaker och frukt. Vi är i stort sett självförsörjande på frukt och grönsaker. Det vi inte kan äta upp direkt, det syltar vi, fryser ner och gör färdiga rätter som vi fryser ner. Visst tar det tid från författandet, men bara det faktiska skrivtiden. Medan jag plockar plommon, tomater, gurka, chile, lökar, paprikor, rödbetor och mycket mer, funderar jag ut vad jag ska skriva när jag kommer in. Då ligger orden klara i huvudet och jag kan sitta i flera timmar och försvinna bort i flow.

I morse var det bara +6 grader. Temperaturen har stadigt sjunkit på morgonen och jag har för säkerhets skull plockat in de grönsaker jag är mest rädd om. Som till exempel tomaterna Hundred/Thousand. För nu bär de rikligt med skörd och jag kan tänka mig att det är ungefär 100 till 1000 tomater på varje planta. Jag plockar och mumsar och Kotten får någon tomat då och då. Kiara tycker inte om tomater.

Den här paprikaplantan har överlevt från förra sommaren. Den bar orange paprikor ända fram till november förra året. Den ser lite sliten ut, mycket beroende på att jag stack ner ett kaktusblad i plantan i vintras och kaktusen tog överhand över paprikan. Nu är kaktusen borta och paprikan återhämtar sig. Kanske hänger den med även nästa sommar. Mycket goda paprikor.

Här är en annan orange paprika. Ny sort för i år. Jag ska försöka övervintra även den.

Även Röd paprika finns med i mitt sortiment i år. Förhoppningsvis överlever alla paprikaplantorna och vi kan mumsa många paprikor under vintern. Bra med c-vitaminer när kylan sätter in. Jag torkar även paprikorna och använder dem sedan i grytor.

När jag plockade in lökar, (som inte är med på bild) rödbetor och bönor, funderade jag över nästa års Öppet Hus. Det gäller att förnya mig, tänkte jag och kom på en bra idé som jag bollade med mina författarkollegor, som även de tyckte om idén. Jag fortsätter planera för den idén 1-2 augusti 2020. Välkommen då!

De här tomaterna är ljuvligt goda, söta och ger riklig skörd. Ska försöka spara några fröer i år för att kunna få en tidig skörd även nästa år. Vi plockade de första mogna tomaterna i april/maj.

Jag har flera olika sorters chili. De brukar jag hacka i småbitar och torka. Till slut fylls de på burkar och står där lockande med sina färger under vintern. De används dagligen i maten.

Här ser du 100/1000-tomaterna när jag plockat några av dem. Nästan lika många tomater hamnade i munnen som i hinken. De är söta som godis.

Under allt skördande har jag kommit på en idé till en ny bok, jobbat fram text i huvudet till två av böckerna jag håller på med och som sagt, en tanke om förnyelse av Öppet Hus 2020.

Jag känner mig oändligt rik när jag kan plocka in mat från trädgården och äta till frukost, lunch och middag. Får ofta frågan "Är du rik?" när jag är ute och föreläser och det självklara svaret är "Ja, jag är jätterik!" Och nu vet du vad jag menar.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


 

torsdag 22 augusti 2019

Jag har alldeles för mycket fantasi

Jag har alldeles för mycket fantasi

Oftast när jag är ute på promenad lyssnar jag på en ljudbok. Det är ett bra sätt att "läsa" samtidigt som jag gör något annat. Men det är också ett sätt att trycka undan alla nya bokidéer som dyker upp.

Mitt problem är nämligen att jag har hur många idéer som helst. Om bara tiden fanns skulle jag kunna skriva tio böcker per år. Jag skulle kunna vara en idéspruta för andra författare som inte kommer på vad de ska skriva om...

Min outsinliga fantasi har jag stor användning för när jag håller skrivarkurser i skolorna. Jag kan gå runt och ge varje elev en unik idé att skriva om. Ibland tänker jag "Åh, den var bra, den skulle jag ha behållit" när jag just har lämnat ifrån mig en enastående idé. Jag minns en gång att jag sa det till pojken jag just lämnat idén till. Han sa att det inte gjorde något om jag skrev en liknande berättelse, för de skulle ändå inte bli precis likadana. Och visst har han rätt.

Kanske tycker jag det är så roligt att hålla skrivarkurser på grund av fantasin som flödar i rummet. Jag är inte ensam om att ha många berättelser inom mig.

Jag har ett helt bibliotek av oskrivna berättelser i mitt huvud. Det gäller bara att skriva ner dem.


Har du samma problem? För många berättelser och inte tid nog att skriva ner dem alla?

Nej, nu ska jag stänga ner internetdatorn och sätta mig vid bokdatorn för att skriva lite.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!



onsdag 21 augusti 2019

Författarkollegor Tillsammans är vi starka

Författarkollegor Tillsammans är vi starka

Jag läste ett inlägg hos Boktugg som fick mig att tänka till. Berättelsen handlade om författaren Beth Revis, 37. Hon skulle förbereda sin bokrelease när hennes man plötsligt insjuknade med hjärtbesvär och fick genomgå många operationer för att överleva. Världen runt Beth stannade och hon hade inte en tanke på att försöka lansera sin nya bok.

Då ryckte vännerna in. Över 150 författarkollegor, även sådana hon inte kände, ställde upp och ordnade hennes bokrelease. En alldeles speciell sådan, eftersom många välkända författare skänkte böcker som hon sedan kunde lotta ut till de personer som hade förbeställt hennes nya bok.

Du kan läsa hela berättelsen i sin helhet på Boktugg.


Här är en av de personer i mitt nätverk som gör mig starkare, författarkollegan Lennart Guldbrandsson, som jag skriver böcker med. 


Sedan några år är jag med i LinkedIn. Jag har inte riktigt begripit mig på vad jag ska vara där för, men nu har något hänt. Jag läste ett inlägg hur man kunde bredda sitt nätverk och jag följde instruktionerna. På så sätt har jag fått många nya nätverkande människor, inga jag känner, men många av dem har skrivit till mig, presenterat sig och avslutat med orden "Hur kan jag hjälpa dig?" eller "Vad kan jag göra för dig?"


För att ett sådant nätverkande ska fungera gäller det att inte bara ta, utan att även ge. Därför har jag sagt vad jag skulle kunna ha nytta av, och sedan ställt samma fråga till dem.

Om ni finns på LinkedIn får ni gärna lägga till mig, om ni inte redan är med tycker jag att ni ska bli det. Tillsammans är vi starka, och starkare kan vi bli!


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 


 

tisdag 20 augusti 2019

Döden på Island av Kim M Kimselius

Döden på Island av Kim M Kimselius

Håller just nu på att bearbeta min inkorg, har kommit ner till 2018 och har fortfarande en hel del mejl från det året kvar, dessutom har jag rätt många från 2017... Mitt i mejlhögarna hittar jag härliga mejl från läsarna, då blir jag så glad. Här är det Madeleine Blomberg som har läst Döden på Island. Hon fick den som present av mig när jag fyllde år 2018, eftersom jag för det mesta lottar ut en bok på min födelsedag. Blir så glad när jag läser Madeleines personliga, impulsiva ord om boken. Det känns om om orden kommer rakt från hjärtat, det är sådana recensioner jag älskar. Nedan kan du läsa vad hon tycker om Döden på Island.



Döden på Island av Kim M Kimselius
Det har sina fördelar att fylla år samma dag som Kim - man kommer ihåg att det är presenter på gång! Man kan få önska en av hennes böcker så jag passade på att önska mig Döden på Island. Att åka till Island låter spännande - och vad är bättre än en bok när man inte vill vänta tills det blir möjligt?! Dessutom blir det mer resa av än jag själv skulle kunna - nämligen tidsresor! 

En lovande inledning: "Ramona visste att det hon var på väg att göra var helt fel..." Efter de raderna måste jag naturligtvis läsa vidare - vare sig jag hade tid eller inte. Och så fortsatte det. Mot slutet av kapitlet förstår man att Pluto - den älskade hunden - inte borde ha följt med. Ifall något oförutsett skulle inträffa. Det där med oförutsett och Pluto höll sig igenom hela boken. Och jag ville inte lägga den ifrån mig innan jag visste hur det gick med just Pluto. För hoppet är det sista som sviker. Trots allt. Från den ena tidsåldern till den andra följer jag det krympande gänget - och bland smittor, hot och andra kusligheter undrar jag om vänskapen... ska den bestå? Ska de klara sig? Trots allt? Ja frågorna hopar sig och jag vill ha svar. Så jag vänder och vänder och vänder på blad efter blad. Och till slut lägger jag suckande ner boken. Ja, det var ett bra slut. Trots allt. 

Det är i mitt tycke en typisk ungdomsbok, det kan jag mer känna än sätta fingret på. Det var några - rätt många - decennier sedan någon beskyllde mig från att vara ungdom men nu går jag här och funderar på vilken av Kims spännande världar (med fakta som grund) jag nu vill hoppa in i!

Bra gjort Kim! En sanslöst imponerande samling böcker har du skrivit! Och en stor hög av dem är jag numera glad ägare till! Mitt nästa projekt blir att sätta äventyrsböckerna i händerna på barnbarnen så de får lite rysligt och kul också! :-)

Glada hälsningar, Madeleine Blomberg


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 


måndag 19 augusti 2019

Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången

Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången

"Försök göra något nytt med valpen varje vecka!" Ungefär så sa uppfödaren när vi hämtade Kotten för 9 månader sedan. Och vi har följt hennes riktlinjer. Den här veckan har han gjort många nya saker, bland annat har han åkt hiss. Men han har även varit på sin andra utställning, sett får för första gången och träffat många nya människor.

Vi fick besök av Helena med Matti och Kotten blev så trött av att ha honom där. Inte för att de lekte värst mycket, utan för att det var jobbigt för Kotten att försöka få igång Matti.

Matti och Kiara tyckte det var bättre att vara med Helena när hon plockade tomater än att leka med Kotten.

Tidig morgon. Kotten ser får på nära håll för första gången. Även Kiara är fascinerad. Det var svårt att få dem att gå därifrån.

Kotten tittar hela tiden efter fåren.

Inte så konstigt kanske, eftersom det kommer alltfler får som nyfiket tittar på oss.

Efter en sådan morgonpromenad somnar hundarna gott på sina olika platser. Kotten har byggt en pyramid av mjuka gosedjur, filtar och wetbeds. Här sover han som herre på täppan.

Kiara har slagit sig till ro i valprummet, som jag numera använder som en liten filial sedan Kotten kom in i våra liv.

Här ser du tydligt Kottens pyramid av mjuka saker att vila på.

Heike kom på besök med Doris, Elsa och Vera. Kotten förälskade sig i den lilla fyramånaders valpen, men mamma Elsa försvarade henne och i början fick Kotten inte komma nära. Elsa lekte istället själv med valpen.

Kiara iakttog mest när Kotten gjorde allt för att få leka med Vera.

Kiara är mån om "sin valp", Kotten, och är noga med att ingen är för hårdhänt mot honom. I högra hörnet ser du Doris som alltid hoppar upp i luften för att få godis.

Mamma Elsa har gett upp och valpen Vera får äntligen hälsa på Kotten.

Lite läskig är Vera, tycker Kotten. Säkert beredd på att mamma Elsa ska ge honom en åthutning...

Strax är mormor Doris där och jagar iväg honom igen.

Sedan blir det full fart. 

Alla fyra hundarna leker med varandra.

Kiara iakttar på avstånd och håller en blick upp mot skyn så ingenting farligt kommer den vägen. Fast det ser ut som om hon står och luktar på blommorna.

Helt utmattade, efter att ha haft tre hundar på besök, somnar Kiara och Kotten i hallen.

Kotten tycker om att sitta vid Fjärilsbusken och titta på fjärilarna. Han har äntligen lärt sig att inte jaga dem, men han följer dem med blicken.

På fredagen körde vi ner till Skrivarstugan. Grannen var där med sina två hundar, varav den ena bara är några månader äldre än Kotten. De har träffats en gång tidigare och det blev kärlek vid första ögonkastet. Så roligt de hade.
....
Men leken tar slut och Kotten ser längtansfullt efter sin lekkamrat när hon försvinner hem till sig.

Det här var läskigt, tyckte Kotten, när han för första gången i sitt liv åker hiss. Bara en våning, men ändå. Vi hade kunnat gå trapporna, men så var det det där med träningen. Det blev hiss även när vi skulle hem.

Vi hälsade på min svägerska Ethel med make Olle. Ethel förälskade sig i Kotten och han fick sitta i hennes soffa. Kotten håller ett öga på Olle som just lämnar rummet.

Första kvällen ensamma i skrivarstugan. Kotten kommer och ställer sig bredvid sängen och jag ger honom tillstånd att hoppa upp. Sedan sover han lugnt hela natten. Men innan dess hade jag gått igenom honom så att han inte hade några fästingar.

Tidig morgon. En rejäl promenad innan det är dags att åka till Degeberga för Kooikerutställning.

Det blev inga bilder från utställningen. Det började regna minuterna efter att vi hade anlänt och regnade hela vägen hem. Jag hade tänkt tillbringa hela dagen i Degeberga där det även var Rallytävling och Agilitytävling. Men regnet fick mig att bara vilja hem. Kotten fick bra kritik, men bara Very Good den här gången. Han såg väldigt liten ut tillsammans med de övriga hundarna i hans grupp, som jag tror måste ha varit flera månader äldre, eftersom de både var grövre och hade mer päls. Men Kotten kommer dit också.

Innan vi åkte tillbaka till skrivarstugan satt vi i bagaget och åt bananpannkakor Kotten och jag. Här är han mätt och belåten.

Dagen därpå åkte vi hem till Blekinge igen. Det blev ett kärt återseende. Kiara hade bara ögonen för Kotten.

Här är det full fart på Kotte och Kiara som är glada att se varandra igen.

Väl hemkommen packade jag ur bilen, sedan började jag bära in min 100/1000-tomatplantor. De är stora och fulla av röda tomater. Nu kan jag gå i glasgången och behändigt plocka de tomater jag vill ha. Kotten och Kiara ligger i köket och ser hur jag sliter med de tunga krukorna. Kotten har redan varit där och provsmakat tomaterna. Små, söta och goda. Precis som Kotten.

När jag satt och gick igenom bilderna på Kotten tillsammans med Doris, Elsa och Vera, kom jag att tänka på när jag hade en kull valpar. En av valpköparna gav mig en bok full med foton på hundar. Det handlade om en uppfödare som hade dokumenterat en hel valpkull som hon hade sparat. Man fick följa valparna från det de var nyfödda tills de var ett år. De rangordnade sig och fick sin speciella plats i flocken. Det är en jättefin bok som jag har tittat mycket i. En duktig fotograf har plockat fram hundarnas tydliga agerande för att visa vad de känner och vill. En bok jag älskar.

Nu ska Kotten, Kiara och jag ta en liten paus för att gå ut och plocka plommon. Trädgården är full av frukt och grönsaker som behöver tas om hand om. I köket står hinkar med tomater, gurkor och chilefrukter. Frysen är full av blåbär, men där finns fortfarande plats för grönkålen som ska plockas in, hackas och frysas ner. Löken ska tas upp och de sista bönorna plockas. Nyplockade, färska rödbetor blir det till lunch.

Och nu tittar solen in genom fönstret. Underbart! Ha en fin dag!

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M. 
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.

Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus

Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
   

söndag 18 augusti 2019

Tsunamikatastrofen i Lissabon en av Kim M Kimselius bästa böcker

Tsunamikatastrofen i Lissabon en av Kim M Kimselius bästa böcker

Blir lika glad varje gång jag får en fin recension av mina böcker. Som författare, och egenutgivare, är det sådana här kommentarer som gör att man orkar sitta timma efter timma på sin kammare för att skriva, eller ha långa arbetsdagar under researchresorna. Allt slit känns mödan värt när man får fina omdömen. Därför jublar jag varje gång någon säger fina ord om mina böcker, ibland gör jag en liten piruett, eller några danssteg. Ja, ibland firar jag till och med med ett glas champagne. Det här är en sådan recension som jag gör både piruett, danssteg och tar ett glas champagne efter att ha läst. / Kim

Tsunamikatastrofen i Lissabon
"Som alltid när man börjar läsa en av Kim Kimselius böcker går det inte att sluta. Redan från första kapitlet slungas man in i en spännande historia som gör att man bara måste läsa ett kapitel till. 

De flesta relaterar säkert tsunamis till katastrofen i Thailand och har lärt sig orsaker och verkan. Men i slutet av 1700-talet fanns inte vetenskapen om vad som orsakade en jordbävning och vilka följderna kunde bli. Kim Kimselius väver in dåtidens världsbild på ett naturligt sätt vilket gör att man förstår varför människorna tänkte och handlade som de då gjorde.  Det blir helt logiskt att människorna i Lissabon tolkade katastrofen som Guds stränga straff. Inte ens människorna som hade samlats till gudstjänst i kyrkorna skonades. Man kan förstå skräcken för att detta var världens undergång.

Trots att Kim Kimselius böcker riktar sig till barn och ungdomar har jag som vuxen också stor behållning. Hennes berättarkonst skapar en nyfikenhet som gör att jag vill ta reda på mer på egen hand. Faktadelen i slutet av boken ger värdefull information om de platser, händelser och livsöden som funnits på riktigt. Kimselius skapar också en enorm reslust till de platser som hennes böcker tar en med till. Hennes levande miljöbeskrivningar gör att man inte bara kan se allt framför sig utan också känna värmen, lukterna och höra fågelsången. 

Jag tycker också om att kapitlen är så pass korta. Det gör att man bara läser ett kapitel till – som blir till ett till, och ett till – och plötsligt är boken utläst. Tsunamikatastrofen i Lissabon var en sådan bok. Den gick inte att sluta läsa innan Ramona och Theo igen var i trygghet.  Kanske det är det enda önskemålet jag har, bara några kapitel till J.

Jag tycker det här är en av Kim Kimselius bästa böcker och ger den därför full poäng = 5!"
Lillemor Berglund-Koivusalo



Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!




lördag 17 augusti 2019

Svampkungens son av Marie Hermanson

Svampkungens son av Marie Hermanson

Marie Hermanson är en mästare på att beskriva olika karaktärer. Att läsa hennes böcker är ren njutning från början till slut. Den här gången var det Svampkungen son, som förutom att ge några timmars underhållning också gav en hel del intressant fakta om svampar.

En liten pojke väljer sin far när föräldrarna skiljer sig. Svampkungens son får på så sätt växa upp djupt inne i skogarna, med en far som har en magisk dragningskraft på de kvinnliga kursdeltagarna som kommer för att lära sig allt om svampar. Samtidigt som fadern lär sonen allt om skogen och svamparna talar han illa om havet varifrån modern kommer. Fadern säger att havet är farligt, det är bara i skogen pojken kan känna sig trygg. Under många år träffar pojken inte sin mor, eftersom fadern förbjuder det.

Under svampexkursionerna förför fadern diverse kvinnor och faller till slut för ännu en som han gifter sig med. Pojkens mor var bara en av alla i en lång rad av erövringar. Den vackra och utmanande styvmodern Madeleine har redan som kursdeltagare erövrat pojkens hjärta. Han är numera ingen liten pojke, utan en ung man med allt vad det innebär.

Styvmodern visar sig inte vara riktigt den som fadern och sonen tror. Något som får ödesdigra konsekvenser för pojken.

En bok som verkligen griper tag och är helt omöjlig att sluta lyssna på. Rekommenderar dig varmt att läsa boken, inte bara för spänningen, utan för språket, miljöerna och karaktärerna.



Den får fyra stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!