Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 28 juli 2012

Boktips: De dödas bok av Patricia Cornwell

De dödas bok av Patricia Cornwell är en annorlunda bok om rättsläkaren Kay Scarpetta som jag har följt under många år. En spännande bok att uppslukas av.

De dödas bok är den akt där alla dödsfall skrivs in. För Kay Scarpetta får den en ny och skrämmande betydelse.
I Charleston i South Carolina har Kay Scarpetta startat en privat byrå för utövande av praktisk rättsmedicin. Hon erbjuder experthjälp vid brottsplatsundersökningar för de små samhällen som saknar specialkunskap vid mordutredningar. Till en början är det en idealtillvaro men det blir en mardröm i takt med att ett antal makabra mord äger rum. Scarpetta har förvisso haft hand om otäcka saker förr, men aldrig i den omfattning och av den typ hon nu ställs inför.
Patricia Cornwell är pionjär på området deckare med en rättsmedicinare som detektiv.

En ryslig sommarläsning!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Svarta Döden.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

fredag 27 juli 2012

Gästberättare Cecilia från Röke skola: Häxjägaren

En mulen höstdag bestämde Peter Svensson sig för att gå ut i skogen helt själv. Hans mamma hade alltid sagt att det var farligt att gå ut i skogen själv, eftersom häxjägaren kunde komma och ta honom. Men Peter tyckte att han kunde bestämma över sig själv för han fyllde 12 år nästa vecka.

Peter tog sin cykel och cyklade till skogen som låg långt utanför stan. När han kom till skogen och precis skulle gå in i den mörka skogen hörde han plötsligt något eller någon. Han rös.

"Det var nog bara vinden", sa han för sig själv.

Så han gick längre och längre in i skogen. När han hade gått en bit bestämde han sig för att bygga upp ett läger eftersom han skulle stanna här ett tag. Peter var trött på att alla kallade honom liten, men själv tyckte han att han var en ung man och om han skulle gå hem efter bara några timmar skulle alla fortsätta kalla honom liten eller söt eller räka.

Han började leta pinnar och mossa och blad. Plötsligt såg han något bakom trädet.

"Är det någon där?" frågade Peter. Då kom plötsligt häxjägaren fram och tog fast Peter.

Häxjägarens vakter band fast hans armar och satte in honom i en bur på vagnsflaket.

"Släpp ut mig", skrek Peter frustrerande.

"Lugna ner dig lilla häxpojke", röt häxjägaren.

"Jag är ingen häxa", tjöt Peter.

"Det ska vi snart se", skrattade häxjägaren.

Nu kom de fram till sjön där alla häxjägarens fångar sitter i järnburar.

"Imorgon ska vi som vi har några häxor i byn", berättade häxjägaren. Peter önskade att han aldrig hade gått ut i skogen helt själv.

"Jag skulle ha lyssnat på mamma", mumlade Peter.

"Vad sa du lillgrabben", ropade häxjägaren.

"Inget!" sa Peter argt. Den kvällen kunde inte Peter somna. Han satt med sin lyckoslant när plötsligt en flygande häxa kom fram till hans bur.

"Hjälp!" skrek Peter. "Skada mig inte!"

"Jag är inte är för att skada dig", sa häxan lugnande. "Jag är här för att rädda dig."

"Men du är ju en häxa", sa Peter förvånat.

"Alla tror att vi häxor är elaka och tänker ta över byn, men så är det inte. Vi är snälla och hjälper både barn och vuxna", berättade häxan.

"Så ni är som änglar", frågade Peter.

"Ja, ungefär", svarade häxan. "Förresten, jag heter Stina."

"Jag heter Peter Svensson", berättade Peter. "Men du måste skynda dig härifrån innan häxjägaren vaknar och bränner dig på ett bål.

"Jag är beredd på att ta den risken för att rädda dig", sa Stina.

"Hur ska du kunna rädda mig? Häxjägarens vakter är överallt och buren är omöjlig att ta sig ur", sa Peter.

"Jag ska inte få ut dig härifrån nu", berättade Stina.

"Nähä! När ska du göra det då?" frågade Peter.

"Imorgon vid häxtestet. Jag ska ge dig magiska flygkrafter, så när du precis ska hoppa i vattnet, flyger du iväg och puttar ner häxjägaren i sjön istället och så blir du kung", svarade Stina.

"Kung!" utbrast Peter. "Vad menar du?"

"Ja, eftersom detta landet inte har någon kung än har stadsministern lovat att den som lyckas döda häxjägaren blir kung", förklarade Stina.

"Häxjägaren kommer", viskade Peter till Stina. Då skyndade sig Stina iväg.

"Är du vaken?" frågade häxjägaren.

"Ja, jag kan inte sova", stammade Peter.

"Sov i allafall", skrek häxjägaren högt.

Nästa dag vaknade Peter av att häxjägaren skrek VAKNA! i hans öra.

"Idag är det dags för häxtestet", ropade häxjägaren. "Vi tar er i bokstavsordning."

"Bengt Andersson", röt han. Bengt Andersson gick fram till sjön och några sekunder senare låg han på botten av sjön.

Plötsligt dök Stina upp.

"Hej Peter!" sa Stina glatt. "Kommer du ihåg vår ..." Mer hann hon inte säga för en vakt ropade: "Chefen vi har en flygande kvinna här!"

"Det är ingen flygande kvinna dumskalle, det är en häxa!" skrek häxjägaren.

"Men häxor är flygande kvinnor", sa vakten.

"Tyst!" skrek häxjägaren. "Fånga häxan!"

"Peter, hjälp mig!" ropade Stina. "Använd dina krafter som jag gav dig."

Peter tänkte så att det knakade. Vadå för krafter. Då kom han på det. Kvällen som han träffade Stina gjorde hon så han kunde flyga, men hur?

"Stina, hur gör jag så jag flyger?" skrek Peter.

"Spring fram mot sjön och i sista sekund kommer krafterna att bära upp dig i luften", ropade Stina, medan hon försökte knuffa bort en och annan vakt.

Peter visste inte om han vågade. Tänk om krafterna inte fungerade. Då skulle både han själv och Stina få möta döden. Men om han inte gjorde det skulle häxjägaren ta fast Stina och bränna henne på ett bål.

"Lita på mig Peter, det fungerar!" ropade Stina.

"Visst jag gör det!" sa Peter glatt och i samma sekund sprang han ner mot sjön och lyfte. Han kunde flyga!

"Coolt!" sa Peter för sig själv.

"Hjälp mig Peter", skrek Stina.

"Jag tar häxjägaren och du tar vakterna", ropade Peter.

"Okej!" skrek Stina.

"Jag måste ha något långt", mumlade Peter. Plötsligt fick han syn på en lång järnstång som låg nere vid burarna. Han susade snabbt ner och hämtade pinnen. Sedan flög han tillbaks till häxjägaren.

"Nu ska vi se om du är en häxa", röt Peter.

"Nu har du nog inte tvättat öronen riktigt lillgrabben, för jag är en häxjägare, ingen häxa. Men det förstås", babblade häxjägaren.

Medan häxjägaren stod där och babblade tog Peter järnstången och puttade ner honom i vattnet och några sekunder senare låg häxjägaren på bottnen av sjön.

"Och ni då, ska ni också ner i sjön?" sa Peter och tittade på vakterna.

Vakterna blev så rädda att de hoppade ner i vattnet frivilligt. Alla fångarna applåderade för Peter och bar hem honom till byn på en vacker stol, som de gjort av pinnar och blåbärsris. När de kom hem till byn berättade de vad Peter hade gjort och att häxjägaren var död.

"Vänta!" sa plötsligt borgmästaren i staden. Peter vände sig om.

"Vad är det?" frågade hela byn i kör.

"Eftersom Peter lyckades döda häxjägaren tycker jag att han borde bli kung över detta avlånga land", sa borgmästaren högtidligt.

"Men jag är ju bara 12 år", sa Peter.

"Åldern spelar ingen roll Peter lille", förklarade borgmästaren.

Han tog upp den gyllene staven av rent guld och sa:

"Härmed dubbar jag dig Karl Peter Svensson till kung över detta avlånga land Sverige.

"Är jag kung nu?" frågade Peter.

"Jepp!" sa borgmästaren. Då kom Peters mamma Anna fram till Peter.

"Oj, vad jag är stolt över dig", sa hon.

"Förlåt att jag inte lyssnade på dig och gick ut i skogen själv", sa Peter.

"Det gör ingenting", sa hans mamma.

"Om jag inte hade gått ut i skogen så skulle jag aldrig ha träffat Stina", sa Peter.

"Vem är Stina?" frågade hans mamma Anna.

"Det är... min lyckoslant", sa Peter. Då kom också hans pappa Bertil.

"Oj, vad jag är stolt över dig", sa Peters pappa. "Hur dödade du häxjägaren?"

"Jag... lurade honom", sa Peter långsamt.

"Hur då?" undrade Peters pappa.

"Jag puttade bara ner honom i sjön", sa Peter nervöst.

"Okej", sa Peters pappa.

"Stopp!" ropade borgmästaren plötsligt. Ånej, tänkte Peter.

"Du måste köras till slottet", sa borgmästaren. Peter kände sig lättad. Han gick bort till vagnen med fyra hästar. Han satte sig i den gyllene vagnen medan alla applåderade.

"Nu tycker jag att vi hurrar för Peter", sa borgmästaren.

"Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, hurra!" skrek byn i kör.

SLUT

Den här berättelsen är skriven av tredjeklassaren Cecilia Widtgren. Är mycket imponerad av berättelsen och hennes språk. Kanske en blivande författare?

Grattis till vinsten Cecilia, fortsätt skriv!

Kramisar Kim


Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Jag är ingen häxa.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Här kan du köpa mina böcker.

torsdag 26 juli 2012

Skrivflöde och inspiration

Häromdagen kikade jag igenom mina manushögar och blev imponerad över hur produktiv jag har varit under alla år.

På bilden ovan ser du några av alla de färdiga och påbörjade manus som bara ligger och väntar på att bli tryckta böcker.

När jag bläddrade igenom mapparna for många känslor igenom mig: "Åh, det var då", "Tänk när jag skrev den här", "Den här måste jag skriva färdigt snart", "Den här berättelsen måste jag ge ut nästa år"...

Ja, det var många känslor som tumlade omkring inom mig, men framför allt kom inspirationen över mig i sådan mängd, att mina händer började darra av iver att få grabba tag i något av de påbörjade manusen för att skriva färdigt. Eller plocka fram ett av de färdiga manusen, bryta om berättelsen till färdiga boksidor och lämna till tryck. Allt för att få sätta ännu en av mina böcker i min bokhylla.

Det är underbart att ha så mycket inspiration och sådant skrivarflöde som jag har. Jag tror det beror på att jag aldrig slutar skriva. Jag tar inte några veckors semester och lägger skrivandet på hyllan, för det skulle vara samma sak som om jag slutade äta, dricka eller andas för några veckor. Skrivandet är min mat, min dryck, mitt syre och min energi. Utan skrivandet är jag ingen, bara ett tomt skal utan ord, utan inspiration och utan de där skakningarna som jag får i händerna när jag blir ivrig att få skriva.

Plockade fram en berättelse jag skrev 1982. Läste och njöt av orden och tänkte: "Tänk, jag kunde redan då..."

Förstår nu att min man under alla år har haft rätt: "Om man skriver så mycket som du gör Kim, då är man författare antingen man har fått någon bok utgiven eller inte."

Nu har jag fått över tjugo böcker utgivna. Nu är jag författare! JIPPI!

Vill du veta mer om hur jag arbetar med mina böcker, få ta del av mina skrivtips och råd? Om några veckor får du chans till det när boken Att skriva med glädje kommer ut i bokhandeln.

Kramisar Kim

 
Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Att skriva med glädje.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

onsdag 25 juli 2012

Nu finns Mayafolkets Hemlighet på Facebook

 Nu kan du gå in och Gilla Mayafolkets Hemlighet på Facebook: https://www.facebook.com/MayafolketsHemlighet

På Facebooksidan kommer jag att lägga ut bilder som hör ihop med berättelsen i boken. Ett kul sätt att lära dig mer om miljön där den spännande mayaboken utspelar sig.

Där kan du gå in och berätta vad du tycker om boken, prata med andra fans och få ta del av nyheter om boken.

Klicka här för att komma till sidan och Gilla.

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

tisdag 24 juli 2012

Boksläpp/Första signering av Mayafolkets Hemlighet

Nu är den efterlängtade boken, Mayafolkets Hemlighet, äntligen här. Vet att det är många som har väntat på den.


Den 4 augusti 12.00-14.00 har jag boksläpp/första signering av boken Mayafolkets Hemlighet hos Bokia i Karlskrona. Som vanligt blir det lite extra festligt och bra priser på den nya boken, och även de övriga böckerna i serien.

Ser fram emot att träffa så många av mina fans som möjligt. Förra året kom fansen ända från Göteborg. Någon som tänker slå det rekordet i år? Om du lyckas väntar det en överraskning!

Vi ses på Bokia i Karlskrona den 4 augusti! Varmt välkommen!

Kramisar Kim



Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Theos Pompeji.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

måndag 23 juli 2012

Vinnare av Mayafolkets Hemlighet är...

Tillhör du en av de lyckliga som har vunnit ett exemplar av den nya boken Mayafolkets Hemlighet? Boken är ännu inte släppt i bokhandeln, därför kommer du att bli en av de första som får hålla den nya boken i din hand! Hör gärna av dig till mig och berätta vad du tycker om boken!

Om du inte hade turen att vinna den här gången, eller ännu inte lagt till dig som bloggföljare, har du fler chanser att vinna, eftersom det kommer ytterligare tre böcker inom kort: Den där dagen, Att skriva med glädje och Mysrys. Dessutom har du möjlighet att delta i månadtävlingen Vinn en signerad bok. Lycka till!

Här är de lyckliga vinnarna:
habowoodfruar
maria-p
duodito
Pixi
Kristina (med "tecknat" ansikte)
Susmar64
Cecilia Falk
Sissan
Jenny Lindgren
Yanuax
Eva


Grattis till er alla! Hör av dig till mig med din adress så skickar jag den signerade, alldeles nyinkomna boken Mayafolkets Hemlighet till dig.

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Den där dagen.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

söndag 22 juli 2012

Gästberättare: Albert från Bjärrehovsskolan "Boken"

Jag är en kille som heter Sebastian och jag är mörkhårig och ganska så lång. Jag ska berätta om en resa som gav mig ett minne för livet.

Allting började en dag då min klass skulle få författarbesök av Kim M Kimselius. Alla såg fram emot att få träffa henne (förutom en).


"Alla vet att Kim kommer idag så ni får verkligen uppföra er!" sa läraren.


"Åh nej! Jag orkar inte med en tråkig författare!" sa Tony.


Tony var klassens bråkstake. Han hade tydligen en pappa som drack mycket och jag tror att det är därför han är som han är. En gång ställde han sig upp på sin bänk och vände sig mot läraren med mobilen i handen.


"Jag ringer polisen om du inte går ut inom 3... 2...."


"Nej, sluta upp med det där, Tony!" skrek läraren.


"1... NOLL! Hej, är det polisen? Ja, hej jag har en lärare som inte vill gå ut här! Hejdå!" sa Tony i telefonluren.


Så han är lite speciell, kan man säga.


"Kan vi inte ta hit IronMaiden istället före en tråkig författare?" skrek Tony rakt ut i klassrummet.


"Det är för dyrt, Tony. Det kostar runt 1 miljon kronor!" sa läraren.


"Men ändå", gnällde Tony.

Den lektionen gjorde vi frågor till Kim. Mina var:
1. Vilken är din favoritbok?
2. Hur länge har du varit författare?
3. Vilken är din favorit genre?
4. Gick det bra för dig i skolan?
5. Har du några barn? Och gillar de också att läsa?

Nästa lektion kom Kim och berättade om sina böcker och sin barmdom. Jag hade glömt mitt papper med frågorna på i min låda men jag kom ihåg de flesta av frågorna, som tur var. När lektionen var slut fick vi Kims autograf.

"Fy vad coolt att få Kims autograf!" sa Albin.

På baksidan av Albins autografkort var det vitt och lite bilder på, men på mitt var det grönt och andra bilder på Kim och två av hennes böcker. Jag gick och grubblade på varför jag hade fått ett helt annorlunda autografkort än de andra i klassen i en hel månad, men jag förstod aldrig varför.

"Imorgon kommer Kim tillbaka för att hjälpa er med era berättelser", sa läraren.

Yes, tänkte jag inombords. Då kan jag ju fråga henne om kortet.

"Hej igen! Som ni kanske vet ska jag hjälpa er med era berättelser idag. Men först måste jag fråga om någon fick ett grönt autografkort istället för ett vitt?"

Det var bara jag som räckte upp handen.

"Då ska du få en specialutgåva av en bok som jag har med mig! Du får välja mellan "På liv och död" eller "På flykt".

"Får jag titta på dem?" frågade jag.

Hon gav mig två böcker, en med en nazist på och en med en tjej med en kulspruta. "På liv och död i andra världskrigets skugga" med nazisten var coolast så den tog jag.

På eftermiddagen låg jag hemma i soffan och läste "På liv och död". Den handlade om Theo och Ramona som kommer tillbaka till andra världskriget genom en tidsförflyttning.


Tur att jag tog den här boken. Den var jättebra, tänkte jag precis innan jag slumrade till.


När jag vaknade igen var det någon med en keps och dystra kläder som ruskade i mig. Han hade en liten mustasch under näsan och en röd armbindel på armen. På armbindeln fanns ett hakkors.


Han var nazist!


"Vad gör du här jude?" sa han argt.


"Jag är ingen jude!" sa jag.


"Sluta ljug! Du har ju mörkt hår!" sa han och drog upp mig med ett järngrepp. Han  puttade bort mig till en kö som ledde till en utav de tusentals baracker jag såg framför mig. Ovanför varje barack fanns en skylt där det stod: Duschar. Jag hade läst om andra världskriget i skolan och hört om att nazisterna gasade folk i duschar.


Jag kommer att bli gasad, tänkte jag förskräckt.


Jag har alltid en tendens att klara mig ut ur svåra situationer, så när jag stod där och försökte komma på en utväg kom en stor, muskulös uniformerad man med ljust hår och förde bort mig i smyg.


Vad håller han på med, tänkte jag och det skulle jag snart få svar på.


"Följ med mig, jag ska hjälpa dig men du får spela med. Ok?" sa han med len röst som inte passade ihop med hur han såg ut.


"Ok", sa jag.


Mannen förde in mig i ett tält med samma färg som hans kläder.


"Jag heter Josef men du får inte säga det högt för då blir jag också gasad!" sa mannen.


"Där hängde jag inte med", sa jag.


"Jag är också en jude, så om du säger mitt riktiga namn så förstår de att jag har förrått dem!"


"Varför hjälper du mig?"


"För när jag såg mannen släpa med dig till duscharna, tyckte jag så synd om dig!"


Samtidigt som Josef pratade tog han fram en likadan rock som han själv hade på sig (fast i en mindre storlek) och räckte den till mig.


"Du måste ha en förklädnad, annars blir vi dödade båda två!"


När jag hade tagit på mig rocken gick vi ut i det dystra vädret. Det var en iskall känsla att gå runt och se alla judar som står på led till något som de trodde var duschar. Bland allt folk kom en nazist fram till oss.


"Heil Hitler", sa han och vi svarade "Heil Hitler" i kör.


Han gjorde honnör och gick vidare.


Mit i allt kom soldaten som hade hittat mig fram till osss.


"Känner jag inte igen dig?"sa han men Josef avbröt honom.


"Nej, nej! Det är är min brorson som heter... eh!"


"Mikael, jag heter Mikael farbror! Har du tappat minnet eller?" sa jag.


"Förlåt! Jag har fått så dåligt minne nu på sista tiden!" sa Josef.


"I alla fall, ni ska till överbefälhavaren. Genast!", sa soldaten.


Överbefälhavaren hade ett gansk stort tält och när vi kom in i det fanns det guldprydnader och juvelhalsband lite här och var.


"Ni vet säkert att vi har vakter överallt, som ska se till att inga judar slipper undan. När Adolf här (han pekade på en liten belåten man som stod bredvid honom) gick utanför ert tält så snappade han upp vad ni sa" berättade överbefälhavaren som var en spinkig och skallig man.


Jag och Josef såg varandra i ögonen och det fanns skräck i hans ögon!


"En sak ska jag berätta för er: Jag HATAR förrädare!!"


I samma ögonblick han sa "förrädare" grep vakterna tag i mina och Josefs armar.


"För dem till duscharna!" sa överbefälhavaren.


Hur jag än stretade emot drog vakterna mig sakta men  säkert mot en ny barack. Vakterna trängde sig fram först i ledet.


"Hit med kläderna!" sa en av vakterna.


"Vadå! Ska vi ta av oss kläderna?" skrek jag.


"Ja! Lyd nu!" skrek vakten tillbaka.


"Får jag ta med mig armbindeln?" frågade jag.


"Okej då. Men skynda på!"


Jag höll armbindeln mellan benen så att ingen skulle se min privata del, medan vakterna skrattade för full hals. En annan vakt öppnade dörren för mig och Josef in till baracken.


Där inne fanns en massa duschar på rad i ett omklädningsrum och det fanns vitkalkade väggar och ett grått golv.


Det sista jag såg var en tjock dimma som kom från duscharna, sen blev allting svart.


Jag vaknade av att mamma skakade i mig. Det hade bara varit en dröm!


"Du måste gå och lägga dig nu! Klockan är 21.35", sa mamma.


"Åh, vad glad jag är att se dig mamma! Du skulle bara veta hur rädd jag har varit!"


"Du bara svamlar! Jag tror att du bara är trött, gå och lägg dig nu."


"Okej då."


När jag tog av mig byxorna tittade jag ner på kalsongerna och det var en konstig form på dem. Jag stack ner handen och fick upp en röd armbindel med hakkors på...


"Det var ingen dröm!"

Den här mycket annorlunda berättelsen, en blandning av verklighet och fantasi är skriven av Albert Ahnlide på Bjärehovsskolan i Bjärred. Som vanligt var det många bra berättelser ifrån skolan, men den här stack ut från mängden.

Det här är ännu en skola där jag har varit och föreläst och arbetat med skrivprocessen med eleverna. Måste säga att de redan var mycket duktiga på att skriva berättelser innan mitt besök. Du skulle se de långa, fina berättelser och det tjocka kuvert jag har fått från skolan!

Grattis till vinsten Albert! Hoppas du inte fick mardrömmar av boken!

Kramisar Kim


Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om På liv och död i andra världskrigets skugga.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Här kan du köpa mina böcker.