Nej, så här var det inte tänkt att det skulle bli, men så blev det i alla fall... Då menar jag att Faraos förbannelse blev tredje boken i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona. Egentligen var det Den gömda Inkastaden som skulle varit nummer tre i ordningen i serien, men det berättar jag mer om en annan gång.
Egypten har alltid fascinerat mig, men också skrämt mig. För mig var det ett fjärran land, ett exotiskt land, med mystiska människor som var helt annorlunda än oss här i Sverige. Jag ville åka dit för att utforska landet, jag ville skriva en berättelse om landets historia, jag ville så mycket. Samtidigt var jag rädd. Mycket på grund av att drygt sextio turister kallblodigt hade skjutits ned vid Hatshepsut tempel, av terrorister som låg gömda i grottor i de omgivande bergen. Turisterna hade inte en chans. Trots att tanken skrämde mig, ville jag ändå resa till Egypten och jag ville definitivt skriva om landet.
Jag gjorde en överenskommelse med mig själv: Jag sökte ett resestipendium till Egypten. Fick jag pengarna skulle jag resa dit och skriva om landet, om jag inte fick pengarna var det inte meningen att jag skulle resa dit. Min man ville absolut inte resa till Egypten. "Där blir man bara magsjuk eller uppäten av krokodiler", sa han.
Jag fick resestipendiet. Då blev jag lite ångerfull och önskade nästan att jag inte hade sökt pengarna. Men nu hade jag fått pengarna och då var jag tvungen att åka till Egypten.
Första intrycket av Egypten var skrämmande, med militärer och poliser överallt. När jag fick höra att vår flodbåt hette Tut III, kände jag på mig att den här resan skulle bli bra!
Följ med på en resa till Egypten i ord och bild
Innan resan till Egypten hade jag läst in massor av fakta, jag visste vad jag ville se mer av och jag visste vad det var jag tittade på när vi reste runt. Jag fick många nya intryck och fakta under min resa i Egypten, mycket tack vare de fantastiska guiderna, både svenska och egyptiska. Därför blev boken Faraos förbannelse mycket bra, med många fina miljöskildringar. Många har skrivit till mig efter att ha läst boken och berättat att de har känt det som om de har varit i Egypten när de har läst boken. Ett billigt sätt att resa!
Faraos förbannelse var den första bok som kom ut på Roslagstext förlag, mitt egna förlag. Det var en spännande och även pirrig satsning vi gjorde, när vi bestämde oss för att ge ut mina böcker själva.
Min väninna, konstnären
Susanne Demåne, gjorde det fantastiska omslaget. Det var som om hon gick in i mitt huvud och ritade av den bild jag hade inom mig, för omslaget blev exakt så som jag hade tänkt mig! Med det omslaget kunde ju innehållet inte bli annat än bra!
Vid mitt Egyptenbesök tvingades jag ned i en grav av min egyptiska guide, som sa att om jag inte gick ned i den här graven kunde jag lika gärna låta bli att skriva om Egypten! När jag väl kom ned i graven, som låg flera hundra meter under ett högt berg, glömde jag min rädsla och skrev första kapitlet på boken Faraos förbannelse där nere i graven.
I boken låter jag berättelsen om Theo och Ramona börja nere i den här graven. Kvällen innan har de varit på en middag och en äldre man, professor Möller, har berättat en fantastisk historia för dem. Han påstår att i just den grav de ska besöka nästa dag, finns två speciella tecken. Om de hittar dem ska de uttala en speciell ramsa och då kan de resa i tiden till en plats, eller en person.
Ramona blir mycket förtjust. Hon har rest i tiden förut, men aldrig kunnat bestämma vart hon ska åka, eller till vem. Nere i graven börjar hon direkt leta efter tecknen och hittar dem. Hon ropar på Theo att han ska komma, men han är upptagen med några andra underbara tecken och hör henne inte. Ramona är ivrig och kan inte vänta för att kontrollera om Theo står vid hennes sida. Hon lägger händerna på tecknen, uttalar ramsan professor Möller lärt henne kvällen innan och önskar att hon ska få resa i tiden till farao Tuthankamon. I nästa stund blir allt svart runt Ramona.
Theo upptäcker till slut att Ramona har försvunnit. Han letar genom hela graven, tar sig upp till marken och letar vidare, utan att hitta Ramona någonstans. Ett minne blixtrar till inom honom: Han har hört Ramona säga något om professor Möller. Genast tar Theo sig till den gamle mannen och berättar att Ramona försvunnit. Professor Möller stirrar häpet på Theo och utbrister: "Det fungerade!"
Theo stirrar oförstående på professorn som genast berättar om ramsan och tecknen. Men när Theo ber professor Möller upprepa ramsan har den gamle mannen glömt av den. Han går till sitt överfyllda skrivbord och börjar leta bland papperen. Där hittar han ett flera tusen år gammalt pergament som han lyfter upp med vördnad. Han tror först att Theo har haft det med sig, eftersom professorn aldrig tidigare har sett detta gamla dokument. När han börjar översätta hieroglyferna inser han att det handlar om Ramona. Hon är dömd till döden för att mördat farao Tutankhamon. Theo avbryter professorn, eftersom han nu får bråttom att rädda Ramona. Han vill veta ramsan så han kan resa efter Ramona i tiden.
Professor Möller letar fram ramsan åt Theo som får väldigt bråttom att ge sig av. Men... Theo skulle ha tagit sig tid att låta professorn översätta hela dokumentet, för då hade det inte gått så illa för Theo, som det nu gör, vid ankomsten till det förflutna Egypten...
Baksidestext till Faraos förbannelse:
Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta.
Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona.
Omdömen av Faraos förbannelse:
"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.
"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.
"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.
"Den var väldigt spännande och man lär sig. Jag kan mycket mer om historia efter att ha läst den, så därför borde ni också läsa den!" Bokrecensioner i femman recenserar Faraos förbannelse
"När man väl har börjat läsa så kan man inte sluta. Den var jättebra helt enkelt!" Skåpet recenserar Faraos förbannelse
"Det är så härligt att läsa en äventyrsbok, där faktan är så fint instoppad. Man lär sig massor utan att vara medveten om det. Gissa två gånger om den här lärarinnan blev glad." Boktokig
"Bra bok, men lite sorgsen i slutet." Backaboken
"Jag ger boken 10/10. JÄTTEBRA!!!" Backaboken
Smakprov ur Faraos förbannelse:
Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.
Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.
”Men här fanns ingen trappa!” utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.
I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.
Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.
Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.
Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.
Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!
En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den. Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.
”Vem där? Stig fram!” sa han uppfordrande med myndig röst.
Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.
När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent. Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.
Här kan du läsa min berättelse om hur min debutbok
Tillbaka till Pompeji blev till.
Vill du veta hur jag skrev Jag är ingen häxa,
kan du läsa om det här.
Bläddra och läs några kapitel ur Faraos förbannelse
på SMAKPROV.
Nå, vad tyckte du om det här inlägget?
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Inlägg
