Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Pluto

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

Visar inlägg med etikett Pluto. Visa alla inlägg

torsdag 31 december 2015

Tack för det här året! Nu blickar vi framåt

2015 har varit ett intensivt år, med många dödsfall, mycket sjukdom och många utgivna böcker.

Utan alla mina vänners stöd, ditt stöd, hade jag nog aldrig klarat av det här året.

Först dog Pluto

Sedan skadade sig Tudor.

Strax därefter dog min pappa.

Som om det inte var nog av elände fick jag veckan efter pappas död reda på att min hund Tickie var blind. Den 21 december 2015 dog hon.

Inte nog med det. Min mans bror dog i november. Två veckor efter begravningen dog svågerns fru.

Det har varit mycket död och elände under 2015.

Jag drabbades av svår Kristallsjuka vid två tillfällen, en gång när jag skulle åka till Stockholm och föreläsa på Egenutgivardagen. Den andra gången var när jag kom till Göteborg för att bygga montern till Bokmässan. Jag bara kräktes och ramlade omkull. Så hemskt sjuk jag var. Då skulle jag dessutom hålla seminarium och bli fotograferad för tidningen Må Bra. Inte ser jag ut att må så värst bra på bilderna.

En kul sak vid den fotograferingen var att fotografen hade valt att jag skulle göra yoga mitt i foajen till Gothia Tower hotell, utanför hissdörrarna.

När fotografen höll på kom Gösta Ekman ut från hissen och undrade vad jag höll på med. Jag förstår honom. Där satt jag och mediterade mitt bland alla människor. Att meditera gick inte så bra som du kanske ser av mitt rödflammiga ansikte. Jag mådde inte bra.

Jag har varit och pratat på Kalmar Slott tillsammans med flera andra författare. Dagen innan föreläsningen, som skedde en lördagskväll, blev jag sjuk med hög feber. Det var den 20 november. Jag ställde inte in utan genomförde föreläsningen, vilket hämnade sig genom att jag blev rejält sjuk och inte är riktigt okej ännu. Febern är borta sedan några dagar, energin har börjat återvända, men rösten är fortfarande försvunnen. I stort sett alla julsigneringarna fick ställas in. Åh, vad sjuk jag har varit.

Även om det har varit ett eländigt år har skrivandet hållit ihop mig. Jag har lyckats prestera fyra böcker.

Staden på andra sidan Kompassen, första boken i en fantasyserie.

Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, 3:e boken i Theo- och Ramonaäventyr. En bok jag tyckte mycket om att skriva.

Min andra skrivbok, Att hitta glädje i skrivandet, som jag använder mig under sommarens skrivarkurser.

TudorRosen Kampen om makten, 20:e historiska äventyrsromanen om Theo och Ramona. En bok som höll på att inte bli klar på grund av pappas död. Men jag fick till det ändå. Här kan du läsa mer om hur jag bearbetade sorgen genom att skriva boken: När sorgen dödar orden.

Ja, det var 2015. Jag ser fram emot ett nytt, fräscht år, utan sorger och bedrövelser. Jag har bestämt mig för att utesluta socker ur kosten för att se om jag håller mig friskare. Dödsfall kan jag inte göra något åt, däremot kommer vi att skaffa en ny hund. Men det tar lite tid. Vi har inte sörjt färdigt ännu.

Vill tacka alla mina vänner, läsare och fans för att ni finns där. Det är ni, tillsammans med skrivandet, som fått mig att hålla samman under det här året. Att inte ge upp och bara lägga mig ner för att aldrig mer stiga upp. För så har det känts många gånger.

Jag hoppas att vi ses någon gång under 2016. Och jag önskar er alla ett

GOTT NYTT ÅR

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

fredag 10 april 2015

Livet går vidare...

Jag, Kim, dagen efter Pluto dog

"Livet går vidare" säger folk ofta till en när man har mist någon man älskar. Självklart går livet vidare, det vet man, men just då har livet stannat upp ett litet tag och något fattas.

Allteftersom åren går har jag mist fler och fler personer som jag älskat, min älskade syster, min kära mor, mina kära mostrar, morbröder, farbröder, fastrar, mormor och morfar, farmor och farfar, svåger, två barn inom familjen och alla mina älskade hundar.

Ibland blir jag arg när någon säger åt mig att skärpa mig, att livet går vidare och det är dags att börja leva igen. Speciellt om jag får de orden samma dag som min syster har dött, något jag fick.

Livet har gått vidare utan henne, men något fattas mig varje dag. Jag kan inte längre lyfta luren och ringa för att prata med henne om sådant jag tänker på. Jag får aldrig mer hennes samtal vid fyratiden då hon just hade slutat arbetet och väntade på att bli hämtad. Jag kan aldrig mer prata med min mamma, eller någon av alla de andra jag har mist. Jag får aldrig mer en puss av de hundar jag har förlorat, de vandrar aldrig mer vid min sida.

Men livet går vidare, det gör det. Ett steg i taget, sekunderna tickar iväg, blir till minuter, till timmar, till dagar, till veckor och år. Det känns som om jag har sörjt halva mitt liv, så många har jag mist, ändå lever jag och livet går vidare.

Just nu sörjer jag en älskad hund som dog hastigt för precis en vecka sedan.

Pluto 9 år.

Jag saknar honom så oerhört mycket. Han föddes i mitt hem den 29 december 2005 och har bott hos mig i hela sitt liv. Han har skänkt mig så mycket glädje att det är svårt att låta bli att gråta, trots att jag ler vid alla glada minnen.

Jag och Pluto, 8 veckor

"Bara en hund" ändå är sorgen lika stor som om det är en människa jag har mist. Tårarna kommer över mig när någon av de andra hundarna visar sin saknad. Tudor, som är 20 månader, hämtar en av mina skor och lägger i Plutos bädd. Tickie, 11 år, springer omkring som en galning på morgonen och letar efter Pluto. Då kniper det till lite extra i hjärtat och tårarna kommer.

Jag tar en dag i taget, jag föreläser och arbetar med mina böcker. Det kan gå några minuter då jag inte tänker på Pluto och jag vet att det till slut kommer att bli allt längre stunder då jag inte tänker intensivt på honom. Just nu gör det bara ont, så ont.

Det bästa sättet för mig är att skriva, därav detta blogginlägg. Men jag skriver också in Pluto i mina böcker. Han har fått stå som modell för omslaget till Theos Pompeji.

Illustrationen är mycket lik min Pluto, även om illustratören inte har lyckats fånga den milda, kärleksfulla blick Pluto alltid hade. Pluto döptes efter min bok Tillbaka till Pompeji, där en av huvudpersonerna är en hund som heter Pluto.

Allteftersom åren har gått och jag har skrivit om Pluto i böckerna, har han fått karaktärsdrag av min Pluto. Nu känner jag att jag måste ha med romanfiguren Pluto i min nästa historiska äventyrsbok, för att kunna skriva av mig lite om min verkliga Pluto.

Livet går vidare, trots att alla de jag har mist fattas mig och jag vet att ju längre jag lever, desto fler kommer jag att vara tvungen att sörja. Livet går vidare... Men snälla du, säg inte det till någon som just mist någon de älskar, för just då har livet stannat upp ett tag. Till slut går livet vidare för alla, men det är inget man vill höra mitt i sorgen.

Livet går vidare...

Kramisar Kim

tisdag 23 december 2014

Mina Berner Sennenhundar och skrivarstugan

Hemma igen efter några intensiva, helt underbara signeringsveckor i Skåne. Då bor jag i min skrivarstuga, mitt i naturen. När jag öppnar dörren på morgonen händer det att himlen är så här vacker.

En liten stund senare börjar solen ta sig uppför horisonten.

Tudor och Pluto i morgonljuset.

Pluto har våtexem på låret och har därför tratt. Det gör att han är vansinnigt lik sin halvsyster Tola, som dog januari 2013. Både Tola och Pluto är min uppfödning och mycket älskade.

Tudor älskar att dra grenar, och det finns det gott om på tomten, även om de låg i fina högar innan Tudor började leka med dem. Nu är de utspridda över hela tomten. I bakgrunden Pluto med sitt fina täcke som skydd för det stora såret på låret.

Det är härliga omgivningar och här är det full fart på hundarna. Tudor springer så fort att han inte fastnar ordentligt på fotot.

Pluto och Tudor jagar varandra över kohagen och runt träden.

Ibland hoppa Tudor på Pluto och så busar de ett tag.

Gamlingen Pluto, 9 år, orkar inte busa så länge, utan sätter sig ned och väntar medan Tudor glatt springer omkring och busar för sig själv.

Tudor.

Så är det dags för fotografering med båda hundarna. Tudor sätter sig på ena kanten, långt från Pluto.

När jag väl föser ihop dem tittar Tudor misstänksamt på Pluto som ser mycket nöjd ut.

"Vad har du ätit?" undrar Tudor och luktar Pluto i munnen.

"Fy, vad det luktar äckligt", tycks Tudor säga, medan Pluto vänder sig bort från honom, väl medveten om att även Tudor snart kommer att upptäcka hur gott det är att äta kobajs.

"Men ta det där fotot någon gång så vi får springa iväg igen!" Den här gången blev det rätt bra.

Stugan badar i solstrålar.

Rakt genom fönstret går strålarna, in i mitt lilla kompakta kök med kallvatten.

En populär sovplats för alla hundarna i familjen. Här är det Tudor som lagt beslag på den. (Här finns gott om sovplatser så det räcker och blir över för alla hundarna, men denna är speciellt populär.)

"Hallå där! Du ligger på min plats", säger Pluto.

Tudor lämnar snällt platsen och Pluto lägger sig bekvämt tillrätta.

På kvällarna har jag undrat varför ytterlampans sken har varit så svagt. Jag blev mycket förvånad när jag såg att det berodde på att Björnbärsbusken har krupit in i lampan och mår gott i värmen.

Det har varit en intensiv och händelserik decembervistelse i sommarstugan. Tyvärr klarade jag mig inte från storm i år heller, utan var tvungen att ställa in en av mina signeringar, på grund av stormen Alexander, som drabbade södra Sverige den 12 december. Dessutom har det kommit lite snö som snabbt har försvunnit.

Pluto ligger gärna nära vedkaminen efter att ha varit ute, lite frusen pga sin ålder, 9 år.

Tack alla fans/läsare för en härlig decembersignering 2015 och tack skrivarstugan för att du gav mig ett härligt krypin även vid detta års signering. Och tack mina älskade Berner Sennenhundar, Tudor och Pluto, som höll mig sällskap i år.

Kramisar Kim

torsdag 27 februari 2014

Ljuvlig skogspromenad med hundarna

Efter en intensiv skrivardag, tog jag lunchpromenad i skogen tillsammans med mina hundar Tudor, Pluto och Tickie. Igår var en strålande vårdag, +9 grader och sol. En sådan där dag då man inte vill gå in.

Det var en ny runda för Tudor, 8 månader, så han följde snällt efter den gamle berner sennenhanen som var van vid denna promenad.

Vi kom fram till en skogsbäck, också det första gången för Tudor, som misstänksamt undersöker bäcken (längst bak i bild), medan Tickie står beskyddande och iakttar vattnet.

Tudor var lite obeslutsam om han skulle våga kliva ner i vattnet eller inte. Saken blev inte bättre av att ingen av de vuxna hundarna ville kliva ner i det kalla vattnet.

Vattnet porlar och ljudet lockar Tudor att leta upp en bra plats att kliva i vattnet.

Sedan tog han mod till sig och klev i vattnet.

Tudor verkade tycka om att bada i det kalla vattnet, för han hoppade omkring ett tag. Tur att det inte var så djupt just här.

Pluto står och vaktar medan Tudor badar. Vi har alldeles nyss klivit över mark nyligen uppbökad av vildsvin, starka lukter.

Nu ligger de alla tre och sover så gott och jag kan ägna mig åt att skriva på Anastasias Öde.

Ibland är det extra härligt att leva. Idag var en sådan dag!

Kramisar Kim

torsdag 30 januari 2014

Snökaos i Blekinge då njuter mina Berner Sennen av livet

Nu har det snöat i flera dagar i Blekinge och vi skottar och skottar. Hundarna tycker det är kul med snö, i alla fall de stora. Tickie som är lite mindre, har kämpigt med snön och håller sig till de skottade gångarna. Så vi skottar...

Tickie och vår sjumånaders Berner Sennenvalp Tudor tittar på husse som skottar.

Ser du glädjen i hundens kropp. Tudor älskar snö.

Ticke är däremot mer för att stå på trappan och titta på snön. Hon får problem med snöklumpar runt benen. Till slut går hon som en bodybuilder.

Tudor är däremot alltid på språng, svår att fånga på foto. Det blir många kort tagna för att få en bild där han inte är suddig.

Medan Tudor och Tickie är ute i snön ligger gammelhunden Pluto inne i värmen och myser.

Även inomhus ser man energin i Tudor. Alltid på språng. Eller helt avkopplad, som batteriet Tudor.

Nu är vi ute och skottar för andra gången den här dagen. Tudor älskar att anfalla snöskyffeln. På bilden är han på språng mot skyffeln.

Här ser du tydligt hur mycket snö det är. Tickies ben försvinner helt och halva Tudors ben också.

Tudor har upptäckt att de frusna nyponen på rosenbuskarna är supergoda, säkert nyttigt också.

Snön börjar fastna på Tickie.

Gamla Pluto tar det lugnt ute i snön och väntar tålmodigt på mattes kommandon.

Pluto får inte sitta still länge, för Tudor vill ha en lekkamrat och bjuder upp till kamp.

Det är full fart tills "polisen" Tickie blandar sig i leken och säger att det räcker för den här gången. Tror Pluto är tacksam för det.

Jag skottar en stig runt vår två tunnland stora tomt och hundarna går bakom mig i den nyskottade gången.

Om du tror att jag ser så här glad ut för att jag tycker om att skotta snö, då har du fel, jag ler glatt för att jag ser hundarna leka med varandra i snön.

Inne efter en timma ute i snön och yrvädret, då ser hundarna ut så här när de kommer in. Tickie och Tudor letar fågelfrön som jag har spillt ut på golvet.

Pluto ligger nöjd i hallen med en leksak. Det dröjer inte länge förrän han kryper upp i sin dyna och snarkar ljudligt.

Skönt att komma in efter den bitande vinden och snön som gör glasögonen prickiga. Jag tittar ut genom fönstret och njuter av att det är fullt av fåglar i de fulla foderautomaterna. Så här, genom fönstret, är vintern mycket härlig.

Efter lunchens snöskottning är det skönt att slå sig till ro vid datorn och försvinna in i fantasin värld. Några ögonblick väljer jag mellan de böcker jag håller på med: Rädda min lillebror, Anastasias öde, Skräckresan med Titanic, eller min "hemliga" fantasybok... Hmmm...

Kramisar Kim