Känslorna kröp innanför huden på mig när jag läste Döden på Island

Känslorna kröp innanför huden på mig när jag läste Döden på Island

En fråga jag ofta får är: "Vilken är din bästa bok?" Jag älskar alla mina böcker, men vissa älskar jag lite mer. Döden på Island är just en sådan bok. Den är skriven med vånda, med många tårar, med glädje och kärlek till Island och landets historia. Så jag grät när jag skrev boken. Älskar omslaget, där personerna befinner sig i Thingvellir, en magisk plats på Island, eftersom landet delar sig där, en liten bit varje år, på grund av de båda kontinentalplattorna som drar åt olika håll.

Leila Bramkvist recension av boken hittade jag igår när jag gick igenom mina inkorgar, som alltid innehåller runt 1000 mejl, trots att jag dagligen försöker besvara så många som möjligt. Det här var en glad överraskning, ett år gammalt mejl, med en otroligt fin recension av min älskade bok Döden på Island. Har du också läst boken? Vad tyckte du isåfall om den? Jag är nyfiken och vill veta!

"Jag har läst en mycket spännande och gastkramande berättelse om ”Theo och Ramona”, som med sina vänner och hunden Pluto kommer till Island på sin tidsresa. 

Tempot är högt. Detta gör att både historik och miljöskildringar smyger sig in utan att det någon gång blir tråkigt. Är tyvärr inte så intresserad av historia men har börjat upptäcka att genom Kims sätt att skriva så får jag det per automatik.

Miljöskildringarna gör att jag satt Island på min lista över ett land som jag skulle vilja besöka.

Det som berörde mig mest var känslan av att en bok med så mycket sorg och hur man hanterar sorgen, ändå kan vara så hoppfull. Den nära vänskapen och kärleken sätts på prov flera gånger, vilket gör att känslorna tar tag i en. Skuldkänslorna ligger och pyr som en glöd.

Ändå offrar vännerna sig för varandra även om de sker på olika sätt.

Jag ville också ställa mig och skrika av sorg. Känslorna kröp innanför huden på mig. Det var en bok som berör på många sätt. Jag rekommenderar den. Läs den!"

 

Med vänlig hälsning Leila Bramkvist

Tack Leila för den jättefina recensionen.

Vill du veta mer om Island kan du läsa om det här och se mina foton från signerings- och föreläsningsresorna i landet:

ISLAND September 2017 var jag på Island för boksläpp av min bok Svarta Döden på isländska, Svartidudir. En magisk upplevelse. Har redan blivit bokat för att komma tillbaka maj 2019, med ännu en bok om Island. Du har väl inte missat Döden på Island och Det osynliga folket på Island?
Blogginlägg från min resa till Island 2017:Island i mitt hjärta.
Föreläsning i Hella och Selfoss Island.
Vulkanen Hekla och Lavacenter på Island. Lava på Hemön Island och boksignering. 
Det kommer fler blogginlägg om den här resan, har bara inte hunnit, det har varit en hektisk höst. 
 
 
Hösten 2013 var jag tillbaka på Island, då var det dags för min femte bok, Riddarsvärdet, att komma ut där. Men det var inte förlaget som hade bjudit in mig, utan Nordens Förening som tog mig runt Island på en föreläsningsresa. Här kan du läsa om resan och se många fantastiska foton på Islands underbara natur.

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2013:
Island är en magisk plats som väcker fantasin.
Akureyri på Island är en fantastisk plats.
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmurborgir och mystik på Island.
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Vikingamuseet i Reykjavik.

Hösten 2009 var jag på Island i samband med att min bok Tillbaka till Pompeji släpptes på isländska (Aftur til Pompei). Här kan du följa min resa över halva Island och se många av de foton jag tog och en liten kort filmsnutt. Jag har även bloggat om min resa efter att jag kom hem, där hittar du fler och andra foton.

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2009: 
Kimselius är på väg till Island 
Första dagen på Island 
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir 
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse 
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer  
Femte dagen på Island Reykjavik 
Sjätte dagen på Island Golden Circle 

Sjunde dagen på Island Blå Lagunen 

Blogginlägg om Island med många foton:
Island Pingvellir Golden Circle

Blogginlägg om Vulkanen Eyjafjallajökull:
Eyjafjallajökull på Island har fått utbrott 

Onormal tystnad på grund av vulkanutbrottet 
Vulkanförfattaren 
Vulkanaskan kväver mig 

Filmer från Island:
Filmsnutt från Island 

I maj 2019 ska jag tillbaka till Island för ännu ett boksläpp av mina böcker översatta till isländska. 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

 
Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.

 

Därför sparar jag alla papper...

Därför sparar jag alla papper...

Skrivborden svämmar över. Ja, du läste rätt, jag har flera skrivbord, två stycken. Köpte ytterligare ett bord när det första inte räckte till, som om det hjälpte. Snart var även det belamrat.

Här är det städat eftersom fotografen för ett reportage i Hemmets Journal skulle komma på besök.

Det har inte alltid varit så här. Oftast röjde jag varje dag och hade snyggt omkring mig, men så en dag hände något...

En sak som jag bittert ångrar och önskar ha ogjort. Jag städade skrivbordet, jag städade anslagstavlan framför det och slängde alla kort. Jag slängde födelsedagshälsningen från min syster, in i elden åkte det och blev till aska. En kär hälsning, en personlig hälsning, oförglömliga ord som borde ha bevarats. Men hur skulle jag kunna ha vetat att jag aldrig mer skulle få någon hälsning från henne?

Några dagar senare var hon borta, bara så där, på ett enda ögonblick. Jag letade i min papperskorg efter att jag kommit hem och sett hennes döda kropp. Jag rev ut allt för att hitta kortet, tills jag mindes att det hade gått upp i lågor.

Min älskade syster, dog som hon levde...

Sedan dess är jag rädd för att slänga något. Ja, ens att städa skrivbordet. Överfullt skrivbord har blivit något av en talisman för mig, så länge skrivborden är fulla av papper händer inga tråkiga saker... Eller?

Nu börjar det dock bli övermäktigt. Papperen glider ned på golvet titt som tätt. Igår slängde jag faktiskt några... Hoppas innerligt att det inte får konsekvenser.

Tänk hur våra liv formas, på ett enda ögonblick, på en sekund tar livet en annan vändning och det gamla är för alltid borta.

Lev i nuet, tala om för dina nära och kära att du älskar dem. Lev här och nu och minns att ögonblicken aldrig kommer tillbaka.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

 

Boktips Våra älskade orkade inte leva av Joanna Björkqvist

Våra älskade orkade inte leva av Joanna Björkqvist

Det här är en tung bok. När jag fick den hade pappa nyligen dött och jag sa till författaren att boken fick vänta ett tag. Nu har jag läst och tagit till mig orden. Det gjorde det inte lättare att ha låtit boken ligga, kanske borde jag ha läst den direkt.

Det är många självutlämnande berättelser från anhöriga som har mist sina älskade genom att de begått självmord. Varför uttrycker man sig så egentligen, "tagit livet av sig" sa man förr. Numera benämns det som suicid, ett engelskt uttryck som inte gör det lättare att uthärda bara för att man lindar in ordet självmord med hjälp av ett annat språk.

Boken berör. Vartenda ord. Joannas besök hos de anhöriga, hur hon berättar, hur hon tar in deras känslor och omgivningen hos dem. Tårarna, men även skratten, frågorna som alltid är många. Varför? Hur kunde det hända? Varför fanns det inga tecken? Varför anade jag inte?

Det är sex gånger fler som dör i självmord än som dör i trafiken, ändå är självmord något man inte diskuterar. Är det skamligt att prata om det, eller gör det för ont?

Med den här boken lyfter Joanna Björkqvist skynket av orden och låter människorna göra sina röster hörda. Läs och begrunda. Det är en tung bok som inte kan sträckläsas, det gör helt enkelt för ont. Att ha en låda med pappersnäsdukar vid sidan om dig rekommenderas, för det här är en bok som verkligen berör. Läs den!

Den får fyra stjärnor av fem möjliga

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. 

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka! Mejla Kim M Kimselius.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Visst kan man skriva även om det är svårt att få fram orden" Skrivprocess

Här kan du läsa ett fint reportage om mig, publicerat på Eva Karlssons blogg "Det måste kännas på riktigt".

Kim M. Kimselius om att skriva med glädje

Posted on november 6, 2015 by Eva Karlsson

FREDAGSINTERVJUN. Författaren Kim M. Kimselius har gett ut 23 böcker. Hon bloggar, föreläser och har skrivarkurser. Ända sedan hon var liten har hon vetat att hon skulle bli författare. Men debutboken Tillbaka till Pompeji tog fyra år på sig från det att hon skickade in manuset till B. Wahlströms förlag. Först dröjde det två år innan en redaktör ringde upp henne och sa de ville skriva avtal. Och sedan ytterligare två för att den skulle hamna rätt i deras planering.

Hej Kim! Även om du blev belönad med grymma försäljningssiffror – 11 000 sålda ex redan första veckan – verkar det otroligt tålamodskrävande att gå och vänta i hela fyra år. Hur stod du ut?
– De första två åren tänkte jag inte så mycket på det, jag skrev nya berättelser och stoppade i lådorna. Till slut glömde jag faktiskt av att jag hade skickat in ett manus. När förlaget ringde och berättade att de ville ge ut min bok förstod jag först inte att de verkligen menade det, eftersom redaktören inte sa det rakt ut. Hon bara berömde och berömde och jag satt och väntade på “men tyvärr …”

– När väl manuset var antaget var det mycket annat som skulle göras som fotografering och att skriva text om mig själv, vilket var svårare än att skriva boken. Min första “säljtext” om mig själv. Hemskt! Nu önskar jag att jag hade sluppit vänta så länge, för jag vill gärna skriva hundra böcker innan jag dör och åren tickar iväg. Ibland klandrar jag mig själv för att jag inte skickade in några manus tidigare, utan väntade tills jag hade fyllt 39 år.

Efter två böcker om Theo och Ramona började en ny redaktör på förlaget som ville göra om din tredje historiska äventyrsbok till en banal kärlekshistoria. Så bra att du var stark och inte gav med dig utan började ge ut dina böcker själv. Är det här vanligt inom branschen, att författare får ge avkall på sina berättelser?
– Nej, absolut inte på det här sättet. En vän, och redaktör på Rabén och Sjögren, sa att “det var det jävligaste han hade sett, så gjorde man inte med en författares manus.” Visst kan man få tillsägelse om att berättelsen skulle bli bättre om man ändrade si och så, men att få hela sitt manus omskrivet och det väsentligaste struket, historia och miljöskildringar som gjort de tidigare böckerna så populära, så gör man bara inte.
 
Jag har precis avslutat din bok Att skriva med glädje. Du har varit med om mycket sorg, ändå spritter du av glädje inför orden. Det är smittsamt. Man vill kasta sig in i sin egen text och bara njuta. Har du något enkelt tips till den som får värka fram orden?
– Åh, vad glad jag blir när jag läser din text, tack! Sluta ställ så höga krav på dig själv, skriv det du brinner för istället för att pressa dig att skriva det du tror kommer att accepteras av förlagen. Det är oftast de unika manusen, de som sticker ut, som förlagen tar. Våga tro på dig själv och skriv från hjärtat. Kanske låter det banalt i dina öron om du har svårt att komma igång med skrivandet, men då ska jag berätta en sak för dig:

– Min pappa dog den 18 juni 2015. Då hade jag precis stängt in mig i min skrivarlya för att skriva TudorRosen Kampen om makten, som redan då var en månad försenad till tryckeriet. Hela min värld tippade över ände när pappa dog. Vi pratades vid varje dag och hade alltid massor att prata om. Han följde spänt med i mina berättelser om TudorRosen, som under lång tid hade formats i huvudet på mig. Boken var starkt knuten till pappa. Han längtade efter att läsa den. När han hastigt dog kunde jag inte skriva. Det gick bara inte. Normalt skriver jag av mig min sorg, men den här gången tog orden slut. När jag satte mig vid datorn grät jag bara. Dessutom skulle vänner och bekanta informeras, begravning ordnas etc.

– Paniken växte inom mig för att boken inte skulle hinna bli klar till Bokmässan i Göteborg i september, samtidigt som jag var ordfattig på grund av sorgen. Minnet svek mig, orden blev fel, jag kunde inte sova och tårarna rann konstant. Då kom jag på ett sätt att skriva boken. Jag lät en av figurerna i boken bli pappa. Jag gestaltade min pappa, hans humör, hans kärlek till musiken, glimten i ögat, glädjen till livet och allt det där andra han stod för. Hans livsord till mig innan han dog, var desamma som han hade fått av sin far: “Allting är möjligt!” Med de orden inom mig skrev jag boken och lät figuren i boken ha just de orden som sin livsfilosofi. På så sätt skrev jag en tjock bok på 350 sidor. Tårarna strömmade fortfarande, men jag gladdes varje morgon över att få träffa “pappa” igen när jag öppnade datorn. När sista ordet var skrivet var det med sorg i hjärtat jag tog farväl av pappa ännu en gång.

– Så visst kan man skriva även om det är svårt att få fram orden, det gäller bara att se till att göra det och hitta på ett sätt att komma över hindren man själv skapat.

Du säger att de bästa berättelserna föds när du sover. Och att du ofta får rusa upp till datorn när du vaknar. Ger du dig själv ett uppdrag innan du somnar eller kommer det av sig självt?
– När jag håller på med en berättelse tänker jag på den innan jag somnar. Då kommer ibland flera kapitel till just den berättelsen när jag sover. När jag inte är inne i ett intensivt skrivskede händer det att det dyker upp nya berättelser inom mig. En del blir noveller, andra skriver jag ned första kapitlet och stolpar, för att sedan lägga in i en mapp i datorn. Där ligger nu 49 påbörjade berättelser. Bara att plocka fram och skriva vidare på.

– Ett exempel på en sådan berättelse är Mördande foto. Den fick jag inspiration till efter att jag hade varit iväg och föreläst. På natten drömde jag fram berättelsen. Jag valde att lägga ut det första kapitlet på Wattpad, en plats där man kan lägga in sina berättelser och få respons på dem. Detta gjorde jag för att mitt barnbarn älskade Wattpad och jag visste att hon skulle älska den här berättelsen och få följa hur den blev till. Tanken var att det bara skulle bli en lite längre novell, men berättelsen fortsätter att växa inom mig under nätterna och nu har jag bestämt att den ska komma ut som bok 2016. Gå in på Wattpad och sök på Kimselius och Mördande foto.



Tar du någonsin semester?
– Nej, orden tar aldrig semester. Jag är författare 24 timmar om dygnet. Jag har varit på spa 3 dagar i år. Det är den enda semestern jag har haft och kommer att få det här året. För mig är inte sammanhängande semester viktig. Jag har fördelen att kunna ta långa promenader med hundarna när höstens färger sprakar utanför fönstret och solen lockar mig ut. Jag älskar att få vara tillsammans med min man dygnets alla timmar när jag är hemma. Jag är ute och reser en hel del, signeringar, föreläsningar och research. Då är Jan hemma. “Semester” för mig är att vara hemma med min familj och få skriva så mycket jag vill. Då mår jag som bäst.

Tack Kim för dina fina svar. Önskar dig och alla som läser en härlig helg med många fantastiska drömmar.

Tack själv Eva för att jag fick vara med på din blogg. En rättning: Jag har nu gett ut närmare 40 böcker.

Missa inte morgonens blogginlägg, där jag berättar om den 21:e historiska äventyrsboken Döden på Island.

Blev du nyfiken på mina böcker? Fråga efter dem hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Boktips Mia och farmor av Mariana Steinmetz En underbar bok om sorgearbete

Mia och farmor av Mariana Steinmetz

En underbar bok om sorgearbete. Den får mina ögon att tåras samtidigt som jag ler. Den här boken handlar om Mia som saknar sin farmor som har dött. Varför har farmor flyttat till himlen undrar Mia och hur är det där uppe bland molnen? Det här är en varm berättelse om döden, ett sätt att få barn att känna glädje mitt i sorgen. En bok jag innerligt rekommenderar dig att läsa.

Hur berättar man för våra minsta barn om döden? Hur blir man glad igen? Vem ska laga plättar nu? Varför gråter inte pappa?

Det får mig att tänka på det treåriga barnbarnet som på begravningen i kyrkan frågar varför alla gråter. "Det är för att din farmor är död!" "Då gråter jag också, för jag är också ledsen för att farmor har dött" svarade barnbarnet och lät tårarna släppa loss.


Den här boken hade varit perfekt för henne!

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Bokus .

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Boktips Jag kommer sen av Eva Wiklund

Jag kommer sen av Eva Wiklund

1998 var ett betydelsefullt år för mig. Jag hade debuterat i december 1997 med min bok Tillbaka till Pompeji. I september 1998 kom efterföljaren, Jag är ingen häxa. Jag fick uppleva min allra första bokmässa då jag hade två föreläsningar, signerade och sålde slut alla mina böcker. Jag träffade lärare som bokade mig att komma och föreläsa för skolans elever i Göteborg några veckor senare. Det var ett magiskt år fram till den 30 oktober.

1998 var ett år som skulle förändra livet för många, många människor, men på ett skrämmande sätt. Natten till den 30 oktober 1998 förändrade för alltid Göteborg. Då brann ett diskotek på Hisingen, min hemstad, min hemplats, gator och ställen jag mycket väl kände till.

Lokalen var gjord för 150 personer, över 400 befann sig där när branden startade. Många av dem blev kvar i rök och eld, många blev skadade och fick men för livet.

Den natten förlorade Ann-Britt Söderberg sin dotter Johanna. Hon är bara en av alla de föräldrar som förlorade sitt barn den natten. Men det är Johanna och Ann-Britt vi får följa genom hela boken.

Jag är själv mitt uppe i sorgarbetet efter att min älskade pappa har dött. Att läsa Jag kommer sen fick många tårar att flöda. Det var en bok som inte gick att sluta läsa. Även om jag visste hur det skulle sluta ville jag läsa mer. Och jag läste. Hela dagen, halva natten, ända tills boken var slut. Och jag grät!

Boken berättar historien kring en av Sveriges värsta katastrofer i modern tid. Den baseras på två års research och intervjuer med överlevande ungdomar, brandmän, chefsåklagare, kommunens stödpersonal, advokaten Thomas Bodström med flera. Jag kommer sen är en oerhört stark berättelse, som skildras med värme och hopp. Eva Wiklund är en mycket skicklig författare, vars språk griper tag, personskildringarna berör ända in i hjärteroten och miljöskildringarna får mig att flämta efter luft mitt i brandens hetta.

Det blev aldrig någon föreläsning i Göteborg. Det blev aldrig några klassuppsättningar av Jag är ingen häxa. Läraren ringde och sa att det var en bok de absolut inte kunde läsa under de omständigheter som var. Att läsa om häxförföljelsen, om hur de brände folk levande på bål, efter att så många ungdomar hade blivit innebrända, det var inte acceptabelt. Jag förstod, för även jag hade gripits och gråtit över diskoteksbranden.


Jag kommer sen är inte bara en bok jag rekommenderar dig att läsa, det är en bok jag tycker ALLA borde läsa. För det här får aldrig hända igen, aldrig! Läs den, läs den, läs den!

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

När orden flödar svämmar skrivbordet över

Det här året har inte varit likt något tidigare år. Det har hänt så många tragiska saker som har skakat om både mig och mitt arbetsschema. Deadlines sköts ständigt framåt och framåt och framåt, allteftersom dödsfallen och olyckorna hopades.

Det gjorde att jag som vanligt inte kunde röja skrivbordet när en bok var klar, utan jag kastade mig genast över nästa. Researchböcker samlades på bordet, de olika korrekturen lades på hög och till slut var stapeln så hög att jag var rädd att den skulle falla omkull.

Min hög med viktiga papper fick också bara ligga, jag visste ju var jag skulle leta efter de viktiga papperen, bara inte exakt var i högen, bara på ett ungefär.

Nöden har ingen lag, har jag ofta hört sägas hemma. Mamma var glad för ordspråk och strödde dem ständigt omkring sig. Just därför slutar jag varje bok med ett visdomsord/ordspråk.

Med nöden har ingen lag, menade mamma att man just då inte hade något val. Något fick stå undan för det som var viktigare, trots att kanske båda sakerna egentligen var oerhört viktiga.

När det verkligen gäller, då väljer man trots det rätt. Ändå har jag känt det som om jag skulle gå i bitar de här månaderna. Inom mig såg jag mig som någon som redan hade gått i tusen bitar och bara hjälpligt hölls ihop med klister. Jag har och är fortfarande oerhört skör, klistret har inte torkat ännu.

Det som har orsakat allt det här är min hund Plutos död, sedan min hund Tudors skada och operation, därefter min pappas skada som förde till hans död, till slut beskedet att min hund Tickie var i stort sett blind och snart skulle bli totalt blind.

Jag brukar säga att allting kommer i skov om tre, men den här gången har det varit fyra olyckor på bara några månader. Egentligen skulle jag vilja dra täcket över huvudet och komma fram igen någon gång efter julafton. Men jag kämpar på. Orden räddar mig och jag skriver.

"Låt böckerna vara, vila dig!" säger många. Men om jag inte skrev skulle klistret släppa och jag skulle falla ihop i tusentals sköra bitar, som kanske aldrig mer skulle gå att lappa ihop.

Att skriva är för mig som att andas. Om jag slutar skriva då dör jag.

Därför låter jag oredan ta över och dammtussarna hålla mig sällskap. För mitt i oredan finns tryggheten, limmet som håller ihop mig.

Nu ska jag rensa undan alla högarna, men för att inte känna skräcken och rädslan gripa tag i mig, kommer jag se till att fylla de tomma bordsytorna så snart som möjligt, med nya researchböcker och nya manus som stadigt växer fram.

Jag skriver, jag andas, jag lever!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Med en klump i magen... TudorRosen Kampen om makten

Jag har en klump i magen av saknad och sorg. Nu har TudorRosen Kampen om makten gått iväg till tryckeriet.

Boken som blev något annat än vad jag hade tänkt mig, eftersom min älskade pappa hastigt dog. Det här var en bok pappa hade sett fram emot att läsa. Vi hade pratat mycket om boken. När pappa dog försvann orden för mig och jag kunde inte skriva. Något som inte hänt tidigare, eftersom jag alltid har bearbetat mina känslor genom att skriva ned dem.

Till slut kom jag på att pappa skulle vara med i boken. Därför lade jag till en figur i handlingen, en person som kom att betyda mycket för mig under skrivandets gång. Nu känns det som om jag mist pappa ännu en gång, när jag lämnar ifrån mig boken och inte längre får försvinna bort i fantasin tillsammans med pappa. Inte längre får bearbeta sorgen och saknaden som jag har gjort i TudorRosen Kampen om makten.

Det är tur att jag alltid har flera påbörjade böcker att kasta mig över när en bok är slut. För mig är det allra bästa sättet att komma vidare, att skriva av mig allt.

Roxana Kaboli, som har följt mitt författarskap och läst alla mina böcker under elva års tid, har läst manuset till TudorRosen Kampen om makten. Det här är några av de ord hon har skrivit om boken:

"Det är svårt att släppa boken ifrån sig, vilket inte är konstigt. Kombinationen av intrigfylld tidsålder och skickligt författande, gör TudorRosen till den ultimata historiska äventyrsromanen."

Med andra ord är det inte bara jag som har svårt att släppa boken. Det ska bli spännande att höra vad alla andra läsare tycker om boken när den väl kommer ut i september.

Det har varit ett pressat schema och jag har arbetat alla veckans dagar, från urtidig morgon till sena kvällen. Nu gäller det att hitta lugnet och varva ned och börja arbeta normal arbetstid. Jag har levt med Tudorfamiljen och deras liv under några intensiva månader, jag har lyssnat på engelska ljudböcker om Tudorfamiljen, jag har läst svenska faktaböcker om Tudorfamiljen och jag har skrivit om dem.

Det här är min tjugonde historiska äventyrsbok, om än inte den tjugonde boken, för jag har skrivit betydligt många fler böcker i olika genrer.  Är faktiskt lite imponerad av mig själv, eftersom jag har lyckats hitta ännu ett sätt att skildra en historisk händelse.

Ändå sitter den där klumpen i magen, saknaden och känslan av förlust av något jag aldrig kommer att få tillbaka.

Jag skriver på...

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Boktips: Istvillingar av S.K. Tremayne

Istvillingar av S.K. Tremayne

En mycket annorlunda bok som inte alls var vad jag hade förväntat mig, utan betydligt mer spännande och bättre.

Boken handlar om Lyda och Kirstie, enäggstvillingar, sex år gamla, samt deras föräldrar. Tvillingarna är oskiljaktiga och så lika varandra att inte ens deras mamma och pappa kan se skillnad på dem. Då dör plötsligt den ena tvillingen och familjen är förkrossad. De flyttar till en liten isolerad ö i Hebriderna efter att ha ärvt ett hus ute på en ö. Huset har varit obebott i många år, saknar elektricitet och mycket annat.

Det är nu det börjar bli riktigt otäckt! Naturskildringarna är så skickliga att det känns som om jag befinner mig där och upplever allt som huvudpersonerna gör. Jag får också möjlighet att gå in i huvudet på samtliga personer, något som gör att jag ryser, för det här är en riktigt skrämmande bok. En thriller och en skildring av en familj i sorg. Spännande från början till slut! Rekommenderar den varmt!

Den får fem stjärnor av fem möjliga.


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Sommarmingel hos landshövdingen i Blekinge 2015

Sommarmingel hos landshövdingen Berit Andnor Bylund 

Trots att jag varit etablerad författare sedan 1997, lever jag fortfarande i tron att främmande människor jag möter inte vet vem jag är. Därför var det en märklig upplevelse att vara på sommarmingel hos landshövdingen i Blekinge Berit Andnor Bylund igår.

Här hälsas vi välkomna av Christina Mattisson och Berit Andnor Bylund

Det var andra året i rad som jag och min käre make, Jan, hade nöjet att få vara med på evenemanget och det var minst lika trevligt som förra året.

Det var varmt och soligt och minglet inleddes med föreläsningar i Sparresalen. Där fick vi se underbara bilder över Blekinges skärgård och naturreservat. Både Jan och jag sa att vi måste ge oss ut på upptäcktsfärd i naturen efter turistsäsongen. För fotona väckte nyfikenhet.

Här får vi ta del av underbara foton över Blekinges skärgård och sjöar.

Vi fick även höra att vi blivit fler blekingar och massor av fakta om Sweden Rock, som på fyra dagar drar in lika mycket pengar som turistnäringen i Blekinge gör under hela året. Inte dåligt!

Maken tyckte jag såg ut som en drottning när jag satte mig ned för att vila i gröna salongen.

Efter föreläsningarna vandrade vi vidare till residentet där det blev mat, dryck och härlig underhållning. Vi var först in i huset och även först ut i tältet i trädgården. Där hamnade vi vid ett bord med två trevliga personer, ett äkta par. De hade redan presenterat sig för Jan när jag kom och jag sa bara ”Kim”. Det visade sig att en av dem var en känd tv-profil. Vi hade mycket att prata om och tiden rusade iväg.

Slutar aldrig att trollbindas av utsikten från landshövdingens hus.

Det kom en rejäl regnskur och folk skyndade in i skydd av tältet. Ljudnivån blev högre. Mannen sa ”har ni inga författare här i Blekinge?” Maken såg på mig och sa: ”Nej, här finns inga!” Sedan såg han spjuveraktig ut, när han snabbt tillade: ”Förutom Kim Kimselius och Katarina Mazetti!” Han pekade på mig när han sa mitt namn.

Ännu en vy. Tänk dig att parkera husbilen här, somna och vakna till den här utsikten!

Mannen sa frågande: ”Inte DEN Kim, väl?” Därefter vände han sig till mig. Jag nickade.

Då berättade paret att deras barn älskade mina böcker och de mycket väl kände till mig och mitt författarskap. Det var jättekul att höra. Efter det kom vi in på skrivkonsten, särskrivningar och hur viktigt det är att barnen får rätt utbildning. Vi hade mycket gemensamt att prata om.

Den här utsikten är också charmerande.

Lite senare kom en annan kvinna och berättade hur mycket hon älskade mina böcker.

Efter ett tag var det dags att röra på sig och mingla lite. Då kom en man fram och sa: ”Min dotter älskar dina böcker, jag måste få trycka din hand!” Vi pratade lite och då dök en annan man upp. ”Det här är Kim Kimselius”, sa mannen jag pratade med och jag fick en känsla av att han nästan tvingade den andra personen att ta mig i hand. Men jag kan ha fel.

Vi hade tur med vädret, soligt och varm och bara en enda regnskur som snabbt drog över oss.

Flera gånger den kvällen fick jag bevis på att folk kände till både mig och mina böcker. Det var en egendomlig känsla. När jag tog adjö av landshövdingen berättade hon hur entusiastiskt folk hade berättat att de träffat och pratat med mig.

Landshövdingen skymtar till vänster och rosenträdgården rakt fram.
Där fick jag uppslag till en ny bok...

När jag satte mig och körde hem hade jag en märklig känsla inom mig. Lite så där som att ha levt i en dröm ett tag och fortfarande vara halvt inne i den, men på väg att vakna upp.

Utsikt över partytälten ut över havet.

Det var en skön kväll som jag verkligen behövde. Har varit oerhört ledsen ett tag och de senaste dagarna har jag gråtit mycket i saknadefter min far som hastigt lämnade vår jord.

Landshövdingen Berit Andnor Bylund, en härlig kvinna, som precis som jag kommer från Göteborg.

Jag älskar att vara författare och jag älskar att skriva. Har fortfarande den där drömlika känslan kvar inom mig. Underbart! Nu ska jag fortsätta arbeta med min bok TudorRosen Kampen om makten.

Ha en bra dag!

 
Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.