Kimselius hemliga passion: skräckmästaren Stephen King

Kims hemliga passion: Skräckmästaren Stephen King
Eringsboda
Hon är känd för sina historiska ungdomsböcker.
Men författarinnan Kim Kimselius har en hemlig passion: skräck och rysare.
- Jag är tokig i Stephen King och har alla hans böcker, avslöjar hon.

I det mysiga hemmet på landet utanför Eringsboda trängs volymerna av King med en annan favorit inom genren, Dean Koontz.

- Jag har till och med några signerade exemplar av honom, eftersom vi har samma agent.

Spökhistorier
Kim Kimselius har varit fascinerad av skräck och mysterier sedan hon var liten flicka hemma i Göteborg. Hennes bok Spöket på Stora Mossen baseras på de spökhistorier hon och hennes kamrater berättade för varandra om kvällarna.

- De slutade alltid med "...blodet droppar, blodet droppar" och vi var livrädda, skrattar hon.

Skräck, både på film och i litteratur, har varit mycket populärt de senaste tio åren.

Men det var på 70- och 80-talen som Kim började läsa och samla på den amerikanske skräckmästaren Stephen Kings romaner. Han är känd för sin produktivitet och därför upptar samlingen flera hyllor.

Håller måttet
- Trots att han skriver så mycket håller hans berättelser alltid måttet. Jag har aldrig läste en dålig bok av honom, menar Kim Kimselius.

Den första boken hon läste hette Carrie, Kings debutroman som gavs ut 1974. Den handlar om en mobbad flicka som visar sig ha övernaturliga krafter och som tar gruvlig hämnd på sina plågoandar.

- Jag fängslades av hans sätt att skriva och blandningen av verkligt och overkligt. Han har bra språk utan upprepningar och historierna fångar mig från första till sista sidan.

Inte alla
Nästa bok hette Cujo, som utkom 1981, och som handlar om en rabiessmittad Sankt Bernhardshund som börjar attackera människor.

- Den grep mig också för jag har ju själv alltid haft hundar och älskar djur. Det är en fruktansvärd historia, men bra i alla fall.

Kim gillar skräckböcker, men inte alla.

- De stora författarna är definitivt Stephen King, Dean Koontz och Anne Rice. Jag gillar inte när det är en massa blod och styckningar. Jag gillar heller inte de nya vampyrböckerna där det är mer kärlek än mysrys.

Vad är det som är så lockande med att bli skrämd?

- Jag tror att det är ett sätt att fly från verkligheten. Jag mår mycket sämre av att titta på nyheterna för det är ju hemskheter som händer på riktigt. Det som sker i Stephen Kings böcker är övernaturligt hemskt och det känns tryggt på något sätt. Man kan hantera rädslan genom att veta att det aldrig kan hända på riktigt även om det finns inslag av realism. 

Får hon aldrig mardrömmar av alla skräckhistorier?

- Jodå, jag har ofta mardrömmar om jag sett en skrämmande film eller läst en Kingbok. Men till och med när jag drömmer vet jag att den kommer från den där boken eller filmen. Dessutom har jag min make och alla mina hundar, så jag känner mig rätt trygg. 

Samlar du på något annat?

- Ja, prydnadsgrisar. Jag växte upp bredvid en grisgård. Mina fans vet om det, så jag får ofta grisar från dem. Jag vet inte hur många jag har. Jag är alltid på jakt efter en ny Stephen King eller en rolig gris till mina samlingar.

"Jag fängslas av hans sätt att skriva och bladningen av verkligt och overkligt. Han har ett bra språk utan upprepningar och historierna fångar mig från första till sista sidan."

FAKTA:
Stephen King föddes i Main 1947. Han är en av världens mest framgångsrika författare. Han är mest känd för sina skräckromaner, men har också fått fin kritik för sina ungdomsskildringar (till exempel Stand By Me). Många av hans romaner har filmatiserats.

HAR ALLA
Kim Kimselius har alla böcker av Stephen King. De tar upp stor plats i hyllan för de är både många och tjocka. Den senaste, Under kupolen, är på över tusen sidor.

FLER SAMLINGAR
Kim Kimselius samlar inte bara på skräcklitteratur, hon har också en ganska stor samling av prydnadsgrisar.

PROFIL:
Kim M. Kimselius
Ålder: 59
Gör: Författare
Bor: I Eringsboda
Samlar på: Allt av den amerikanske författaren och skräckmästaren Stephen King.
Favoritbok: Stark. Den handlar om en författare vars tillvaro förvandlas till en mardröm när en av karaktärerna i hans romaner får liv.


Den här artikeln är publicerad i tidningen Sydöstran onsdagen den 28 augusti 2013. Journalistens namn är Lottie Håkansson. Tack Lottie för en fin artikel!

Nu vet du lite mer om mig ;-)   
 
Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 26 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Grisarna går på toaletten!

Det här låter nästan som ett skämt, men det är som tur inte första april. Läste en artikel i Blekingeposten om att holländska forskare har kommit på ett revolutionerande sätt att få renare grisar och på så sätt även ett billigare och miljövänligare grisstall.

De har inrett en gristoa som kallas Pixie. Vid första försöket gick åttio procent av grisarna på toaletten. Avföring och urin separeras och används som energi och gödning. Genom värme, drag och träning får man grisarna att gå på toaletten.

Grisarna övas även på att uppföra sig bättre när de äter. De har ett chip i örat som talar om för foderbacken hur mycket de ska få att äta. Om en gris försöker knuffa undan en kompis blev grisen utan mat nästa gång den kom till backen.  Lite grymt låter det...

Du vet väl att grisar egentligen är väldigt renliga djur. I det fria använder de en speciell plats som toalett och andra platser för att sova på.

Jag älskar grisar, samlar på dem i alla dess former, ja förutan levande då. När jag var barn låg det en grisfarm bara ett stenkast ifrån där jag bodde. Jag tillbringade mycket av min tid bland grisarna. Kelade med kultingarna och red på de stora suggorna. Det var livet det! Förutom när jag ramlade av ner i sörjan. Då var det inte roligt att komma hem till mamma!

Ett annat holländskt forskningsprojekt, Pro Dromi, är att de försöker styra smågrisar, kultingarna, med hjälp av värme för att undvika att suggan klämmer ihjäl dem. Något som annars är vanligt.

I griskultingarnas box har man ett värme/kyl-system som håller en perfekt temperatur för smågrisarna +35 grader. Suggan får en jutesäck i sitt rede när hon ska föda kultingarna. Säcken får då suggans lukt och placeras sedan i kultingarnas uppvärmda hörn. Det har gjort att färre kultingar kläms ihjäl, dessutom växer de snabbare.

Djurvänlig grisproduktion från Holland är märkt med en stjärna när det säljs i butik. Pro Dromigrisarna har två stjärnor!

Ja, nu kan du lite mer om grisar.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Julpynt och föreläsning i Bergum Skola i Olofstorp

I torsdags, 1 december, körde jag till Göteborg för att föreläsa och signera. Som vanligt låg kameran bredvid mig, men när jag kom till rondellen i Gislaved var jag tvungen att parkera bilen och gå ut för att studera rondell"hundarna" bättre.

Vem kan motstå en sådan här liten söt "rondellgris". Som du vet samlar jag på grisar och hade gärna tagit denna med mig hem och placerat på tomten. Du ser bilen i bakgrunden och genom den kan du förstå hur stora de fyra grisarna var.

Varje gris kikade åt olika väderstreck, så från vilket håll du än kom tittade en gris på dig. Jättefint!

Jag körde mot oväder, det visste jag och när solen försvann och molnen började täcka himlen vältrade en svart molnbank fram mot mig. Strax därefter vräkte regnet ned över mig.

Dagen därpå föreläste jag för sju klasser i Bergum skola i Olofstorp. De satt helt stilla under föreläsningarna, lyssnade och kom med många härliga frågor.

Efter varje föreläsning fick eleverna autografer och de stod snällt på kö och väntade på sin tur.

En sådan här tavla gör att jag känner mig extra välkommen till klassrummet. Har inte hunnit studera tavlan närmare, för det var bara att sätta igång och föreläsa direkt jag kom till klassrummet. Tack vare fotot kan jag kika igenom teckningarna i lugn och ro.

På skolan träffade jag både 4:or, 5:or och 3:or. Tredjeklassarna var helt vilda och klängde på mig efter föreläsningen, de hade hundra frågor och alla talade i mun på varandra. Det var när föreläsningen var klar och jag var på väg ut ur salen. I det ögonblicket kände jag mig som en riktig Idol!

Den här bilden tog jag på Kungsmässan i Kungsbacka efter min signering hos Bokia. Barnbarnet Frida tyckte vi kunde köpa varsin gris: "De kostar ju bara 97 kronor. Vi får tre kronor tillbaka!" sa hon och tyckte hon var mycket duktig som hade räknat ut det (9 år). Hur vi än förklarade att 97 kronor var jättemycket återkom hon till "men vi får ju tre kronor tillbaka!" Det blev ingen marsipangris till min samling, för hade jag köpt en är jag säker på att Frida lyckats övertala mig om att få smaka på den...

Idag, 5 december, har jag kört hem från Göteborg i halka och snökaos, med massor av trafikolyckor. Bitvis har snön vräkt ned, på andra ställen hade den redan fallit och lagt sig som förrädiska iskanor på vägen. Det tog väldigt lång tid för mig att komma hem och jag vet att inte alla hade möjligheten att få komma hem idag, eftersom jag såg några trafikolyckor på min väg hem. Dessutom var Varbergsvägen avstängd av en stor trafikolycka. Nu har jag någon dag hemma, sedan bär det av igen ner till Skåne för nya signeringar, nya möten och massor av trevliga samtal med läsarna. Hoppas vi ses när jag är ute och signerar.

Nu ska jag gå och hjälpa Jan att packa böcker, för det har kommer otroligt många beställningar på de nya böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Det märks att böckerna är populära, de säljer sig själv när jag är ute! Kanske på grund av de fantastiska omslagen, eller så beror det på de recensioner som båda böckerna har fått: Här kan du läsa en av recensionerna, här en annan.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se