"Skriven från hjärtat och därför går den också rakt in i läsarens hjärta" Mysrys av Kimselius

Fick en länk på twitter om att Jenny Holmström på Havsdjupets sal hade recenserat min bok Mysrys. Jag blev mycket glad för Jennys kommentarer av boken. Det här är noveller som skrivits sedan jag var barn, fram tills boken gavs ut. Många år med andra ord. Nedan kan du läsa vad Jenny tycker om boken.

Recension: Mysrys - Novellsamling av Kim M. Kimselius

I den här novellsamlingen rör sig Kimselius mellan de döda och de levande. I varje novell återkommer dödens närvaro på ena eller andra sättet. Det blir mycket död, men det blir också mycket liv. Framför allt liv och livsglädje, kärlek och smärta. Det kan låta som en kliché, men hennes noveller är inte kliché, de är helt hennes egna och många gånger baserade på hennes eget liv.

Novellerna är skrivna med ett lättläst och ledigt språk som gör att man fängslas och följer med på alla spännande och mysrysiga äventyr. Det är vardagliga skildringar med övernaturliga inslag.

Kimselius själv skriver att hon tror på andar; andar kan vara både onda och goda och utstråla kärlek eller elak energi. Vi får stifta bekantskap med både och i denna novellsamling.

Jag tyckte mycket om att läsa och det här var en omläsning. Jag har läst novellsamlingen en gång förut (utan att recensera den).

Om man läser alla noveller i ett svep och snabbt, kan det kanske bli lite för mycket, eftersom alla noveller har släktskap med varandra. Därför rekommenderar jag läsaren att ta en novell nu och en novell då, med lite paus emellan.

Som alltid i en novellsamling gillar man vissa noveller mer och vissa mindre. I huvudsak är det är dock en novellsamling som jag tycker väldigt mycket om.

Det som väger nedåt, i några enstaka noveller brister det i gestalningen; i vissa fall förekommer en del repetitiva fraser som återkommer i olika noveller, vägs upp av känslan i samlingen.

Den är skriven från hjärtat och därför går den också rakt in i läsarens hjärta.

Författare: Kim M. Kimselius

Titel: Mysrys – Novellsamling

Förlag: Roslagstext

ISBN: 978-91-86485-07-8

Recensionsexemplar: nej

Köpt (och signerad) av författaren 2015-07-19

Boken finns att köpa på

Adlibris

Bokus

Tack för den fina recensionen Jenny.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Berättelser för alla smaker" Mysrys av Kim M Kimselius

Blekinge Läns Tidning har recenserat min bok Mysrys. Så här skriver Vilja Brorson om boken.

Korta berättelser för alla smaker
Kim M Kimselius
Mysrys, Novellsamling

Kim M Kimselius har gjort en serie historiska böcker om Theo och Ramona. Men den här boken är helt annorlunda jämfört med de andra. Det här är en novellsamling. I den finns det väldigt mycket känslor, som till exempel sorg, hat och rädsla.

Boken innehåller 42 olika noveller och alla är bra på sitt sätt.

En novell som jag gillade extra mycket var kapitel 8: Allt är inte som det ser ut.
Den handlar om Emelia som kommer hem och genast känner att något är annorlunda. Hon ser fotavtryck på golvet och eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta att golvet var så ostädat förstår hon att något har hänt. I hallspegeln ser hon vad som håller på att hända i vardagsrummet. Hon ser sin mamma i spegeln och hon ser att hennes mamma är rädd. I stället för att gå in i vardagsrummet bestämmer sig Emelia för att gömma sig i garderoben och i smyg ta reda på vad som händer. När hon hör att någon börjar prata om henne försöker hon ringa efter hjälp.

Just den här novellen var riktigt spännande och det är många andra också, men om man inte gillar spänning eller är på humör för det, så kan man hitta andra typer av noveller i den här boken.

Och det är det som är kul med noveller. Det är korta (oftast) berättelser för alla smaker.

Vilja Brorson, BLT


Tack för den fina recensionen Vilja.

Om du blev intresserad av boken kan du fråga efter Mysrys hos din bokhandlare, eller köpa den hos någon av internetbokhandlarna, till exempel Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Ensam bland alla människor i julhandeln

Hon satt på bänken i köpcentret och såg människor skynda förbi. Alla hade bråttom, de släpade på paket, kassar och barn.

Mammor ryckte irriterat i de griniga små barnens händer och uppmanade dem att skynda på. Papporna bar surmulet påsarna med färgglada tryck från de olika butikerna i köpcentret.

En liten pojke satte sig trumpet ned på baken och vägrade stiga upp. Han lindade sina små armar framför bröstet och försökte göra sig så tung som möjligt när mamman skulle lyfta upp honom. När inte den taktiken fungerade blev han istället alldeles slapp i kroppen och lade sig på golvet. Mamman blev ursinnig och slet i pojken.

Hon tänkte på sin egen son. Så där skulle hon aldrig ha behandlat honom. Hon skulle ha satt sig ned på huk bredvid pojken och med lock och pock fått honom att resa sig upp. Hon skulle ha slutit honom i sin famn och viskat kärleksfulla ord, berättat att det snart var dags för jultomten att komma till alla snälla barn. Han som varit snäll hela året och skulle få många fina julklappar av tomten kunde väl vara snäll ännu ett litet tag. Det var så mycket som behövde göras innan jultomten kom och hälsade på, för visst ville han att det skulle vara fint hemma när de fick besök. Han ville väl att de skulle ha god mat hemma för att bjuda tomten på, kanske något gott att dricka, en fin julskinka, lite pepparkakor och julgodis förstås. Det var därför de gick från butik till butik och handlade och om han bara orkade ännu ett litet tag skulle han snart få vila.

Det var vad hon skulle ha viskat till sin son. Nu såg hon hur mamman gav upp och fräste några ilskna ord, innan hon reste sig upp, vände sig om till sin man och skrek att nu fick han ta hand om pojken. Mannen släppte paketen, böjde sig ned och slet upp pojken från golvet. Den lille pojken skrek hjärtskärande och såg rädd ut, som om han förväntade sig stryk och kanske var det precis vad som väntade honom när han kom hem.

Åter tänkte hon på sin lille son. Han skulle aldrig ha fått stryk, han skulle fått belöning när han kom hem, en kopp varm, god choklad med lite vispad grädde överst, så att han fick en sådan där ljuvlig liten söt gräddmustasch efter att ha druckit upp chokladen. Hon skulle kärleksfullt ha smekt bort gräddmustaschen, samtidigt som hon skulle ha stuckit till honom ännu en hembakad pepparkaka.

Hon blinkade bort tårarna medan hon följde familjen med den ilsket skrikande pojken och mamman som nu fått ta över paketen och muttrade argt.

Hon såg många liknande scener under tiden hon satt på bänken, tungt lutande sig mot sin rollator. Mittemot bänken var ett stånd där en ung kvinna sålde egentillverkade smycken. Den unga kvinnan hade skänkt henne ett leende då och då, men hon hade snabbt tittat bort, rädd för att behöva prata med någon. Men också rädd för att den unga kvinnan skulle tro att hon ville köpa något. Hon hade inget att köpa för. Hennes pensionspengar var redan slut och det skulle bli en knaper jul. Hon bet sig i läppen och såg människorna passera med kassar, kundvagnar fyllda av god mat och paket under armarna. Trots all denna överflöd såg de inte lyckliga ut.

Hon var lycklig, även om hon inte hade så mycket. Visst var hon ensam. Det fanns ingen att fira jul med, ändå var hon lycklig. Hon var tacksam för alla fina minnen, för alla vackra stunder, för livet, för att få finnas till. Men mest var hon lycklig över de få korta ögonblick hon hade fått hålla sin son i famnen. Hans ljusblå ögon, hans fjun på huvudet.

Människor passerade förbi, insvepta i murriga halsdukar, varma mörka ytterkläder, handskar och mössor om de precis kom utifrån där snöstormen yrde. De som befunnit sig inne i köpcentret ett tag hade hängt ytterkläderna över kundvagnarna, deras kinder var rosiga efter att ha bytt den bitande kylan mot den varma inomhustemperaturen.

Hon satt fortfarande insvept i sin tunna, trådslitna röda kappa. Den som hon hade fått av sin make för så många år sedan. Hon hade älskat den från första stund, aldrig att hon ville byta den mot någon annan, trots att den inte värmde så värst bra längre. Hon rös till och förstod att det var dags att ta sig hem igen. Sätta sig i den lilla lägenheten och lyssna på julmusik på radio, se ut över de omgivande lägenheterna, hur familjerna samlades, tände ljus, dukade upp mat...

Tungt stödd på rollatorn tog hon sig upp. Hon kände ett tryck över bröstet som inte funnits där innan. Det pressade och klämde och plötsligt var det svårt att andas. Hon såg mot den unga flickan med smyckena. Då såg hon en butik bredvid flickan, en dörr hon inte hade sett tidigare. Ljuset flödade ut genom dörröppningen, det var som om en våg av värme och glädje kom med ljuset och plötsligt ville hon väldigt gärna gå in och se vad som fanns innanför dörren. Trycket över bröstet försvann och det blev lättare att andas när hon började gå mot dörröppningen.

Hon blev medveten om att hennes steg var lätta, att hon egentligen inte behövde rollatorn längre, men för säkerhets skull tog hon den med sig. Hon såg på den unga flickan som hela tiden sett glad ut där hon stått med sina smycken som ingen ville köpa. Flickan såg nu rädd ut, orolig. Plötsligt lämnade hon sin plats och sprang mot bänken där hon själv alldeles nyss hade suttit.

Hon brydde sig inte om att se efter vad flickan tänkte göra, för nu skymtade hon något inne i den ljusa, vackra butiken. Där stod hennes son och hennes man. Hjärtat bultade vilt av glädje när hon såg dem. Sist hon sett sin son hade han legat blåblek och kall, orörlig, nu stod han livs levande framför henne, med rosiga kinder och glädjen glittrande i sina blå ögon. Hennes man släppte sonens hand och sträckte fram armarna mot henne.

"Kom! Kom! Vi har väntat på dig!" sa han.

Hon blev nu medveten om att hennes man inte längre var den gamle skrumpne man han varit i slutet av sitt liv, utan han stod åter ung och ståtlig framför henne. Kappan som svajade runt hennes ben, kändes nu varm och hade fått mer lyster än tidigare. Hon släppte rollatorn och gick med lätta steg in genom den öppna dörren, in i ljuset. Precis innan hon klev över tröskeln vred hon på huvudet och såg tillbaka på den bänk hon suttit på i så många ensamma timmar.

Den unga flickan stod böjd över en gammal kvinna som låg raklång på golvet,  med en rollator vid sin sida. Folk började samlas runt den unga flickan, någon skrek på hjälp, på läkare. Och hon visste att hon måste ta steget innan hon skulle förlora sina kära och bli förd tillbaka till ensamheten.

En sista blick på sin gamla utslitna kropp unnade hon sig, innan hon steg över tröskeln med spänst i stegen och ungdom i kroppen. Hon kände hur det spratt till i kroppen av glädje när mannens armar slöts runt henne, när pojkens hand stacks in i hennes. Hon skulle slippa fira den här julen i ensamhet, äntligen hade hon fått frid.

Ja, det var en liten julberättelse som jag har skrivit till dig, inspirerad av att signera mitt i julruschen. Var rädda om varandra i jul, säg snälla ord, var omtänksam och låt inte stressen gripa tag i dig. Lev i nuet och njut av stunden. Ha en underbar jul!

Ovanstående berättelse ingår i min novellsamling Mysrys. Du hittar boken hos Adlibris och Bokus om din bokhandlare inte har den hemma.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier, Mysrys av Kim M Kimselius

"Flera av berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier där vanliga människor dras in i skrämmande och kusliga situationer", skriver läraren Anna Palm om min bok Mysrys. Anna har skrivit en helt underbar recension av min novellsamling som jag tycker så oändligt mycket om. Nedan kan du läsa hela recensionen: 

”Känner du mig…” frågar Kim M Kimselius sina läsare i sin novellsamling Mysrys och lovar att hennes läsare kommer att lära känna henne på ett nytt och mer personligt vis genom denna bok.

Läsaren får veta att hon bär på en hemlighet som endast få får dela med henne. Möjligen kan det vara att hon talar om att hon är synsk och kan se andar. Men bara möjligen är det detta som är hennes hemlighet. Vad som egentligen är hennes hemlighet sägs aldrig rent ut, men finns där mellan raderna i bokens alla berättelser. En hemlighet att finna för var och en som läser boken. 

Med ett enkelt, rakt och okomplicerat språk tar hon med sig läsaren in i sin tankevärld och känsloliv. Man virvlas med av hennes intensiva berättarglädje och slukar berättelse efter berättelse. Novellerna spänner över många olika motiv; ond bråd död, sorg och längtan efter våra bortgångna, sjukdom, hemsökelse, förälskelse, rymningsförsök, eller åldrande. Men alla handlar om vår längtan efter kärlek och trygghet på ett eller annat sätt hur otäcka historierna än är på ytplanet. Allt berättat med en ödmjukhet inför livet och människorna.

Flera av berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier där vanliga människor dras in i skrämmande och kusliga situationer. En sådan novell är ”Turisten som försvann” där berättarjaget befinner sig på en turistresa och plötsligt saknar en medresenär. Vilket inte hade skett om det inte berott på slumpen; att berättarjaget själv hade burit en liknande hatt en gång som den kvinnliga turisten var iklädd. 

Andra berättelser få mig att tänka på att här bakom bokens mjuka pärmar kan unga läsare få en större förståelse inför olika livsöden, liksom berättelsen om flickan vars pappa håller hela sin familj i skräck, eller berättelsen om kvinnan som terroriseras av ungdomar för att hon nu är svag och åldrad. 

Men det är egentligen på det inre planet som novellerna egentligen är kusligast. Hur sorgset, otryggt, ensamt, ja rent hotfullt, vi människor kan uppleva vår tillvaro. Och här kan jag tänka att författaren gör sin största gärning när hon låter den gamla och av ungdomarna häcklade kvinnan framföra ett budskap till de nya generationerna som ska ta över en gång:

”Hon skulle lära de små barnbarnen att respektera livet, att vara rädd om de äldre. Hon ville få dem att inse att ingen levde för evigt, att ungdomen var förgänglig, att ålderdomen kom med stormsteg. De måste lära sig att njuta av stunden, av ögonblicket, av varje dag.”

Trots de mörka och kusliga novellerna sprider författaren livsglädje och framtidstro genom sina berättelser som få är förunnat. Titeln "Mysrys" kan inte ha valts bättre för denna bok och novellsamling. Därtill hittar nog varje läsare sin egen hemlighet att dela med författaren. Jag hittade min hemlighet att dela. 

Anna Palm

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Har jag berättat?

HAR JAG BERÄTTAT?

"Har jag berättat om den gången jag bodde på ett gammalt hotell, långt ute på landet?" frågade han.

Hon ryckte på axlarna.

Hur skulle hon kunna veta om han redan hade berättat det, han reste så mycket. Hon kunde inte hålla reda på alla platser han hade besökt, och alla hotell han hade bott på. Dessutom brukade han säga att alla hotell var lika: säng, bord, stol, toalett.

"Jag vet faktiskt inte", sa hon. "Berätta mer!"

Han såg glad ut över att hon uppmuntrade honom att fortsätta. Hon log.

"Det var ett sådant där gammalt trähus, på två våningar. Det låg centralt mitt i den lilla staden, med riksvägen passerande utanför hotellentrén. En gång hade det säkert varit ett populärt och mycket välbesökt hotell. Nu hade det sett sina bästa dagar och det var med viss tvekan jag klev in över tröskeln till hotellet. Men vad skulle jag göra, jag var tvungen att bo någonstans och ett hotellrum är sig likt varthän man än kommer."

Där kom det, de ord han alltid sa om hotell han hade bott på när han varit ute och rest, tänkte hon.

"Det var rätt sent på kvällen när jag kom, kvällsmaten höll just på att serveras. Ja, det var ett sådant hotell där de hade speciella tider för kvällsmat och där man inte kunde beställa vad man ville. Jag ställde väskan i receptionen, efter att ha checkat in, och satte mig i matsalen. Där satt ett äldre par vid ett bor i andra ändan av rummet. De nickade när jag kom in, men de sa ingenting. En gammal man, med tofflor på fötterna, kom instapplande med en skål soppa och en tjock brödbit."

"Stackars dig!" sa hon, eftersom hon visste att han inte åt soppa.

"Ja, vad gör man. Jag åt och det var riktigt gott med det hembakta brödet till. Middagen var snabbt avklarad. Det gamla paret hade precis passerat mitt bord, när jag reste mig upp och gick ut för att hämta väskan för att gå upp till rummet. Mannen och kvinnan stod och väntade på hissen. De såg på min stora resväska och mannen sa: "Det ryms inte både oss och din stora väska i hissen, den är liten!" Jag svarade att jag kunde ta trapporna, lyfte upp min väska och började kånka den uppför den långa trätrappan som gick runt hisschaktet upp till andra våningen."

Så intressant, tänkte hon och kvävde en gäspning.

"Mitt rum låg allra längst bort i den långa hotellkorridoren. På golvet låg en heltäckningsmatta som sett sina bästa dagar och inte verkade alltför ren. Det var en smal korridor och jag skyndade mot mitt rum, låste upp dörren och förväntade mig ett mycket litet rum. Jag blev väldigt förvånad, för rummet var stort och rymligt och låg i hörnet av hotellet. Det gjorde att rummet hade fönster åt två håll. Gatljuset föll in och lyste upp mörkret innan jag hade tänt lampan."

Kom till poängen någon gång, tänkte hon och granskade sina naglar. Vågade hon ta fram filen och börja arbeta med dem? De var i behov av att filas. Nej, han skulle säkert bli arg, resa sig upp och gå, sedan skulle bråket vara igång.

"Som vanligt var jag noga med att inte sprida ut mina saker över hela rummet, det går lättare att packa ihop och ge sig av på morgonen då. Men den här kvällen kom en känsla över mig om att det var ännu viktigare än vanligt att allt var i ordning. Efter att jag hade gjort nattbestyren lät jag inte necessären stå kvar i badrummet, utan packade ned den i väskan. När jag klädde av mig tog jag fram rena kalsonger och lade dem överst i klädhögen, satte sockarna i skorna och ställde dem framför resväskan. När jag granskade kläderna kom jag att tänka på brandsoldater, hur deras kläder brukar stå, beredda för utryckning. Jag skrattade till lite, innan jag kröp till sängs. Finns det lite mer kaffe?"

Hon reste sig, gick ut i köket och kom tillbaka med kaffekannan där en skvätt fanns kvar i botten. Hon hällde upp det sista av kaffet och ställde ned kannan på bordet. Hon visste att han skulle reta sig på det, men hon brydde sig inte, hon ville att han skulle berätta färdigt.

Han sörplade i sig kaffet innan han fortsatte sin berättelse.

"När jag bor på hotell har jag alltid lampan på toaletten tänd på natten och lämnar dörren öppen en liten bit. Tycker inte om att vakna upp i ett främmande rum i kolmörkret. Men det var precis vad som hände den här gången. Jag vaknade med ett ryck, medveten om att jag inte var ensam i rummet. Direkt insåg jag att lampan i badrummet hade gått sönder, för det var alldeles mörkt. Hjärtat började banka vilt i kroppen när jag såg en grupp människor stå samlade runt fotändan av min säng. De bara stod där, stirrade på mig, men sa ingenting. Jag blev riktigt rädd. Jag famlade efter ljusknappen till sänglampan, fann den och tryckte på knappen. Ingenting hände, rummet låg fortfarande i mörker. Inte ens gatlyktorna utanför kunde lysa upp mörkret i rummet."

Hon såg hur svettdroppar började tränga fram i hans panna och hon satte sig längre ut på soffan, för att komma närmare, för att höra bättre. Nu började det bli spännande.

"Människorna talade till mig, utan att öppna sina munnar. De skrek i mitt huvud: "DET BRINNER! DET BRINNER! SKYNDA DIG! DET BRINNER!" Först blev jag alldeles stel av skräck. Jag kunde inte gå upp medan alla människorna stod och stirrade på mig. I nästa stund kom jag på att jag hade ljusfunktion på min mobil, jag fann mobilen och satte på ljuset. Den lilla fyrkanten lyste upp mörkret och jag vände den mot fotändan av sängen. Det fanns ingen där! Nu tror du säkert att jag har drömt alltihop, men så var det inte. Jag har inte berättat det för dig, men jag kan tala, och se andar, och det här var andar som kom till mig, för att varna mig att hotellet brann."

"Nej, det visste jag inte", sa hon. "Men jag tror dig!"

Han såg tvivlande på henne, sedan nickade han och fortsatte berättelsen.

"Med hjälp av ljuset från min mobil tog jag mig fram till väskan, hoppade i kläderna som jag placerat i den ordning jag skulle ta på mig dem. Därefter gick jag fram och kikade ut genom båda fönstren, för att se om brandbilarna hade anlänt, om jag kunde se rök eller lågor, men jag såg ingenting. Allt var lugnt utanför fönstren, inte en bil, inte en människa. Jag fumlade med nyckeln i låset och med bävan sträckte jag ut handen mot handtaget. Jag var rädd att det var varmt av hettan från elden, jag var rädd att rök eller lågor skulle välla in när jag öppnade dörren. Jag var riktigt, riktigt rädd för första gången i mitt liv. Till slut kunde jag inte dra ut på det längre. Jag slet upp dörren och stirrade förvånat ut i hallen. Där flödade ljuset, ingen rök, ingen eld. Jag skyndade mig ned till receptionen och väckte nattvakten. Jag undrade om allt var okej. Han såg yrvaket på mig, som om jag inte var riktigt klok. Då berättade jag att jag inte hade någon ström på mitt rum, att inga lampor fungerade. Han reste sig stönande upp från den sköna fåtölj där han hade suttit och sovit. Med ficklampan i handen följde han med upp till rummet och kontrollerade alla lampor. Ingen fungerade, precis som jag hade berättat för honom."

Han hade ett spänt drag över ansiktet och svettades ännu mer. Hon började faktiskt bli lite orolig. Tänk om han fick en hjärtinfarkt!

"Tillsammans gick nattvakten och jag för att kontrollera säkringarna, men allt var som det skulle. Vi tyckte båda att det var konstigt, eftersom inga lampor fungerade i mitt rum, men det fanns ingenting han kunde göra. Jag kunde ju inte gärna berätta för honom att jag hade sett döda människor stå vid min säng, och att jag hörde dem säga att det brann. Därför frågade jag honom om det någonsin hade brunnit på hotellet. Han gav mig en underlig blick, därefter berättade han att halva hotellet hade förstörts vid en brand. Eftersom hotellet hade varit fullt hade många gäster brunnit inne och flera hade dött av rökutvecklingen. Det var många år sedan, när hotellet nästan var nytt, när det var populärt och alltid fullbelagt, sa han. Jag fick min förklaring. Andarna hade bara kommit och berättat om det som hade hänt dem. Nattvakten frågade om jag ville ha ett nytt rum, men jag svarade att jag bara skulle sova, därför gjorde det inget om det var mörkt i rummet."

Han log ett sorgset leende och såg länge på henne innan han fortsatte prata. Hans leende gjorde ont i henne. Det var som om han med leendet ville säga henne mer än vad han kunde förmedla med ord.

"Jag gick upp till rummet igen. Samma procedur upprepades med kläderna. Nattvakten hade lånat mig sin ficklampa och jag hittade i rummet med hjälp av den. Jag kröp ned i sängen och kände en otrolig lättnad när täcket slöt sig runt mig. Jag måste ha somnat genast, men det dröjde inte länge innan jag vaknade igen. Samma grupp människor stod vid fotändan och skrek DET BRINNER! DET BRINNER! Då såg jag det, ljuset. Det orange ljuset som böljade genom rummet och utanför fönstret. Jag slet av mig täcket och hoppade ur sängen. Träplankorna under mina fötter var heta och innan jag kom fram till bänken där väskan med mina kläder låg, rämnade golvet under mig och jag föll ned i lågorna."

Hon stirrade oförstående på honom. Var det här ett skämt?

Han sträckte ut handen och pekade mot tv:n som hade stått på medan de hade pratat. Ljudet hade varit nedskruvat. Hon vände sig mot tv:n och såg hur brandmän bekämpade en brand. Hastigt vred hon upp ljudet och hörde en röst säga: "Trots att brandkåren var snabbt på plats gick inte det gamla hotellet att rädda. Elden hade ett våldsamt förlopp och polisen befarar att samtliga hotellgäster har omkommit i lågorna..."

"Men..." sa hon och vände sig om för att få en förklaring av sin man.

Hade han suttit där och drivit med henne?

Hennes ögon vidgades och hon tog sig för bröstet, när hon såg att den vita soffan var tom. Han var inte längre där. På platsen han hade suttit fanns svarta avtryck av en kropp, både på sätet och ryggstödets vita tyg...

SLUT

Ovanstående berättelse är hämtad från min bok Mysrys. I novellsamlingen hittar du fler berättelser om andar.

Just den här berättelsen läste jag för mitt elvaåriga barnbarn. Hon satt spänt lyssnande genom hela novellen, sedan tog hon boken och fortsatte läsa själv!

Det här är en vuxenbok, men den fungerar även för de yngre. Precis som mina ungdomsböcker fungerar bra för de äldre!

Jag har väl berättat för dig att jag kan se och tala med andar? Den här berättelsen är inspirerad från en händelse som jag upplevde när jag bodde på ett gammalt hotell. Då fick jag besök av andar, som sa samma sak till mig som de sa till mannen i berättelsen...

Boken finns på de flesta bibliotek, i bokhandeln får du fråga efter boken. Mysrys finns både som vanlig bok och som e-bok. Du hittar den bland annat på Adlibris och Bokus och hos andra internetbokhandlare.

Som du förstår är jag väldigt nyfiken på att få höra vad du tyckte om novellen. Kommentera gärna här i kommentarsfältet eller mejla mig på Kim M Kimselius.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 26 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

"Mysigt rysliga noveller" Tanja Dianovas Bokblogg om boken Mysrys av Kim M Kimselius

Författaren Tanja Dianova har på sin Bokblogg recenserat min bok Mysrys. Nedan kan du läsa vad hon tycker om boken.

Kim M. Kimselius: Mysrys – mysigt rysligt

Kim M. Kimselius: Mysrys - samling av mysigt rysliga noveller
Författaren Kim M. Kimselius är välkänd för sina fristående äventyrsböcker uppbyggda runt riktiga historiska händelser. Men hon skriver även för vuxna. Jag har skrivit om hennes bok Att skriva med glädje på min blogg tidigare.

Samlingen Mysrys består av 42 noveller som berör olika ämnen. Några av dem är väldigt skrämmande och rysliga, några av dem bär på djupa filosofiska tankar.

Några av novellerna påminde mig om min barndom på sovjetiska pionjärläger där de flesta barn bodde på somrarna i “stor barack med massa sängar”. Då berättade vi spökhistorier varje kväll vid läggdags. Läskigt, skrämmande och spännande.

Det är svårt nu att gå igenom alla noveller och recensera dem var för sig. Men jag vill uppmärksamma några noveller från samlingen av Kim M. Kimselius.

Pappa, min pappa handlar om en liten pojke Niklas som försöker förhindra föräldrarnas separation genom att skada sig.  I hoppet att pappa återvänder till familjen äter Niklas piller från sin mormors burk. En mycket psykologisk och dramatisk berättelse.

Vad duktig du är är en berättelse om ett gift par där kvinnan får göra allt i hemmet. Men omgivningen tror att det är mannens förtjänst att de bor i ett fint hem och har det så bra i livet. Mannen får massor med beröm medan frun står i hans skugga. Tänkvärt och aktuellt i vårt samhälle som strävar efter jämställdhet.

De sju sista novellerna i samlingen är Kim M. Kimselius personliga berättelser där hon beskriver upplevelser från sitt liv. Kim är väldigt öppen och ärlig i de novellerna. Det är väldigt lätt att knyta an till hennes böcker och det är intressant att följa hennes utgivning.
Boken finns att köpa här och här.

Tack Tanja för din fina recension.


Det är härligt att läsa vilka olika favoriter läsarna har i min novellsamling. Många har novellen Har jag berättat som sin favorit, andra har Turisten som försvann. Min favorit är Quintus, som jag alltid kallar för Per och Pernilla när jag talar om den.

En annan av mina favoriter är När tiden inte längre spelar någon roll. Här kan du läsa ett litet smakprov:


NÄR TIDEN INTE LÄNGRE SPELAR NÅGON ROLL
...Idag hade utflykten ned till labbet mer liknat en flykt. Egentligen hade hon inget ärende ned till forskningsavdelningen, men när den nyanställde helt okänsligt hade sagt: "Inte kan du väl sakna någon som varit död så länge?" Då hade något gått sönder inom henne. Något skört som länge hade varit på väg att brista. I alla år hade hon varit stark för andras skull. Idag, på tioårsdagen, var det som om hennes krafter inte längre räckte till.
Ella önskade att hon kunde springa nedför de hundratals trappor som ledde till det underjordiska labbet, inte för att komma fort ned, då hade hon tagit hissen, utan för att springa ifrån sig den vanmakt hon kände, den ensamhet som just i det ögonblicket hotade att dränka henne i känslor och tårar.
Här fanns ingen som kunde se henne gråta. Det var inte många som tog trapporna, de fanns där som nödutgång om något skulle hända.
Alltför fort tog trapporna slut. Hon stack ned sitt identitetskort i låset. Dörren klickade till och lampan lyste grön. Ella tog tag i handtaget och drog upp den stora plåtdörren. De få gånger hon tagit trapporna hade hon alltid ångrat sig när hon skulle öppna dörren, eftersom den var så outhärdligt tung. Nu kämpade hon med dörren och önskade att hon hade kört några träningspass på gymmet, istället för att sitta framför tv:n och mumsa kladdkaka.
När Ella hade fått upp dörren hörde hon upprörda röster längre bort i korridoren. Plötsligt strömmade folk ut ifrån den stora forskningssalen, den där det arbetades med det hemliga experimentet. Människor i vita rockar sprang rakt mot henne. Ella stirrade förvånat på de panikslagna människorna som vällde likt en flodvåg mot henne. I nästa stund hörde hon smällen. En dov, avlägsen smäll, som om det skedde en explosion någonstans långt bort, men när hon såg hur glasfönster splittrades och flög in i de flyende människorna, insåg Ella att explosionen måste ha skett i forskningslabbet.
Mer hann hon inte tänka förrän tryckvågen nådde henne och hon slungades bakåt, ut genom den stora brandsäkra dörren, den som skulle skydda anläggningen från att skadas. Den dörr hon just hade öppnat och som lämnat en tunnel för explosionen att sprida sig uppåt, ända till översta våningen och de hundratals oskyldiga kontorsarbetarna som inte anade vad som väntade.
Det var mycket Ella hann tänka när hon flög bakåt, men tryckvågen var ingenting i jämförelse med det eldmoln som slungades mot henne i explosionen. Ella hann se hur människorna framför henne uppslukades av eldmolnet, sedan var det hennes tur. Hon blundade medan hon svävade i luften, buren av tryckvågen...

Nu blev jag väldigt sugen på att sätta mig och skriva en ny novell...

Hör av dig till mig om du har skrivit en recension om mina böcker!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Läs mer om Mysrys. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

När tiden inte längre spelar någon roll

När jag var åtta år bestämde jag mig för att bli författare. När jag var 43 år debuterade och gjorde dundersuccé med min bok Tillbaka till Pompeji, som nu är översatt till många språk.

Under alla åren däremellan har jag skrivit och stoppat mina berättelser i byrålådan. I år bestämde jag mig för att samla ihop alla mina noveller och ge ut dem som bok. Det resulterade i den över 300 sidor tjocka boken Mysrys.

Här kan du läsa ett utdrag ur boken. En av mina favoritnoveller.

NÄR TIDEN INTE LÄNGRE SPELAR NÅGON ROLL
...Idag hade utflykten ned till labbet mer liknat en flykt. Egentligen hade hon inget ärende ned till forskningsavdelningen, men när den nyanställde helt okänsligt hade sagt: "Inte kan du väl sakna någon som varit död så länge?" Då hade något gått sönder inom henne. Något skört som länge hade varit på väg att brista. I alla år hade hon varit stark för andras skull. Idag, på tioårsdagen, var det som om hennes krafter inte längre räckte till.

Ella önskade att hon kunde springa nedför de hundratals trappor som ledde till det underjordiska labbet, inte för att komma fort ned, då hade hon tagit hissen, utan för att springa ifrån sig den vanmakt hon kände, den ensamhet som just i det ögonblicket hotade att dränka henne i känslor och tårar.

Här fanns ingen som kunde se henne gråta. Det var inte många som tog trapporna, de fanns där som nödutgång om något skulle hända.

Alltför fort tog trapporna slut. Hon stack ned sitt identitetskort i låset. Dörren klickade till och lampan lyste grön. Ella tog tag i handtaget och drog upp den stora plåtdörren. De få gånger hon tagit trapporna hade hon alltid ångrat sig när hon skulle öppna dörren, eftersom den var så outhärdligt tung. Nu kämpade hon med dörren och önskade att hon hade kört några träningspass på gymmet, istället för att sitta framför tv:n och mumsa kladdkaka.

När Ella hade fått upp dörren hörde hon upprörda röster längre bort i korridoren. Plötsligt strömmade folk ut ifrån den stora forskningssalen, den där det arbetades med det hemliga experimentet. Människor i vita rockar sprang rakt mot henne. Ella stirrade förvånat på de panikslagna människorna som vällde likt en flodvåg mot henne. I nästa stund hörde hon smällen. En dov, avlägsen smäll, som om det skedde en explosion någonstans långt bort, men när hon såg hur glasfönster splittrades och flög in i de flyende människorna, insåg Ella att explosionen måste ha skett i forskningslabbet.

Mer hann hon inte tänka förrän tryckvågen nådde henne och hon slungades bakåt, ut genom den stora brandsäkra dörren, den som skulle skydda anläggningen från att skadas. Den dörr hon just hade öppnat och som lämnat en tunnel för explosionen att sprida sig uppåt, ända till översta våningen och de hundratals oskyldiga kontorsarbetarna som inte anade vad som väntade.

Det var mycket Ella hann tänka när hon flög bakåt, men tryckvågen var ingenting i jämförelse med det eldmoln som slungades mot henne i explosionen. Ella hann se hur människorna framför henne uppslukades av eldmolnet, sedan var det hennes tur. Hon blundade medan hon svävade i luften, buren av tryckvågen...

Läs fortsättningen i boken Mysrys.

Älskar den här novellen. Andra favoriter är Per och Pernilla, Har jag berättat, En berättelse om andar del 1 och del 2. Ja, jag tycker väldigt mycket om alla novellerna. Annars hade jag inte samlat ihop dem och gett ut dem som novellsamling.

Nu jobbar jag på att samla ihop fler noveller för att ge ut en ny novellsamling om några år. Hoppas du tycker om boken Mysrys, jag älskar den!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mysrys.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här. 

"Det är fint och eftertänksamt skrivet och det berör verkligen" Eli läser och skriver recenserar Mysrys av Kim M Kimselius

"Det är fint och eftertänksamt skrivet och det berör verkligen" Eli läser och skriver  recenserar Mysrys av Kim M Kimselius. 

Det här var en mycket fin recension av min bok Mysrys. Boken står som skönlitterär bok och inte som ungdomsbok. Det här är alltså min första vuxenbok. Men nog pratat av mig, nu ska du få läsa vad Bokbloggaren Eli läser och skriver tyckte om boken.

"Läs gärna mer om Kim i En bokcirkel för allas intervju!


Denna hösten kommer Kim ut med inte mindre än fyra böcker, Mayafolkets hemlighet , Att skriva med glädje, Den där dagen och så sist men inte minst, Mysrys som är en novellsamling och en väldigt bred sådan. Jag som bara läst böcker ur Theo och Ramona- serien tidigare tyckte det var kul att läsa något annat av Kimselius också och jag tyckte om den.

Första novellen, Har jag berättat? är en alldeles underbar skräckhistoria – atmosfärisk, kuslig och med verkliga kalla kårar mot slutet. Hemsökta hus och andar dyker också upp med jämna mellanrum liksom mindre skräckiga deckarhistorier – det är stor bredd på novellerna. De allra flesta är också väldigt bra, några gillar jag mer än andra och en gillar jag inte alls – men i en samling med över 40 noveller är det ändå ett bra betyg.
Jag tror att det här är en jättefin novellsamling att ge ungdomar men jag tror samtidigt att många av novellerna kräver ett samtal efteråt för det är svåra saker Kimselius tar upp. Sorg och död är återkommande teman – det är fint och eftertänksamt skrivet och det berör verkligen."


Läs Eli läser och skrivers recension här.


Visst var det en fin recension?

Nu är bokmässan över och jag är hemma igen, som vanligt helt utmattad av att ha pratat i fyra intensiva dagar. Har värk i högerarmen efter att ha skrivit tusentals autografer, eller kanske det bara var 800-900...

Nu börjar planeringen inför nästa års bokmässa, men dessförinnan ses vi under alla höstens signeringar som du kan läsa mer om till höger här på min blogg.

Ha det så bra! Vi ses!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok:  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Den där dagen.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.

Vinnare av novellsamlingen Mysrys är...

Min man, Jan, fick som vanligt den stora äran att dra vinnarna. Den lyckliga vinnaren av Mysrys - Novellsamling är:

Michael

Hör av dig till mig med din adress så skickar jag dig ett signerat exemplar av Mysrys. Min e-mailadress hittar du här höger här på min blogg under OM MIG.

Om du inte hade turen att vinna den här gången kan du vara med i nedanstående tävling.

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Giljotinen.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.

27-30 september signerar jag mina böcker på Bok och Biblioteksmässan i Göteborg. Du hittar mig i monter B09:20. Jag berättar om Mayafolkets Hemlighet på Unga Scenen torsdag 27/9 10.30-10.50.
Varje dag lottar jag ut 10 gratis böcker på Bokmässan.

Äntligen har Mysrys kommit. Kim M Kimselius 23 bok!

Då var den äntligen här, min 23:e bok, Mysrys. En novellsamling med mina samlade berättelser från 30 års skrivande.

Här kommer trucken med den ena pallen med böcker:

Tony, som ägare lagerhotellet Selo där jag har mina böcker, hjälper mig att ta bort de hårda plastbanden som hållit kartongerna på plats under transport.

Sedan lämnar han över den vassa kniven till mig, så att jag ivrigt kan slita upp kartongen och plocka upp det allra första exemplaret av den bok jag väntat på så länge.

Det är knappt jag kan bärga mig att få se boken. Ser du min glädje när jag skymtar böckerna i kartongen?

Så här lycklig är jag när jag håller det första exemplaret i min hand! Vilken känsla, 23 böcker på 15 år!

Då var det dags att posera med den nya boken Mysrys. Inte alltid så lätt att hålla en bra min, eftersom jag pratar för fullt samtidigt som jag blir fotograferad. Men bokomslagen syns, och det är det viktigaste!

Jaha, då har alla de fyra nya böckerna kommit från tryckeriet. Vad ska jag se fram emot nu? Jo, signeringarna och bokmässan och fansen och få höra läsarnas kommentarer. Det finns massor att se fram emot, dessutom ska jag skriva en ny bok, vilken glädje!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Den där dagen.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Mysrys, en spännande novellsamling av Kim M Kimselius

Nu är min TJUGOTREDJE bok klar och går iväg till tryckeriet imorgon. Känns helt otroligt att jag har har gett ut FYRA böcker i år. På måndag ska jag vara med i radio kl 09.00 och prata om det. En förläggare sa att jag borde stå i Guiness rekordbok, eftersom jag gett ut så många böcker på så kort tid...

Här är baksidestexten till Mysrys:
Kryp ned under filten och följ med på en spännande resa genom Kim M. Kimselius noveller. Här möter du både glädje, sorg och berättelser om andar. En bok som både är mysig och ryslig att läsa! Den här boken lämnar inte någon oberörd.


Många läsare har fascinerats av Kim M. Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker.
"Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att du har läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna både  författaren, hennes flödande berättarglädje och sprudlande livsglädje.


"En bok som gjord för att avnjutas i soffan med en mysig filt, en varm kopp te och kanske någon att hålla i handen. Känn de kalla kårarna uppför ryggen och släck inte lampan ikväll." Lektör Ingela Svensson


"Vill bara säga, att jag alltså är imponerad av, inte bara dina berättelser som sådana, utan även av ditt mycket flödande och spänstiga språk!" Carsten Palmer Schale

En person tyckte att jag skulle skriva en "Må-bra-bok" för vuxna. Då svarade jag henne att jag precis hade gjort det, för jag tror att Mysrys kommer att få många människor att uppskatta det de har, istället för att jaga efter det de inte har.

Min man trodde att boken skulle bli på 100 sidor, men den blev till slut på 300 sidor... Tänk vad många noveller jag har skrivit under åren!

Ser verkligen fram emot att få höra vad mina läsare tycker om den här novellsamlingen.

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker) Läs mer om Mysrys.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.

Snart kan jag pusta ut

Det har varit en intensiv vår och sommar. 2,5 månaders försening på mina bokprojekt på grund av sjukdom under vårvintern, har gjort att jag har fått arbeta intensivare än normalt under sommaren. Den här sommaren som jag hade tänkt vara helt ledig. Ja helt ledig kan jag inte vara från skrivandet, för jag måste skriva varje dag.

Men nu är jag i slutspurten, den fjärde boken ska iväg till tryckeriet i veckan som kommer. Jan håller på att finputsa bokomslaget, jag håller på att läsa en sista korrekturvända på Mysrys - Novellsamling.

Mayafolkets Hemlighet har kommit från tryckeriet, Den där dagen och Att skriva med glädje ligger hos tryckeriet. Snart kan jag pusta ut och ta det lite lugnare, njuta av sommaren, ta längre cykelturer, längre hundpromenader och tänka ut nya böcker under turerna.

Det är helt underbart att vara född med flödande inspiration, men ibland kan det också vara en plåga, när jag inte hinner få ur mig alla de ord som forsar fram genom mitt huvud. Men jag gläds åt orden och skriver ned de jag hinner med, de andra kommer tillbaka, om de är tillräckligt bra!

Min flit under våren/sommaren kommer att resultera i att du får FYRA nya Kimselius-böcker att läsa under hösten. Ambitionen är att alla ska finnas på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 27-30 september. Då hittar du mig i min monter B09:20 som vanligt.

Innan dess hittar du mig hos bokhandlarna där jag signerar min nya bok och alla de gamla:

4 augusti 12.00-14.00 är det boksläpp/första signering av Mayafolkets Hemlighet hos Bokia i Karlskrona.
24 augusti 17.00-19.00 signerar jag min nya bok Mayafolkets Hemlighet (och även alla övriga böcker) hos Kindvalls Bokhandel i Eslöv.

25 augusti 12.00-15.00 signerar jag Mayafolkets Hemlighet och alla mina andra böcker hos Akademibokhandeln Nova Lund.

Nu ska jag korrekturläsa lite till!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.