Kimselius erfarenhet av digitala författarbesök
Som jag berättade i ett tidigare blogginlägg hade jag problem med Teams i måndags. Kom helt enkelt inte in, trots att vi försökte vid ett flertal gånger. Då bytte skolan till Skype, men inte heller där kom jag in i deras mötesrum.
Jag skickade då en länk till Zoom och min föreläsning kunde komma igång, 25 minuter försenad.
Efter att bibliotekarien/läraren, Helena Lindbom, hade kommit på nya sätt att få in mig på Teams, gjorde vi ett nytt försök på tisdags eftermiddag. Inte heller den gången lyckades vi. Då bestämde vi att jag skulle bjuda in skolorna till Zoomföreläsningar istället.
Det tog mig 1,5 timma att skriva alla länkar till de kommande veckornas föreläsningar. Idag kom den ultimata testen. Då skulle jag ha storsamling, med två klasser samtidigt.
Om man kör gratisversionen av Zoom är det 40 minuter som gäller om man är fler än två som pratar. Därför upplyste jag lärarna i god tid om att de skulle komma att kastas ut efter 40 minuter, men då bara hade att klicka på länken ännu en gång för att komma tillbaka in i mötet.
Plötsligt kom det ytterligare en klass in i mötet, med andra ord var vi då 4 stycken som var anslutna och jag blev lite nervös, men pratade på som om ingenting hade hänt, medan jag då och då sneglade på klockan.
Tiden tickade iväg och överskred 40 minuter. Till slut hade jag pratat mina 60 minuter utan att någon hade blivit utslängd från mötet. Puh!
För min del har det fungerat bra att ha digitala föreläsningar. Jag känner att jag når fram till eleverna, har möjlighet att dela skärm med dem och kunna visa mina hundar, böcker och något annat de vill se.
Vid storsamlingen var det lärarna som läste upp elevernas frågor, mest för att eleverna inte fick synas på bild. Men det gick bra.
När det bara var en klass fungerade det att varje elev kom fram till datorn och ställde frågan direkt till mig. Det gällde bara att de kom tillräckligt nära för att ljudet skulle gå in i micken och nå fram till mig.
Häromdagen pratade jag med författarkollegor om digitala föreläsningar och vi hade lite olika åsikter om dem. Jag älskar att få vara hemma och slippa bo på hotell, med några saknaden hotellvistelsen. Flera tyckte att det var svårt att nå fram till eleverna, medan jag känner att det inte har varit några problem. Det gäller att inte bara stå och mala. Man måste titta in i kameran hela tiden, variera sig, röra på sig och uppföra sig på samma sätt som om man hade stått framför eleverna i klassrummet.
Vid storsamlingen valde jag att stänga av ljudet för samtliga klasser. Eftersom eleverna inte fick vara med på bild kunde jag bara se lärarna och fick genom deras ansiktsuttryck utläsa om jag nådde fram till eleverna. Annars slänger jag ett öga på eleverna under föreläsningen för att se om jag fortfarande har dem i ett fast grepp. Det har fungerat hittills, lika bra som vid de fysiska föreläsningarna.
Normalt brukar hundarna få följa med upp till skrivarlyan, men när jag håller föreläsningar får de snällt stanna på bottenvåningen. Så här ser det ut när jag kommer ner efter dagens föreläsningar. Smilla vid trappan, Kiara och Kotten i köket. Det tog inte många sekunder innan det här lugnet byttes ut mot vilda hopp och skall när jag tog sista steget nerför trappan.
När jag är ute och reser brukar jag sakna hundarna efter en dags föreläsning på främmande ort, då jag brukar ta en rejäl promenad. Både för att utforska omgivningen och för att hämta energi. Nu kunde jag ta med mig hundarna på en härlig, lång skogspromenad i solen, med lite kyliga vindar.
Vad jag tycker om digitala föreläsningar?
Jag älskar dem, när tekniken fungerar. Nu har jag hittat mitt sätt för digitala föreläsningar. Det är Zoom som gäller för min del.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.
Inlägg
