Kimselius har skapat 350 nya författare

Kimselius har skapat 350 nya författare

Visst är det fantastiskt, att på mindre än ett år ha skapat 350 nya författare.

Det har fungerat tack vare Korpadalsskolans engagerade elever och lärare.

I augusti höll jag min första föreläsning på skolan, den skulle följas av många fler. Jag berättade om mitt författarskap, om mina böcker och om hur jag gör mina böcker. Därefter återkom jag med jämna mellanrum för att få igång dem att skriva, lägga mer "kött på benet", korrekturläsning, berätta hur en bok blir till och hur deras bok hade blivit till.

Till slut var det dags för slutresultatet. Jan hade lagt in alla texter och bilder, jag  och lärarna hade korrekturläst, efter att eleverna hade fått korrekturläsa varandras texter. Jan skötte kontakterna med tryckeriet och rätt som det var stod vi där med 550 böcker till Korpadalsskolan, á 1 kg/styck.

"Jag borde ha sagt att de skulle skickas direkt till skolan", sa Jan.

Men det löste sig, Sofie Andersson, med maken Magnus, kom och hämtade alla böckerna. I skolan väntade lärare för att hjälpa dem lasta av. Kotten trodde vi skulle åka iväg, så han såg till att vara med på ett hörn och be om att få följa med.

Dagen då eleverna skulle få sina egna exemplar var en strålande sommardag. Radio, BLT och Sydöstran ville gärna dela nyheten med oss. Vid niotiden satt jag, Sofie Andersson och två elever bänkade i rektorns rum och väntade på telefonsamtalen, som inte kom. Vi såg ängsligt på varandra. Jag tittade om jag hade täckning, jodå. Till slut ringde Daniel från Sveriges Radio P4 Blekinge. Han hade försökt ringa mig på messenger först, men det har jag inte i min mobil. Därav fördröjningen. Men till slut gick allt bra. Barnen hade varit nervösa, men de skötte sig jättebra.

När vi varit i sändning skyndade vi ut på skolgården, där Sofie Andersson berättade lite om hur projektet med boken Korpadalsskolan skriver 2019 hade börjat. Innan dess hade jag blivit intervjuad av Sydöstrans reporter Henrik. Du kan se artikeln längre ner.

Jag berättade hur nöjd jag var med eleverna och deras berättelse, sedan läste jag två berättelser, en från första klass och en från femte klass.

Det var mycket välordnat vid utdelningen av böckerna. Bokvagnar hade körts ut medan jag läste den sista avslutande berättelsen. Skyltar som talade om vilken klass det gällde satt vid varje vagn och eleverna ställde sig lugnt och städat i kö för att få sitt exemplar.

De var oerhört stolta. Tänk att få en bok där man själv är författare till en berättelse...

Att de dessutom hade specialtillverkade namnskyltar för dagen gjorde inte saken sämre. Där stod vad de hette, att de var författare och vilken berättelse de hade skrivit. Jag fick också en sådan namnbricka, även om jag inte medverkade i boken, men författare är jag ju.

Det var så härligt att se eleverna skynda iväg till sin egen lilla vrå på skolgården för att sätta sig och leta upp sin berättelse, bläddra i boken och läsa. Vilken lycka!

BLT:s tidningsartikel

Syöstrans tidningsartikel.

Att få följa eleverna från skolstart i augusti till veckan före skolavslutningen, det är något jag aldrig har gjort tidigare, men gärna gör om. Det var så roligt att få vara med om att skapa 350 nya författare. För det var många som hade skrivit betydligt fler än den A-4-sida de fick skriva. En flicka hade skrivit 45 sidor och varit uppe halva natten. Hon blev väldigt besviken. Men jag tror nog inte hon lägger författarplanerna på is för det, utan fortsätter skriva.

Hoppas att jag någon gång i framtiden får vara med om något liknande projekt. För vad jag vet är det unikt att samtliga elever på skolan, från Förskoleklasserna till sjätte klass medverkar i en och samma bok. Eller vad tror du?

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Vilket mottagande i Gudmuntorp

Vilket mottagande i Gudmuntorp

När jag svängde in på vägen och såg skolan blev jag varm om hjärtat. Vilken mysig skola tänkte jag. Det visade sig att jag hade rätt. Fint mottagande på skolgården och i lärarrummet. Massor av kramar från eleverna och en av mina största fans kom fram och presenterade sig för mig genom att ta i hand. Efteråt blev det fotografering. Alla var så mysiga.

Om ändå alla politiker kunde förstå vilken skillnad det är för barnen att gå i en liten byskola med stor gemenskap, mot att bussas till stora skolor där barnen blir vilsna. Alla kändes så trygga, varma, glada och goa. På de mindre skolorna vågar barnen ställa mer frågor, eftersom de känner varandra. De vågar visa sin uppskattning med kramar och kommentarer. Som du förstår hade jag en fantastisk dag i Gudmundtorpskolan.

Kyrkan låg bredvid skolan. Jag blev nämligen lite fundersam när jag fick mejlet "du kan parkera på kyrkans parkering", sedan förstod jag.

Dessutom fick jag en fin present. En ljuslykta med fjärilar. Den står bredvid mig och fjärilarna flyger i ljusets sken.

Med mig i stugan är Kiara. Som vanligt tjejgänget i Skåne och killgänget, Jan och Kotten, hemma i Blekinge.

Jag älskar att inspirera andra att vilja läsa och skriva. Det känns som om jag lyckades även den här gången. Att berätta om min väg till författarskapet, om hur jag bygger upp min böcker, samt lämna skrivtips, är något jag verkligen tycker om. Tur att jag ska få fortsätta göra det resten av veckan.

Tack alla elever och lärare på Gudmundtorpskolan för en härlig dag!

Igår var första föreläsningsdagen den här veckan. Idag ska jag iväg till flera skolor i Höör kommun. Jag är förväntansfull, hoppas eleverna också är det.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 

Känner mig som en stjärna

Känner mig som en stjärna

Oavsett hur länge jag varit författare, eller hur många böcker jag har skrivit, kan jag aldrig få nog av att höra hur bra någon tycker mina böcker är.

Den här veckan har jag känt mig som en riktig stjärna. Jag har varit och föreläst för 3:or, 4:or, 5:or och 6:or på Nordalsskolan i Mellerud. Varje klass har läst olika böcker, alla älskar böckerna de har fått lyssna till och arbeta med.

Spänd förväntan när jag stiger in i klassrummet, dödstyst under de 50-55 minuter som jag pratar. När det är dags för frågestund viftar ivrigt händer i luften. Alla har flera frågor, men många av de uppskrivna frågorna har de fått svar på under mitt föredrag.

Att stå framför klass efter klass, som sitter trollbundna framför mig, utan en tillstymmelse till ljud, eller vilja till att avbryta mig, det är underbart. Ögonen som fixeras vid mig, munnar som ler, glittret som skymtar till i ögonvrån med jämna mellanrum och tystnaden som är talande.

Kön av elever som vill kramas efteråt. Glädjen när jag delar ut autograf och häfte på mina böcker. Översvallande beröm från lärarna på väg tillbaka till lärarrummet där jag överlämnas till någon ny lärare som för mig vidare till nästa klass.

Så mycket kärlek jag har mött i Mellerud.

Igår hade jag fyra lektioner. Jag var trött efter tredje lektionen, men den fjärde lektionen lyfte mig och jag blev pigg igen. På vägen tillbaka till hotellet i uppförsbacke hör jag någon säga mitt namn och en flicka kommer upp vid min sida. Hon lyssnade på mig dagen innan och berättar hur mycket hon älskade föreläsningen och att hon hade bokat mina böcker på biblioteket. Vi hade sällskap hela vägen till hotellet, jag med andan i halsen eftersom farten ökade något i backen när jag fick sällskap, samtidigt som vi pratade. Mest hon, jag lyssnade och sög åt mig alla härliga ord.

"Varför har jag aldrig hört talas om dina böcker tidigare?" frågade en lärare. Ja, varför? Vad kan jag göra för att synas mer för lärarna. Något förslag?

En lärare berättade hur inspirerad han hade blivit av min föreläsning, han som hade haft skrivkramp i veckor hade åter fått skrivlusten tillbaka efter att ha lyssnat på mina ord. Sådant gör mig glad.

Idag är sista dagen i Mellerud. Det är med sorg i hjärtat som jag lämnar alla underbara elever och lärare. Kanske får jag komma tillbaka igen om några år, för det gör jag gärna.

Jag vänder hemåt igen, men det är lång väg och ännu en övernattning väntar på vägen innan jag är tillbaka i mitt älskade Paradis hos Jan, Kiara och Kotten.

Snart väntar en ny resa. Men den som jag är på väg att avsluta kommer att stanna i mitt hjärta för lång tid framöver.

Tack alla lärare och elever för att ni är så underbara!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se. 

Härlig dag på Läredaskolan i Hässleholm

Härlig dag på Läredaskolan i Hässleholm

Tänk att det kan bli en så perfekt dag när man gör ett skolbesök. Även om dagen startade lite stressigt. Jag hade beräknat 30 minuter till skolan, men när jag satte på gps:n i bilen visade den på 43 minuter. Stressen tickade igång. Bara 15 minuter till godo innan jag skulle föreläsa. Hjälp!

Jag körde iväg på slingriga skånska vägar i dimma. Kom ut på stora vägen mellan Malmö och Hässleholm, långtradare, långtradare, långtradare och vägarbete. Jag insåg att jag skulle komma för sent där jag stod i en kö och väntade och minuterna tickade iväg.

Men oturen vände och gick över till tur. En parkeringsplats precis utanför skolans ingång. Elever som såg mig komma gående genom fönstret sprang ut för att möta mig och läraren skyndade ut och tog emot. Prick på klockslaget startade jag föreläsningen, om än lite med andan i halsen.

Eleverna satt som gjutna i stolarna och lyssnade, när det var frågestund var de engagerade och helt underbara.

Fikapaus och på det igen, nu fick jag sällskap av rektorn och vi tog oss tre trappor upp i den gamla skolbyggnaden. Vi kom till en mysig vindsvåning där ännu fler engagerade elever väntade. Där möttes jag av kramar och mina böcker stod uppställda överallt. När eleverna började peka ut böckerna sa jag "Vet ni, jag såg det direkt jag kom in och jag blev så glad, för varje gång jag ser mina böcker någonstans spritter det till av glädje inom mig, precis som nu."

Frågorna var många efter att jag hade pratat klart. Rektorn var en av dem som hade många frågor. Jag blev så glad att hon stannade hela tiden, för hon hade sagt att hon bara skulle vara med en liten stund. När jag frågade henne om detta efteråt svarade hon att det var så intressant att hon var tvungen att fortsätta lyssna.

Hon följde mig till matsalen och berättade att skolan var så ansedd att de tyvärr måste tacka nej till elever som ville gå där. Jag förstod att skolan är omtyckt, för läraren var helt underbara, precis som eleverna.

Sista klassen för dagen var en sjätteklass. Där fanns många fans och några som följde mig på Facebook. Efter föreläsningen blev det fotografering när många av barnen ville fotograferas tillsammans med mig. Där blev det även många goa kramar.

När jag körde därifrån log jag, sedan blev jag lite fundersam över vad min gps höll på med. Istället för att ta mig tillbaka samma väg som jag hade kommit, tog den mig på slingriga vägar mitt in i city, men jag kom trots det tillbaka till skrivarstugan till slut.

Där väntade en lycklig Kiara och vi tog en långpromenad, trots att benen helst ville lägga sig i högläge efter att ha stått upp hela dagen.

Nu sitter jag här och ler och tänker tillbaka på alla goa kommentarer, fina ord om mina böcker: Läraren som sa att hon hade sträckläst Spöket på Torpa Stenhus för det gick inte att lägga ifrån sig boken, elever som kommenterade vilken som var deras favoritbok. Ja, det var en bra dag helt enkelt.

Efter att jag har skrivit klart det här blogginlägget ska jag packa ihop och köra hem till Blekinge, men först ska Kiara och jag ta en rejäl promenad i solskenet. Sedan ska vi hem och pussa på maken och Kotten. Därefter ska jag förbereda nästa veckas föreläsningar, som är av en helt annan karaktär än den här veckans. Livet är oförutsägbart och spännande som författare.

En liten bild som jag vill dela med gårdagens elever och lärare, som jag alla ser som hjältar/heroes. Så hjälpsamma, härliga, vänliga, en skola fylld av harmoni och glädje. Kan det bli bättre?

Älskar att vara författare!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
  

Tänk vad en föreläsning kan förändra livet för någon

Tänk vad en föreläsning kan förändra livet för någon

Det händer ofta att någon kommer fram till mig på Bokmässan i Göteborg och berättar hur mötet med mig förändrat deras liv. Eller att de har ändrat sina planer på vad de ska bli efter att ha läst någon av mina böcker. Någon började läsa kinesiska efter att ha läst Kinesiska Draken, en annan blev arkeolog efter att ha läst Faraos förbannelse, men de flesta har påverkats av min debutbok, Tillbaka till Pompeji, och många av dem har blivit lärare, framförallt med historia som ämne.

Häromdagen fick jag ett mejl från en person som jag mötte för 10 år sedan vid en föreläsning. Jag blev oerhört glad över mejlet och vill dela med mig av det till dig:

"Mitt namn är Kajsa och jag har velat bli författare sedan du höll ett föredrag på min skola för över tio år sedan. Då gick jag i trean på Fjällboskolan och älskade att skriva men hade ingen som uppmuntrade mig att göra något med min passion. Nu går jag andra året på samhällmedialinjen och utbildar mig till författare och journalist. Med ditt föredrag förändrade du mitt liv, för det var då jag för första gången hörde någon säga "om du älskar att skriva, så skriv. Ha det som yrke, om det är din passion är det rätt". Innan dess hade jag bara hört om tråkiga bankjobb eller lärare, men när du förklarade vad en författare var blev jag helt såld. Jag har inte slutat tänka på det sedan dess och haft som mål att bli publicerad ett bra tag nu. Så kort sagt, tack så mycket." Kajsa Norman

Förstår du hur glad jag blev över dessa ord. Kajsa skickade även med en berättelse, så jag tvivlar definitivt inte på att hon kommer att lyckas bli författare, för enligt  min mening är hon det redan.

Vi vuxna har ett stort ansvar gentemot de yngre. Vi är förebilder, vi ska stötta dem och få dem att tro på sig själva. Jag gör så gott jag kan.

Kramis från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Härliga skrivande elever på Korpadalsskolan

Härliga skrivande elever på Korpadalsskolan

Den här veckan har jag haft lyxen att få bo hemma medan jag är iväg och föreläser samt håller skrivarkurser. 

Jag har varit i Karlshamn/Asarum och hållit skrivarkurser från förskolan till sjätte klass i Korpadalsskolan. Det är mitt andra besök i skolan, men inte det sista. Vi håller nämligen på att göra en bok tillsammans, och som du vet tar det sin tid.

På måndagsmorgonen såg jag tre stora lådor från Adlibris stå utanför personalrummet. Inget jag tänkte så mycket på just då. När jag gick hem på eftermiddagen satt en av lärarna och lade in MINA böcker i systemet. För det var det lådorna från Adlibris hade innehållit. Bara mina böcker.

Nästa dag när jag kom till skolan var en hel del av böckerna utlagda på ett stort bord, där eleverna flitigt bläddrade bland böckerna.

Böckerna satt även i en snurra där det stod BOKTIPS, bara mina böcker på snurran. Kändes så roligt, och lite overkligt.

Inte nog med det! På väggen hade de ett bokträd målat, där böckerna stod på "grenarna" och där fanns bara mina böcker. Jag undrar hur länge böckerna får finnas där, för jag är övertygad om att eleverna kommer att slita tag i sin favoritbok så fort de får en chans.

Det här är ett roligt Skapande Skolaprojekt som jag håller håller på med på Korpadalsskolan. Samtliga elever är med i projektet, alla ska bidra med sin berättelse, oavsett om det är en tecknad eller en skriven. I slutändan ska det bli en färdig, tryckt bok, där varje elev får var sitt exemplar.

Tänk dig vilken dröm, att få avsluta terminen med att bli författare!

Apropå det. När jag jobbade med förstaklassarna igår och de ritade och skrev sina berättelser, var det en flicka som sa: "Du Kim, innan jag träffade dig trodde jag att de var riktiga människor som gjorde böcker." Jag blev fundersam och frågade "Hur menar du?" "Jo, jag trodde att det var vanliga människor som jag som skrev böcker." "Tycker du inte att jag är vanlig då?" frågade jag. Svaret blev: "Nej! Du är ju författare!" Underbara, härliga ungar!

Nästa vecka är det dags för Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Där står jag som vanligt i min monter B09:20. I år är det lite av ett jubileum, för jag har FEMTIO titlar i montern, 50 olika böcker. Det känns jättestort. Hoppas vi ses där!

Barnen på Korpadalsskolan ser jag igen efter bokmässan och till våren. Det ser jag fram emot.

Kramisar från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Magiska febriga föreläsningsdagar i Eksjö

Magiska febriga föreläsningsdagar i Eksjö
I söndags packade jag bilen för en föreläsnings- och skrivarkursresa till Eksjö. Hundarna var snabba med att klämma sig in mellan kartongerna, när jag gick iväg för att hämta resväskan. Det syns tydligt på bilden vem som bestämmer, Kiara. Tudor får trycka in sig bakom kartongerna.

Sjuk, febrig, hostig och rejält snuvig anlände jag till Eksjö. När jag såg det stora hotellet tänkte jag "tänk om de inte har hiss och lägger mig högst upp". Jag fick rum högst upp, ända upp vid taknocken, men det fanns hiss.

Rummet var helt underbart, med stor hall, dubbelsäng, fåtöljer och det för mig obligatoriska skrivbordet.

Jag var nästan ensam på hotellet. Personalen hade gått hem och jag fick sms med kod till att ta mig in, och var jag hämtade nyckeln. Så fort jag packat in allt från bilen gick jag på upptäcktsfärd.

Det fanns sittplatser på avsatserna, för de som behövde vila på vägen upp. Jag gick varje gång ner, men jag tog hissen upp för att spara på krafterna. Självklart testade jag varenda sittplats och kikade in i alla konferensrum, som var otroligt vackra.

På söndagen var det rätt tomt på torget. Valstugorna var fortfarande öppna när jag kom. Det här är utsikten från mitt fönster. Första natten stod bilen synlig från fönstret, andra kvällen var jag tvungen att flytta den eftersom det skulle bli matmarknad i staden.

Jag hade lagt in gps-koordinater till samtliga skolor i min gps innan jag åkte hemifrån. Första dagen satte jag mig i bilen och startade. Fem minuter till skolan. Jag kunde lika gärna ha gått, om jag inte hade varit sjuk.

Här ser du framsidan av hotellet. Mitt rum låg allra högst upp till vänster med fönsterkuporna. Ett perfekt rum!

Första morgonen i Eksjö. Regn var utlovat och det låg som en molnbank i fjärran och drog in någon timma senare. Lina Ludvigsson, Antikvarie och museipedagog, tog mig med till Aschanska gården efter skoldagens slut. Hon tog mig med in huset där fem syskon hade levt sina liv. Endast en av bröderna hade gift sig. När den yngsta av syskonen, Hedda, dog 1984 - 101 år gammal, fanns inga arvingar. Aschanska gården övertogs då av en stiftelse. Allt står kvar som det var på den tiden. Det var fascinerande att vandra runt i huset. När eleverna hörde att jag besökt gården undrade de om jag inte kunde skriva en bok om gården och familjen och om Eksjö. Hmmm.

Nedan ser du alla syskonens porträtt uppradade.

Här satt de och gjorde band.

Här var tjänsteflickans städlista som hon var tvungen att följa.

Här är gården. Förr var hela huskomplexet i samma familjs ägo, nu är bara huvudbyggnaden kvar som museum. Den gamla örtaträdgården finns kvar. Men på kållandet finns det numera hus.

Familjens lusthus står kvar på sin plats vid det före detta kållandet.

Lina tog mig runt i staden som var nytvättad av regnet. Små trähus, smala gator och typiska medeltidsmiljöer. Jag älskade Eksjö!

På tisdagen kom jag till den stora parkeringen som var helt fullproppad med bilar. Jag insåg att jag inte skulle hitta någon plats när jag kom tillbaka, om jag tog bilen. En vänlig själ googlade skolan och det skulle bara ta 20 minuter att gå, nåväl, det tog 30 minuter med feber och tung packning och jag kom in 1 minut innan jag skulle föreläsa. "Åh, vi började bli nervösa!" sa båda lärarna. Jag hade laddat ned Google maps och gick med mobilen i handen medan google talade om för mig hur jag skulle gå. Tänk vilket under tekniken är!

När jag kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen lastade jag bara av mig packningen och gick iväg till Gamla Stans konditori där jag åt en bakpotatis med skagenröra, hemmagjord. Det var jättegott. Därefter gick jag och bara var på hotellrummet. Jag åt inte så mycket när jag var i Eksjö, hade ingen apatit och hostade så hemskt varje gång jag åt att jag hoppade över hotellfrukosten två morgnar och åt banan och tomater till frukost. Det gick bra det också.

Jag besökte Eksjö bokhandel, en mysig liten bokhandel med trogen kundkrets. Ägaren berättade att jag skulle träffa hennes son dagen därpå och pekade ut skolan för mig. Fem minuters promenad från hotellet. Perfekt! Bilen fick stå kvar på sin plats ännu en dag.

När jag kikade ut genom fönstret på onsdagsmorgonen regnade det och alla marknadsstånd var uppe, eller höll på att sättas upp. Jag packade det ömtåliga materialet i ryggsäcken och tog resten i en liten väska, regnjacka på och iväg till skolan. På grund av förkylningen var jag trött när jag kom fram, trots det korta avståndet. När jag upptäckte att klassrummet låg allra högst upp i den gamla stenbyggnaden var det nära att jag gav upp, men kunde jag ta mig upp på tre mayapyramider med nästan 40 graders feber, då ska jag klara de här trapporna, tänkte jag och gick hela vägen upp.

Tänk vad annorlunda allt hade varit om jag hade varit frisk. Jag hade njutit av staden på ett helt annat sätt. Gått mer på upptäcktsfärd, pratat med folk jag mötte. Nu drog jag mig hastigt tillbaka till hotellrummet och höll tyst för att spara rösten inför nästa dags föreläsning.

Efter onsdagens morgonföreläsning/skrivarkurs gick jag upp på rummet och vilade ett tag, innan jag släpade ut all packning i hällregn och körde iväg till Hult som låg en bit utanför Eksjö. En liten byskola. Så liten var den inte. Det var fullt av barn i alla åldrar när jag kom fram. Även här låg klassrummet en bit upp. Jag pustade på.

Under alla dagar har jag blivit väl bemött av hotellpersonal, lärare och elever, samt alla andra människor jag har stött på i staden. Jag hoppas innerligt att jag får komma tillbaka till Eksjö, vara pigg och glad och utforska allt jag missade den här gången. Om det blir så, då vet jag att jag kan promenera till samtliga skolor, förutom byskolan.

Eksjö! Jag hoppas vi ses igen!

Kramisar från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Jag är kär i dina böcker Mellanhedsskolan Malmö

Jag är kär i dina böcker, Mellanhedsskolan Malmö 

Igår var jag och föreläste på Mellanhedsskolan i Malmö. Jag blev lite stressad när trafikljusen hela tiden visade rött, så att det tog en kvart längre att ta sig igenom staden än vad min GPS hade beräknat. Men jag hann fram i tid och träffade författarkollegan Thomas Halling innan jag skyndade in för att föreläsa.

Jag blev hjärtligt mottagen vid ankomst, den strålande sensommardag som det var. Föreskolebarnen stod sommarklädda på lång rad, redo för nya äventyr och visade mig vägen. Läraren Rebecka var den som bokat mig och tog emot mig. Dörren till hennes klassrum kändes som att öppna porten till en magisk värld. Så inspirerande att läsa dessa ord. Det var bara början på dagen...

När jag kom in i klassrummet såg jag en stor bild på min bok Spöket på Stora Mossen, som eleverna läst inför mitt besök. Runt den stora bilden satt mängder av teckningar från barnen, som de gjort medan de lyssnat på högläsningen.

Varje gång jag steg in i ett klassrum möttes jag av en härlig energi, glädje, harmoni, lugn och ro. Inga mobiler i klassrummet, inte på skolgården, inte i lärarrummet. Här pratade man med varandra, och lyssnade när jag talade. En underbar känsla.

En flicka sitter som etsad på min näthinna, eftersom hon räckte upp handen för att ställa en fråga och istället sa: "Jag är kär i dina böcker!" Underbara ord!

Något som imponerade stort på mig var ordförrådet de här barnen hade. De använde svåra ord och verkade inte ha några problem med att ta till sig allt jag sa.

Det var en pojke, även han har fastnat i minnet. När han räckte upp handen sprakade han av energi och ögonen gnistrade av glädje. Han kastade med sin långa lugg och sa något oerhört fint om mina böcker, självklart minns jag inte ett ord, eftersom jag blev så tagen av hans rika ordförråd.

De älskade Spöket på Stora Mossen och alla tre klasserna var eniga om att de skulle läsa ALLT jag hade skrivit. Visst hade de sina favorit. Som vanligt var det På liv och död i andra världskrigets skugga, Svarta Döden och Döden på Island (vad är det som lockar så med döden för barn?). Någon ville läsa alla böckerna om Kimberlie: Äventyr på Nya Zeeland, Ett nytt liv och Främlingar, eftersom hon hade varit på Nya Zeeland en månad.

Det blev mycket prat om död och andar när det var frågestund. Men även om författarskap och hur man blir författare. För i de här klasserna fanns författarembryon som jag är övertyga om att jag i framtiden kommer att få kalla för författarkollegor.

En underbar dag på Mellanhedsskolan i Malmö, trots feber, ont i halsen och hosta. Men med hjälp av värktabletter och all energi eleverna förmedlade till mig tog jag mig igenom dagen. När jag kom till skrivarstugan tog jag ut solstolen, lade mig i den och somnade med hundarna liggande i skuggan nära mig.

Nu ska jag plocka ihop och köra hem till Blekinge igen, för att på söndag ge mig ut på nya äventyr. Då går färden till Eksjö.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Härliga förskoleelever på Korpadalsskolan i Karlshamn

Härliga förskoleelever på Korpadalsskolan i Karlshamn

Igår höll jag en av de första skrivkursuppdragen på Korpadalsskolan i Karlshamn. Storsamling för förskolan till andra klass. Därefter var det skrivkurs för förskolan.

Det är inte varje dag jag håller skrivarkurs på förskolan. Därför hade jag tänkt ut flera olika vägar för att få ur dem orden, för att de skulle känna sig delaktiga i det stora skrivprojekt man har på skolan.

När jag kom in i klassrummet slogs jag genast av bilden på tavlan, som visar på mig, som pratar och barnen som sitter tysta och lyssnar. Underbar bild!

Jag måste medge att jag var rätt slut efter dagen. Det är inte utan beundran för lärarna som jag lämnade skolan, samtidigt var jag lite avundsjuk. Tänk att få forma så många elever, få dem att älska orden, lära dem bokstäver, skriva...

Innan jag lämnade skolan var alla elever igång med sin del i det stora bokprojektet. "Gå inte! Du måste ha en kram!" sa en liten pojke och flög upp från sin plats.

Under lunchen sa en liten flicka "Vad mycket du pratar!" "Menar du att jag pratade länge?" frågade jag, eftersom jag hade haft en storsamling, där vi hade fått göra några kroppsövningar med jämna mellanrum för att de yngre inte skulle tappa tålamodet.

"Ja, jag bara ääääää, suck, åååååååå", sa flickan och lutade sig bakåt och grimaserade. Jag kunde inte låta bli att le. Härliga, ärliga barn!

De här små, väldigt små barnen (har jag varit så liten en gång?), började skolan förra tisdagen. Allt var nytt för dem, nya vänner, nya lokaler, nya lärare, ny matsal och så kommer jag.

En stor eloge till alla barn som satt tysta och lyssnade på mig, både i storsamlingen och under lektionen, trots spring i benen och trötthet.

Idag väntar nya utmaningar.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
 

Idag sätter föreläsningshösten igång

Idag sätter föreläsningshösten igång

Idag börjar ett stort skrivprojekt i samarbete med Korpadalsskolan i Karlshamn. Jag ska hålla skrivarkurser från förskolan till sjätte klass. En riktig utmaning. Men åh, så roligt!

Tänk att få möjlighet att inspirera samtliga elever på en skola, utan att någon klass känner sig bortglömd.

Kortet ovan är taget för mycket länge sedan, då hade jag bara kommit ut med fyra böcker, numera har jag inga böcker med mig vid föreläsningar. Det hade varit alltför jobbigt att släpa på 50 böcker. Jag har alla bokomslagen utskrivna på A-4blad, om jag vill kan jag visa eleverna omslagen. Men det är inte aktuellt den här gången. Nu är det fokus på skrivandet som gäller under hela höstterminen och en vecka på vårterminen.

Men det är inte det enda föreläsnings/skrivkursuppdraget under hösten. Jag ska resa kors och tvärs i landet och inspirera andra att läsa och skriva. Dessutom kommer jag att hålla ytterligare en skrivkurs på Färgargården i Eringsboda under höstlovet, vecka 44.

Väskan är packad, det är bara att köra iväg och möta alla förväntansfulla elever och lärare. Idag börjar jag med en storsamling.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
 

Utforskar Uddevalla

Utforskar Uddevalla

Just nu befinner jag mig i Uddevalla sedan ett par dagar. Här gör jag research inför boken Äventyr i Uddevalla, samt föreläser i flera skolor i projekt Skapande Skola.

På bilden ovan står jag vid havet vid Lyckorna, det blåser och är kallt. Bara någon timma tidigare regnade och snöade det. Med andra ord hade jag tur med vädret.

Älskar Bohusläns klippor, något jag saknat under många år. Här inne i centrala Uddevalla.

Efter ett förmiddagsmöte med massor av information blev det härlig lunch på den här mysiga restaurangen.

 Det var som att komma in i ett privathus.

Att besöka Uddevalla utan att ta ett foto av bron är nästan oundvikligt. Däremot undviker jag att köra på bron, den är alltför hög för mig.

 Här är fler bilder från Lyckorna, där vågorna har gäss.

Jag mötte en "sjöbuse". Så här ser en riktig bohuslänning ut enligt min barndomsbild.

Massor av information inhämtas. Här var det kallt och dragit, men när Ingrid berättade försvann kylan och värmen infann sig.

Lyckorna står det målat på klippan vid ångbåtsbryggan.

 Trots snålblåst tog vi en promenad utefter havet.

 Den här blommande häcken kunde jag inte motstå.

 Tänk vilken utsikt de måste ha från det här huset.

Husen ligger som en liten idyll här på Lyckorna. Självklart kommer platsen att vara med i min bok Äventyr på Uddevalla. Ingrid och Roger med på bild.

Sann snickarglädje.

 Vad sägs om den här sjöutsikten?

Efter en backig promenad där vinden ven om öronen ställde vi stegen till Villa Sjötorp uppe på höjden över Lyckorna.

Huset byggdes som sommarbostad åt bruksägaren Emil Haeger på Lilla Edets pappersbruk och stod klar för inflyttning 1901. Idag är huset ett 4-stjärnigt hotell med en mycket välrenommerad restaurang.

 Här slog Roger och jag oss ner och beställde in kaffe och te.

Det var verkligen njutbart att komma in i värmen.

Som om jag inte hade fått nog av blåst och kyla tog jag en timmas promenad i Uddevalla, efter att Roger hade lämnat av mig vid hotellet. I rask takt tog jag mig till klocktornet.

Parken strax nedanför klocktornet lockade, men en stor svart molnbank närmade sig och jag fick bråttom tillbaka till hotellet.

Blommande körsbärsträd är oemotståndliga även i kyligt väder.

När jag väl var tillbaka på hotellet nafsade ovädret mig i hälarna. I samma stund jag klev in på hotellet vräkte haglet ner. Då var det skönt att vara inomhus.

Det var måndagens researchdag.

På tisdagen var jag iväg till 3 olika skolor och föreläste. När jag kom till hotellet upptäckte jag att jag hade flera missade samtal. Det visade sig vara Radio Blekinge som ville att jag skulle vara med i sändning under onsdagen. Som tur var har jag en kort rast under den tid programmet sänds, med andra ord är jag med i direktsändning strax efter 10.00 på onsdagen, i P4 Radio Blekinge. Direktsändning från en skola i Uddevalla. Full fart med andra ord!

På torsdag och fredag är det dags för research runt om i Uddevalla igen.

Något som glädjer mig mycket när jag är här, är alla glada utrop när jag berättar att jag håller på att skriva en bok om Uddevalla.

Det gör mig glad och besöket i Uddevalla desto roligare.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare


Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.