Skrivprocess: Skriv för barn och ungdomar

Som jag tidigare berättat får jag väldigt många frågor, både på Facebook, i mail, brev och på Unga Fakta. En av frågorna var mer en uppmaning än en fråga, eftersom frågeställaren skrev: Kan du inte blogga om hur man skriver för barn och ungdomar. Så nu gör jag det.

Ett problem med det här är, att jag inte skriver till barn och ungdomar, egentligen... Jag skriver till mig själv, något jag vill läsa, något jag vill veta mer om, något jag vill lära mig mer om. Därför tänker jag inte på att det ska låta på ett speciellt sätt, eller att berättelsen ska vara uppbyggt på ett speciellt sätt. Jag bara skriver, då blir berättelsen precis så som den blir, utan att jag riktar mig till någon speciell åldersgrupp. Vilket har fungerat för mig och mina böcker.

Däremot upptäckte jag när jag plockade upp min bokserie om Kimberlie och Andy, som jag skrev för snart trettio år sedan, att språket var lättare i de böckerna. Eftersom jag skrev på det sättet då.

När jag bearbetade böckerna behöll jag den nivån på språket, vilket har tilltalat de yngre läsarna.

Jag är mycket väl medveten om att man inte kan använda ett svårt språk för barnen, samtidigt vill jag inte nedvärdera dem, för många av barnen kan mycket mer än vad vi vuxna tror.

Första gången jag mötte en sjuåring som berättade att han hade läst alla mina böcker, trodde jag inte genast på honom. Men när han förklarade att han hade lärt sig läsa och skriva när han var fyra år, förstod jag hur han kunde ta sig igenom mina relativt tjocka böcker (för en sjuåring). Det har kommit flera sjuåringar efter den här pojken, och alla har de berättat att de läst alla mina böcker och lärt sig läsa vid tidig ålder.

Men de flesta sjuåringar lär sig inte läsa så tidigt, de slukar inte böcker på samma sätt som de här barnen. Därför måste man tänka på att ha ett relativt lätt språk när man skriver för barn.

En annan viktig sak är också att inte ha för långa kapitel. Det verkar som om två-tre sidor är lagom.

Jag tycker inte om att ha svordomar i mina böcker. Det får dagens barn höra så mycket ändå. Svordomar är onödiga, bara utfyllnad när man inte hittar rätt ord för att uttrycka det man känner. Däremot vet jag att det finns många böcker med svordomar även för barn. Det är inget som är förbjudet, det är bara min personliga åsikt som gör att jag inte använder mig av svordomar i mitt skrivande.

Mängden av brev, mail och meddelande om mina böcker verkar aldrig sina, och det tycker jag är väldigt roligt. Jag lyssnar och tar till mig vad läsarna skriver.

Vad ungdomar vill ha (i alla fall de som skrivit till mig) är spänning, lärdom och kärlek. Tja, kärlek är det lite dåligt med i mina böcker, men läsarna vill gärna att jag skriver mer om det.

Det finns fantastiskt många bra barn- och ungdomsböcker. Därför tycker jag att om du planerar att skriva en bok för barn och ungdomar ska du ta och läsa många olika böcker för just de åldrarna som du har tänkt dig att skriva för. Då känner du vad som är rätt och fel, för dig, inte för författarna som har skrivit sina böcker som du läser. Utan du ska känna vad som känns bra för dig när du skriver din bok. De författare som lyckas bäst är de som inte skriver det alla andra redan har berättat, utan har lyckats hitta sin alldeles egen nisch, som till exempel författarna till Harry Potter eller Twilight.

Tänk på att det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska hitta glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut. Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skriver. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse. När berättelsen väl är klar ska du läsa igenom den många gånger och titta igenom just stavning, röd tråd, grammatik och så vidare.

När du nu ska sätta dig ned och skriva den där boken du burit inom dig länge... Tänk inte för mycket, bara skriv, då kommer det att bli en jättebra bok. För fler skrivtips kan du kika in på mina tidigare skrivtips.

Idag fick jag ett mail från en flicka som berättade hur mycket mina böcker hade betytt för henne under hennes långa sjukhusvistelse utomlands. Även när hon var för sjuk för att orka läsa tänkte hon på böckerna om Theo och Ramona, och så fort hon hade fått tillräckligt med krafter för att hålla en bok läste hon om böckerna.

Det känns väldigt bra att läsa sådana ord. De värmer, ger mig styrka, inspiration och tro på det jag gör. För även om jag inte riktar mig till barn och ungdomar när jag skriver mina böcker, så har böckerna trots allt blivit väldigt populära både bland barn-, ungdomar och vuxna. Kan det bli bättre?


Kramisar Kim

Summering av 2010, ett mycket bra år

2010 började på ett bra sätt, eftersom jag fick reda på att min bok Aftur til Pompei/Tillbaka till Pompeji hade blivit utsedd som en av året bästa utländska böcker på Island. Något som gjorde mig oerhört glad.

Året började också väldigt kallt, strömlöst och med mycket snö.

Men året inleddes också med radiointervju som slutade rätt dramatiskt.

Läromedelsmässan på Yllan i Kristianstad är ett återkommande evenemang som jag ser fram emot varje år. I år fick jag träffa ordförande för Kimselius fanklubb på facebook, tillsammans med sonen Samuel. På läromedelsmässan fick jag också en förfrågan om att ställa ut helgen därpå, vilket kom att medföra en stor överraskning...

...Det var Underbara Ungar som hade mässa i två dagar och det stora dragplåstret Eric Saade! Som precis hade varit med på Melodifestivalen och charmat alla. Det var 2,5 timmars kö för att få hans autograf. Alla kom inte in när han uppträdde så han gjorde ett extranummer. Kön till scenen gick precis förbi platsen där jag stod, så även jag fick skriva många autografer och även träffa Eric Saade.













Trots att det egentligen var min skrivarmånad var jag mycket uppbokad och reste runt en hel del. Ett av de roliga evenemangen var när jag fick sitta i juryn på Faktaslam i Lund, tillsammans med Ingrid Palm. Kan man verkligen tävla i Fakta, tänkte jag innan jag bänkade mig i juryn, och jag insåg snart att det gick alldeles utmärkt.













Så kom vulkanutbrottet på Island och kullkastade en hel del av mina planer.

När jag var och lagade mat hos Radio Blekinge i direktsändning fick jag smeknamnet "Vulkanförfattaren Kimselius". Ett kul smeknamn, förmodligen för att vulkanen på Island var mycket aktiv då, samt att jag min debutbok Tillbaka till Pompeji handlade om vulkanutbrottet som utplånade staden Pompeji, samt att jag höll på med att skriva en ny bok om Pompeji: Theos Pompeji.










Jag fick i uppdrag av en tidning att skriva en krönika om kronprinsessan Viktoria och Daniel Westlings bröllop. Vilket var jättekul.

















I maj var det dags för det årliga historiska evenemanget hos Horsahallens Gille. Ett mycket spännande evenemang som utspelar sig i en uppbyggd medeltidsby. Här får man lära sig mycket om läkande örter, medeltida brödbakning, se lajvspel och mycket, mycket annat. Den här gången berättade jag om häxförföljelsen på 1600-talet.

















"Min lilla valp" Theo dog chockartat och det blev stor sorg.













Sommaren var ovanligt intensiv och trots att jag skulle vara ledig hade jag signeringar på grund av att jag släppte boken Theos Pompeji.















Hösten var fullbokad med signeringar och jag slog mitt tidigare signeringsrekord 97 sålda böcker i butik med råge, när jag signerade/sålde 121 böcker hos Bokia/Killbergs Burlöv.


Bokmässan i Göteborg var ovanligt intensiv i år. Där gjorde jag också försäljningsrekord. I år hade jag hjälp av min prao Roxana, samt Matilda, Anki och Jan. De hade fullt upp hela tiden. Dagens höjdpunkt för Roxana och Matilda var när Paolo Robert kom och kikade på mina böcker.








Året har varit fullt av föreläsningar runt om i Sverige och jag har fått se nya trakter som jag säkerligen aldrig annars hade fått se. Tyvärr var jag rejält sjuk när jag besökte en av städerna, så det enda jag fick se var hotellrummet och skolan.










Jag kombinerade nytta med nöje, genom att se Terracottaarmén i Stockholm när jag åkte upp till Sigtuna och Uppsala för att signera. Museibesöket gjordes i sällskap av min bloggvän Eva från Malaysia.













I år har jag verkligen haft Änglavakt, när jag hade en vakande hand över mig vid en trafikolycka. Jag bloggade om olyckan när jag var välbehållen hemma igen, mycket för att skriva av mig den hemska upplevelsen. Mitt blogginlägg lästes av en person på Radio Blekinge, vilket medförde att jag i direktsändning i radio fick berätta om olyckan. Efteråt var jag alldeles skakis igen eftersom alltihop kom så starkt tillbaka till mig.

Vid en signeringsresa hade jag ett mycket spännande möte på tåget. Ja ett tag var det riktigt otäckt, för jag trodde att det var terrorister som planerade ett attentat mot tåget.

I år var det första gången Historiska Museet i Stockholm hade Sago- och Fantasyhelg. Där medverkade jag tillsammans med många andra författare och förlag. Här på bilden tillsammans med Jonna Berggren och Anna-Klara Melich. Detta var helgen innan bombdådet i Stockholm. Här mötte jag även en debutant Emma Andersson, som visade sig ha läst alla mina böcker och tyckte mycket om dem.









När jag så här i bild och text sammanställer året som har gått, har jag svårt att förstå att jag har hunnit skriva TRE böcker under denna tid:

Andra delen i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Ett nytt liv som har fått många fina recensioner.








Theos Pompeji som just nu är min absoluta favoritbok och fick otroligt fina recensioner av Bibliotekstjänst, och av många andra.

Dessutom kom Boudicas strid mot Romarna ut. Fansen älskar den här boken och de har skrivit "Mycket bättre än Twilight" och "Lika bra som Twilight" om boken. Vilket gör mig väldigt glad, även om jag inte har sålt lika mycket som Twilightförfattaren har sålt sina böcker.








Jag har även hunnit påbörja två nya böcker som kommer ut under 2011:
Kimberlie - Främlingar är tredje delen om Kimberlie och Andy och jag håller på med upplösningen av boken och det är jättespännande.













Dessutom håller jag på med den spännande, skrämmande och fascinerande boken På liv och död i andra världskrigets skugga. Detta är en bok som är jobbig att skriva, eftersom allt ligger så nära i tiden. Min 87-åriga pappa berättar om hur det var under kriget och så fort någon hör att jag skriver om andra världskriget får jag höra skrämmande detaljer. Vilket jag tror kommer att tillföra min bok väldigt mycket.

Dessutom har jag en överraskning som väntar alla mina läsare under 2011. Den kommer att avslöjas under våren, så håll ögonen öppna!

2010 avslutas med lika mycket snö och kyla som det inleddes...

Tänk... jag har inte varit utomlands en enda gång i år, ändå har året varit fullbokat. Under 2011 väntar en hel del utlandsresor, föreläsningar, signeringar och mycket annat kul. Ser med glädje fram emot det nya året. Hoppas att du följer med mig även då!

Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

Kramisar från Kim

Signering Barnbokshandeln Balthazar i Alingsås

Min första signering i Alingsås, en jättemysig stad. Var finns bokhandeln? Vi körde runt och letade. Till slut parkerade vi i närheten av stora torget och plötsligt utbrast barnbarnet Frida, åtta år: "Där är DU ju!" Hon pekade på en skylt med bild på mig och vi förstod att vi hade hittat butiken.

Fönstret var skyltat med mina böcker och Frida såg lycklig och stolt ut när hon såg från skyltfönstret till mig.





















Plötsligt var butiken fylld av folk som pratade med mig och personalen om mina böcker och mitt i allt detta såg jag något som såg ut som en fotograf, samt en journalist med block och penna i händerna. Familjen på bilden här under kan du se på TV5 på måndag klockan 20.00 då de är några av årets huvudpersoner i serien Ullared. Jag brukar inte se serien, men nu när jag träffat några av huvudpersonerna tänker jag titta, i alla fall på premiäravsnittet.

















En mycket trevlig dam köpte mina böcker om Kimberlie och Andy och även en Theo och Ramona-bok. Hon hade alltid längtat till Nya Zeeland sa hon. "Men det är bara att åka dit!" sa jag.
"Flicka lilla, du vet inte hur gammal jag är", sa den gamla damen.
"Nej, det vet jag inte. Men så gammal är du inte att du inte kan åka till Nya Zeeland", svarade jag.
"Jag är 95 år", sa damen då och jag kunde knappt tro det, för hon var så pigg och utstrålade sådan livsglädje.

Du som har läst böckerna om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland och Kimberlie - Ett nytt liv vet vem mrs Moonwind är. När jag hade pratat med den gamla damen kändes det som om jag hade träffat min mrs Moonwind, så som jag har beskrivit henne i böckerna. Det var en otrolig känsla. Vi blev fotograferade tillsammans för Alingsås Tidning och jag hoppas att vi kommer att vara tillsammans på bild i tidningen också.

Här är Lise-Lott och Johanna som jobbade i butiken med mig idag. Vi hade mycket trevligt tillsammans och skrattade en hel del.
Så har ännu en dag rusat iväg. Men det är en dag som har varit fylld av mycket glädje, många underbara möten, både med främmande och välkända.

När jag var klar med signeringen åkte vi vidare till en av mina pojkar som köpt radhus i Kungälv, ett hus jag ännu inte sett. Sedan var det dags att åka till nästa pojk för att se hans nya hus som jag inte heller har sett (vilket får mig att inse hur mycket jag har arbetat den senaste tiden...) och nu är jag hemma hos den tredje av mina pojkar och sitter här och skriver på min blogg, medan Patrik sitter vid sin dator... Undrar vad han jobbar med?

Ja, det har varit en fantastisk dag, helt underbart att få träffa alla barnen och barnbarnen och deras rara underbara fruar och fästmöer. Har haft två mycket intensiva dagar, med föreläsning igår och signering idag, ändå känns det som om jag haft en minisemester, en tröttande sådan, men ändock en liten semester. Imorgon bär det av hemåt igen, på vägen stannar jag till hos min 87-åriga pappa för att höra hur det står till med honom. Sedan kör jag vidare hem till mannen och hundarna för att se vad de har hittat på medan jag har varit borta...

Visst är det underbart att leva när man får chans att uppleva så mycket positivt och berörs av så mycket kärlek som jag har gjort den här helgen. När barnbarnen lägger armarna runt min hals och säger "Jag älskar dig" då känns det nästan som om hjärtat svämmar över av all den kärlek jag känner.

När jag sedan nu ikväll läser på fanbloggen att de skrivit att mina böcker är MYCKET MYCKET BÄTTRE än Twilight, då känner glädjen nästan inga gränser.

Tror jag kommer att sova väldigt gott i natt efter en sådan här händelserik, fantastisk dag.

Godnatt och kramisar från Kim

Signering Akademibokhandeln Gleerups i Lund augusti 2010

Oj, vilken intensiv och rolig dag det har varit. Idag har jag varit och signerat mina böcker hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Det är en butik som alltid är fylld med folk i alla åldrar.

När jag kom in i butiken en halvtimma före jag skulle signera, satt en man i en stol där mitt signeringsbord stod. "Han väntar nog på mig", tänkte jag, men slog genast bort tanken som "dumheter".

Men det visade sig att han faktiskt väntade på att jag skulle komma och signera boken Tillbaka till Pompeji.

Därefter kom Kristina och Samuel med lillebror. Både mamma och Samuel är stora fan till mina böcker. Kristina har startat gruppen Kim M. Kimselius fanklubb på Facebook.


Det dröjde inte länge förrän Roxana som har fanbloggen kimseliusbooks också kom. Hon fick i uppdrag att fotografera dagens signering och det blev MÅNGA foton. Tack Roxana!


















Visst är det underligt att "folk drar folk". Det är nämligen så att om någon stannar till vid mitt bord, då kommer det genast flera och tittar intresserat på böckerna. Antar att det är detsamma för mina författarkollegor!?


















Det var väldigt intensivt ett tag, med båda nya och gamla läsare. De allra flesta köpte Theos Pompeji, men även flera andra titlar.






















De flesta köpte både 3 eller 6 böcker, så det blev mycket att signera.




















En del läste noga igenom baksidestexterna innan beslut fattades.























Eftersom alla baksidestexter är spännande blev det svårt att välja och Moa fick med sig tre nya böcker hem.


















På Gleerups bokhandel i Lund har jag en alldeles egen hylla med mina böcker där mitt namn står. Något som känns otroligt roligt. Nu har jag så många böcker att de har en hel vagn med mina böcker när jag signerar. En mäktig känsla att stå bredvid alla böcker och känna "Tänk, alla de här har jag gjort!" Måste medge att jag känner mig väldigt stolt.























Roxana har redan läst alla mina böcker, många gånger, men ändå passar hon på att bläddra igenom och läsa favoritavsnitten igen. I sin egen bok, som hon hade med sig för att få signerad.























Till slut dök Linda också upp. Även hon är en stor fan till mina böcker och har fanbloggen kimseliusfan.





















Linda hade en jättefin present med till mig. Eftersom hon vet att jag samlar på grisar hade hon köpt luffarschack med grisar som pjäser. Ursöta. Tack snälla Linda! Jag blev så glad!!!























Det var inte många lugna ögonblick vid signeringsbordet, vilket jag älskar! Vill ha fart och fläkt, diskutera böcker, ta del av andra människors liv, berättelser och tankar. Det är en bit av tjusningen med att signera: att träffa så många olika personer.





















Det blev många autografer skrivna.





















Någon sa att jag inte behövde signera alla böckerna, om jag tyckte det blev för jobbigt. Inte då! Jag älskar att signera mina böcker och skulle ha kunnat signera många fler.




















Eftersom Roxana hade ansvaret för min kamera passade hon på att ta denna fina bild på sig och Linda. Givetvis med den senaste boken om Theo och Ramona med i bild: Boudicas strid mot Romarna. Boken som båda älskar och säger är den bästa bok jag har gjort. Bättre än Twilight var det någon av dem som sa.























Här är några av mina fans, alltid lika glada och det gör att jag blir så glad.


















Här ser du Roxana, Mats som illustrerat de senaste böckerna, jag och Linda.



















Så var då ännu en signeringsdag över. När jag kliver ut ur butiken kan jag inte låta bli att fotografera skyltfönstret, där MINA böcker står. Undrar om jag någonsin vänjer mig vid den känsla som överväldigar mig när jag ser mina böcker i ett skyltfönster, i en butik, när någon läser dem...

Hoppas inte det, för jag vill ha kvar den där pirrande glädjekänslan som alltid infinner sig när jag ser mina böcker. Mina "barn", något jag har skapat genom hårt arbete och skrivarglädje.

Jag älskar att vara författare!

Tack alla ni som förgyllde den här roliga dagen på Akademibokhandeln Gleerups i Lund.

Kramisar från en trött, men nöjd och glad Kim

Vampyrer Dracula och Twilight

Twilightböckerna och filmerna är mycket populära. Tror inte det är många som har missat att höra talas om dem. Men hur många vet vad som ligger bakom böckerna och filmerna om vampyrer?

Greve Dracula
Med Bram Stokers roman Dracula från 1897 fick legenden om den blodsugande varelsen stor spridning, även om berättelser om vampyrer har fascinerat oss i tusentals år.

Greve Dracula har faktiskt funnits på riktigt. Hans namn var Vlad Dracula och han levde mellan 1431-1476. Hans tillnamn var Tepes som betyder pålspetsaren. Namnet fick han efter sin favoritavrättningsmetod. Greve Dracula var en rumänsk furste. I sitt hemland betraktades greven som en hjältemodig ledare i den ärorika kampen mot turkarna. Däremot minns man honom för något helt annat ifrån grannländerna: hans grymhet och hans blodtörst!

Greve Dracula lyckades 1456 ta makten i sitt arvland Valakiet, i nuvarande Rumänien. När han väl satt vid makten utsatte han landets högadel för en riktig terrorkampanj och han förföljde skoningslöst eventuella rivaler till tronen.

1460 härjade och mördade hans trupper i Bulgaren, vilket fick sultanen i Istanbul att inse att något måste göras. Sultan Mehmet II erövrade Valakiet och fördrev greve Dracula. Turkarna satte greve Draculas yngre bror på tronen och allt var lugnt i tolv år. Mycket beroende på att greve Dracula satt fängslad hos den ungerska kungen Mattias. Eftersom greve Dracula inte hade några människor att plåga i sin cell, fördrev han tiden med att spetsa råttor, möss och fåglar på pålar. Efter tolv år släpptes Dracula fri.

Greve Dracula invaderade Valakiet tillsammans med Stefan Batory av Transsylvanien. De segrade, men Stefan Batory gav sig tillbaka till Transsylvanien och när turkarna anföll igen var greve Dracula försvarslös. Turkarna halshögg honom och skickade hans huvud till sultanen i Istanbul, som lät spetsa det på en påle för att allmänheten skulle få se det.

Det finns inget bevis på att greve Dracula drack människoblod, men hans regering var en av de mest blodbestänkta i Rumäniens historia.

Vampyr
När pesten härjade trodde en del människor i Europa att pesten spreds av kvinnliga vampyrer. Dessutom trodde man att vampyrer som begravades vid sidan av pestoffer levde av de avlidnas blod, tills vampyrerna var starka nog att uppstå och hemsöka de levande igen.

Därför uppmanades gravgrävarna att hålla ögonen på liken. Folk trodde att vampyrer bet sig igenom liksvepningen. Det var nämligen så att ibland kunde kroppsvätskor tränga ut genom munnen i samband med förruttnelsen. Dessa vätskor mjukade upp liksvepningen så att det såg ut som om någon bitit i den. Om gravgrävaren upptäckte en "vampyr" skulle de genast oskadliggöra vampyren genom att tvinga in en tegelsten i munnen på vampyren.

Det har hittats en sådan "vampyr" med tegelsten i munnen i en massgrav på ön Lazzaretto Nuovo där pestoffren i Venedig begravdes 1576. Det är en kvinna på cirka 60 år som har fått en tegelsten inkörd i munnen. Det var den italienske rättsantropologen Matteo Borrini vid universitetet i Florens som hittade "vampyren". (Läs mer och se bild på vampyren)

Vampyrerna kommer alltid på natten, är en skugglik varelse, höljd i en slängkappa och tar sig på något mystiskt sätt in i rummet där en sovande kvinna bara väntar på att bli biten. Ögonen på vampyren lyser röda, de vassa huggtänderna skymtar bakom tunna bleka läppar. Vampyren får något lystet i blicken när han ser den sovande kvinnans hals, han öppnar munnen och de stora huggtänderna syns tydligt, han biter kvinnan i halsen och tömmer henne på blod. Det ger honom ny styrka och han återvänder till sin kista för att sova, innan gryningsljuset hotar att förvandla honom till stoft...

Så har det gått till i alla vampyrfilmer jag såg när jag var yngre. Vampyrer är inget nytt, de har funnits i böcker och film i många år och skrämt läsarna och tittarna.

Du vet väl att en vampyr kan förvandla en person till vampyr genom att dricka blodet från personen, eller välja att suga ut allt blod och döda offret.

Berättelserna om vampyrer har en lång tradition tillbaka. Redan antikens greker och romare trodde på demoner och andeväsen, som man tror var föregångare till senare tiders vampyrer. I kinesisk tradition finns Jiang Shi, en gengångare som dödar människor för att stjäla deras livskraft. Det finns en fruktad latinamerikansk varelse Cupacabra, vars namn betyder getsugare eftersom varelsen livnär sig på att suga blod från djuren. Även i modern tid kommer det rapporter om varelsens härjningar...

Kvinnliga vampyrer
I östeuropeiska myter är vampyren ofta en kvinna som kallas striga. Det finns ett exempel på en kvinna som hade smak för blod, den ungerska grevinnan Erzebeth Bathory. Hon levde i början av 1600-talet och tros vara en avlägsen släkting till greve Dracula. Grevinnan Bathory trodde att unga flickors blod skulle bevara hennes egen skönhet och förlänga hennes liv.

Därför anställde hon hela tiden nya flickor, eftersom hon lät tortera och avrätta dem för att kunna bada i deras blod. Till slut spreds rykten om att den tjänsteflicka som satte sin fot i grevinnans slott Csejthe, aldrig mer sågs. Ändå kunde grevinnan Bathory under tio års tid döda unga flickor för att dricka deras blod. Till slut lät den ungerske kejsaren storma henne borg. De fann mängder av döda kroppar i slottet och hela källaren var full av misshandlade kvinnor. Grevinnan hade fört noga räkning över sina offer och hade hunnit med 650 stycken.

Konstigt nog dömdes grevinnan inte till döden utan spärrades in för resten av sitt liv i en igenmurad tornkammare där hon avled efter fyra år, 1614.

Fladdermöss vampyrer
I Sydamerika finns det en fladdermus som livnär sig på blod. Arten kallas egentlig vampyr. Den tillbringar dagen i mörka grottor och ger sig nattetid ut på jakt. Varje dygn sätter den i sig en mängd blod som motsvarar dess egen kroppsvikt.

Skydd mot vampyrer
Det här måste du känna till om du ska undvika att bli biten av en vampyr:
Be aldrig en vampyr stiga in över din tröskel, eftersom en odöd alltid måste ha en inbjudan från sitt offer.
Häng upp kors på väggarna, det skyddar mot vampyrer, liksom många slags växter och örter. Vitlök är det bäst kända motmedlet, men även stormhatt och vildros kan hålla vampyrer borta.
Kontrollera om personen kastar en skugga eller syns i en spegel, gör den inte det, då är det en vampyr du har framför dig!
Det bästa sättet att bli av med en vampyr är att döda den. Först måste du dock hitta stället där vampyren sover på dagen. När du väl gjort det är det bara att köra en påle av järnek genom vampyrens hjärta. Då dör vampyren.


Idén till det här blogginlägget fick jag igår när jag stod och signerade på Junior Bok & Film i Malmö. Jag stod hela tiden nedanför en affisch om Twilightböckerna och jag skojade om att det ju borde vara en affisch om mina böcker, eftersom bordet nedanför affischen var fyllt av mina böcker.
Jag vet också att många av mina fans och läsare även tycker om Twilightböckerna.

Hoppas du tyckte om att läsa om vampyrer och Dracula. Personligen har jag alltid fascinerats av vampyrer och låtit mig skrämmas av både böcker och filmer. Därför var det extra kul att skriva det här blogginlägget.

Hoppas att du går in och kikar under länkarna jag lagt upp, för där hittar du ännu mer läsvärt om det jag har skrivit.

Missa inte den här roliga länken om vampyrer!

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim