Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

torsdag 22 juli 2010

"Bara" en hund... men sorgen sliter i hjärtat

"Min" Theo finns inte längre. Den lille valp som fick namnet efter huvudpersonen i mina böcker om Theo och Ramona. En av de valpar som var min favorit och som jag gärna hade velat behålla själv.

Jag hade glädjen att få ha honom en månad extra än alla andra valpar, vilket gjorde att han var och alltid kom att vara en medlem i vår "flock".

Det var min kusin som tog hand om Theo och jag behöll Pluto. De två var oskiljaktiga här hemma och busade runt som om de för all framtid skulle leva tillsammans.

Redan förra året skrämde Theo oss när han kom hit på besök och kollapsade. Den gången hade han "tre ben i graven", men klarade sig.

I natt gick det sämre och Theo har nu somnat in. Säkert springer han på solbelysta ängar tillsammans med sin mamma Namie som lämnade jorden förra sommaren, nästan exakt samma dag som sin son.

Att vara hunduppfödare innebär mycket arbete, men även otrolig glädje och att bli överöst av hämningslös kärlek av alla de små valparna.

De glömmer mig aldrig och överöser mig alltid med lika mycket kärlek varje gång vi ses, även om åren rinner iväg.

Theo hade en stor plats i mitt hjärta, både för att han stannade så länge hos oss, och för att vi träffades ofta.

Ögonen svämmar över och tårarna rinner i floder nedför kinderna. Det här skulle vara en glädjens dag, eftersom jag väntar på kärt besök... Istället blev det en sorgsen dag.

Men även om jag sörjer är det värst för matte Elisabeth och husse Lars-Olof som nu har mist sin älskade hund. För Theo var deras allt och de älskade honom otroligt mycket.

Kan inte förstå att Theo inte längre finns, det är ofattbart vad fort livet kan sluta.

Vad Theo dog av vet vi inte ännu. Bara att det gick väldigt, väldigt fort och att det kommer att ta väldigt lång tid tills saknaden inte längre känns så stor.

Mitt hjärta har fått ännu ett sår. Det har blivit många de senaste åren, både av människor och hundar som har dött.

Theo blev bara 4,5 år, men han kommer att leva vidare i mina böcker om Theo och Ramona. För precis som böckernas Theo var hunden Theo, snäll, stor och stark och helt underbar!

Kramisar från en ledsen Kim

Foto 1: Jag och Theo när han är åtta veckor. Foto 2: Mamma Namie med hela Pompeii-kullen där Theo är med. Foto 3: Jag tar emot alla valparnas gränslösa kärlek. En stund som både jag och alla valparna älskade. Pluto i min famn och Theo sover på mitt ben. Foto 4: Theo med sina lyckliga ägare Elisabeth och Lars-Olof, vid deras första möte.

9 kommentarer:

Helena sa...

Skickar stora kramar till dig vännen!

Kim M. Kimselius sa...

Tack Helena, de värmer! Kram Kim

carina@pocolococreativo sa...

Theo är i hundhimlen, och det tröstar ingenting för den som är på jorden.
Saknad är för jävligt, så är även obeständigheten.

Kim M. Kimselius sa...

Tack för dina ord Carina. Kram Kim

Annika sa...

En hund är aldrig bara en hund, ett husdjur är alltid en familjemedlem. Jag grät när vi tvingades avliva dotterns kanin... Döden är sorglig.

Katarina på Filippinerna sa...

Jag skickar dig en tröste- och styrke kram.

Det är inte bara en hund, det är en älskad vän i familjen. Sorgen är tung men jag tror att Theo har det gott, där han nu är.

Vilka härliga och kärleksfulla bilder!

Kram

Kim M. Kimselius sa...

Tack Annika, håller med dig om att djur blir familjemedlemmar och det blir ett stort hål när de försvinner. Kram Kim

Tack Katarina, det värmer. Blir glad att du tycker om mina foton, för de är mina favoriter. Kram Kim

Catarina på Borneo sa...

Instämmer en hund är inte "bara" en hund! Hade själv en Berner senner för längesen. Grät och saknade henne otroligt mycket när hon gick bort!
Stor Kram på dig!
CB=)

Kim M. Kimselius sa...

Välkommen hit Catarina. Tack för dina fina ord. Du som har haft en egen Berner vet hur speciella dem är. Kram Kim