Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Livskvalité

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

Visar inlägg med etikett Livskvalité. Visa alla inlägg

torsdag 11 februari 2021

Om det finns någon fördel med Coronapandemin...

...Då skulle det vara att världen har kommit hem till mig. Med ens kan jag gå vilka kurser jag vill, träffa alla vänner oavsett hur långt bort ifrån mig de bor. Jag kan vara med på årsmöten och göra min röst hörd.

Världen finns numera bara en knapptryckning bort, ett zoommöte, skype eller något annat mötesverktyg.

Jag har fastnat för Zoom. Där kan jag prata med vänner och hålla kontakten. Om man bara är två personer och har gratisversionen kan man prata hur länge som helst. Är man tre eller fler har man fyrtio minuter på sig från det första personen kom in på mötet. Det gäller att klicka in samtidigt.

En annan sak som pandemin har fört med sig är arbetsro. Jag får mer tid att skriva, ta det lugnt, vara med maken och hundarna. Däremot förlorar jag mycket i inkomst eftersom jag inte kan resa land och rike runt och föreläsa om mitt författarskap, mina böcker eller hålla skrivarkurser.

Förra våren var första våren jag mötte hemma sedan jag debuterade som författare 1997. Normalt brukar jag vara fullbokad med föreläsningar och antingen bo på hotell, vara på skolor, eller köra runt på vägarna till nya föreläsningsplatser. På så sätt får jag möta våren på många olika ställen.

Minns ett år när jag mötte våren i Skåne, för att därefter komma hem till Blekinge för att möta våren där, sitta i t-shirts och rensa rabatterna för att på eftermiddagen flyga norrut där det var vinter med mycket snö och bitande kallt. Då var det skönt att komma hem till våren igen.

Samtidigt som det finns några fördelar är coronapandemin/Covid19 pest. Inga vänner på besök, inga kramar, rädslan inom mig varje gång jag måste ge mig ut för att handla och min kära väns död veckan före julafton 2020 i Covid19. Om jag inte hade varit rädd innan slog den till med full kraft i det ögonblicket. Vem som helst kan dö i pandemin, även jag. Ingen går säker.

Men för att inte bryta ihop av rädsla tänker jag på de positiva saker som pandemin har fört med sig, bland annat bättre miljö, lugnare tempo och alla dessa nya lösningar som för mig runt om i världen medans jag sitter vid min datorskärm och pratar med vänner över hela världen.

Nu ska jag återgå till korrekturläsning i ryggläge tillsammans med en av mina hundar, här är det kooikern Kotten som håller mig sällskap.

Håll dig frisk och gör det bästa av livet!

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

måndag 30 november 2020

Läser research och skriver

Den senaste tiden har jag varvat skrivandet med att läsa research för den 32a historiska äventyrsboken om Theo och Ramona, Hotet mot Venedig.

Försöker också komma i bättre form för att kunna klara mig så bra som möjligt om jag skulle få Covid19. Inte för att jag vet om det skulle förbättra mina utsikter att klara mig, men jag gör så gott jag kan. Dessutom försöker jag undvika smitta genom att hålla mig hemma.

Nu när jag skriver detta ser skogen ut att brinna utanför mitt fönster när solen går upp. Oändligt vackert.

Njöt av sista kvällsrundan i mörkret. Det var fullmåne och jag behövde inte ens tända ficklampan. Dessutom lyste alla våra adventsstjärnor och ljusstakar upp mörkret.

Jag blir lycklig ända in i själen över att bo på den här platsen, mitt paradis. En plats jag har längtat efter i hela mitt liv och äntligen fann för 25 år sedan.

Att bo nära naturen, utan grannar, inga gatlyktor, fåtal bilar som passerar, det är helt underbart.

Inte konstigt att orden flödar, att jag får ro att skriva.

Solen stiger högre på himlen och hundarna väntar på morgonpromenad. Dags att ge mig ut i solskenet och njuta av dagen. När jag kommer hem väntar en kopp te och ännu en researchbok om Venedig.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

onsdag 27 maj 2020

Sätt guldkant på dagen

Sätt guldkant på dagen

Igår var jag med i Radio P4 Blekinge. Vi vandrade runt i trädgården och pratade om konsekvenserna av Coronapandemin. Reportern Rebecka var lyrisk över vår trädgård, grönskan, dofterna.

Jag lever i ett paradis. Visst finns här mycket att göra och jag hinner aldrig med allt, men jag är tacksam över att ha hittat min plats på jorden.

På morgonpromenad med hela flocken: Smilla, Gösta, Kiara och Kotten. De två förstnämnda är bara här tillfälligt. Det är ett härligt gäng och när jag gick exakt här och den fuktiga skogsdoften slog emot mig tidigt denna morgon, då var det något som hände. Jag blev oerhört lycklig över att leva, att få uppleva detta, se hundarna nöjda med livet, leka med varandra, känna dofterna, solens värmande strålar. Ja, livet helt enkelt.
.

Vi passerade tulpanerna i en rabatt, den behöver rensas, men det finns tid till det, ingen brådska, ogräset springer inte iväg. När jag hade Öppet Hus 2020 var det någon som beundrade min trädgård, ja rentav älskade den och kallade den för "en underbar, rufsig trädgård". Även blommande ogräs har sin plats här.

Efter att vi tagit en runda runt vår 2 tunnland stora tomt, blev det mat och sedan promenad. Gösta som fortfarande är valp, fick vara hemma. Jag njöt av promenaden, även här möttes jag av dofterna. När jag passerat genom skogen och kom ut till den öppna ängen kom nya dofter mot mig, när jag passerade en trädgård med blommande äppleträd... Ja, du kan tänka dig vilken upplevelse.

På tillbakavägen såg vi en rovfågel sitta på stengärdsgården och titta på oss. Det var inte förrän vi var alldeles intill den som den lyfte. Min guldkant. Det var då jag kom på det här inlägget. Hur viktigt det är att se allt det lilla omkring oss och sätta guldkant på vardagen.

Många av oss har det eländigt, är sjuka i Covid19, har förlorat anhöriga och vänner. Men mitt i allt det mörka finns det ändå tröst i det lilla, guldkanten som ibland skymtar i ögonvrån, där för att fångas och glädja.

Gösta fick en alldeles egen promenad och det var något han tyckte var roligt. När jag kom hem tittade jag till gurkorna inomhus, de växer så det syns. Den lilla påsen som hänger på gurkan är biologiskt bekämpningsmedel mot spinn. Djur som äter upp spinnen... Än så länge verkar det fungera.

Nu sitter jag här, nöjd med livet och klockan är bara strax efter nio. Så mycket jag redan har hunnit uppleva denna dag. Nu ska jag försvinna bort till 1100-talet och 1800-talet och fortsätta skriva på Silverskatten vid Johannishus Slott.

Ha en underbar dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskursHitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

måndag 30 december 2019

Gott Nytt År önskar Kooikerhunden Kotten

Gott Nytt År önskar Kooikerhunden Kotten

Då har ännu en vecka passerat. För första gången på 10 år har jag inte bloggat varenda dag under julhelgerna, utan faktiskt varit lite ledig. Den tiden har jag ägnat åt hundarna och vi har haft riktigt mysigt.

En av dagarna tog vi en promenad runt den nya promenadslingan vid Färgargården. Slingan går runt Togölen och är grusad och fin hela vägen.

Du kan ju tänka dig att utsikten från promenaden kommer att vara hänförande på sommaren, när den är så här vacker på vintern. Hundarna älskade att gå här, många nya lukter.

Efteråt somnade Kotten på Tudors stora apa, som numera är Kottens sovkudde och vän.

Kiara är mer lättväckt. När jag fotograferar vaknar hon och undrar vad som står på.

Efter mina cykelturer på motionscykeln, brukar jag och hundarna krypa upp i soffan och mysa. Den här dagen var det bara Kotten som la sig bredvid mig. Här en närbild...

...och här lyckades jag sträcka kameran en bit längre ifrån för att du ska se hur mysigt vi har det.

Kotten tyckte tydligen det var väldigt mysigt, för han ville inte lämna soffan när jag gick därifrån.

Många sovstilar... Här ihoprullad...

...här utsträckt.

Ibland flammar himlen så vackert när vi kliver ut för en sista promenad i skymningsljuset.

När det lagas mat samsas hundarna om biabädden i köket.

Det här är Kiaras nya favoritplats. Här har hon uppsikt över hela huset och alla utgångarna, ingen kan passera henne utan att hon vet om det. Bra vakthund.

Som vanligt har veckan varit full av bus med hundarna. När de inte har busat har vi tränat.

....

Vi hade en mini-bernersennenträff här under söndagen. Här förbereder jag inför gästernas ankomst.

Tyvärr lämnade många återbud eftersom förkylningar och influensa slagit till. Men vi som var där hade jättekul.

Vi värmde oss vid brasan och grillade korv.

När gästerna hade gått var det dags att laga mat. Självklart satt Kiara och Kotten på första plats. Man vet ju inte vad matte råkar tappa i golvet. Hon snubblade ju utomhus och tappade hela fatet med de grillade korvarna. Som tur var hann inga hundar fram för att ta dem...

Kotten och Kiara har fått ett nytt aktiveringsspel i julklapp. Ett supersvårt... Men det lär de sig säkert snart.

Gott Nytt År

önskar

Kotten, Kiara och matte Kim.

måndag 23 december 2019

Kooikerhunden Kotten på utflykt med Smilla och Kiara

Kooikerhunden Kotten på utflykt med Smilla och Kiara

Kotten älskar verkligen Smilla, som han ser som sin mormor eftersom hon bodde hos oss i fem veckor när Kotten kom till oss. Varje gång vi kör mot Smilla sitter han och gråter i bilen, för han vet så väl vart vi är på väg. När vi parkerar utanför huset tjuter han och ylar och Kiara stämmer in i kören, eftersom hon älskar sin mamma Smilla. Om Smilla är ute i trädgården svarar hon på lockropen och då brukar hundpromenerande grannar förskräckt vända om och gå åt ett annat håll.

Här är hundarna lyckligt återförenade i bilen, på väg ut på äventyr.

Vi körde till Bubbetorps rastgård där hundarna släpptes lösa och utforskade varenda millimeter av rastgården därefter blev det bus...

....

Jag kom på att jag hade glömt bajspåsar i bilen och gick iväg för att hämta dem. Ingen av hundarna busade, utan stod precis vid grinden och väntade på mig.

De blev översvallande glada alla tre när jag kom.

Sedan blev det fart på dem igen.

Kotten försöker charma Smilla, som är trött efter bus med Kiara

Han lyckas inte, hur söt han än gör sig.

Kotten står och ser besviken ut medan Kiara och Smilla förnöjt vilar efter dagens lek.

Hemkommen blir det pusskalas med husse för Kottens del.

Vi går mot ljusare tider, vilket också innebär att vi får se solen lite då och då. Här är det soluppgång.

Citronträdet blommar och bär massor av goda citroner.

Vi träffade Smilla ännu en gång den här veckan, då även med unghundarna M och M. Det blev trångt med fyra Berner Sennenhundar och en Kooiker i Lenas lilla etta med kök. Men finns det hjärterum...

Lyckliga, nöjda hundar efter en dag full av träning, besök hos Lena och bus med kompisarna.

måndag 16 december 2019

Aktiveringsvecka för Kooikern Kotten

Aktiveringsvecka för Kooikern Kotten

Den här veckan har vi fortsatt aktivera. Vi har finslipat lydnadsmomenten, men också använt oss av SBK:s aktiveringskort Sund med hund. Något hundarna verkligen älskar.

Soffan i vardagsrummet är populär. Kotten vill ha den alldeles för sig själv och gör vad han kan för att få ner Kiara på golvet...

Kryper under henne...

...attackerar henne ovanifrån, men hon ligger kvar. Det är inte lätt för en Kooiker på 13,5 kilo att flytta en Berner på 55 kilo.

I en av de nya övningarna ska hundarna sätta upp tassarna på vedlåren. Kotten föredrar att stå ovanpå den. Därefter ska jag göra armhävningar mot vedlåren...

Hundarna är så hjälpsamma. Kotten försöker knuffa ner mig och Kiara bänder upp fingrarna när jag gör armhävningar. Jag tror att de tror jag håller på att dö, förmodligen stönar jag en hel del på slutet...
Men roligt har vi!

Vi var även hemma hos goa vänner Kristina och Tobbe och hälsade på. Här får Kotten och Kiara stanna i "hundrummet". Något de inte alls hade något emot, eftersom de ofta fick godis och brödbitar...

Tobbe och Kristina har en underbar vinterstad uppbyggd i vardagsrummet inför julen.

När fullmånen stiger över mitt paradis är det extra mysigt att gå promenad, allting blir så ljust.

.....

Varje kväll kommer Troll och Trulsa och bankar på fönstren och kräver uppmärksamhet, en bit godis och lite kel. Här är det Troll i bakgrunden. Lite svårt att fånga honom på bild, eftersom han var snabb att rusa iväg varje gång jag lyfte kameran. Han trodde att jag skulle öppna altandörren för honom...