Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 13 september 2019

Ny utgåva av Kimselius bok Snapphaneresan

Ny utgåva av Kimselius bok Snapphaneresan

Igår kom den nya utgåvan av Snapphaneresan. Aldrig hade jag trott att böckerna om snapphanar skulle vara så populära när jag gav ut den första boken 2006. Men det är de och böckerna har gjort att jag fått medverka i SVTs tv-program "Vem tror du att du är" för att berätta om snapphanarna som en expert.

Snapphaneresan hade ett annat omslag när den kom ut första gången. Det berodde på att illustratören inte hade tid att göra något nytt omslag. Därför ändrade vi bara färgen på boken mot den andra boken Snapphanar.

Men vi märkte att folk hade svårt att se skillnad på Snapphaneresan och Snapphanar.

Vid det laget hade vi bytt illustratör och han gjorde det omslag som Snapphaneresan numera har. Från början gjorde vi ett pappersomslag som vi satte utanför det tryckta omslaget. Det gjorde stor skillnad. Men nu är alltså boken omtryckt med det nya omslaget. Den är SÅ fin.

Baksidestext Snapphaneresan:

Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt från Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig ut på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.

Detta är en fristående fortsättning på boken Snapphanar.

Omdömen om Snapphaneresan
"Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers

"Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner

"Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. --- Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren
 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.


 

torsdag 12 september 2019

Omslag till Petit Rödben och Riddaren

Omslag till Petit, Rödben och Riddaren

Har du läst böckerna om slottsmusen Petit och spökkatten Rödbens äventyr? Det har kommit ut två böcker redan: Slottsmusen Petit och spökkatten Rödben på Kalmar slott och Petit och Rödben möter Monsterkatten.

Nu är tredje boken på gång: Petit, Rödben och Riddaren. Ovan ser du omslaget till boken, som beräknas komma ut i november.


Baksidestext Petit, Rödben och Riddaren:

Det är dags för ridddarspel på Kalmar Slott. Riddaren Rickard som Petit hjälpte att vinna
vid riddarens första tornering, står darrande på borggården. Rödben och Petit ser honom
oroligt se sig omkring på de andra betydligt större riddarna.
"Vi måste hjälpa honom! sa Petit, som genast hade känt igen den lille riddaren.
"Visst!" sa Spökkatten Rödben och började fundera ut en plan.

Detta är tredje delen i serien Petit och Rödbens äventyr.
 
Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009.

Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott.

Recensioner av boken:
"Det är en spännande bok om riktig vänskap, med lite läskiga inslag. Men vet aldrig riktigt hur allt ska lösa sig. Det är fantastiska böcker Kim skrivit om Petit och Rödben. Sättet som omgivningen och dofterna beskrivs på gör att det känns som om man är på plats på Kalmar slott. Berättelsen om Rick och Petit som båda blir mobbade, men står upp för det de vill, även om de är rädda, ger hopp. Finns många som kan känna igen sig, och får stöd i att det är modigt att stå för vad man vill och tycker. Att vara snäll mot varandra vinner i längden. Vi längtar båda efter fler böcker om Petit och Rödben." Jessica och Oskar Bengtsson

Hoppas att du blev nyfiken på boken!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.


onsdag 11 september 2019

Söker nya medlemmar till Kimselius läsgrupp

Söker nya medlemmar till Kimselius läsgrupp

Vill du ingå i min läsgrupp?

 
 
Jag har en grupp läsare som läser mina böcker och skriver omdömen om dem, skulle du vilja ingå i den gruppen?

Om du blir medlem i Läsgruppen skickas böckerna till dig när de kommit från tryckeriet och du blir en av de första att läsa nyheterna. Du betalar ingenting.

Det enda du behöver göra är att berätta vad du tycker om boken. Du får väldigt gärna även recensera den på en blogg, inte nödvändigt! Jag är tacksam om du också lägger ut din recension på Goodreads, Bokus och Boktipset.

Det är viktigt att du berättar för mig vad du tycker om boken.

Du kan ha läst alla mina tidigare 60 böcker, eller så har du aldrig läst en enda bok av mig, det spelar ingen roll vilket, du kan ändå anmäla dig till min Läsgrupp.

Nå, vad säger du? Något som känns lockande?

De böcker jag behöver läsare till just nu är:


Mellan juni och juli 1627 kom tre turkiska skepp till Island, bland annat Hemön, där denna bok utspelar sig. Skeppen kom från piratfästena i Algeriet och Tunisien, för att hämta kristna slavar. Piraterna dödade alla som gjorde motstånd och tog resten som slavar, framförallt kvinnor och barn. Därefter brändes byarna ner. Totalt infångades 380 islänningar som slavar. 21 januari 1973 skedde vulkanutbrottet på Hemön. Det pågick till de första dagarna i juli samma år.

Baksidestext
Pirater och vulkanutbrott på Island:
Vad är din värsta mardröm? Pirater eller att hamna mitt i ett vulkanutbrott? Theo och Ramona blir tillfångatagna av pirater och fast på en isländsk ö när vulkanen exploderar och lavan flödar mot dem. En berättelse om Hemöns historia, men också om andra världsdelar och kulturer. Tredje boken om Theo och Ramonas äventyr på Island.


 

Baksidestext Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar slott: Den minsta lilla musen på Kalmar slott har en stor dröm. Han vill bli riddare. En dag smyger Petit ut ur slottet för att vara med vid ett riddarspel. Det går inte riktigt som han har tänkt sig. På vägen tillbaka möter han spökkatten Rödben. Ett möte som förändrar slottsmusen Petits liv. Detta är första delen i serien Petit och Rödbens äventyr.
 
Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009.

Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott.


 
Baksidestext Petit och Rödben möter Monsterkatten: En monsterkatt har flyttat in på Kalmar slott. Monsterkatten slukar så många möss han kan, alla är livrädda för den. Slottsmusen Petit och hans familj vågar inte ge sig ut efter mat och spökkatten Rödben är försvunnen. En dag blir Petit tillfångatagen av prinsessan Cecilia som säger att hon ska mata monsterkatten med honom. Till slut står den lille musen Petit öga mot öga med den stora Monsterkatten.

Detta är andra delen i serien Petit och Rödbens äventyr.

Kapitelbok 6-9 år. Petits äventyr kan du uppleva på Kalmar slott hela året förutom sommarmånaderna. Det är Kim M. Kimselius som har skrivit berättelsen du kan lyssna på där.



Baksidestext Staden på andra sidan Pyramiden:
En ny magiker har tagit makten i landet Hamingja, den magiska världen på andra sidan bubblan. Markus och Matilda lyckades inte ta sig hem till sin egen värld efter sina tidigare hjältedåd. De har förtrollats av en häxa och är nu en råtta och en hund. Trots sina djurkroppar bekämpar de ondskan. Någon de tror är vän visar sig vara fiende, någon som försvårar för dem att bli människor igen. Är de för alltid fast i Staden på andra sidan, eller är pyramiden deras räddning?


Om du vill ingå i min Läsgrupp kommer jag att mejla dig när en ny bok är på gång, för att fråga om du är intresserad av att läsa den. Men innan vi har kommit så lång måste du mejla mig, Kim M. Kimselius, och berätta lite om dig själv, varför du vill vara med i min Läsgrupp, om du har läst några av mina böcker etc. Dessutom behöver jag din postadress, mejladress och mobilnr för avisering av paket. Döp mejlet till LÄSGRUPP!

Låter det som en bra idé? Då är det bara att mejla Kim M. Kimselius, med Ämne LÄSGRUPP och berätta allt det jag bad om ovan.

Dessutom vill jag veta vilken av ovanstående böcker du kan tänka dig att få ett gratisexemplar av för att recensera.

Ser fram emot att höra ifrån dig!

Då är det bara att skriva till mig!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.


 

tisdag 10 september 2019

Korrekturläsning är en viktig bit av skrivandet

Korrekturläsning är en viktig bit av skrivandet


Då var det dags, att överlämna sitt skötebarn till korrekturläsarna. Något som alltid är lika spännande och lite skrämmande. Väntan på att få tillbaka korrekturet och läsa deras kommentarer. Håller manuset, är det många korrekturfel, grammatiska fel, har jag gjort tankehopp? De frågorna bar jag alltid inom mig i början av mitt författarskap, med åren har jag lärt mig mycket och felen är inte lika många.

 

Innan du lämnar manus för korrekturläsning
Se till att ha läst ditt manus om och om igen, gärna ha väntat ett par veckor, eller månader, innan du läser manuset. Då först ser du alla dina fel.

När du lämnar ifrån dig ditt manus som du har arbetat med länge, vänt och vridit på orden, tänkt, funderat och levt med texten natt och dag i många månaders tid, då är det inte roligt om någon kritiserar det man har gjort. Eller hur? Men det är nödvändigt om du vill ha en så felfri bok som möjligt.


Berättarperspektiv
Titta på berättarperspektivet. Skriver du i jagform, den allvetande berättaren, jagberättaren hos flera personer, tredje person eller som "flugan på väggen"?

Jagform: Att skriva i jagform kan göra berättelsen väldigt personlig, eftersom man kommer nära berättarjaget. Det som gör det svårt när du skriver  i jagform är att du inte kan berätta något om vad de andra karaktärerna tänker och känner.

Jagberättaren hos flera personer: Det går att använda jagperspektivet hos flera karaktärer. Då skriver man utifrån varje persons jag, deras tankar och känslor. Om man inte gör det på ett bra sätt kan det bli rörigt för läsaren. Ge gärna varje person ett eget kapitel om du skriver i jagform hos flera personer. Om du väljer att skriva jagberättarform hos flera personer i samma kapitel är det oerhört viktigt att du gör en blankrad mellan bytena. Annars blir det svårt för läsaren att hänga med. Jag föredrar att ha ett kapitel för varje person när jag skriver på det här sättet.

Den allvetande berättaren: Den här berättaren skriver i tredje person och skildrar huvudkaraktärens tankar och känslor. Den allvetande berättaren kan också berätta om bakgrund och tiden innan en viss händelse, men den kan också ge en glimt om framtida konsekvenser av huvudpersonens handlingar.

Tredje person men inte allvetande: När man skriver i tredje person utan att berättaren är allvetande, kan man berätta om olika händelser ur huvudpersonens ögon, men i tredje person. Det är svårt att skriva på det här sättet, eftersom du inte kan berätta allt, bara det man ser ur huvudpersonens perspektiv, du kan till exempel inte beskriva huvudpersonen, eftersom det är huvudpersonen som är betraktaren och för berättelsen framåt. 

Flugan på väggen: I det här perspektivet är berättaren som en fluga som iakttar och betraktar händelserna. "Flugan" har inte tillgång till någon av karaktärernas inre och kan bara berätta om det som "flugan" ser.

Låter det svårt? Tänk inte så mycket, bara skriv! Men en sak du ska tänka på är om du använder jagberättaren hos flera personer, då måste du göra blankrad eller nytt kapitel för att läsaren ska förstå att det skiftar karaktär.


Korrekturläsarnas jobb 
(Bilden visar på olika korrekturtecken och deras betydelse.)

Du ska veta att korrekturläsarna/redaktörerna behövs. Det är så lätt att bli blind för sina egna fel, att göra tankehopp och låsa sig i vissa formuleringar, fastna för vissa ord, eller hoppa bland berättarperspektiv.

Korrekturläsarna ser med nya fräscha ögon på berättelsen, ser den både som en "pekpinnetant" och en läsare. Om inte korrekturläsarna gör ett bra jobb, kastas man till kritikernas hårda granskning med ett ogenomarbetat manus. Inte bra!

När man som jag, har skrivit närmare 60 böcker, vet jag hur det ska vara och gör inte längre samma fel som i början. Något som mina korrekturläsare påpekar: De får inte använda rödpennan lika ofta. Vilket känns som om jag gör dem besvikna, men istället gläds de med mig. Ändå tycker jag att korrekturläsarna gör ett mycket viktigt jobb och behövs.



Tänk på detta när berättelsen är färdigskriven
Tänk på detta när du skrivit färdigt din berättelse: Läs igenom den noga, gärna flera gånger. Var inte rädd för att ändra, stryka och lägga till. Lämna sedan över ditt manus till någon som vågar ändra och påpeka, och det viktigaste: Ta till dig kritiken för att utveckla ditt skrivande!

Jag lyssnar inte bara på mina korrekturläsare, jag lyssnar även på alla de läsare som skriver till mig. Det har gjort att jag hela tiden utmanar mig att förändra mitt skrivande till att försöka skaka om läsaren på ett helt nytt sätt. Med 30 historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona har jag fortfarande nya vinklingar, nya sätt att resa i tiden, att komma hem och avsluta berättelsen. Det börjar bli en utmaningar att hitta på nya saker som du kanske förstår.

Utmana dig själv i ditt skrivande. Våga förändra och förnya dig. Skriv på!


Läs mer om skrivprocessen
Om du vill läsa mer om själva skrivprocessen kan du gå in under etiketten KIMSELIUS SKRIVARSKOLA här på bloggen (där detta inlägg ligger överst). Eller läsa någon av mina handböcker om skrivandet:
Att skriva med glädje
Att hitta glädje i skrivandet
Författare Från dröm till verklighet
10 misstag författare gör
10 tips för att leva på din kreativitet
10 sätt samarbete lyfter din kreativ karriär (De tre sistnämnda har jag skrivit tillsammans med Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson.)
I böckerna hittar du allt du behöver veta för att lyckas med din bok. Sedan gäller det att du skriver och får din berättelse klar!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka! 



måndag 9 september 2019

Kooikerhunden Kotten upptäcker havet

Kooikerhunden Kotten upptäcker havet

I veckan som gått har Kotten för första gången badat i havet. Vi har tränat mycket, promenerat alltför mycket så att jag fick så ont i en fot att jag inte kunde vara med på Kottens hundträning mer än en halvtimma. Tyvärr. Kotten har fått vara lös i skogen för första gången, hoppat upp på våra "agilitystenar" på promenaden, tränat inkallning, ligg, stå, hämta, loss och mycket, mycket mer. En intensiv vecka och helt underbar, som alltid när man har en fin Kooiker och en underbar Berner Sennenhund.

Kottens favoritplats när jag är i vardagsrummet, eller håller på och städar.

En dag var det varmt. Då lade sig Kiara och Kotten i skuggan av ett av uthusen och busade.

Kiara och Kotten har så roligt när de leker. Nu är de mer jämspelta i leken eftersom Kotten har blivit stor.

Här kommer Kotten på inkallning.

Här tränar vi ligg...

...och ligg kvar.

Jag har fortsatt måla uthuset och Kiara och Kotten har hållit mig sällskap. 
....
För en gång skull var biabädden i hallen ledig. Kiaras plats innan Kotten kom in i vår familj, och Tudors plats innan Kiara kom. Så har det alltid varit, den yngsta hunden får den bästa platsen.

Kotten tycker inte om att Kiara ligger på "hans" plats och det bästa sättet att få bort henne är att bita henne i fötterna. Hon gick till slut.

I trollskogen.

Inkallning och agilityträning på stenarna. Det var full fart i skogen. Jag gömde mig bakom stenar och träd för att hundarna hela tiden skulle hålla ögonen på mig och inte jag på dem, även om jag gjorde det också.

Kiara är så vacker. Det här är första gången hon var lös i skogen efter att hon försvann och var borta i 26 timmar efter att ha blivit skrämd. Hon var nöjd ett tag, sedan blev hon orolig, då blev hon kopplad och blev lugn igen.

Kotten älskade alla "agilitystenar" i skogen och hoppade upp på samtliga.

Vi kom till en liten glänta i skogen. Där fick Kotten "kooikerfnatt" och rusade fram och tillbaka. Kiara blev så frustrerad eftersom hon inte hann ikapp honom.

En dag åkte vi till Hasslö och besökte badstranden. Perfekt så här på hösten eftersom vi var i stort sett helt ensamma. Bara ett enda par till. De satt och fikade vid bord och bänkar längre bort.

Varken Kiara eller Kotten har badat i havet, men Kiara hoppade i direkt, medan Kotten sprang utefter stranden och jagade henne.

Till slut sprang Kiara upp ur vattnet...

...och hämtade Kotten som följde med henne ner i vattnet.

Då upptäckte Kotten hur roligt det var, men även hur läskiga och spännande vågorna kunde vara. han hoppade och skuttade över vågorna, bet efter dem, hoppade efter vattendropparna som blev när han själv hade hoppat i vågorna. Ja, han hade verkligen roligt.

Vågor kan vara jätteläskiga. Något du ser i det här lilla filmklippet.

När han kom hem var han så trött att han låg och åt.

Det här är Kiaras plats. Hur mycket Kotten än biter i hennes tassar ger hon sig inte av.
...
Till slut är det Kotten som ger upp.

Vårt stora Kornellträd bär frukt för första gången på över 20 år. Så vackra, ser ut som en blandning av smultron, jordgubbar och hallon. De ser så läckra ut. Just nu är trädet fullt av dem, och även marken har en röd matta av bär.

Nöjd Kotten har lagt sig för att sova för natten.

Den här fina lyktan har jag fått av min vän, Lena Westerlund. Den sprider ljus på kvällen. Om du kikar i bakgrunden ser du vår katt Trulsa, som alltid kommer och slår på rutan på kvällen för att få min uppmärksamhet. Då är det kelstund.

Rosorna är oändligt vackra i år. Så många knoppar och stora och blommar länge.

Eftersom jag har haft ont i foten har jag inte gått mina långa promenader som vanligt, inga promenader alls faktiskt. Bara gått runt tomten, men som du vet är den på 2 tunnland så det finns plats för hundarna att rusa runt med varandra. Idag gick jag en liten bit på vägen. Hundra meter hemifrån såg jag att blixten hade slagit ned i en gran. Mindes den hemska åskdagen när vi var utan ström en hel dag, från förmiddagen till sena kvällen, förra veckan. Visst hörde vi att blixten slog ner och såg även den, men att se bevis på det gör det ännu mer skrämmande. Det kunde ha börjat brinna...

I helgen har jag ägnat mig åt researchläsning, med Kotten liggande i knät, där jag ligger ihopklämd i 2-sitssoffan. Han älskar när jag läser och han får ligga i soffan med mig. Till slut kom Kiara och hoppade upp hon också, då ramlade jag ner i golvet...

Det har varit ännu en underbar vecka tillsammans med maken och hundarna. Jag har skrivit en hel del, tagit hand om allt vår trädgård erbjuder just nu, gurkor, tomater, lök, morötter, äpplen, grönkål, rödbetor, chili... Ja, det är en hel del att göra just nu. Men så roligt att veta att allt jag äter just nu är egenodlat. Lyx!

Ha en fin dag!

Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M. 
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.

Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus

Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.

Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.

Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.

En varm vecka för Kooikerhunden Kotten.
 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  


 

söndag 8 september 2019

Tänk på detta innan du skickar ditt manus till förlag

Tänk på detta innan du skickar ditt manus till förlag

De flesta förlag vill ha helt färdigskrivna manus. Det innebär att du ska ha skrivit klart din berättelse och läst ditt manus flera gånger och korrigerat, samt gärna haft någon annan som har läst och kommit med synpunkter. Det går inte att kontakta förlaget i efterhand och säga att du vill byta ut ett kapitel eller två. När du väl lämnar ifrån dig ditt manus ska du vara helt säker på att det du skrivit är det bästa du någonsin har åstadkommit! Det finns en del förlag som tar emot synopser, men varför inte skriva ditt manus helt klart och visa vad du verkligen kan, istället för att försöka förklara hur bra boken kommer att bli?

Några förlag vill fortfarande ha manus som papperskopior, men det ändras ständigt, ta reda på vad just det förlag du ska skicka till föredrar. Några förlag vill nämligen enbart ha mailat manus till sig!

Tänk på utformningen av ditt manus. Du ska inte formge texten, med det menar jag att du inte ska skriva med en massa olika stilar och storlekar. Håll dig till en enda stil och storlek. Om det är något som ska vara kursivt i den färdiga boken stryker du under just den texten. Understrykningar försvinner nämligen inte när förlaget ändrar till sitt typsnitt, men om du har gjort kursivt eller fet stil ändras det. Storleken på texten ska vara i 12 punkter och 1,5 till dubbelt radavstånd. Välj en lättläst stil: Ariel eller Times Roman.

Dra in vänstermarginalen så att det finns gott om plats för hålslagning. Glöm inte skriva sidnummer/paginera! Skriv inte heller på båda sidor av papperet. Redaktören måste ha plats för att kunna skriva in sina kommentarer och ändringar.

Något många inte tänker på är att röklukt sätter sig i papper. Tänk därför på att ha ett rent och luktfritt manus, inga kaffefläckar, inget manus som många människor har bläddrat i. Skriv ut ett helt nytt manus innan du skickar till förlaget.

Nu är frågan om du ska skriva ett följebrev till ditt manus eller inte. En del förlag vill ha korta brev, där det i princip bara står namn och adress på den som har skrivit manus. Andra förlag tycker att följebrevet är viktigt, eftersom ett välskrivet följebrev säger en hel del om författarens sätt att skriva. Hur du nu än gör med följebrevet gäller det att det inte är för långt om du tänker berätta något om själva manuset. Tala om vad det är som gör just din berättelse unik, berätta lite kort om själva berättelsen, som om du skriver baksidestexten till din bok. Som du vet är det en svår konst att skriva en baksidestext, det gäller att inte berätta för mycket utan bara väcka läsarens nyfikenhet!

En del förlag vill gärna att man berättar om man har gått en skrivarskola/skrivkurs, då förstår förlaget att manuset är skrivet av en person som verkligen tänker satsa på sitt skrivande. Något annat som kan vara bra att berätta är om berättelsen är självupplevd, eller hämtad från egna erfarenheter.

Bästa tiden att skicka in ett manus är mitten av våren eller hösten, inte efter semestern eller längre lov, för då är det så många andra som skickar in sina manus. Helst ser förlagen att man bara skickar till just deras förlag, för att de ska känna sig utvalda. Att skicka till flera förlag samtidigt kan vara bra, eftersom en del förlag tar lång tid på sig att läsa manus. Förlagen vill gärna veta om man har skickat till andra förlag också, men det är upp till dig om du vill berätta det.

Om du däremot väljer att skicka till ett förlag i taget, vet du att du alltid har ett nytt förlag att skicka till när du får ditt manus i retur. Det ger dig chans att läsa igenom din text igen och kanske ändra något efter redaktörens kommentarer. Det ger dig en chans att skicka ett uppdaterat, förbättrat manus till nästa förlag och kanske ha större tur.

Ja, då var det bara att skriva ut den där berättelsen som du har haft liggande i din dator länge, läsa igenom den, ändra och skriva ut ett manus för att skicka till förlag! Glöm inte att du ska känna det som om det här är den allra bästa bok du någonsin skrivit! Lycka till!
 
Kimselius skrivkurs på Färgargården, Eringsboda, Blekinge.
Kimselius distanskurs.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!