Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 5 juni 2010

De första kinesiska skrivtecknen

2009 hittades de tidigaste kända exemplen på kinesiska skrivtecken. De var inristade i djurben och bitar av jade och hittade i Changle-området i Shandong-provinsen i östra Kina.
Tecknen tros vara cirka 4.500 år gamla, vilket gör dem till de äldsta hittills kända föregångarna till dagens kinesiska alfabet.

Ristningarna tros ha gjorts av det så kallade dongyifolket som bodde i området vid den tiden.

De funna tecknen liknar både bokstäver och teckningar. Bland annat syns fåglar, en krabba, en triangel och solen.

När jag var i Kina på min reseachresa inför min bok Kinesiska Draken bad jag dem skriva mitt namn med kinesiska bokstäver. Ni ser resultatet på översta bilden. På undre bilden kan ni läsa vad de kinesiska tecknen betyder. Mitt M är utbytt mot tecknet Yin och Yang.

Här kan du läsa mer om kinesiska skrivtecken.

Här kan du läsa om min Kinaresa.

Ja, det var lite fakta om Kina.

Kramisar från Kim

fredag 4 juni 2010

Återhämtning

De flesta av oss tar livet för givet, tror att vi är odödliga, att vi har hur lång tid som helst på oss för att hinna göra allt vi vill.

Men så finns det några, rätt många faktiskt, som har lärt sig att njuta av att kunna stiga upp på morgonen, duscha, gå på toaletten och ta på kläderna själv. Något alla tar för givet, innan de har drabbats av någon sjukdom eller en olycka, som på en sekund satt stopp för de vardagliga små saker vi tar som självklara.

Tänk att behöva lära sig gå igen, trots att man tidigare har kunnat det i hela sitt liv. Eller vara tvungen att lära sig ord, försöka komma ihåg namn, ansikten, platser, minnen...

Tänk vilken lycka att kunna stå på ett ben, sträcka sig efter något på översta hyllan, eller böja sig ned för att ta upp något från golvet. Vilket under att både kunna bära en bricka OCH gå, samtidigt. Tänk att ha möjlighet att kunna se, läsa, höra, sätta ihop fingrarna för att greppa tag om något. Lyckan över att själv kunna dra på sig sina sockar...

Lycka är att vara i livet och kunna ta hand om sig själv, att kunna öppna dörren och gå rakt ut i naturen, höra fåglars sång, sitta och njuta av de första solstrålarna på morgonen. Att kunna göra allt detta själv, DET är lycka!

Minns... Ta inte livet för givet, njut av varje minut, njut som om detta är din sista dag, för hur vet vi hur många fler dagar vi har som vi kan ta allt detta för självklart...

Kramisar Kim
(Återhämtning, att återhämta sig = tillfriskna, repa sig, hämta sig, få tillbaka krafterna eller hälsan.)

torsdag 3 juni 2010

Världens äldsta snabbmat

Tänk att det redan för åttatusen år sedan fanns snabbmat, jag som trodde det var amerikanarna som hade hittat på det...

Nej, det var stenåldersfolket i nuvarande Bulgaren som för åttatusen år sedan åt en sorts gröt, gjord av förkokta vetekorn av samma slag som dagens bulgur.

Fynden sägs vara världens äldsta kokta matvaror som visar hur dåtidens människor kokade vetekorn, torkade dem och knådade dem till bollar. Upp till ett år kunde bollarna sedan sparas och behövde inte kokas upp på nytt utan bara doppas i varmt vatten.

Enligt forskarna var bulgur troligen en basvara runt hela Medelhavet under förhistorisk tid.

Det innebär att jag inte är speciellt modern när jag äter bulgur... Trodde du att bulgur var ett nytt påfund?

Kramisar Kim

onsdag 2 juni 2010

Shanghai Kina

Shanghai blev mitt första möte med Kina. Efter en flygresa från Ronneby till Stockholm vidare till Frankfurt och därefter till Shanghai, kände jag mig rätt så mör när jag kom fram. Eftersom jag hade skadat knät några månader tidigare och var tvungen att röra benet ofta, vågade jag inte sova på flyget. Med andra ord var jag rätt trött när vi landade.

Det första som slog mig var alla motorvägar som var uppbyggda på pelare över staden och över varandra, fascinerande.













Hutonger kallas de tusentals gamla trånga gator och gränder som var väldigt typiska för Shanghai och Peking tidigare, men som nu är på väg att försvinna.
Inför OS i Peking revs många hutonger och folket tvingades flytta ut till förorter i stora höghus, efter att ha varit vana att bo mitt i centrum tillsammans med släkt och vänner.






Här har vi anlänt till hotellet och får ge oss ut på egen hand. För säkerhets skull tar jag kort på hotellet för att kunna hitta tillbaka.


















Det var fascinerande att se hur de hängde sina kläder på tork överallt, i vägkorsningar och...














...på väggarna i värsta trafikruset. Undrar hur rena kläderna blev efter att ha hängt en dag i avgaserna.














Vi gick till The Bund för att se floden och de nya byggnaderna på andra sidan floden.













Det var många turister som ville fotografera och det gällde att hitta ett hål mellan människorna.













Ser ni den fantastiska husbåten på floden?













Här är vi fortfarande vid The Bund, nu med ryggen åt floden och Anki står framför en jättefin fontän med staden i bakgrunden.













Utsikt från vårt hotellrum, där kontrasterna mellan skyskraporna och de små hutongerna är enastående.


















Nu ger vi oss ut ensamma på äventyr igen, för att se den riktiga staden.













Vi tar oss in på små gator och gränder och fotograferar och studerar nyfiket allt det för oss så nya och exotiska.














Här hänger tvätten överallt i gränden.


















Här säljs mat, både olagad och färdiglagad. Det var många som stod i gathörnen och wokade mat som man kunde köpa och äta direkt.













Här äter vi vår första riktiga kinesiska mat. Spännande med många rätter att välja mellan. Det som var fascinerande var de runda borden, med en rund skiva i mitten som gick att snurra. På så sätt kunde man lätt snurra runt skivan för att få tag på en ny maträtt.













På väg igen. Här har jag fotograferat pelarna täckta av blommor.













Tyckte den här muren var så fantastisk vacker.













Här är vi i ett Buddha-tempel.















Anki och Britt, mina medresenärer.













Här ber kineserna till buddha samtidigt som de bränner rökelser.













Här är ett annat rum i Buddhatemplet.













Här ser du Buddhastatyn.


















Tyckte de små stenlejorna med sina sidenband var så fina.













Här är en trädfigur av buddha.


















Här ser ni Buddhatemplets skylt: De tusen Buddhas tempel. Hit kunde man donera sin alldeles egna buddha.













Bild på liggande Buddha.













Tesalong med otroligt vackra tekannor...













...här är en av alla tekannorna.


















Nu har vi kommit till sidenfabriken. Här ser ni sidenmaskar i olika stadier av utvecklingen. Se från höger till vänster...













...och fortsätt här från höger till vänster...













Här ser ni hur sidenkokongerna ligger i hett vatten för att trådarna ska lossna, sedan förs de samman till starka trådar som rullas ihop med hjälp av den här maskinen.













Här ser ni kokongerna i närbild och ser larven inuti.













Ibland är det två larver som vävt kokong ihop. Då får man inte loss trådarna. Istället sätter man upp dem på ställningar och töjer ut kokongen. Efterhand sätts kokongen på större ställning och därefter på allt större ställning...













...tills de är så stora att de kan dras ut till storleken av ett täcke. Flera lager av sidenkokonger läggs ovanpå varandra tills det blir ett färdigt täcke.
Tänker på Ankis notering i sin resedagbok: "Tvillingar blir täcken". De orden fick mig att skratta länge.









Så var det modevisning av sidenklänningar. Tanken var nog att vi skulle köpa kläder, men det var inte så mycket tid över. Jag hann köpa några sidensjalar och en sidenslips.













Den här maträtten darrade betänkligt och rörde sig hela tiden. Det såg ut som levande maskar... Men jag smakade och det var faktiskt mycket gott.













Efter middagen for vi till "China Town". Det låter kanske konstigt att ha en speciell kina-del i Shanghai, men staden delades upp mellan flera europeiska länder och även kineserna fick sin del.













Chinatown













Chinatown













Chinatown. Den här långa bron hade något att göra med andar, den svängde fram och tillbaka och jag tror det var för att andarna inte skulle kunna följa med... Någon som vet mer?














Fantastiska hus och fönsteröppningar, Anki i förgrunden.













Älskade den här delen av Shanghai


















Här tog jag många detaljfoton för min bok Kinesiska Draken.













Möbler så vackert utsirade...













Helt fantastisk bro att vandra över. I vattnet simmade många sköldpaddor.













Älskar de kinesiska taken som gör mig glad.


















Givetvis passerade vi souvenir- och klädbutiker.













Här är vi och äter på en fiskrestaurang. Här fanns en stor pelare fylld av levande fisk. Både fascinerande och lite otäckt. Tyckte synd om fiskarna.













Det var dags för cirkus. Fotograferingsförbud, så jag smög upp kameran och tog ett foto, utan blixt, ville ju inte att de skulle tappa sina porslinstallrikar...













Här är skylt till cirkusen.













Tillbaka på hotellet. Vi tog hissen upp till taket och tog några vackra bilder ut över det nattliga Shanghai...













...Kändes mäktigt att stå där uppe. Därefter var det dags att packa väskan och ställa ut den i korridoren. 05.00 skulle vi resa nästa dag till Xian och terrakottaarmén.













Detta är enda gången som jag har rest till ett land och en plats innan jag har skrivit boken, Kinesiska Draken. Normalt brukar jag skriva berättelsen först, för att kunna veta vad jag vill se. Men ödet ville annorlunda...

Tidigare har jag bloggat om min resa till Xian och Terracottaarmén och om hur jag vandrat på Kinesiska muren med kryckor.

Har ännu mycket att berätta om min Kinaresa, Sommarpalatset, Peking, OS-förberedelserna... Jag återkommer!

Kramisar Kim

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.