Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 29 maj 2010

Ful ovana...

Tänk, ännu en ledig dag den här veckan, det börjar bli en ful ovana... Eller kanske en bra sådan !

Igår kväll fick jag ett trevligt telefonsamtal, från min käre kusin Lars-Olof. Han och hans vän Jan-Olov var ute och körde motorcykel och upptäckte att de befann sig i närheten av oss. Kunde de titta in och äta frukost hos oss nästa morgon. Givetvis! Jag blev jätteglad!

Lasse sa "Du hör när vi kommer" och det gjorde jag. Två stora Harley Davidson mullrade in på gårdsplanen och där stod två blöta skinnknuttar, på grund av att de just kört genom en regnskur, men hos oss sken solen.

Lasse och jag är nästan lika gamla. Det var hans födelsedag idag och jag tyckte det var jättekul att få laga födelsedagsmiddag till min kusin. När vi var små skulle vi gifta oss med varandra, men sedan tog vi vårt förnuft till fånga och begav oss ut på nya äventyr. Det är trots allt rätt bra att "bara" vara kusiner som tycker väldigt mycket om varandra.

Oj, vad vi har haft trevligt. Jan-Olov var en berest man och berättade om många spännande resor och upplevelser. Dessutom berättade han och Lasse om tidigare motorcykelfärder, eftersom de hade som tradition att åka ut med motorcyklarna till Lasses födelsedag.

Trots att de bara varit här en dag har jag varit i Peru, Bolivia, Island, Mexico, besökt Mayaruinerna, klättrat upp till Machu Picchu, "ätit" äggakaka med fläsk och hunnit med att berätta en hel del själv också. Tänk vad mycket roligt man kan klämma in på några få timmar.

Det är roligt att få oväntat besök av nära och kära, då ställs inga krav och de får ta det som det är, även om jag måste medge att jag efter telefonsamtalet igår sprang omkring och röjde undan lite grann inför det oväntade besöket.

Nu har de dragit vidare med motorcyklarna och jag har en diskbänk full av disk och många glada minnen inom mig. Vad vore livet utan vänner!

Kramisar Kim
(Fotot är taget på Lasse för fyra år sedan då han hämtade sin hund Theo här hos mig. Tillsammans med Lasse är hans sambo Elisabeth. Hade så trevligt under besöket att jag helt glömde av att fotografera.
)

Avbrott i vardagen

Efter en mycket intensiv arbetsvinter/vår tog jag mig en dag ledigt medan jag väntade på att korrekturläsarna skulle skicka manuset till Boudicas strid mot Romarna i retur.

Jag körde 3,5 timma till min älskade pappa. Normalt brukar det ta ca 3 timmar, men den här gången hamnade jag i en militärkolonn med EU-märken på lastbilarna.

Jag beundrar min käre far som snart är 87 år och klarar sig helt själv. Han sågar ved, han lagar mat och städar, tar hand om hunden, fåren och hönsen.













När jag talar med honom på telefon frågar jag honom alltid om det inte blir ensamt för honom nu sedan mamma dog, om han inte vill flytta hem till mig... Svaret är alltid detsamma: "Jag har det bra här!"

Efter att ha tillbringat en solig, varm dag på gården tillsammans med pappa, i lugnet, med alla djuren, förstår jag att om det var jag som bodde här skulle jag aldrig flytta.

Innan jag hittade mitt paradis, var mammas och pappas ställe ett paradis där jag gärna ville bo.

Pappa höll på att avveckla hönsen och hade bara en höna kvar, vilket min bror tyckte var för lite och kom med tre ägg till pappa, som hönan genast lade sig på och efter ett tag fick pappa tre nykomlingar i hönshuset.
Pappa älskar kycklingarna och pysslar om dem. Jag tycker de är jättesöta.


Det är skönt att ladda batterierna med att göra något helt annat och när jag ser min far stå där med sin hund när jag vinkar hejdå, kan jag inte förstå att min pappa blir 87 om någon månad. Dessutom har jag svårt att förstå hur min far har kunnat få sin bordercollie att bli så enormt tjock den här vintern. Men kanske är det som pappa säger, att det har varit så mycket snö att hunden inte har kunnat springa... För vem har inte lidit av all snön i vinter.

Men nu njuter jag av våren/försommaren och hämtar nya krafter inför kommande kalla dagar.

Jag kommer snart att resa tillbaka till pappa. Ännu en plats på jorden där jag har ett paradis och en mycket kär familjemedlem.

Kramisar Kim

fredag 28 maj 2010

Anna Bergendahl Eurovisionsschlagern

Anna Bergendahl förtjänade verkligen att gå vidare till final. Hennes fantastiska röst, säkerhet på scen och den utstrålning hon hade, en riktig stjärna som kommer att gå långt!

I Sverige heter det MELODIfestival, men efter att ha sett gårdagens program undrar jag om de övriga länderna vet om att det handlar om melodi och sång.

Även om Anna Bergendahl inte gick vidare var det klart helt rätt låt vi skickade till Eurovisionsschlagern.

Tycker det var tråkigt att den korta snutt som visades av Annas framträdande vid röstningstillfället inte hade så mycket sång i sig. Kanske det var till nackdel för henne?

Nu känns det inte längre lika viktigt att se Eurovisionsschlagerfinalen på lördag.

Är stolt över Anna för att hon gjorde ett sådant fantastiskt framträdande. Ett rent nöje att se och lyssna på henne!

Kramisar Kim

torsdag 27 maj 2010

Utländska Bokomslag

Mina böcker har blivit översatta till olika språk och det vackraste omslaget tycker jag är det spanska omslaget till Tillbaka till Pompeji.

Det är en förunderlig känsla att hålla sin egen bok, med ett annorlunda utseende och på ett språk jag inte behärskar. Tänk om de inte har översatt rätt, tänk om boken inte blir lika bra i översättningen som i den svenska versionen?








En del länder använder sig av mina svenska omslag. Här den serbiska versionen av Jag är ingen häxa.


















Den norska versionen av Tillbaka till Pompeji.


















Här är den finska utgåvan av Tillbaka till Pompeji


















Den senaste översättningen är den isländska versionen av Tillbaka till Pompeji. Boken blev utsedd som en av årets fem bästa utländska böcker på Island 2009. Kul!


















Det här omslaget tycker jag är mycket vackert, finska versionen av Faraos förbannelse.


















Här är det serbiska omslaget till Tillbaka till Pompeji.


















Och den serbiska versionen av Faraos förbannelse.


Ja, det var några av de utländska omslagen. Lika roligt varje gång det kommer en ny översatt bok som jag kan sätta i min bokhylla!

Kramisar Kim

onsdag 26 maj 2010

Terracottaarmén Xi'an Kina

En dröm slog in, jag fick resa till Kina... Men bara på villkor att jag skrev en bok om landet, som jag har berättat om i ett tidigare blogginlägg: Kinesiska muren på kryckor.

Den här gången tar jag dig med till Xi'an och Terracottaarmén som har en betydande roll i min bok Kinesiska Draken.
I varje stad vi kom till fick vi en ny kinesisk guide, förutom vår svenska guide, Anders. Den här guiden hälsade oss välkomna till landet och "byn" Xi'an, vilket fick oss att höja ögonbrynen. Därefter sa han "ja, det räknas som en by eftersom vi bara har ÅTTA miljoner invånare." Vilket är i stort sett vad vi hade i Sverige vid den tidpunkten.

Det här var en vanlig syn varje kväll eller morgon, när jag satt och skrev ned mina intryck från dagen. Något jag alltid gör på alla mina resor.













Att vi hade kommit till landet och en "by" kändes faktiskt lite grann, efter den stora staden Shanghai, där det myllrade av folk, bilar och motorcyklar. I Xi'an var tempot lugnare. Här cyklade de flesta och det var inte lika mycket trafik.
På morgonen såg jag ut över torget där folk hade samlats för gemensam morgongymnastik: Thai Chi.










Den gamla stadsmuren runt staden Xi'an finns fortfarande kvar, den är lång och bred och ligger inne i den nuvarande staden.













Målet var Terracottaarmén utanför Xi'an och här står min väninna Anki utanför området. Hon var till står hjälp under resan eftersom jag hade fördärvat mitt knä strax innan resan och ibland behövde lite extra hjälp.













Terracottaarmén består av cirka 8.000 soldater gjorda i terrakotta och den första figuren hittades av tre bröder som skulle gräva en brunn. De fick upp en arm och slängde den åt sidan, därefter fick de upp ett huvud och slängde det åt sidan. Barnen tog huvudet och sparkade boll med det. En intendent från ett museum passerade och fick syn på huvudet. Därmed var Terracottaarmén upptäckt.
De tre bröderna blev otroligt rika och körde omkring i stora mercedesbilar. En av bröderna är fortfarande i livet och här sitter han och signerar en bok om Terracottaarmén och upptäckten.

Jag fick äran att hälsa på honom. Det var förbjudet att fotografera, men en av mina medresenärer tog reda på att om man bara betalade tillräckligt mycket så gick det bra. Givetvis var jag beredd att betala, jag ville ju ha ett foto av mannen i min bok om Kina. När Anki tryckte av blixten kom turister rusande från alla håll för att upplysa oss om att det inte var tillåtet att fotografera. Vi gjorde bara gesten med fingrarna som visade på pengar och de vände och gick därifrån. Att man inte fick fotografera mannen sägs bero på att han har blivit fotograferad av så många att han nästan är blind av alla fotoblixtar.

Att stå framför terracottaarmén var överväldigande. Ett foto gör den inte rättvisa för det är ett enormt stort område. Mannen som lät tillverka en armé av terracotta var kejsar Qin Shi Huangdi. Han behövde ha en armé efter sin död.
Han byggde sig också ett ståtligt gravmonument enligt sägnen, men kvicksilverflytande floder och fantastiska skatter. Kejsarens gravhög ligger inte långt ifrån Terracottaarmén.







Det sägs att varje figur är unik och avbilder av kejsarens soldater. Kika noga, vad tycker du? Hittar du några som är lika varandra?













Här finns inte bara soldater, som på den här bilden...














...Här kan du även skymta hästar i övre vänstra hörnet. Alla terracottasoldaterna hade vapen i sina händer när de grävdes fram.


















Här är en skylt som visar på att detta är utgrävningsområde 1. Om du förstorar upp bilden kan du läsa lite information.













Här ser du tydligt hästarna. Men det hittades även grisar, svanar, vagnar, ja allt som kejsaren behövde efter sin död.













Här ser du terrakottasoldaterna från sidan.


















Här är ett ännu inte helt utgrävt område, som visar på hur det ser ut innan soldaterna grävs fram. Soldaterna stod i långa rader med tak över huvudet. Fienden hittade soldaterna, slog sönder många av dem och fördärvade för att kejsaren inte skulle få evigt liv.













Här ser du armén i närbild.













En mäktig syn! Det är till den här platsen alla hedersgäster tas för att fotograferas, många av USA:s presidenter fanns avbildade med terracottaarmén.













Här några terracottahästar med sin kusk.













Här ser du hästarna stå i utgrävningen.













En del av soldaterna är huvudlösa. Ser du golvet som är lagt för terracottasoldaterna?













Hästarna fotograferade från en annan vinkel.














Här fanns också nytillverkade terracottafigurer. Man kunde köpa dem, men man kunde också fotograferas och få sitt huvud inlagt på fotot. Ser ni huvudet som avviker från de andra? Det väckte min fantasi och jag använde mig av det i min bok Kinesiska Draken.













Här har vi kommit till utgrävningsplats 2.













Här är inte utgrävt lika mycket som på den första platsen. Här kan du tydligt se hur taket har sjunkit ned.














Här håller de på och gräver ut.


















Det finns också ett stort museum på platsen. Där finns fotografier som tydligt visar hur soldater och hästar sett ut med sina seldon och vapen.














Detta är en av de bronsvagnar som hittades bland kejsare Qin Shi Huangdis soldater. Hästarna och vagnen var otroligt vackra trots att de legat begravda tusentals år i jorden. Vagnen var för kejsarens själ och därför inte så värst stor.














Här ser du en närbild av en terracottasoldat.


















Här ett svärd.














Här ser du tydligt hur figurerna såg ut när de grävdes fram. De var dekorativt målade i vackra färger, men så fort färgen utsattes för luft försvann färgen.


















En informationstavla där du kan läsa lite mer om terracottaarmén.














Därefter åkte vi tillbaka till hotellet. Vi kom i rusningstrafik och jag fotograferade cykeltaxin med fyra passagerare och massor av resväskor.
Helt uppfylld av besöket hos terrakottaarmén ville jag bara sätta mig ned för att skriva. Men vi hade bara 45 minuter på oss att duscha och byta om och sedan skulle vi iväg på middag och dansföreställning.





Maten såg inte alltid så här dekorativ ut, men den var alltid vackert upplagd.













Här är de som presenterar föreställningen för oss.













Det var en otrolig upplevelse att se den här föreställningen och jag var mycket tacksam för min kamera som inte behövde någon blixt för att kunna ta kort, eftersom man inte fick lov att använda blixt under föreställningen, dansarna kunde bli bländade.













Här ett annat dansnummer.













Dräkterna var så färggranna och dansarna oändligt skickliga.













Som du ser blir färgerna ibland lite konstiga på grund av att jag inte använder blixt och dessutom har jag zoomat bilderna.













Efter att ha skrivit det här inlägget längtar jag tillbaka till Kina, till de vänliga, hjälpsamma människorna, till maten som jag älskade och till mina medresenärer som jag hade så roligt med. En del av dem håller jag fortfarande kontakt med.

Utdrag ur min bok Kinesiska Draken:

"Denne soldat ska stå som förebild för den förste Terrakottasoldaten. Därefter ska alla ha samma längd som denne soldat, förutom befälen som ska vara längre, för att visa skillnaden mellan enkla soldater och befäl. När detta är klart ska han föras åter till mig. Vad är ditt namn?" frågade kejsar Qin Shi Huangdi vänd mot Theo.
"Theo, ers majestät", sa Theo och bugade artigt, alldeles överväldigad över kejsarens erbjudande.
"Vad mer än Theo?" undrade försteminister Li Si.
"Bara Theo, herre, bara Theo."
I den stunden kände han sig lite mer än bara Theo, eftersom han skulle komma att bli en av alla de åttatusen Terrakottasoldater som fanns att beskådas i framtiden. Han skulle till och med få stå modell för hela Terrakottaarmén.


Efter att ha läst utdraget ur min bok Kinesiska Draken förstår du kanske hur mycket jag inspirerades av mitt Kinabesök.

Ja, det var lite mer om min Kinaresa. Ännu har jag mycket mer att berätta för dig om den här resan, därför kommer det fler blogginlägg om Kina!

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar Kim