Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 11 maj 2019

Har upptäckt en ny spännande författare Felsteg av Maria Adolfsson

Har upptäckt en ny spännande författare
Felsteg av Maria Adolfsson

Det är inte alltid man genast fastnar för en ny författare, men så var fallet när jag började lyssna på Felsteg av Maria Adolfsson. Det här är definitivt inte den sista boken jag läser/lyssnar på av denna författaren. Härligt att ha hittat en ny deckarförfattare, där handlingen utspelar sig på en ny, intressant plats. Personporträtten är skarpa, huvudpersonen har sina fel och brister och är ingen övermänniska, utan helt mänsklig. Spänningen hålls på topp redan från början och ledtrådarna lindas in i handlingen. En perfekt deckare med andra ord.

Jag trodde att Doggerland var påhittat, men det är en riktig plats.  Rekommenderar dig varmt att läsa den här boken som får högsta betyg av mig. Läs den!


Felsteg är den första delen i den suggestiva deckarserien Doggerland. Det är morgonen efter oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt ihjälslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.Karen inser att hon måste hitta ett alibi åt en av de misstänkta för att själv slippa skylta med sina misstag. Samtidigt växer en vänskap fram mellan henne och offrets dotter.Karen Eiken Hornby har återvänt till Doggerland för att glömma sitt förflutna med hjälp av arbete, alkohol och män hon inte tycker om. Nu tvingas hon navigera mellan egna och andras felsteg. Doggerland är en ögrupp i Nordsjön mellan Storbritannien och Skandinavien. Landet är en kvarvarande del av den landmassa som tidigare förenade de brittiska öarna och den europeiska kontinenten. Idag består Doggerland av huvudöarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska. 
 


Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

fredag 10 maj 2019

Vill tipsa om en bra bok: Framgångens pris av Nora Roberts

Vill tipsa om en bra bok
Framgångens pris av Nora Roberts

När jag började lyssna på den här boken var jag nära att ge upp. Boken börjar med slutet... Inte alls roligt. Samtidigt var det en fascinerande värld som målades upp av författaren. I kulisserna på olika tv-kanaler. Jag fortsatte lyssna och till slut ville jag veta hur det gick. Inledningen på boken var glömd, tack och lov, för den var inte bra. Men ibland är det så, att som författare kommer man inte riktigt in i boken förrän man har skrivit några sidor. Då skriver man om början.

Berättelsen handlar om Deanna Reynolds. Hon arbetar som nyhetsjournalist på den lokala tv-kanalen CBC i Chicago. Hennes mentor är den kända Angela Perkins som har en berömd talkshow. Deanna ser henne som en vän, medan Angela bara utnyttjar henne.

När Deana får erbjudandet att göra ett eget program visar Angela sin rätta sida och blir hämndlysten.

Anonyma brev kommer allt oftare, samt blommor. Oskyldiga, kärleksfulla, men de får Deanna att känna oro. När folk mördas i Deannas omgivning inser hon att någon mördar i hennes namn.

Som sagt, inledningen tyckte jag inte om, sedan blev det svårt att lägga ifrån sig boken. Därför vill jag rekommendera dig att läsa den och inte ge upp.



Den får fyra stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här







torsdag 9 maj 2019

Dela med dig av din livserfarenhet

Dela med dig av din livserfarenhet


Reseminnen
Att skriva om sådant man inte har upplevt kan vara svårt. Att få dela med sig av sin livserfarenhet i böcker tycker jag är jättekul. Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland blev till efter mina Nya Zeelandsresor. Varje dag förde jag dagbok och skrev noga upp allt som hänt under dagen, i detalj. Något som hjälpte mig när tanken om en bok som utspelade sig på Nya Zeeland kom till mig. Det var bara att plocka fram resedagboken och börja skriva.

Mycket av det huvudpersonen Kimberlie upplever var jag med om på min resa. När halva vägen uppe i bergen var blockerad av ett stenras, jordbävningar och grottorna. Jag besökte platsen som är illustrerad på bokomslaget, jag såg de fantastiska röda träden, de turkosblå vattnen och höga bergen. Jag vandrade på milslånga sandstränder utan att se en enda människa. Allt det ville jag dela med mig av och det gör jag i de tre böckerna om Kimberlie och Andy: Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland, Kimberlie Ett nytt liv och Kimberlie Främlingar. Att skriva de böckerna fick mig att uppleva Nya Zeeland på nytt.


Flygrädsla

En gång fick jag en fråga från en person som undrade om jag var flygrädd, eftersom jag beskrev flygrädsla så otroligt bra både i boken Tillbaka till Pompeji och i Kimberlieboken.

Faktum är att när jag skrev dessa böcker var jag otroligt flygrädd. Det var som med tandläkaren, jag oroade mig en hel vecka innan jag skulle resa iväg. På skälvande ben tog jag mig till flygplatsen och flygplanet.

Minns att jag brukade sluta andas när planet lyfte/landade och nästan svimmade på grund av det. En gång i Bangkok blev jag stel som en pinne när jag skulle sätta mig och var helt paralyserad av skräck. Min man Jan har berättat att de fick trycka till i mina knäveck för att kunna sätta mig i sätet. Jag borde kanske inte berätta sådant här för det är ju ganska skämmigt...

En gång när vi åkte Madeira, (en sagolikt vacker ö, med en otroligt kort landningsbana) och kom in för landning och jag bara såg berg, berg och berg fick jag panik. Jag sa till Jan: "säg till Piloten att de ska vända, jag vill inte landa här, säg till att de måste vända".

När planet sattes ner skrek jag nästan för jag såg ingen landningsbana under planet. I nästa stund tjöt det om bromsarna när piloten bromsade planet direkt hjulen slog i marken. Det tog ett tag innan jag kunde kliva av planet eftersom mina ben inte bar mig. När vi skulle åka hem försökte jag få reseledaren att ta min biljett så skulle jag stanna och jobba i hans ställe, allt för att slippa flyga igen.

Jag skulle kunna sitta här hela dagen och berätta om alla hemska upplevelser jag har haft när jag har flugit, men det är inte därför jag skriver om flygrädslan. Ville visa på hur man kan ta sin livserfarenhet, både dålig och god sådan och stoppa in i sin berättelse. Bara för att man gör det behöver man inte vara den person man skriver om.

Karaktärerna i böckerna
Jag får ofta frågan om jag är Ramona i böckerna, men det är jag inte. Däremot har både Ramona, Kimberlie, Theo, Andy, Robert och alla andra fiktiva personer i mina berättelser hämtat livserfarenhet ifrån mitt liv. Då min livserfarenhet inte räckt till har jag tagit hjälp av andras erfarenheter för att kunna förmedla känslor vid vissa speciella händelser.

Elevarbeten
En gång var jag och föreläste i en skola i Asmundstorp. Eleverna hade förberett sig inför mitt besök genom att läsa mina böcker. Istället för att recensera boken de läst med text, fick de rita en bild som recension. Det som hade gjort starkast intryck på dem i boken skulle de nu rita. På baksidan av bilden fick de skriva och förklara varför de valt att rita just det motivet.

Jag gick igenom salen och kände igen mina böcker, på vulkanutbrott, hieroglyfer, vikingaskepp och så kom jag till en bild med ett flygplan och stannade förvånat. Jag hade inte skrivit någon bok om flygplan... Jag tog ned bilden från väggen och läste på baksidan. "Jag har aldrig någonsin flugit, men efter att ha läst boken Tillbaka till Pompeji, känns det ändå som jag har gjort det, eftersom författaren beskrev det så bra."

Då tänkte jag: så bra att jag lät Ulrika tycka det var häftigt att flyga, eftersom Ramona var skräckslagen för det... Kanske skulle den här personen inte bli flygrädd på grund av min bok.

Ett bra tips till dig som skriver och upplever något utöver det vanliga, skriv ned dina känslor, iakttagelser, förnimmelser, lukt och synintryck, ja så mycket som möjligt ifrån upplevelsen. Bra att plocka fram när din romanfigur ska gå igenom samma sak.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
  

 

tisdag 7 maj 2019

Vinnare av födelsedagsboken 2019 är...

Vinnare av födelsedagsboken 2019 är...

Tack! Tack! Tack för alla gratulationer på min födelsedag den 2 maj och för alla hälsningar både före och efter. Jag är så tacksam över alla som hört av sig.

På min födelsedag lottade jag ut en bok till alla som hörde av sig och det var en hel del. Den som vann utlottningen hade inte valt något specifik bok, utan låter mig stå för valet.

Då är det självklart Tsunamikatastrofen i Lissabon som jag skickar, eftersom jag tycker att det är den absolut bästa bok jag har skrivit. Än så länge...

En jordbävning inträffade i havet nära Lissabon, Portugal, den 1 november 1755. Man tror att jordbävningen var i närheten av nio på dagens Richterskala. Skalvet inträffade 9.30 på förmiddagen och varade cirka sex minuter. Det orsakade stora skador på staden. En halvtimme efter skalvet kom en flera meter hög tsunami.



Baksidestext Tsunamikatastrofen i Lissabon:
En jordbävning inträffar i havet nära Lissabon, Portugal, den 1 november 1755. Jordbävningen är mycket kraftig. Skalvet orsakar stora skador på staden. Theo och Ramona befinner sig mitt i katastrofens centrum. De kämpar för sina liv, tillsammans med alla andra drabbade. De människor som klarat sig andas ut, utan att veta vad som är på väg mot dem. En halvtimme efter skalvet kommer en flera meter hög tsunami. Mitt i vägen för den gigantiska vågen står de överlevande, som flytt ned till hamnen för att undkomma fallande byggnader och eldens härjningar. Ännu en gång får de kämpa för att överleva.

En levande skildring av händelserna som tog många av stadens liv och förintade större delen av Lissabon. En oförglömlig läsning!


Fanfar! Här är vinnaren till boken!
Nu ska jag inte hålla dig på halster längre, utan meddela vem som hade turen att vinna årets födelsedagsbok. Det var:

Karin Eberhardt Grönvall

Stort grattis Karin. Boken är på väg till dig med posten.

Om du inte vann den här gången bör du hålla utkik här på bloggen, för snart är det dags att lotta ut de nya böckerna som är på väg. Du vet väl att jag har sex nya böcker på gång under året? Lycka till nästa gång!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

måndag 6 maj 2019

Kooikervalpen Kotten möter haren

Kooikervalpen Kotten möter haren

Det har varit en spännande vecka för Kotten. Det händer mycket i naturen just nu, mycket att upptäcka för en valp som inte har varit med om att naturen vaknar. En morgon när vi rundade en krök skuttade en hare över vägen precis framför oss. Kiara och Kotten bara tittade, utan att dra i kopplet eller skälla. Nästa dag, på exakt samma ställe dök det upp en katt, den blev vettskrämd och stack iväg. Kotten och Kiara stod kvar och tittade. På tredje dagen skuttade plötsligt en råbock och en hind ut framför oss i kurvan, då blev jag rädd, men hundarna höll sig lugna. Det verkar som om det är djurens övergångsställe just där.

Kanske var det tack vare dessa "övningar", som Kotten inte reagerade när vi på valpkursen skulle träna "haren". Då skulle Kotten vara lös och en elektronisk hare sprang omkring framför honom. Han satt där vid min sida. Haren skuttade ut och sprang iväg, vände och sprang åt ett annat håll. Kotten satt stilla och bara tittade. Så lycklig matte jag var i det ögonblicket. Jag kopplade upp hunden och lät någon annan ta över.

I vår glasgång blommar det för full just nu. Passionsblommorna är oändligt vackra.

Så även Eldblommorna. Den här växten har alla mina hundar älskat. De äter av bladen. Kanske jag ska ta och smaka på bladen, för de måste ju vara jättegoda... Eller?

Kotten är nu riktigt stor och Kiara har det inte alltid så lätt. Han har lärt sig att bita henne i tassarna. Han är snabb och hon hinner inte riktigt med.

Efter att ha busat med Kiara är det skönt att hoppa upp i soffan och sova i husses knä.

Kvittenbusken blommar och är så vacker att jag inte kan se mig mätt på den.

Just nu jobbar vi för fullt i trädgårdslandet. En av sakerna jag jobbar med där är att få Kotten att förstå att det är förbjuden mark. Inte det lättaste...

Blommor överallt i naturen, i trädkronorna och på buskarna.

Att fotografera hundarna när vi är ute och går är inte det lättaste, så fort jag sätter mig ner kommer de fram för att pussas. Därför blir fotona tagna lite ovanifrån.
Kotten är såååååååå trött på morgonen, något som syns tydligt på den här bilden. När jag och Kiara är ute och reser passar husse och Kotten på att ha sovmorgon.


Här får du en skymt av hur vacker vår morgonpromenad är.


Det bor en hund till på vår gata, Frida. Hon är tio år och hinner inte alls med Kotten när han far runt henne. Kotten är bara ett streck på bilderna.
....
Men till slut stannar han och de kan hälsa på varandra.

Kiara kommer alltid och sätter upp tassarna på mig när jag jobbar, ett sätt att tala om för mig att jag har suttit vid datorn för länge.

Kotten gör som Kiara, även om han inte tar lika stor plats som hon gör.

Kiaras favoritplats, under trappan. När hon var valp fick hon ut hela huvudet ur den här öppningen.

Kotten är nyfiken på vad Kiara håller på med där under. Men än så länge har han inte krupit in under trappan för att titta efter. Något som är tur för Kiara, för ibland behöver hon vara ifred.

Magnolian fick en kort blomningstid, för de dagar vi hade runt +25 grader tog slut och frosten nöp tag i allt som inte tålde kylan.

Vi har en naturlig agilitybana på tomten. Här står Kiara och väntar på Kotten.

Här är det Kottens tur att vänta på Kiara.

Jag älskar blommor och de här gör mig glad. Ser ut som massor av ansikten som ler mot mig.

Inför avslutningsprovet på valpkursen, som sker idag, måndag 6 maj, har jag tränat intensivt. Kotten ska sitta stilla 1 minuter. Det klarar han. Det är lite värre för Kiara. Hon reser sig gärna upp. Bra störningsmoment för Kotten. Håll tummarna för att han klarar det ikväll också.

Ju äldre Kotten blir, desto längre promenader blir det och fler saker att utforska. Den här högen av gamla stockar var mycket intressant. Hit går Kotten gärna igen.

Så här ser det ut bakom min stol. Hundarna är jättetrötta och reser sig inte när jag ålar mig ur stolen för att fotografera dem. Stolen står vid baken av de båda hundarna.

Till slut var den här, min 65-årsdag. Dagen då jag blev pensionär. Den var tänkt att firas nere i Skåne, men vi stannade kvar hemma, gick på kafé och köpte min favorittårta. Som bara finns i 16 bitar. Jag har ätit MYCKET tårta. Dessutom hade jag med mig tårta till både Kiaras kurs (kvällen innan min födelsedag) och Kottens valpkurs (som var på min födelsedag). Nu blir det till att motionera extra mycket den närmsta tiden.

Så här vackert är det hos Brukshundsklubben i Ronneby. Den här promenadslingan tar vi alltid innan kursen startar. Det var även här som vi tränade senaste gången på valpkursen. Det var här de fick träna med den elektroniska haren.

Äntligen har Kotten lärt sig att grönsakslandet är förbjuden mark. Han ligger och iakttar mig medan jag arbetar. Men han vaktar mig också, eftersom vår tyska granne var på besök och satt vid ena ändan av landet. Normalt brukar Kotten strosa omkring och nosa, men den här gången höll  han ett vakande öga på grannen och mig.

Att ha ett stort gosedjur som är större än en själv, det tycker Kotten om. Han släpar runt på Tudors stor apa, använder den som brottningskompis, men även som huvudkudde.

Ännu en underbar vecka med Kiara och Kotten. Jag är så glad över att ha två så fina kompisar.

Ikväll är det avslutningsprov på Kottens valpkurs. Tråkigt nog. Men vi tänker åka till klubben på tisdagskvällarna för att träna. Kanske vi ses där?


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!