Vulkanförfattaren Kim M. Kimselius

Fick ett nytt namn av Radio igår "Vulkanförfattaren". Jag antar att det beror på att jag har skrivit boken "Tillbaka till Pompeji" om vulkanubrott som förintade staden, eller kanske det är för att de på radio tycker att jag "sprutar" ur mig böcker... Eller så beror det på att jag pratade så mycket om vulkaner igår när jag lagade mat i radio.

Vulkaner är skrämmande och jag följer med spänning och oro händelserna på Island. Läser att folk betalar 38-50.000 för en taxiresa för att ta sig hem, eller till sitt resmål. Ett par var smarta, de köpte en bil för 4.500 som de körde hem med.

Alla talar om de "strandade" flygresenärerna, men det talas väldigt lite om de drabbade på Island. Islänningarna måste gå ifrån sina hem, sina gårdar och riskerar att deras djur dör. Flygresenärerna kommer kanske bara inte hem just nu, eller till sin semester, men de har ett liv som väntar på dem. Det är mer än vad vissa islänningar har, om allt går riktigt riktigt illa och Katla vaknar också.

Just nu är himlen svart av sot över delar av Island, och ett fint lager aska sprider sig över allt hos dem som bor i närheten av vulkanen. Dagsljuset försvinner i askmolnet och det blir natt, här ser vi fortfarande solen och anar inte ens att det finns ett askmoln där uppe i luften, långt ovanför oss. Vad händer om Katla vaknar, det sägs vara dags nu för det var 92 år sedan Katla hade utbrott senast, 1918.

När jag var på Island berättade mina värdar att när Hekla hade utbrott gick folk man ur huse i Reyjkjavik för att se på utbrottet. När de berättade historien om hur vägarna blev igenkorkade och hur folk inte kunde ta sig hem på kvällen, så lät det mest som ett spännande äventyr, en utflykt, en gemytlig tillställning.

Det som händer på Island nu är något helt annat än en trevlig utflyktsmöjlighet, även om Island hade många nya turister när vulkanen just hade haft utbrott. Flygbolagen sänkte priserna till Island och hotellen närmast vulkanen blev fullbokade. En siffra på 25.000 besökare direkt efter utbrottet har nämnts för mig.

Här är lite bilder från vulkanutbrottet: KLICKA HÄR

Aftonbladet har hela tiden nya uppdateringar om vulkanutbrottet KLICKA HÄR

Så har även Expressen KLICKA HÄR

Här kan ni se själva vulkanutbrottet på film: KLICKA HÄR

På den här länken kan du se alla flygningar: KLICKA HÄR

Här kan du se mina filmklipp från Island före vulkanutbrottet KLICKA HÄR

Här är bilder på askmolnet över Eyjafjallajökull KLICKA HÄR

Här kan du läsa min blogg från Island och se mina Islandsbilder KLICKA HÄR Det finns totalt 8 inlägg från Island, se rubrikerna.

Här kan du se filmtrailer för min bok "Tillbaka till Pompeji" KLICKA HÄR

Vill du veta mer om min bok "Tillbaka till Pompeji" som gav mig namnet "Vulkanförfattaren" kan du KLICKA HÄR. På den länken kan du även ser fler bilder på gipsavtrycken av människor och djur som dog under vulkanutbrottet som förintade staden Pompeji. Du kan "bläddra i boken" och läsa några kapitel från Smakprov.

För mig känns det overkligt att vulkanutbrottet har hänt och håller på just nu, och drabbar alla oss här i Europa. Eftersom jag har skrivit både "Tillbaka till Pompeji" och "Theos Pompeji" (KLICKA HÄR) och levt med vulkanutbrott dygnet om under arbetet, i fantasin vill säga, så känns det overkligt att det nu verkligen händer på riktigt . Visst har det hänt tidigare, men då har det varit så långt bort att det också mest har känts som fantasi. Men nu är det faktiskt sant. Jag vet att invånarna på Island är mer förberedda än invånarna i staden Pompeji var, ändå känner jag deltagande och oro för dem, eftersom jag vet hur illa det kan gå när det går riktigt illa... Nu är det inte fantasi längre, nu är det verklighet!

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från "vulkanförfattaren" Kim KLICKA HÄR för att se artikeln där jag får namnet "Vulkanförfattaren.

Kimselius är och lagar mat hos Radio Blekinge Karlskrona, i direktsändning

När jag gick upp i morse tänkte jag: "Jag är inte klok som ska åka iväg och laga mat i direktsändning! Jag som bara vill sitta och skriva och har så många nya ord som dykt upp under natten."

Det brukar inte vara svårt för mig att ha många bollar i luften samtidigt, men när jag lagar mat vill jag helst koncentrera mig så jag vet vad jag gör. Det blir så lätt fel annars. Därför hade jag svårt att förstå varför jag tackat ja, men samtidigt tycker jag det är kul med nya utmaningar och det var förmodligen det som fick mig att säga ja när de ringde från radio.

Normalt brukar Radio Blekinge åka hem till den som lagar mat, och det hade känts mycket bättre att få vara i mitt kök, bland alla mina kryddor och köksredskap. Men eftersom vi inte har någon täckning för att sända direkt åkte jag alltså in till Radio Blekinge i Karlskrona och letade igenom deras skåp.

Reportern Mia var med mig i köket och samtalade om allt från mina böcker, vulkaner, researchresor och till slut givetvis mina hundar. Det blev en del prat om vulkanutbrottet också eftersom jag har skrivit boken "Tillbaka till Pompeji" som handlar om hur staden Pompeji utplånas av ett vulkanutbrott.

Hela tiden lagade jag mat och ibland kommenterade Mia något jag gjorde, ibland kommenterade jag det jag höll på med.

Det jag lagade var "Kimselius Keiferkyckling". Namnet kommer från Roxana som har Kimseliusbooks fanblogg (KLICKA HÄR för att komma till bloggen). Hon ville nämligen veta några av de namn som jag använde mig av i boken "Boudicas strid mot Romarna" för att berätta om på bloggen, och då fick hon bland annat namnet Keifer.
Roxana skrev tillbaka att det lät som en god maträtt, t.ex. Keifergryta med ris. När jag sedan skrev på loggen på facebook att jag skulle laga mat i direktsändning hos Radio Blekinge frågade hon: "Keifergryta med ris?" och genast döpte jag om mitt enkla recept till just "Kimselius Keiferkyckling". På så sätt kommer jag alltid att tänka på både min matlagning i direktsändning på radio, på Roxana och på boken "Boudicas strid mot Romarna" och Keifer som är en person jag kommit att tycka om i boken.

Det var jätteroligt, mycket roligare än vad jag hade trott att laga mat i ett helt främmande kök, med mikrofon på mig och hela tiden pratande om allt annat än matlagningen. Dessutom var det kul med de personer som kom in för att ta mellanmål, äta lunch och tyckte det luktade gott. När maten var färdiglagad hade lukten spridit sig över hela radiohuset, det var många sugna som kom för att provsmaka. Lite nervöst smakade jag själv på maten, rädd för att det var något jag hade glömt, men Keiferkycklingen smakade precis som den skulle, mycket gott.

Vill ni lyssna på programmet i Radio Blekinge P4 KLICKAR DU HÄR. På länken till Radio Blekinge P4 hittar du även receptet på "Kimselius Keiferkyckling".

Något jag hade tänkt säga i radio, men glömde, var att när jag steg ut tidigt i morse kände jag en bekant lukt: Island! Morgonluften hade inte samma jord- och blomdoft jag var van vid, utan den här morgonen anade jag även vulkandoft. Nu känner jag inget längre, näsan har blivit van, eller så har lukten försvunnit.

Ja, det var lite av vad jag har sysslat med under förmiddagen. Nu ska jag sätta mig och skriva ned alla de ord som kom till mig under natten. Vilket innebär att jag ska tillbringa några timmar tillsammans med Keifer, Theo, Ramona, Pluto och Boudica innan det är dags för hundpromenad.

Kramisar Kim
Bilderna är tagna av Radio Blekinges fotograf Catharina Loosme och jag är mycket tacksam för att hon skickade bilderna till mig att använda i min blogg, tack Catharina.

Vulkanutbrott på glaciären Eyjafjallajökull på Island, fascinerande och skrämmande

Ett vulkanutbrott kan vara både fascinerande och skrämmande. Efter att ha läst mycket fakta om vulkaner och vulkanutbrott inför min bok "Tillbaka till Pompeji" som kom ut 1997, har jag stor respekt för vulkaner.

I höstas var jag på Island när min bok "Tillbaka till Pompeji" släpptes på isländska och jag fascinerades av landet. Jag fick många nya vänner som jag håller kontakt med och jag längtar efter att få resa tillbaka till Island.

Därför följer jag med spänning vulkanutbrottet på glaciären Eyjafjallajökull på Island.

Det är med skräckblandad förtjusning jag läser tidningar, ser filmer från vulkanutbrottet och återupplever min bok om vulkanutbrottet som utplånade staden Pompeji.

En sak som fascinerar mig i detta sammanhang är att min bok "Aftur til Pompei" blev utsedd som en av årets fem bästa utländska böcker på Island 2009. Tänk, i ett land där det är ständigt vulkanisk aktivitet, älskar de att läsa en bok om en stad som blir utplånad av ett vulkanutbrott.

Aldrig hade jag kunnat tänka mig att vi här i Sverige skulle bli drabbade av vulkanutbrottet på Island. Men nu stängs flygplatser ner i Sverige, i England, Danmark, ja i nästan hela Europa. Tänk vilka konsekvenser det kan få om vulkanen fortsätter att vara aktiv i flera år. Vad händer då?

Ja, det är bara att vänta och se! Under tiden kommer jag att fortsätta följa händelseutvecklingen av vulkanutbrottet på glaciären Eyjafjallajökull på Island.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar Kim

Våren är äntligen här!

Nu är det gudagott att leva, när våren knackar på dörren, när morgonen fylls av en symfoniorkester av kvittrande fåglar, ackompanjerade av tranornas rop.

Att ta en promenad i trädgården är en naturupplevelse och lisa för själen nu när vårtecknen spirar överallt.

Vi har stor tomt, 10.000 kvadratmeter, med både "park" (som vännerna kallar det), björkhage och den vanliga trädgården.

Blåsipporna har precis slagit ut och lyser blåa bland höstens bruna löv som ännu ligger kvar just här.

Vitsipporna har tagit sig in på tomten och är till lika stor glädje varje år när de slår ut.

























Så här ser vår gräsmatta ut i parken, och ännu är inte alla blå blommor utslagna, men jag tyckte det var så vackert tillsammans med snödropparna. Snart är de borta och då lyser gräsmattan ännu blåare.









Några av mina favoriter, kommer mitt i gräsmattan och klarar hundarnas tassar varje år.


Krokusarna är snart utblommade. Just dessa är de första krokusarna som kommer upp varje år. De är planterade vid rötterna av en stor hasselbuske, solen skiner alltid här och smälter undan snön. Vissa år plockar fåglarna sönder krokusarna helt och hållet, men i år har de fått stå kvar.

Är det konstigt att huvudet surrar av vårkänslor, kroppen spritter och bara vill ut, ut, ut. Det gäller att fånga dagarna vid den här tiden på året, för just nu är det ljuvligt innan alla flugor, bromsar och andra flygfän vaknar upp.

Däremot surrade det rejält bland blommorna idag när jag fotograferade, mängder av humlor, bin och en hel del olika fjärilar.

Kan man annat än vara lycklig en sådan här ljuvlig, solig vårdag?

Kramisar från Kim

Göteborgsposten, min första arbetsplats

Göteborgsposten i Göteborg var min första riktiga arbetsplats. Där började jag arbeta när jag var fjorton år. Jag arbetade på redaktionen och mitt arbete bestod i att skriva rent på maskin, räkna prenumerationsinbetalningar på räknemaskin, vilket skulle göras två gånger, samma tusentals lappar. Stämde inte de två beloppen med varandra, fick jag räkna om alltihop igen.

En av de roliga saker jag fick göra var att dra vinnare i tävlingarna som Göteborgs-Posten hade. Det kom upp sopsäckar med post och det var bara att dyka i och dra ut några kuvert ur varje säck. Varje gång kände jag att jag hade gjort någon lycklig, men när jag såg på alla säckar där det låg många förhoppningsfulla brev, blev jag lite ledsen för alla personer som skulle bli besvikna för att inte de vann.

Det bästa som hände mig en gång var att springpojken blev sjuk och jag fick ta hans plats. Då fick jag lämna redaktionens kontorsmiljö och springa med meddelanden till sätteriet, där de på den tiden arbetade med blysättning. Vilket innebar att varje bokstav var en liten blybokstav som sattes in i en mall, som sedan färgades och trycktes på papperet. Tänk vad tekniken har gått framåt. När jag berättar det här vid mina föreläsningar undrar barnen ibland om jag är född på 1800-talet...

En av de mest skrämmande händelser jag fick göra när jag utförde springpojkens jobb, var att gå och hämta lön till de anställda på tidningen. Jag fick en gammal sliten portfölj, en check och så blev jag skickad till banken för att hämta ut 30.000 kronor i kontanter. som sedan skulle läggas i lönekuvert och lämnas ut till de anställda. Det var VÄLDIGT MYCKET PENGAR på den tiden. Mina ben darrade när jag gick mot banken, för med min fantasi såg jag rånare bakom varje gathörn när jag skulle gå tillbaka med väskan fylld av pengar.

Tänk vad glad jag blev när jag stod i bankkön och hör min pappas röst bakom mig som säger: "Vad gör du här?" Jag slängde mig om hans hals och brast nästan i gråt av lättnad när jag viskade vad jag var där för att göra. Pappa lovade att eskortera mig tillbaka till tidningen och så gjorde han. Det var första och sista gången jag hämtade ut lönen, för sedan kom springpojken tillbaka och jag var inte längre avundsjuk på hans fria arbete. Men jag saknade besöken i sätteriet och tryckeriet med de stora tryckpressarna. För redan på den tiden älskade jag orden och drömde om att bli författare.

En av de starkaste minnena jag har från Göteborgs-Posten var av en av "tanterna" (förmodligen mycket yngre då än vad jag är idag). Hon var sekreterare för VD:n och fick gå och lägga håret på arbetstid, vilket hon också gjorde varje lördagsförmiddag, för vi arbetade på lördagarna också. Jag minns hur fin jag tyckte hon var när hon gick iväg till frisören och hur stel och konstlad hon såg ut när hon kom tillbaka. Alla andra sa att hon var såååå snygg och jag tyckte så synd om henne för att ingen var ärlig. Inte vågade jag säga något, yngst som jag var, jag föredrog att inte säga någonting alls.

Minns den gamla hissen som stånkade sig uppåt och hur jag föredrog att springa uppför alla stentrapporna istället. Jag älskade att vara mitt i hjärtat av en plats där ord tillverkades, trots att mina kamrater njöt av solen, sommaren och badet.

Orden har alltid betytt mycket för mig, som ni säkert förstår nu när ni har läst om mitt allra första riktiga arbete.

Kramisar Kim
(Dagens foto är hämtat från min föreläsning på Toleredsskolan i Göteborg. Tyckte bilden passade eftersom den var tagen i Göteborg. Här sitter jag och läser högt ur mitt manus till en kommande bok, som just gått iväg till tryckeriet. Det var något speciellt att föreläsa i Göteborg. Min hemstad!)

Skrivprocess, hitta ditt författarspråk

För att bli en bra författare gäller det att hitta sitt författarspråk. Lättast gör man det genom att läsa mycket, olika typer av böcker, olika genrer, olika författare.

Känn efter vad du tycker är en bra bok, vad får dig att tycka om just den här boken, är det språket, hur boken är uppbyggd, känslan av närhet till personerna i boken...?

Hitta ditt sätt att skriva genom att läsa andra författares böcker, många olika författare.

Sätt dig sedan ner och skriv, på ditt alldeles egna sätt. Låt skrivarglädjen gripa tag i dig. Prova dig fram till vilken typ av bok du vill skriva. Prova olika genrer. Lär dig se kritiskt på din text, se med andras ögon.

Ett fel man ofta gör när man skriver är att man skriver lite uppstyltat, försöker skriva "fint" och lite tillkrånglat. Försök därför redan från början skriva enkelt, med ett bra flöde och rytm. Hitta din speciella ton, hur du vill uttrycka dig så att det känns naturligt och lätt för dig att skriva. När du väl är där, fortsätt skriv på det sättet. Det ska vara kul att skriva, det ska vara ren glädje och kännas tillfredsställande när du är klar.

Älska det du gör, så kommer även läsarna att älska det du har skrivit!

Lycka till!

För fler skrivtips se min hemsida www.kimselius.se KLICKA HÄR så kommer du direkt till Författartipssidan.

Kramisar från Kim (På bilden ser du mig med min bok "Kimberlie - Ett nytt liv" . En bok jag tycker väldigt mycket om. Den skrev jag redan 1992 och den har legat länge i byrålådan, men nu har den kommit ut och jag har fått otrolig respons på boken. En bok jag älskar och är stolt över.)

Polski Owczarek Nizinny Tickie och Berner Sennen Pluto

Här ser ni Pluto och en nyrakad Tickie. Som ni säkert har förstått vid det här laget betyder mina hundar mycket för mig. Det är ganska frustrerande att inte kunna ha hela flocken samlad och gå ut på gemensamma promenader med dem.

Tola, som inte är med på bild, har opererat korsbandet och ska ha sina rehabiliteringspromenader.

Tickie som nyligen opererat bort livmodern ska ta det lugnt och får bara rastas på tomten.

Pluto som är full av spring ska ha långa skogspromenader och aktiveras. Med andra ord blir det många olika promenader varje dag. De ger energi och jag utnyttjar tiden till att njuta av livet och tänka på vad jag ska skriva när jag kommer tillbaka in igen.

Som ni sett av tidigare foton på Tickie har hon normalt väldigt lång päls. Vintern har gått hårt åt hennes päls, speciellt som jag varit bortrest så mycket och inte kunnat sköta den. När de ringde från veterinären och frågade om de fick klippa bort tovorna sa jag: Ni får ta bort alltihop om ni vill, och det gjorde de.

Tickie är så mjuk och mysig att kela med nu. Nyrakad och nybadad och nyopererad. På nedersta bilden har hon kommit in från en rastningsrunda och är trött. Hon har fortfarande lite ont och rör sig inte så värst mycket. Här är hon lycklig för att hon får vara tillsammans med Pluto igen. Tidigare har de haft skilda rum för att han inte skulle slicka på hennes sår. Men han vill inte komma i närheten av henne när hon har krage på, så det är inga problem.

Husse har precis haft ute alla hundarna och jag kan ägna mig åt att skriva i lugn och ro. Kunde inte motstå att gå ned och pussa på Tickie och Pluto när de kom in. Pluto är med i min bok "Boudicas strid mot Romarna" och även i boken "Theos Pompeji". Min Pluto har fått namn efter Theo och Ramona-böckernas Pluto och det är mina Berner sennenhundar som har fått stå modell för romanhunden Pluto. Nu vet ni lite mer om mina hundar som inspirerar och motionerar mig.

Nu ska jag försvinna bort i fantasin igen och umgås med romanens Pluto igen.

Kramisar Kim