Den 27 januari 2014 var jag i Radio Blekinge och avslöjade en hemlighet som jag har burit inom mig i många, många, många år. Händelsen har jag bearbetat i boken
Den där dagen.
Här kan du lyssna på hela intervjun. (Tryck på pilen vid texten "Jag grät när jag skrev boken".)
Så här skrev de på Sveriges Radio P4 Blekinge efter att jag hade varit i direktsändning:
I 40 år låg boken "Den där dagen" i byrålådan innan den gavs ut.
Författaren Kim M Kimselius från Eringsboda var rädd för vad folk skulle
säga. Nu när boken är släppt berättar hon om hur nära hon själv var att
ta sitt liv.
När hon var i 20-årsåldern stod Kim M Kimselius på en klippa. Hennes
liv hade varit så tumultartat och så mycket hade hänt att hon kände att
hon inte orkade leva längre.
– Jag tänkte att det var dags, nu hoppar jag, jag orkar inte mer. Jag
var så nära att jag hade ena benet utanför kanten. Men då stack min
hund nosen i min hand, jag kände att jag inte kan, jag tog steget
tillbaka och kramade om min hund.
I byrån i 40 årHon skrev boken "Den där dagen"
men la den i byrålådan. Trots att hon tycker att det är den bästa boken
hon någonsin skrivit fick den ligga där i 40 år. Hon var rädd för vad
folk skulle säga och för alla frågor hon skulle få.
Boken handlar om unga Angelica som blir våldtagen och som går sönder
inombords efter det. Hon förlorar sina vänner och sina fritidsintressen,
står inte ut längre och bestämmer sig för att ta sitt liv.
"Du måste ge ut den"Boken kunde fortfarande
legat där i byrålådan. Men för två år sedan när två fans var hemma hos
henne och sov över undrade de om hon inte hade något hon inte gett ut
som de kunde få läsa. Då plockade hon upp "Den där dagen".
– De sa "du
måste ge ut den, kommer hjälpa jättemånga". Dagen efter skickade jag
den till tryck. Jag grät när jag skrev den, jag gråter när jag läser den
och jag är rörd när jag pratar om den, säger Kim M Kimselius.
"Man måste inte ta steget"Handlingen i boken
berör Kim M Kimselius mycket. Själv har hon aldrig berättat för någon om
att hon var nära att ta sitt liv för 40 år sedan. Inte ens för sin man.
Nu valde hon att berätta sin historia i radion.
– Jag gör det för att jag tycker det är viktigt att folk ska veta att
man inte måste ta steget även om det är jobbigt just då. Det kommer bli
bättre. Man måste kämpa sig igenom det svåra och gå vidare. Man kan
leva lyckligt, säger Kim M Kimselius.
Hundarna och Jan gav styrkaFör henne var det hundarna och hennes man Jan, som hon träffade några år senare, som tog henne igenom den svåra tiden.
Hennes man fick henne att känna sig som världens bästa människa. Kim M
Kimselius vill att man ska våga prata om att man mår dåligt och söka
hjälp för att ta sig igenom det svåra.
– Jag är så lycklig att jag inte tog steget. Tänk så många oskrivna
böcker det blivit, tänk så mycket glädje jag förmedlat, säger hon.
Yamile Lindgren och Daniel Kjellander är reportrarna som stod för det här inslaget.
Läs hela inlägget på Sveriges Radio P4 Blekinge här.
Nu vet du en hel del mer om mig än du visste innan. Du anar inte hur svårt det var att tala om det och att lägga ut det här blogginlägget. Jag gör det för att hjälpa andra, för att få andra att förstå att hur mörkt och tufft det än är just nu, kan framtiden bli betydligt ljusare. Ta inte steget!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius.
Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Jag med några av mina 26 böcker. Foto Bertil Knoester.
Inlägg
