Skrivprocess: Så många ord...

Tänk vad många ord våra liv är fyllda av. Allt vi säger, allt vi hör, allt vi läser. Ord, mängder av ord. Det finns gamla ord och nya ord, svenska ord och utländska ord. Av alla dessa ord använder vi bara en bråkdel, därför är det viktigt att vi använder de rätta orden, de glädjefyllda, positiva, uppmuntrande orden. Det är genom dem som vi skänker glädje åt andra och gör livet lättare för någon annan. Ett ord kan många gånger betyda lika mycket som ett varmt leende, om det är rätt ord och sägs med rätt tonfall.

För många, många, många år sedan var jag på ett internationellt scoutläger. Där skulle jag och min grupp från Sverige spela upp ett teaterstycke, inte en gång, utan flera gånger. Det var samma ord, men vi använde dem på olika sätt. För även ett glädjefyllt ord kan få negativ klang om vi lägger betoningen fel. Minns som idag när jag spelade upp "Åh, mamma jag dör!" Minns inte hur många gånger vi spelade teaterstycket, men en gång var i alla fall med sorg i rösten och tunga ord, den andra gången var rösten fylld av glädje och det riktigt sprakade av glädjeelektricitet från våra ord när vi uttalade "åh mamma jag dör!"

Redan då betydde orden mycket för mig och det kändes härligt att få se vilken skillnad ett ord kan göra beroende på var vi lägger betoningen på det.

När jag skriver kan jag inte använda mig av röstens olika lägen, då gäller det att hitta rätt ord för varje stämning och tonfall. Inte haka upp sig på samma ord (som jag gjorde i min första bok), utan hitta ord med nyanser, med olika "tonfall" så att vi säger samma sak, men ändå ger texten olika betydelser. Därför är det viktigt att använda sig av synonymer. Jag har flera synonymlexikon, men använder mig även av datorns lexikon. Här är en länk på nätet där du kan hitta synonymer.

Ditt språk blir rikare och fylligare med hjälp av synonymer.

När jag läser igenom min text letar jag alltid efter upprepningar av ord. Hittar jag samma ord flera gånger på en sida byter jag ut ordet mot en synonym och genast känns texten bättre, mustigare.

Kanske är det för att jag älskar orden så mycket som jag även älskar att lära mig nya språk. Det känns underbart att utmana hjärnan, att lära mig ett nytt ord på ett helt främmande språk, lika underbart som när jag hittar en ny synonym som förhöjer texten jag just skrivit.

Vad skulle vi vara utan ord? Orden följer oss genom hela livet, från vaggan till graven. Välj dina ord som du tar med dig på livets resa och välj dem väl så att du skänker glädje till dina medmänniskor.

Kramisar Kim

Skrivprocess: Skriv för barn och ungdomar

Som jag tidigare berättat får jag väldigt många frågor, både på Facebook, i mail, brev och på Unga Fakta. En av frågorna var mer en uppmaning än en fråga, eftersom frågeställaren skrev: Kan du inte blogga om hur man skriver för barn och ungdomar. Så nu gör jag det.

Ett problem med det här är, att jag inte skriver till barn och ungdomar, egentligen... Jag skriver till mig själv, något jag vill läsa, något jag vill veta mer om, något jag vill lära mig mer om. Därför tänker jag inte på att det ska låta på ett speciellt sätt, eller att berättelsen ska vara uppbyggt på ett speciellt sätt. Jag bara skriver, då blir berättelsen precis så som den blir, utan att jag riktar mig till någon speciell åldersgrupp. Vilket har fungerat för mig och mina böcker.

Däremot upptäckte jag när jag plockade upp min bokserie om Kimberlie och Andy, som jag skrev för snart trettio år sedan, att språket var lättare i de böckerna. Eftersom jag skrev på det sättet då.

När jag bearbetade böckerna behöll jag den nivån på språket, vilket har tilltalat de yngre läsarna.

Jag är mycket väl medveten om att man inte kan använda ett svårt språk för barnen, samtidigt vill jag inte nedvärdera dem, för många av barnen kan mycket mer än vad vi vuxna tror.

Första gången jag mötte en sjuåring som berättade att han hade läst alla mina böcker, trodde jag inte genast på honom. Men när han förklarade att han hade lärt sig läsa och skriva när han var fyra år, förstod jag hur han kunde ta sig igenom mina relativt tjocka böcker (för en sjuåring). Det har kommit flera sjuåringar efter den här pojken, och alla har de berättat att de läst alla mina böcker och lärt sig läsa vid tidig ålder.

Men de flesta sjuåringar lär sig inte läsa så tidigt, de slukar inte böcker på samma sätt som de här barnen. Därför måste man tänka på att ha ett relativt lätt språk när man skriver för barn.

En annan viktig sak är också att inte ha för långa kapitel. Det verkar som om två-tre sidor är lagom.

Jag tycker inte om att ha svordomar i mina böcker. Det får dagens barn höra så mycket ändå. Svordomar är onödiga, bara utfyllnad när man inte hittar rätt ord för att uttrycka det man känner. Däremot vet jag att det finns många böcker med svordomar även för barn. Det är inget som är förbjudet, det är bara min personliga åsikt som gör att jag inte använder mig av svordomar i mitt skrivande.

Mängden av brev, mail och meddelande om mina böcker verkar aldrig sina, och det tycker jag är väldigt roligt. Jag lyssnar och tar till mig vad läsarna skriver.

Vad ungdomar vill ha (i alla fall de som skrivit till mig) är spänning, lärdom och kärlek. Tja, kärlek är det lite dåligt med i mina böcker, men läsarna vill gärna att jag skriver mer om det.

Det finns fantastiskt många bra barn- och ungdomsböcker. Därför tycker jag att om du planerar att skriva en bok för barn och ungdomar ska du ta och läsa många olika böcker för just de åldrarna som du har tänkt dig att skriva för. Då känner du vad som är rätt och fel, för dig, inte för författarna som har skrivit sina böcker som du läser. Utan du ska känna vad som känns bra för dig när du skriver din bok. De författare som lyckas bäst är de som inte skriver det alla andra redan har berättat, utan har lyckats hitta sin alldeles egen nisch, som till exempel författarna till Harry Potter eller Twilight.

Tänk på att det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska hitta glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut. Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skriver. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse. När berättelsen väl är klar ska du läsa igenom den många gånger och titta igenom just stavning, röd tråd, grammatik och så vidare.

När du nu ska sätta dig ned och skriva den där boken du burit inom dig länge... Tänk inte för mycket, bara skriv, då kommer det att bli en jättebra bok. För fler skrivtips kan du kika in på mina tidigare skrivtips.

Idag fick jag ett mail från en flicka som berättade hur mycket mina böcker hade betytt för henne under hennes långa sjukhusvistelse utomlands. Även när hon var för sjuk för att orka läsa tänkte hon på böckerna om Theo och Ramona, och så fort hon hade fått tillräckligt med krafter för att hålla en bok läste hon om böckerna.

Det känns väldigt bra att läsa sådana ord. De värmer, ger mig styrka, inspiration och tro på det jag gör. För även om jag inte riktar mig till barn och ungdomar när jag skriver mina böcker, så har böckerna trots allt blivit väldigt populära både bland barn-, ungdomar och vuxna. Kan det bli bättre?


Kramisar Kim

Skriv en bok

På bokmässan i Göteborg föreläste jag ifrån Nallescenen på torsdagen, rubriken var "Skriv en bok". Kände mig stressad för jag hade bara tio minuter till mitt seminarium i andra änden av mässan.

Givetvis hände det som inte får hända, jag blev helt tom i huvudet. Kom inte ihåg ett enda ord av vad jag skulle säga. Men det var inga problem, jag har skrivit många böcker så jag berättade utifrån min erfarenhet. Dessutom lovade jag åhörarna att lägga ut den "riktiga" föreläsningen på min blogg när jag kom hem från bokmässan. Här är den nu:

Skriv en bok:
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:

"Vad är det här för något?"

Något osannolikt var på väg att hända Theo.

Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.

"Jag är rädd!" sa Ramona.

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"

Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?

Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.

När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.

Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:

"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."

Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.

Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?

Här får du några exempel:

Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.

Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.

Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.

Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.

På min hemsida och blogg hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Kramisar från Kim
(Bilden är hämtad från min föreläsning på Nallescenen på Bokmässan i Göteborg 23 september 2010)

Här hittar du fler skrivtips.

Här kan du läsa mina inlägg från bokmässan, bland annat om föredraget som inte blev riktigt som jag hade tänkt mig:
Bokmässan historik
Bokmässan med döden flåsande i nacken
Bokmässan Dag 0, byggandet av montern
Bokmässan Dag 1, 23 september 2010
Bokmässan Dag 2, 24 september 2010, Kändisgalleri
Bokmässan Dag 3, 25 september 2010, massor av kändisar
Bokmässan Dag 4, 26 september 2010, Paolo Roberto
Tillbakablick på bokmässan

Skrivtips inför sommaren Skrivarkurser

Många drömmer om att skriva en bok, någon om att få just sin bok i bokhyllan, andra drömmer om att bli författare som tjänar 50 miljoner om året. Det gemensamma är att de alla älskar att skriva, och de skriver till mig och ställer många frågor, som jag givetvis besvarar. En av frågorna var: Finns det någon skrivarkurs att gå i sommar? Visst finns det!

Varför inte ta tag i din dröm nu och gå en skrivarkurs i sommar? Du kan resa bort, eller ta kursen på distans.

Här är lite användbara länkar:
Här hittar du många utbud på skrivarkurser.
Varför inte resa till Toscana och skriva, tänk vilken inspirerande miljö!
Här kan du kombinera skrivandet med yoga.
En skrivarkurs på Orust.
Skrivarkursen på Marstrand är populär.
Här hittar du skrivarkurser i Stockholm och Göteborgs skärgård.
Sommarkurser vid havet erbjuder mer än skrivarkurser, en perfekt semester för hela familjen!

Du hittar fler länkar på min hemsida.

Ta tag i din dröm och förverkliga den NU!

Vill även du ställa frågor till mig kan du göra det på Panelen Unga Fakta.

Lycka till med ditt projekt!

Kramisar från Kim