Bokmässan med döden flåsande i nacken

Trodde aldrig att jag skulle komma levande till bokmässan i Göteborg...

Med fullproppad bil och tungt släp hade vi kommit halvvägs då en dåre, totalt utan vett och sans får för sig att köra om 4 stora långtradare och 6 personbilar, rakt mot oss, TROTS att vår bil syntes klart och tydligt.

Jag tänkte: han är totalt vansinnig, eller så tänker han begå självmord. Det fanns ingenstans att ta vägen för oss, på ena sidan var ett kraftigt betongräcke, på den andra var alla de mötande långtradarna på väg mot oss.

Tack vare Jans tvärbromsning undkom vi döden, med endast några millimeter tillgodo. Det var nästan så att jag trodde lacken på bilen strök med när bilen som var på väg att frontalkrocka med oss, slängde sig in mellan vår bil och långtradarens front. Jag lovar dig, det var så nära att jag inte kan förstå hur vi undkom med livet i behåll. Jag hann inte bli rädd, eller så var det insikten att jag nu skulle dö som gjorde mig lugn, lika lugn som den där gången på Island när bilen råkade ut för blixthalka.

Minns fortfarande ljudet av bilen när det sa swosch, och så var han förbi. Han måste ha kört VANSINNIGT FORT!!! Hann inte se bilmärket, bara att bilen var röd och av sportmodell. Var är det för dårar som kör på det här sättet. Okej att han riskerar sitt eget liv, men varken jag eller min man hade lust att dö där och då, och alla de andra, de hade inte heller haft en chans att undkomma krocken. Det hade blivit en seriekrock att tala om. Nu klarade vi oss. Lite darriga blev vi, men det konstiga var att vi var mest arga och inte rädda.

Någon timma senare var vi ute på motorvägen. Inte långt från Göteborg. Då blev vi omkörda av en långtradare, eller rättare sagt han körde upp med fronten till vår front och sedan låg han där länge. Så länge att han glömde av vår bil som nu tydligen befann sig i hans döda vinkel, för plötsligt lade han bara över ratten rakt mot vår bil. Ännu en tvärnit och vi undkom ännu en krock. Tror inte att lastbilschauffören var medveten om oss över huvud taget.

Visst låter det som någon verkligen försökte utsätta oss för så många obehagliga saker som möjligt på väg till Bokmässan. Hade inte varit rädd innan, men efter det här med lastbilen var jag faktiskt rädd hela vägen ned till Göteborg. Förväntade mig att bilar skulle svänga ut framför oss, tvärnita... Ja, du kan tänka dig min fantasi. Det kändes som om döden flåsade mig i nacken hela tiden.

Men vi kom i alla fall lyckligt fram till mässan. På översta bilden ser du lasthallen, det är vårt släp som står öppet framför den röda bilen i bakgrunden.

Så här ser utsikten ut från min monter just nu, rörigt, inga mattor, massor av packlådor med böcker och annan utrustning.


















Här arbetar de med montern mittemot vår.


















I år är det lätt att hitta till min monter. Det är bara att ta sikte på OPAL-skylten i taket, min monter ligger mittemot den.


















När bilen var urpackad och allt material staplat i montern såg den ut så här. Det är den syn som förhoppningsvis möter oss i morgon bitti, då vi börjar bygga upp montern, med pyramid, kassa-apparat, planscher, tavlar och givetvis böcker.
Imorgon återkommer jag med ett nytt blogginlägg. Förhoppningsvis med en liten filmsnutt från mässan också.

Vi får se hur nätet uppför sig. Har hållit på i en timma för att komma in på blogger.

Nu ska jag gå och lägga mig, det har varit en lång, händelserik och mycket dramatisk dag och jag har fem intensiva dagar framför mig på Bokmässan i Göteborg.

Vi ses på torsdag-fredag eller till helgen i monter B09:20.

På fredag firar min blogg ett år. Då väntar en överraskning för mina bloggföljare!

Kramisar Kim