Idag har jag och mina vänner varit ute på ett stort äventyr tillsammans med
Kolshults Ponnybus utanför
Eringsboda i
Blekinge.
Allting började när min väninna Anki för några veckor sedan ringde och sa att hon och hennes familj skulle komma ned och att det skulle ske när hon fyllde år. Anki sa att hon förväntade sig en alldeles speciell födelsedag.
Det tänkte jag se till att ge henne, för även om Anki bara hade menat det som ett skämt, ville jag ge henne en oförglömlig dag. Därför bokade jag in turridning för Anki och hennes dotter Matilda, som också fyllt år några dagar tidigare. Det enda Anki och Matilda fick reda på var att de skulle ha joggingbyxor och grova skor för den hemliga upplevelsen jag hade planerat. Gissa om de var nyfikna.
De tiggde och bad om ledtrådar, vilket Anki också fick på morgonen i form av örhängar i form av hästhuvuden. Hon förstod inte ledtråden. De gissade på luftballong, bungyjump (eftersom
Kimberlie hoppar det i en av mina böcker), bergsklättring, vildmarksvandring... Allt utom hästridning, eftersom de vet att jag sedan många år är mycket allergisk mot hästar.
Det var inte förrän vi svängde upp på gårdsplanen och Anki fick se hästarna som hon förstod. Här är Anki tillsammans med Matilda.
Heike som förestår Kolshults Ponnybus tog leende emot oss. Anki var ovetande om att det väntade fler överraskningar.
Medan Anki och Matilda klädde om för ridningen passade jag på att se mig omkring. Men jag kunde bara hålla mig utanför, på avstånd från hästarna. Dessutom stoppade jag in en påse i min bil. Bärpåsen innehöll grimmor och grimskaft till hästarna, något Anki och Matilda inte fick se.
Här kommer två förväntansfulla och förmodligen också lite nervösa ryttare.
Heike och Anki tränsar hästarna.
Matilda tränsar hästen.
Här är de på väg från stallet
Först rider Heike på sin Islandshäst...
...därefter kommer en lycklig Anki som alltid ser så fantastiskt bra ut på alla foton...
...efteråt kommer en glad Matilda... Hon är extra glad eftersom hästen heter RAMONA, precis som Theo och Ramona i mina böcker, som Matilda är stor fan av.
"Vi ses ikväll!" ropar jag till Anki när de rider iväg och hon låter lite frågande, när hon säger "Ikväll?"... Förmodligen undrade Anki om de skulle vara ute hela dagen. Jag hör Heike säga: "Om en timma händer det något mer..."
Det som ska hända är att vi väntar ute i skogen, vid en insjö, med picknickskorg. Vi, det är Ankis man Lasse, min man Jan...
...Ankis son Robbin...
...och jag, Kim.
Förväntansfullt väntar vi på deras ankomst. Har allt gått bra? Är Anki glad för sin födelsedagspresent?
Heike har precis sagt att de snart är hemma när Anki till sin förvåning känner igen oss. Samtidigt tror Anki att de verkligen snart är hemma och att vi har gått dem till mötes.
Men istället för att komma hem, blir det avsittning och hästarna får bli av med träns och sadel och får på sig en grimma och ställs i skuggan. Här Anki med sin häst.
Här kommer ryttarna och av Ankis gest mot mig förstår jag att det var en mycket lyckad och oväntad födelsedagspresent. Dessutom ÄLSKAR Anki picknick.
Men innan de får slå sig ned för att äta med oss måste de hoppa i sjön, annars kan jag inte sitta bredvid dem.
Till slut är det dags för varma smörgåsar, ja de var faktiskt varma, för de hade legat i kylväska... Och lite kallt vatten som också legat i kylväska, med med isklampar till sällskap.
Nu är det dags för avfärd igen.
Hästarna sadlas och tränsas.
Därefter får även hästarna ta en liten badtur och dricka...
...innan det är dags att vända nosen mot stallet igen.
Förväntansfullt stod jag och väntade med kameran för att se dem anlända till häst, men istället kom de ledande på shetlandsponnies. Anki skrattade och sa att hästarna hade krympt efter badet. Men anledningen var att de hade släppt ut hästarna i hagen på väg tillbaka till stallet och tagit hem ponnisarna för ett nytt äventyr med andra lyckliga ryttare.
Att jag överhuvudtaget ens kom på idén att boka en halvdagsutflykt till häst för min väninna och hennes dotter, beror på att jag själv har stort ridintresse och har ridit sedan jag var tio år.
Dessvärre blev jag allergisk mot hästar för omkring 15 år sedan och rider nu endast i fantasin. Ni som har läst mina böcker märker säkert att det är en hel del hästar i dem, t.ex.
Riddarsvärdet,
Vikingaträl,
Snapphanar,
Snapphaneresan,
Kinesiska Draken,
Svarta Döden... Ja i de flesta böcker förekommer det hästar i någon form. Det är mitt sätt att fortsätta med mitt ridintresse trots att jag nu inte kan gå i närheten av en häst.
Dagen var inte slut här. För när vi hade ätit mat och tårta gav vi oss ut på nya äventyr, men det berättar jag mer om i morgon...
Kramisar Kim
Inlägg
