Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

onsdag 23 oktober 2019

Hur långt ska ett kapitel vara?

Hur långt ska ett kapitel vara?

Hur långt ska ett kapitel vara? Hur många A-4-sidor ska jag skriva för att det ska bli ett kapitel? Ska jag ha rubrik över varje kapitel?
Det är några av alla de frågor jag får om kapitel. Här kommer svar:



Hur långt ska ett kapitel vara?
Det viktigaste när man avslutar ett kapitel är att avsluta det när det är som mest spännande, då får du läsaren att fortsätta läsa. Därför ska du inte låsa dig vid sidantalet, utan bryta kapitlet där det passar!
 
Hur många A-4-sidor ska jag skriva för att det ska bli ett kapitel?
Det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. (En "manussida" är ett  A-4 blad där man har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5 eller 2.)

För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. 

För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad.
För ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad. 

(Pirater och vulkanutbrott på Island, Crossoverbok för alla åldrar, men står som 9-12, ungdomsbok.)

För en vuxenroman vet jag faktiskt inte eftersom jag inte skriver den typen av böcker. Men jag har en känsla av att det inte är någon större skillnad på antal manus för ungdomsböcker och vuxenböcker.

Mina manus brukar ligga på 120-220 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Arial, 1 1/2 radavstånd. Mina böcker är i färdigt format på mellan 186-420 sidor. Utifrån det kanske du själv kan räkna ut hur många manusblad det ska vara till en vuxenroman.

Ska jag ha rubrik över varje kapitel?
Rubrik över kapitlen är valfritt. 

I de flesta av mina böcker har jag bara Kapitel 1, Kapitel 2, osv. 
 
I Snapphaneresan har jag döpt kapitlen: Sporrakulla gårds hemlighet, Örkeneds bränning, Snapphanehålan, Tykarpsgrottan, Hovdala slott och så vidare. Detta på grund av att jag skrev den boken i samarbete med Snapphanekommunerna: Hässleholm, Osby och Östra Göinge. Men jag har även Kapitel 1, osv över varje namn.
 
I Skräckresan med Titanic har jag valt att både ha Kapitel 1, med plats, datum och klockslag för att bygga upp spänningen.
 

Fick en härlig kommentar för någon vecka sedan. Det var en kvinna som har lite svårt med läsning och det tar henne ett par veckor att läsa ut någon av mina böcker. Hon ger sig inte förrän hon har läst ett kapitel, innan hon lägger ifrån sig boken. När jag träffade henne var hon överlycklig efter att ha läst Kimberlie - Främlingar, eftersom den boken hade så korta kapitel. 
 
Hon berättade att när hon hade läst ett kapitel orkade hon fortsätta att läsa ännu ett, och ännu ett, och ännu ett. Hon kände sig så stolt över sig själv, efter att hon hade tagit sig igenom 3-4 kapitel på en gång. Jag blev mycket glad efter att ha hört henne entusiastiskt berätta detta för mig.

Det är roligt att få möta läsarna och höra kommentarer om mina böcker. Det är inspirerande!

Ja, det var lite om kapitel och dess betydelse för att driva läsaren vidare.

Lycka till med din berättelse!


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  


 
 

tisdag 22 oktober 2019

Kimselius har förmågan att trollbinda läsaren Pirater och vulkanutbrott på Island

Kimselius har förmågan att trollbinda läsaren Pirater och vulkanutbrott på Island 

Åh, vilket fint omdöme om Pirater och vulkanutbrott på Island. Jag blev så glad när jag läste den här recensionen i morse. Det här var en svår bok att skriva, eftersom jag binder ihop två historiska händelser med varandra. Händelser som utspelar sig med över 300 års mellanrum. Men så roligt det var. Nedan kan du läsa de fina orden som gjorde mig så glad!


"Boken tar sin början då ungdomarna Theo och Ramona, genom en tidsresa, förflyttas till Hemön 1627, en ö tillhörande Island. Genom sina tidsresor har de upplevt katastrofer och skräck men även mycket glädje. 

Då de anländer till Hemön befinner de sig i en otrygg tid där Hemön och den isländska befolkningen hotas av att bli tillfångatagna för slavarbete vid medelhavet. Theo och Ramona hamnar mitt i en brutal piratattack och bevittnar piraternas otäcka framfart med befolkningen. Theo och Ramona skiljs åt och får kämpa för sina liv på var sitt håll. Berättelsen sammanlänkas med ett vulkanutbrott 1973 som riskerade ödelägga stora delar av Hemön. 

Kim beskriver på ett övertygande och medryckande sätt den skräck och fasa människorna på Island kan ha upplevt vid dessa två stora historiska händelser. Kims berättelse ger liv åt Islands historia och ger mersmak till att söka mer kunskap om landet och dess historia. 


Hon har förmågan att trollbinda läsaren med en spännande fiktiv berättelse grundad på verkliga händelser. Kim har gjort en gedigen research och i slutet av boken finns lärorik beskrivning av Islands historia med text och bilder.

Berättelsen är både spännande och trovärdig i sin ingående beskrivning av människorna och det de går igenom." Författaren Susanne Lifjord 


Tack Susanne för de fina orden. 

Den får fem stjärnor av fem möjliga.

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  

 

måndag 21 oktober 2019

Kotten på besök hos mormor Smilla

Kotten på besök hos "mormor" Smilla

Äntligen fick Kotten besöka "mormor" Smilla i hennes nya lägenhet. Det blev ett kärt återseende. Smilla bodde hos oss när Kotten flyttade hem till oss och hon är en del av flocken, även om hon tillhör min vän Lena.

En vanlig syn efter morgonpromenaden. Kotten sover nöjd i sitt lilla hus och Kiara ligger precis bakom min stol.

Här är vi hemma hos Lena. Kiara kelar med henne. Kotten kelar med Smilla och kör in nosen i hennes päls.

Söndagen hade varit ansträngande för Kotten, med spårträning och lek med kooikerhanen Rambo. När vi var hemma hos Lena satt han och somnade. Jag försökte fånga det på film, men Kotten var så medveten om att jag filmade att han kämpade för att inte somna.

Vi tog en tur till Karlskrona och Vämöparken med hundarna.

Därefter åkte vi till Lenas hus en allra sista gång, dagen innan hon skulle  lämna över nycklarna till huset. Jag har alltid älskat att komma till Lena under hösten, med all denna sprakande färgprakt som vildvinen bjuder på.

Kotten älskar Lenas stora hundgård. Där finns alltid mycket att utforska, nu för sista gången.

.....
Lite som porten till en magisk värld, eller hur?

Kiara sitter på verandan. Hon är född och uppväxt här och är lite rädd att hon ska bli lämnad, även om hon älskar Lena och Smilla.

Kotten har bara ögon för Smilla.

Nu i jakttider känns det osäkert att gå omkring i skogarna hemmavid, så vi tar bilen till Karlsnäs och promenerar i motionsslingorna där.

Efter en sådan utflykt ligger hundarna utslagna på olika ställen. Kotten med sin samling av sönderbitna pinnar, fällen borstas dagligen, men blir lika snabbt full med småpinnar igen. Det ska vara så tycker Kotten.
Här är svalt och skönt tycker Kiara.

Ja, har man rullat sig i grävlingsbaj får man skylla sig själv, eller hur? Inget Kotten förstår, men han stod lydigt kvar i duschkabinen medan jag badade honom.



Efteråt kröp in han under filten för han frös.

Karina och jag var på utflykt till Tingsryd på fredagen, sedan hämtade vi upp mina hundar och körde hem till henne för ett lekpass. Hundarna älskar att vara tillsammans. En fin flock. Här är det Kotten, Bea (17 år) och Rambo (7 år).

Rambo är så kär i Kiara, som mest tycker att han är jobbig.

Hundarna håller sig gärna nära varandra och Karina är en fin lektant som får igång dem.

Full fart på hundarna. Det är så härligt att se två kooikerhanar leka på det här sättet.

På lördagen var vi till Färgargården och hjälpte till med motionsslingan runt Togölen. Om två veckor är det dags för Skrivarkurs och då kommer rundan att vara såpass klar att man kan gå runt den.

Jan har varit med varje vecka sedan start. Det var första gången för mig och hundarna.

När gruset kom stod vi beredda med krattorna. Det var ett tungt arbete. Därför kändes det skönt med fikapaus. Då fick hundarna vara med. De låg snällt runt mina ben efter att husse hade gett dem varsin liten brödbit. Sedan tog vi en promenad runt Togölen, hundarna och jag. Ser fram emot att promenera där flera gånger.

Min bougainvillea är så vacker, men också lite rolig. Den har djuplila blommor ända tills jag plockar in den, då blir alla blommorna rosa...
 
Söndagen var grå och trist, men vi slapp regn. Himlen var däremot oändligt vacker.

Kiara och Kotten leker som alltid. 

Ja, det har varit ännu en fullspäckad vecka. Du undrar säkert om jag inte har skrivit något, men det har jag gjort, varje dag. Det gäller att ta vara på varje stund, då hinner man med mycket, eller hur?

Livet går inte i repris, det gäller att leva här och nu! Ha en fin dag och njut av den! Det kommer jag att göra.

Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M. 
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.

Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus

Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.

Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.

Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.

En varm vecka för Kooikerhunden Kotten

Kooikerhunden Kotten 10 månader.

Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen

Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.

Kooikerhunden Koten 11 månader

Kotten och Kiara njuter av att vara i skrivarstugan i Skåne.  
 
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  

   

 

lördag 19 oktober 2019

Världsberättelser av Karin Sallander

Världsberättelser av Karin Sallander

Ler när jag läser Världsberättelser. Det märks att Karin Sallander har gått skrivarkurs hos mig. Hon har lyssnat, lärt och använder sig av alla de knep jag har lärt ut. Hon fångar från första början och slutar så att man vill läsa mer.

Världsberättelser är en samling noveller som utspelar sig över hela världen. Små, korta berättelser, som knyts ihop av de underbara dikterna mellan berättelserna.

Här är en av dikterna:

Du kommer att bli stor på jorden, 
få makt så stor att den knappt kan vara sann,
du har guld och ädla stenar i din hand.
Ja, mäktig blir du, tänk, en sådan man.
Men snart reser sig mörka moln, 
människor dör för din hand,
coh du komemr inte att gå säker
ens i ditt eget land.

En bok jag varmt rekommenderar dig att läsa.



Den får fyra stjärnor av fem möjliga.

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 


fredag 18 oktober 2019

Äntligen finns mitt namn med på skivomslaget till Vingar av glas

Äntligen finns mitt namn med på skivomslaget till Vingar av glas

För ett och halvt år sedan debuterade jag som låtskrivare, men då fanns mitt namn inte med på skivomslaget. Först nu är det inlagt och jag kan stolt visa upp omslaget.

Har du lyssnat på låten? Här hittar du Vingar av glas på Spotify.

Skriv gärna och berätta vad du tycker om låten.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
  

 

torsdag 17 oktober 2019

Poesi på en dag 2019

Poesi på en dag 2019
Nu har du som skriver poesi chans att vara med i en poesiantologi. Läs mer nedan. Lycka till!


Poesi-på-en-dag 2019
Lördagen den 9 november kl. 17.00 har vi releasefest för årets poesi-antologi.

Inlämning av dikter mellan 7-21 oktober. Skicka in din dikt och medverka i vår årliga antologi. Dikter ska rymmas på en A5-sida, högt 32 rader.

Mejla din dikt till staff@bokmaskinen.se eller kom in med den på en lapp. Besöksadress är S:t Eriksgatan 10.

Förr

Förr kastade vi
varpa,
nu spelar vi boule.
Utveckling?
Finns det en lag
som säger
att allt måste förändras?
Jag är gammal och stel,
och vill att allt
förblir vid det gamla.
Stanna världen,
och sänd samma TV-nyheter
kväll efter kväll!
Poeten Salvador

Hittade Poeter.se där du kan lägga upp din text. Vilken fin sida. Ovanstående text är hämtad därifrån.

Lycka till, både med att medverka i antologin och skicka in dina texter till Poeter.se

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  


onsdag 16 oktober 2019

Många böcker på samma gång

Många böcker på samma gång

Förra veckan var jag i Skåne, i skrivarstugan. Tänk att det går så mycket bättre att skriva där. Jag fick undan en hel del, både mejl och pågående böcker.

För du tror väl inte att jag skriver på en enda bok åt gången? Nej, jag håller på med minst 3-4 böcker samtidigt. Det gör att det blir variation och jag aldrig får skrivkramp.

Däremot fokuserar jag på en enda bok när den nästan är klar. Då är det fullt fokus som gäller, både i huvudet och i arbetet.

Eftersom jag besökte Johannishus slott och fick höra greve Wachtmeister berätta om silverskatten och armbandet, skrev jag av mig det som fanns i huvudet och noteringarna. Det är en Theo- och Ramonaäventyr, Silverskatten vid Johannishus slott. Älskar att skriva den här berättelsen. Personerna har blivit så levande för mig.

Tredje kapitelboken om Petit och Rödben blev också klar: Petit, Rödben och Riddaren. Den boken var färdigskriven och jag arbetade med att lägga in alla fina bilder. Något som tog betydligt längre tid än vad jag hade planerat.

Dessutom jobbade jag med Fjärde Tre hattar-boken. Den gröna boken har vi som arbetsnamn.

När jag får en stund över arbetar jag vidare med min Hemliga bok, den går framåt med stormsteg eftersom jag älskar att skriva på den. Att jag inte vill berätta mer om den boken är för att jag inte har en aning om när den kommer ut, jag skriver bara på den när jag får ledig tid. Dessutom känns det som om jag tappar bort handlingen om jag berättar något om den. Inte ens Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson, som jag samarbetar med och berättar allt om mina böcker för, vet vad den boken handlar om. Blev du nyfiken?

Att ha många böcker på gång samtidigt kräver disciplin och att jag för noga anteckningar över varje bok. Jag skriver "Innehållsförteckningar" där jag berättar lite om vad varje kapitel handlar om och sista meningen i varje kapitel. Då är det lätt att skumma igenom och komma igång igen.

Men oftast bär jag alla berättelserna inom mig, de tumlar omkring och pockar på, nya ord tillkommer och några åker bort. När jag väl sätter mig vid datorn är det bara att släppa loss alla ord och se dem fylla den vita skärmen med svarta tecken. Något jag verkligen älskar!

Ha en fin dag! Här ligger dimman så tät att jag knappt ser granarna 100 meter bort. Men sol i hjärta, sol i sinne... Det är viktigt! Då spelar vädret mindre roll.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka! 



tisdag 15 oktober 2019

För tio år sedan började jag blogga...

För tio år sedan började jag blogga...

Tänk vad tiden går fort. För tio år sedan på Bokmässan i Göteborg började jag blogga efter att ha gått en kurs om sociala medier en kväll efter mässan.

Det kändes konstigt i början, som att skrika rakt ut från ett högt berg, utan att någon hörde mig. Men så började läsarna ramla in. Jag fick många nya vänner den vägen och flera föreläsningar i Singapore genom bloggvänner.

Förr var det många som kommenterade varje blogginlägg. Det var inte alltid snälla kommentarer, ibland verkade det som om folk bara skrev för att vara elaka, men då sa de andra följarna till.

Nu känns det åter som jag står på ett berg, ropar och ingen hör, eftersom det nästan aldrig är någon som kommenterar inläggen. Däremot ser jag ju att de läses. Jag undrar om det där är en trend?

Allting i livet ska gå snabbt, ingen tar sig tid att klicka in på en länk, utan läser bara den text som ligger innan länken, kommenterar utan att ha läst hela blogginlägget efter att det har lagts ut på sociala medier. Allting ska gå så fort, ingen tar sig tid att stanna upp och reflektera, diskutera och göra nya bekantskaper genom bloggarna.

Jag saknar alla de bloggar jag följde, personer som var aktiva, levde utomlands, reste mycket och tillförde mitt liv spänning och nya platser att vilja resa till.

Bloggen är för mig lite som en dagbok, dit jag kan gå tillbaka för att se vad som hände under året. Men det är även en sida för mig att dela med mig av min oändliga kunskap inom författarskapet, tryckeribranschen, reklambranschen och egenutgivning. Jag har arbetat på tryckeri och med reklam, jag har varit författare sedan 1997, 22 år, och jag har varit egenutgivare en hel del av dem åren, även om jag från början kom ut på ett stort, etablerat förlag. Jag bär så mycket kunskap inom mig, du skulle bara veta.

Mycket av kunskapen delar jag med mig av på mina skrivarkurser och här på bloggen.

Ofta förundras folk över att jag så öppet delar med mig av mina tips och råd och inte behåller kunskapen för mig själv. Varför skulle jag göra det? Jag tycker om att dela med mig. De brukar säga "delad glädje är dubbel glädje" och lite så är det med kunskap också. Det är bättre att den sprids än göms undan i en skrivbordslåda, eller hur?

Hoppas du tycker om min blogg, du får gärna kommentera, det tycker jag om.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!  


 
 

måndag 14 oktober 2019

Kotten och Kiara njuter av att vara i skrivarstugan i Skåne

Kotten och Kiara njuter av att vara i skrivarstugan i Skåne

Under veckan som gått har hundarna och jag varit i Skåne, i skrivarstugan. Det var första gången Kotten och Kiara var där tillsammans och de njöt verkligen av det. Jag varvade skrivandet med långa, härliga promenader, nya vägar varje dag. Spännande för hundarna att utforska. Det gjorde dem även så trötta att de sov medan jag arbetade.

När jag höll på att packa blev hundarna alldeles vilda och for omkring och brottades med varandra. Ännu var de inte riktigt säkra på om de skulle få följa med eller inte.

Under min packning kom jag in i "förlaget". På det f.d. packningsbordet ligger nu samtliga mina närmare 60 utgivna böcker. En mäktig känsla att se alla. Jag förundrades över att jag har skrivit alla dessa böcker. Wow!

Sedan bar det iväg till Skåne. Kiara hoppade genast upp i sin favoritsoffa för att inte Kotten skulle lägga beslag på den.

Jag lät hundarna vara ute på tomten och utforska den, medan jag bäddade om soffan till en tvåbäddssäng för oss alla tre att vara i. Något som verkligen uppskattades av hundarna. Ser du fåtöljen som Kotten håller ena tassen i? Ibland kröp han upp i den och rullade ihop sig till en liten boll.

Långa sköna promenader två gånger om dagen, minst en timma varje gång och däremellan små korta rundor på tomten, eller i kohagen utanför huset.

Ibland låg de var för sig, Kiara på golvet och Kotten i sängen.
...
Ibland var de så trötta att inte ens kamerablixtarna väckte dem.
....
Inför natten tyckte Kotten den bästa sovplatsen trots allt var i transportburen.

Det spritter i kroppen av glädje när jag går i bokskogarna.

Kiara och Kotten har fullt upp att utforska alla nya spännande dofter. Det gör dem trötta och de har inget emot att stanna och vila medan jag fotograferar bokskogen.
....
Hemma igen. Min spanska kaktus är vackrare än någonsin.

Vi fick besök av Kristina och Tobbe. Kristina har alltid varit älskad av mina hundar. Den här gången var Kotten som klistrad vid hennes sida.

Blåbärsbuskarna är mångsidiga, gröna och vackra vår och sommar, blå av bär på sensommaren och färgsprakande på hösten.

Kiara och Kotten leker mellan agilityhindren.


Under söndagen var det dags för sökkurs där jag och Karina Berggren är instruktörer. En jättehärlig grupp. Innan kursdeltagarna anländer brukar vi ta en promenad tillsammans, sedan får hundarna ligga i bilen, se och lära.

Fikastunden är populär, inget smakar så gott som en fika i skogen när man har varit ute ett par timmar i frisk luft.

Rambo, Bea, Karina och Kotten och en liten skymt av Kiaras rygg längst till vänster.

Det var en intensiv dag igår och en intensiv vecka. När Karina och hundarna hade åkt stupade Kotten och Kiara innanför dörren och sov ett par timmar.

Ännu en underbar vecka har passerat och en ny vecka har börjat så här vackert efter en natt med intensivt regn- och åskoväder:

Ha en underbar dag, det tänker jag ha!

Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M. 
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.

Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus

Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.

Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.

Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.

En varm vecka för Kooikerhunden Kotten

Kooikerhunden Kotten 10 månader.

Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen

Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.

Kooikerhunden Koten 11 månader.
 
 
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!