Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Kooikervalpen Kotten sex månader

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 20 maj 2019

Kooikervalpen Kotten sex månader

Kooikervalpen Kotten sex månader

Veckan som gått har Kiara och jag tillbringat i Skåne där jag har föreläst på flera skolor. Under tiden har Kotten legat på verandan och väntat på oss. Han har samlat ihop leksaker och pinnar för att vara sysselsatt i sin väntan.

Kiara och jag har tagit långa promenader i ett soligt, men mycket blåsigt Skåne. Vi har utforskat nya vägar och det har varje dag slutat med att Kiara somnat trött och belåten.

Under hela tiden i Skåne har Kiara gått omkring och pipit och inte velat äta. Jag blev orolig och undrade om hon var sjuk. Men problemet löste sig när vi kom hem och hon mötte Kotten. De pussade på varandra och var överlyckliga över att vara tillsammans igen. Efter bus hoppade Kiara upp i sin soffa, som Kotten numera ser som sin, men han lät henne ligga där och hon somnade gott.

Guldbollsbusken är överdådig just nu. Den växer och växer och växer. Förr förde den en tynande tillvaro tills jag flyttade den i ett soligt och vindskyddat läge. Nu växer den alltmer för varje år.

Efter att inte ha fått någon träning på en vecka var Kotten jättesugen på att träna och hoppade glatt upp på alla våra träningsstenar på vår runda i skogsdelen av vår tomt. Kiara hade fullt upp med att undersöka var Kotten hade varit under veckan och gick sina egna rundor.

Hundgården är stor, men för det mesta är grinden in till den öppen så att hundarna kan röra sig över hela vår 2 tunnland stora tomt. De ska ju vakta. Men när jag var utanför hundgården och plockade bajs, iakttog hundarna mig från insidan, trots att de kunde springa ut om de ville.

Igår fyllde husse 70 år. Jag tillbringade förmiddagen med matlagning och städning och Kotten kom inte till ro. När vi väl satte oss efter lunch kom det gäster. Då kunde Kotten inte heller sova. Men till slut föll han ihop av utmattning och somnade på sin favoritplats där han hade full kontroll över tomten och alla gästerna.

När alla hade gått kröp hundarna ihop i samma biabädd.

Efter en stund blev det varmt och de lade sig i korridoren en bit ifrån varandra.

I morse gick vi skogspromenad. Kotten var helt förvildad efter att inte ha blivit tränad på en vecka och hade spring i benen. Han hade inte ro att sitta stilla på stenen tills jag hade fotograferat.

Nu ligger de här hos mig. Kiara bakom min stol och Kotten i soffan. Han är blöt eftersom det regnat under natten och gräset var blött. Han är ju inte lika hög som Kiara.