Kotten på Kooikerträff och Berner Senneträff

Kotten på Kooikerträff och Berner Senneträff

Oj, vilken vecka det har varit för Kotten. Den började med avslutning på grundkursen. Det var både praktiskt och teoretiskt prov. Kotten klarade sig galant och jag klarade av det skriftliga. Det kändes tråkigt när allt var över. Men veckan fortsatte intensivt, med både Kooikerträff och Bernersennenträff.

Ibland, när Kotten är trött, orkar han inte gå till matskålen för att äta. Då får han maten på sängen. Ibland ligger han och äter, ibland sätter han sig upp, tar en kula och lägger sig för att äta.

Varje morgon äter jag ägg. Kotten och Kiara får var sin skiva av ägget. Det vet de om och sitter ofta och väntar på sin del av ägget.

Kotten fyller Kiaras biabädd med leksaker, men en dag lyckades Kiara klämma ner sig i bädden. Det tog inte lång tid förrän Kotten var där och försökte få bort henne, men hon låg kvar och Kotten gick besviken därifrån.

Kotten utvecklas hela tiden. Nu behöver han inte längre något att ligga på, han kan somna precis var som helst.

Kiara fick prova på agility på sin kursdag. Något hon älskar, men hon tyckte inte om att vara bunden och grät hela tiden. En konsekvens av att ha suttit fast i träden när hon var försvunnen i 26 timmar.

Kotten tycker om att ha huvudstöd, precis som mina Berner Sennenhundar. Här är det Kotten och Kiara.

 

Kotten upptäckte grävlingsbajs för första gången. Åh, vad mysigt att rulla runt i, tyckte han. Men jag blev inte glad, så det blev till att bada när vi kom hem från promenaden. Eftersom jag har handskats mycket med Kotten protesterade han inte, trots att det var första gången jag badade honom. Han stod snällt kvar och lät mig ta bort den "goa" lukten...

Så här trött, och lite frusen, blev Kotten efter att ha badat.

Ofta sover han i sitt lilla hus. Det vann min PON Tickie när hon var på utställningen, tog sitt andra cert och vann.

Vi har en hel del stengärdsgårdar på tomten. De tycker både Kiara och Kotten om att springa omkring på. Fin utsikt därifrån.

Här är porten till magins värld. Vi har köpt rosenbågar och monterat ihop. Nu ska de på plats också. Just nu leder de in i björkhagen, den vilda delen av vår trädgård.

Min spanska kaktus blommar för fullt just nu. Fick den som skott av min spanska vän och är så glad för den. Efter förra sommarens långa värmebölja har den verkligen vuxit till sig.

Så var det dags för Kottens allra första Kooikerträff. Både spännande och lite läskigt.

Många hundar var det att hälsa på.

Kiara fick gå den långa skogspromenaden tillsammans med mig, en tipsrunda. Vi kom på andra plats med 9 rätt av 10.

Det var ett härligt gäng som vandrade i skogen. Vi småpratade om hundar och jag försökte lära mig mer om kooikerhundarna.

Vi kom till en oas i skogen, där hästar, kor och kalvar samsade i samma hage. Ett riktigt paradis.

Kotten hade varit i bilen tillsammans med husse, medan Kiara och jag gick runt. När vi kom tillbaka ville Kotten inte lämna min sida. Kiara hoppade in i bilen och vägrade komma ut. Hon hade fått nog av kooikerhundar för den dagen.

....

Det blev uppställning och fotografering av alla som kommit på hundträffen.

Husse som stod bakom kameran hade svårt att få ett kort där Kotten inte tittade på mig. Som du ser lyckades han inte.

Jag vann en jättekul leksak till hundarna när jag kom på andra plats på tipspromenaden. Den älskar Kiara och Kotten att leka med. Det är liksom en freesbee med ring av rep och en plastskiva. Perfekt att ha dragkamp med tycker hundarna.

Så här vacker är kaktusen i närbild. Blomman är lika stor som hela min hand.

Om man blir smutsig om fötterna måste man rengöra dem, tycker Kotten och gör sig fin när vi är på Berner Sennenträff.

Här blev det grillning och Kotten fick smaka på korvbröd och vara tillsammans med alla stora Berner Sennenhundar. Här trivdes Kiara betydligt mycket bättre. På bilden är det hon som är närmast kameran och står och tigger om lite mat.

Kotten upptäckte hur roligt det var att bada. Jag gick ned till vattnet med hundarna för att de skulle dricka. Kiara hoppade i. Kotten stod vid kanten, sedan tog han ett jätteskutt rakt ut i vattnet. Han blev förvånad och kom snabbt upp när han upptäckte hur djupt det var. Jag sa till Jennie, som var med, att Kotten förmodligen aldrig mer skulle bada. Men sekunden efteråt tog han ett lika stort skutt ut i vattnet igen. Han tyckte verkligen om det.

Vi höll på att få med oss en extra Berner Sennehund hem. Det var Dagmar, uppfödd och uppväxt hos Lena Westerlund, som även är uppfödare till Kiara. Numera bor Dagmar hos Susanne och Lennart, men Dagmar älskar fortfarande Lena över allt annat. Lena åkte med i min bil en bit. När jag lämnade dörren öppen och gick runt för att hjälpa Lena ut, passade Dagmar på att hoppa in till Lena.

Här är det Jennie Olsson som har fotograferat Kotten och Kiara i vattenbrynet.

Älskar den här bilden som Jennie tog på mig, Kiara och Kotten. Så fina hundar jag har.

Hemkommen från en hel dag med Berner Sennehundar ute i skogen skyndade sig Kotten att lägga beslag på Kiaras biabädd, dit han hade dragit Tudors stora apa. Den älskar Kotten att ha som huvudkudde. En "valpkompis" att vara trygg tillsammans med.

Det var intressant att se många andra Kooikerhundar och hur Kotten uppförde sig med dem. Han är ju uppväxt med Berner Sennenhundar. Jag brukar säga att Kotten tror att han är en Berner. Det ligger nog något i det, för han verkade känna sig mer hemma med de stora Berner Sennerhundarna än med Kooikerhundarna, eller så var det bara inbillning.

Imorgon, tisdag, åker Kiara och jag till Skåne och Skrivarstugan. Jag ska föreläsa och hon ska vara min sällskapsdam. Det blir tjejgänget i Skåne och killgänget hemma i Blekinge. Det ska bli spännande att se vad Jan och Kotten hittar på medan jag och Kiara är borta.

Ha en fin dag vänner!

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.



Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
  

Kooikervalpen Kotten möter haren

Kooikervalpen Kotten möter haren

Det har varit en spännande vecka för Kotten. Det händer mycket i naturen just nu, mycket att upptäcka för en valp som inte har varit med om att naturen vaknar. En morgon när vi rundade en krök skuttade en hare över vägen precis framför oss. Kiara och Kotten bara tittade, utan att dra i kopplet eller skälla. Nästa dag, på exakt samma ställe dök det upp en katt, den blev vettskrämd och stack iväg. Kotten och Kiara stod kvar och tittade. På tredje dagen skuttade plötsligt en råbock och en hind ut framför oss i kurvan, då blev jag rädd, men hundarna höll sig lugna. Det verkar som om det är djurens övergångsställe just där.

Kanske var det tack vare dessa "övningar", som Kotten inte reagerade när vi på valpkursen skulle träna "haren". Då skulle Kotten vara lös och en elektronisk hare sprang omkring framför honom. Han satt där vid min sida. Haren skuttade ut och sprang iväg, vände och sprang åt ett annat håll. Kotten satt stilla och bara tittade. Så lycklig matte jag var i det ögonblicket. Jag kopplade upp hunden och lät någon annan ta över.

I vår glasgång blommar det för full just nu. Passionsblommorna är oändligt vackra.

Så även Eldblommorna. Den här växten har alla mina hundar älskat. De äter av bladen. Kanske jag ska ta och smaka på bladen, för de måste ju vara jättegoda... Eller?

Kotten är nu riktigt stor och Kiara har det inte alltid så lätt. Han har lärt sig att bita henne i tassarna. Han är snabb och hon hinner inte riktigt med.

Efter att ha busat med Kiara är det skönt att hoppa upp i soffan och sova i husses knä.

Kvittenbusken blommar och är så vacker att jag inte kan se mig mätt på den.

Just nu jobbar vi för fullt i trädgårdslandet. En av sakerna jag jobbar med där är att få Kotten att förstå att det är förbjuden mark. Inte det lättaste...

Blommor överallt i naturen, i trädkronorna och på buskarna.

Att fotografera hundarna när vi är ute och går är inte det lättaste, så fort jag sätter mig ner kommer de fram för att pussas. Därför blir fotona tagna lite ovanifrån.

Kotten är såååååååå trött på morgonen, något som syns tydligt på den här bilden. När jag och Kiara är ute och reser passar husse och Kotten på att ha sovmorgon.

Här får du en skymt av hur vacker vår morgonpromenad är.

Det bor en hund till på vår gata, Frida. Hon är tio år och hinner inte alls med Kotten när han far runt henne. Kotten är bara ett streck på bilderna.

....

Men till slut stannar han och de kan hälsa på varandra.

Kiara kommer alltid och sätter upp tassarna på mig när jag jobbar, ett sätt att tala om för mig att jag har suttit vid datorn för länge.

Kotten gör som Kiara, även om han inte tar lika stor plats som hon gör.

Kiaras favoritplats, under trappan. När hon var valp fick hon ut hela huvudet ur den här öppningen.

Kotten är nyfiken på vad Kiara håller på med där under. Men än så länge har han inte krupit in under trappan för att titta efter. Något som är tur för Kiara, för ibland behöver hon vara ifred.

Magnolian fick en kort blomningstid, för de dagar vi hade runt +25 grader tog slut och frosten nöp tag i allt som inte tålde kylan.

Vi har en naturlig agilitybana på tomten. Här står Kiara och väntar på Kotten.

Här är det Kottens tur att vänta på Kiara.

Jag älskar blommor och de här gör mig glad. Ser ut som massor av ansikten som ler mot mig.

Inför avslutningsprovet på valpkursen, som sker idag, måndag 6 maj, har jag tränat intensivt. Kotten ska sitta stilla 1 minuter. Det klarar han. Det är lite värre för Kiara. Hon reser sig gärna upp. Bra störningsmoment för Kotten. Håll tummarna för att han klarar det ikväll också.

Ju äldre Kotten blir, desto längre promenader blir det och fler saker att utforska. Den här högen av gamla stockar var mycket intressant. Hit går Kotten gärna igen.

Så här ser det ut bakom min stol. Hundarna är jättetrötta och reser sig inte när jag ålar mig ur stolen för att fotografera dem. Stolen står vid baken av de båda hundarna.

Till slut var den här, min 65-årsdag. Dagen då jag blev pensionär. Den var tänkt att firas nere i Skåne, men vi stannade kvar hemma, gick på kafé och köpte min favorittårta. Som bara finns i 16 bitar. Jag har ätit MYCKET tårta. Dessutom hade jag med mig tårta till både Kiaras kurs (kvällen innan min födelsedag) och Kottens valpkurs (som var på min födelsedag). Nu blir det till att motionera extra mycket den närmsta tiden.

Så här vackert är det hos Brukshundsklubben i Ronneby. Den här promenadslingan tar vi alltid innan kursen startar. Det var även här som vi tränade senaste gången på valpkursen. Det var här de fick träna med den elektroniska haren.

Äntligen har Kotten lärt sig att grönsakslandet är förbjuden mark. Han ligger och iakttar mig medan jag arbetar. Men han vaktar mig också, eftersom vår tyska granne var på besök och satt vid ena ändan av landet. Normalt brukar Kotten strosa omkring och nosa, men den här gången höll  han ett vakande öga på grannen och mig.

Att ha ett stort gosedjur som är större än en själv, det tycker Kotten om. Han släpar runt på Tudors stor apa, använder den som brottningskompis, men även som huvudkudde.

Ännu en underbar vecka med Kiara och Kotten. Jag är så glad över att ha två så fina kompisar.

Ikväll är det avslutningsprov på Kottens valpkurs. Tråkigt nog. Men vi tänker åka till klubben på tisdagskvällarna för att träna. Kanske vi ses där?


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!