Firade Bröllopsdag 35 år tillsammans på Korrö

Igår hade Jan och jag vår bröllopsdag, 35 år tillsammans. Det tyckte vi var värt att fira.

Eftersom Jan inte gärna vill vara med på bild, fotograferar han gärna mig. Han överraskade mig med att ta med mig på lunchutflykt till Korrö. Det här var en plats vi aldrig tidigare hade besökt, men hört talas om på grund av den mysiga miljön och goda maten.

Både området och restaurangen var mycket större än vad vi trodde och låg så här vackert utefter Ronnebyån.

Vi hade hört att deras Korrö-Wienerschnitzel var något utöver det vanliga, så den tog vi. Även Raggmunken luktade förförande gott när servitrisen gick förbi med tallrikarna. Wienerschnitzel var precis så god som vi hade hört att den skulle vara, men så gigantisk stor. På bilden ovan ser du den och det är en mycket stor tallrik, jag åt dubbelt så mycket som vanligt, ändå var det mer än hälften kvar av schnitzeln. Jan lyckades nästan äta upp hela.

Corra kvarn hittar man i böckerna på 1600-talet. I slutet av 1800-talet blomstrar Korrö med garveri, färgeri, såg, kvarn och handelsbod med mera. Här delar sig Ronnebyån och bildar en ö som förbinds med två gamla stenbroar. 1948 var Korrös hantverkshistoria till ända. Då lades de sista verksamheterna ner. Men i den gamla kvarnen, sågen och färgeriet kan man idag se hur arbetet bedrevs i svunna tider.

 Här ser du sågverket, som drevs av vattenkraft.

I bakgrunden ser du restaurangen där vi just intagit världens godaste bröllopsdagslunch.

 Här är vi inne i sågverket.

 Här ser du självaste sågen.

Vacker bild på vattenhjulet till sågverket.

Sedan 1950 har det funnits vandrarhem på Korrö. Idag finns det 15 byggnader, varav fem används som vandrarhem. Korrö Naturreservat bildades i början av 70-talet. Du kan ströva fritt i Korrö hantverksby - titta in i de gamla byggnaderna och koppla av i den stämningsfulla miljön.

Omgivningen är oerhört vacker.Mycket rofylld, eftersom det inte var så många fler människor här just då.

Här ser du dammluckorna.

 Det här är herrgården på området.

När jag går omkring i området känner jag inspirationen flöda inom mig och tänker att här skulle man kunna spela in en film, eller skriva en bok som utspelar sig här, och det är just vad en av mina författarkollegor håller på med. Jag förstår henne, det är en oerhört inspirerande plats.

Det är både en känsla av Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn över området.

 Här ser du kvarnen där mjölet maldes förr.

Baksidan på kvarnen och Ronnebyån. Om du tycker att det verkar mysigt här och vill besöka platsen kan jag berätta att de har kanotuthyrning och massor med annat spännande. Kika in här på Korrös aktivitetssida för att se vad som är på gång i sommar. Jag kommer definitivt att åka dit igen, om inte annat så för matens skull.

Vi åkte vidare till en stor sjö och en fin badplats, det var bara en husbil och ingen som badade, trots att det var 23 grader i sjön, ja där fanns inga människor alls, varken på stranden eller i vattnet.

Jag blev riktigt badsugen, men nöjde mig med att gå ut på bryggan för att njuta av vattnet.

När vi kom hem korkade vi upp en flaska champagne och åt en skål jordgubbar till det. Ja, det var verkligen en helt underbar bröllopsdag. Jag reflekterade över att om 35 år är jag 95 och Jan 100. "Då åker vi till Korrö igen", var Jans kommentar. Hoppas vi lever och har hälsan, då är möjligheten stor att vi åker dit, men innan dess kommer vi säkert att åka dit många gånger.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Blomstergården, ett paradis i Blekinge

Bara ett par kilometer från vårt ligger Blomstergården, en underbart vacker park, med upplevelser för både små och stora.

Blomstergården är en av sydöstra Sveriges mest besökta anläggningar och vänder sig till besökare i alla åldrar. Här är gammelmormor lika välkommen som det yngsta barnbarnet. Det är en av landets vackraste trädgårdar med porlande bäckar och brusande vattenfall.

Sagan om Blomstergården berättar om människors vilja att överleva och ibland vara tvungna att föra en hopplös kamp mot orättvisor och överhöghet.

Det börjar med den fattige torparsonen Verner Svensson och hans hustru Annie som i årtionden kämpade och slet med steniga åkrar och vattensjuka betesmarker.

Här kan du se hur ett träd har trängt rakt igenom stenen och spräckt den.

Verner föddes 1901 i Ljuders utvandrarbygder. 1924 gifte han sig med Annie och två söner föddes i snabb takt. 1929 gick denne fattige torparson till banken för att låna pengar. Han hade fått för sig att han skulle bli bonde, och det tyckte folk i Ljuder att så gör man bara inte. Skuldsätta sig i den åldern det kan väl aldrig gå väl.

Men Verner ville annorlunda. Han köpte sin bonnagård i Eringsboda socken och blev Bleking på köpet.

Törnrosas slott, med prinsen, prinsessan och prinsens häst.

I dessa trakter på gränsen till Småland var tegorna små och stenrika. Under 30-talet fick Verner och Annie slita oerhört hårt för att klara sitt uppehälle där räntor och amorteringar ibland kändes som kvarnstenar runt halsen. Men Verner han slet med åkrarna och rullade undan tusentals sten till gärdsgårdarna, och den vattensjuka mossmarken dikades och blev havreåker.

Verner Svensson

1937 uppmärksammades allt slit och släp och Verner fick B.L.T:s pris för Framstående odlargärning. Ett fint diplom och en liten summa pengar. Året efter fick han skogsvårdsstyrelsens diplom för God skogsvård. 

Det är vi denna tid som början på Blomstergården växer fram. Verner var intresserad av botanik. Fick gärna vara vackert, och allra helst något underligt som naturen själv hade skapat. De vanligare ”finare” trädgårdarna var oftast prästgården eller storbondens. En allé, raka rosenrabatter, köksträdgård och lite fruktträd tillsammans med en större gräsmatta runt huset. En sådan trädgård intresserade inte Verner. Nej, konstiga och exotiska växter skulle det vara. Många bytte han till sig av sjömän och sjöofficerare från Karlskrona. Något fick han tag på långt ute i skogen. Konstiga trädrötter, fossila stenar och främmande växter, blev till en trädgård som ingen tidigare hade sett, än mindre förstod sig på.
Ryktet spred sig om bonden med den konstiga trädgården, och oftast efter kyrkan på söndagarna åkte man från grannsocknarna för att stilla sin nyfikenhet.

Verner var emellertid mäkta förgrymmad. Komma utsocknes och stå på hans lagårdsbacke. Tissla och tassla om något de inte begrep. Han satte upp stora skyltar med ”obehöriga äga ej tillträde” och ”försvinn härifrån”. Men effekten blev bara den motsatt. 1945 var besöken så täta att det började bli ett praktiskt problem för Verner.

En höstdag stod han och beklagade sig för sin granne när denne säger att ”hör du Verner, inte kan du hålla på att bli förgrymmad var evigaste dag, ta betalt av alla nyfikna så tjänar du i alla fall någon krona på dem”. Verner lär ha svarat ”det begriper du väl att den människa är väl ändå inte född som vill betala för att se min trädgård!”. Tänk så fel han hade, och som väl var så satt han den vintern och uppfann en ”skänk en slant-bössa”. Den gjorde han som ett hus där man lade pengar i skorstenen. Slanten trillade ned på en hävarm som startade en vevgrammofon och man kunde tåga in i parken med marschmusik, för valuta för pengarna det ville han ge besökaren.

Detta var 1946 och hans första ”skänk en slant-bössa” och året därefter kom en ny och många historier med den.

Här finns Utvandrarna uppbyggt.
Denna bild visar ankomsten till Amerika.
Ser du Frihetsgudinnan till vänster?

Till Blomstergården åkte min familj när jag var liten och för mig blev det ett minne för livet. Bilden av Törnrosas slott i sten, prinsen och prinsessan och hästen var för evigt inpräntat i mitt huvud.

Aldrig trodde jag att jag skulle komma att bo bara några kilometer ifrån barndomens sagovärld. Nu kan jag uppleva Blomstergårdens prakt vartenda år, vid olika tider på året.

Det här är en plats dit jag gärna tar mina gäster, men jag njuter minst lika mycket som de gör. I år var det ovanligt fint på Blomstergården och lagom mycket folk.

Bland buskar och träd hittar du alla de kända sagofigurerna, här är det Rödluvan och vargen.

I Blomstergården finns också en "upplevelseby". Det är en perfekt plats för både stora och små. Här kan du bland annat få känna på den hissnande känslan att gå över en hängbro.

Hängbron är fäst vid Törnrosas stora slott, på bilden ovan ser du Törnrosa försänkt i sin djupa sömn. Hon ligger högst upp i tornet. Inne i slottet finns en labyrint...

Erika demonstrerar en av rutschbanorna.

...och för att ta dig ut ur slottet kan du antingen välja någon av de två rutschkanorna, klättra på rep, klätterställningen, eller helt enkelt ta trapporna.

Här kan du också dra dig fram på ett sjörövarskepp.

Här ser du Törnrosas slott i bakgrunden, med hängbron över till andra sidan. Vännen Thomas står och njuter av solen.

Mia, Thomas, Erika, Tobias, André och jag hade en mycket trevlig dag i Blomstergården. Men tyvärr avslutades den på ett tråkigt sätt. En tyskregistrerad bil kom över på vår sida och smällde rakt in i backspegeln. Tur i oturen var ju att han inte körde in i hela vår bil. Det tråkiga var att tysken inte stannade för att se vilka skador han hade åstadkommit, utan bara körde vidare.

På Blomstergården hittar du också huset  "Tusen och en natt". Där finns skatter från jordens alla hörn, Bergakungens sal, sagolandskap uppbyggt i olika rum, ja det finns otroligt mycket mer att se i Blomstergården än vad du har sett här på mina bilder.

Blev du sugen på ett besök på Blomstergården? Kanske vi stöter på varandra nästa gång jag är där på besök?

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se