Många lästa böcker har det blivit under åren, böcker som har fängslat mig, som jag burit inom mig långt efter jag läst sista sidan. Men ingen av alla de böcker jag läst har så totalt uppslukat mig som boken Sarahs nyckel.Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer
Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Att få läsa något sådant här under mitt researcharbete om andra världskriget är både omtumlande och som balsam på samma gång. Detta är en bok som bara inte går att lägga ifrån sig. Har läst den nästan i ett sträck sedan jag började läsa den igår kväll. Sovit ett par timmar och sedan upp tidigt, tidigt för att fortsätta läsa, läsa, läsa, tills sista sidan var avslutad och jag lade ifrån mig boken. Bara för en liten stund sedan.
Läsupplevelsen var intensiv och förflyttade mig mellan alla de platser jag läste om. Jag vet inte om min upplevelse av boken blev extra stark eftersom jag nu har läst så mycket om andra världskriget. Det skulle vara roligt att få höra någon annan berätta vad de tyckte om just denna bok. Har du läst den? Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tyckte om boken.
Nu ska jag sätta mig och skriva på min bok På liv och död i andra världskrigets skugga som jag hoppas kommer att fängsla läsarna lika mycket som jag fängslades av Sarahs Nyckel.
Kramisar Kim
Inlägg
