Tar du dig tid?

Tar du dig tid?

Veckan före julafton. De är mycket som ska hinna göras, de sista julklapparna ska köpas, slås in och kanske skickas. Julmat ska handlas och tillagas. Kanske tillhör du dem som julstädar hela huset, med garderober och skåp, inför julen.

Eller så kanske du är som jag var förr, kör land och rike runt och signerar sju dagar i veckan hela december?

Vet du, det är jätteviktigt att du tar dig tid att bara vara, att stanna upp och se snöflingorna dala, sitta framför brasan, ta en promenad, eller sätta dig vid datorn och försvinna bort i fantasin genom att skriva på din berättelse.

Jag har lärt mig att stanna upp och ta mig tid. När man har fått några skrämskott om att livet inte är oändligt blir det viktigt att leva i nuet.

En december för några år sedan fick jag en varning
Alla dagar var uppbokade och jag körde kors och tvärs i Skåne för att signera. När jag satt på hotellrummet i Helsingborg ringde pappa. Mamma var jättedålig, skulle förmodligen inte överleva natten. Jag slängde mig i bilen och körde de 2,5 timmarna för att hämta pappa, sedan körde vi vidare till sjukhuset där vi satt och vakade över mamma. Hon klarade natten och jag körde tillbaka till Helsingborg för att signera.

Vidare ned till Malmö, oron över mamma i kroppen, tankarna for omkring och när jag kom till rondellen vid Jägersro center dog bilen.

Jag skrek rakt ut INTE DET OCKSÅ! JAG ORKAR INTE MER!

Sedan fick jag hjälp att knuffa undan bilen. Alldeles där låg ett Volvo servicecenter. Jag gick in och undrade om de kunde hjälpa mig med bilen. Det fanns ingen chans.

Tankarna rusade genom huvudet. Jag var tvungen att ha bilen ifall jag behövde åka till mamma och pappa, jag var tvungen att ha den för att köra runt och signera.

Och tvärs över gatan väntade butiken på att jag skulle komma och signera. Hjärtat slog allt fortare, det började bli svårt att andas. Jag tog stöd i disken och frågade om det fanns någon stol jag kunde sitta på. Sedan minns jag inte så mycket mer. Jag har orden "Hon får en hjärtattack!" i huvudet. Sedan minns jag hur jag vaknar upp i ambulansen, med elektroder på mig.

"Fixa till mig! Jag måste iväg och signera!" sa jag till ambulanssjukvårdaren.

Han klappade mig på axeln och sa:

"Jag skulle bli rik om jag hade fått en krona för alla de som legat här i min ambulans och bett mig fixa till dem för att de ska iväg och jobba. Och vet du! De flesta överlever inte."

Sedan minns jag inget mer förrän jag körs in på sjukhuset...

Det blev inga fler signeringar den julen för min del. Mamma överlevde julen, men dog två månader senare i en hjärtinfarkt.

Numera tar jag mig tid att stanna upp för att njuta av stunden. Vad gör det om jag inte säljer så många böcker varje dag, jag säljer så det går runt. Jag klarar mig och det är det viktigaste för min del. Jag vill leva många, många år till, för jag har ett oändligt antal böcker inom mig och de pockar på att få komma ut.

Ta dig tid till det du tycker är viktigast i livet, du behöver inte hinna med allt. Gör något roligt också, inte bara alla måsten. Och du! Var rädd om dig!

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Tidsomställningen ger fler hjärtinfarkter!

Du missade väl inte att ställa om klockan igår. Den skulle skruvas fram en timma. Vilket innebär att en timma av vårt liv försvann, att vår biologiska klocka kommer i otakt, att djuren inte är i takt med vår tid...

Nu är det i alla fall bevisat, våra kroppar mår inte bra av att ändra på tiden. Det visar sig att direkt efter att vi vrider klockan framåt och cirka en vecka framåt ökar antalet hjärtinfarkter markant. Det tros bero på den stress det innebär för kroppen att tvingas stiga upp en timma tidigare än normalt, att inte vara i fas med vår biologiska klocka.

Undrar vad det var för idiot som kom på att ändra på naturlagarna och vrida klockan fram och tillbaka. Varför inte behålla tiden som den är och rätta livet efter den? Vet att många kommer att skriva att det är väl bra att det blir ljusare på kvällarna. Men morgnarna då? Den där ljuvliga skira vårmorgonen, den som vi alla har längtat så mycket efter, ifrån den stjäls en timma!

Personligen uppskattar jag mer den tidiga morgonens ljus än kvällsljuset. Min kropp protesterar en hel vecka mot tidsomläggningen, ändå är jag morgontidig av mig och tycker om att gå upp tidigt. Men... min biologiska klocka stämmer inte med den klocka jag har på armen.

Jag tänker definitivt vara rädd om mig veckan efter tidsomställningen. Ta det lugnt även du och låt dig inte stressas av tidsomställningen. Tids nog vänjer sig kroppen vid den nya tiden, fast då är det dags att vrida klockan tillbaka igen, med allt vad det innebär... Åhåjaja...

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Återhämtning

De flesta av oss tar livet för givet, tror att vi är odödliga, att vi har hur lång tid som helst på oss för att hinna göra allt vi vill.

Men så finns det några, rätt många faktiskt, som har lärt sig att njuta av att kunna stiga upp på morgonen, duscha, gå på toaletten och ta på kläderna själv. Något alla tar för givet, innan de har drabbats av någon sjukdom eller en olycka, som på en sekund satt stopp för de vardagliga små saker vi tar som självklara.

Tänk att behöva lära sig gå igen, trots att man tidigare har kunnat det i hela sitt liv. Eller vara tvungen att lära sig ord, försöka komma ihåg namn, ansikten, platser, minnen...

Tänk vilken lycka att kunna stå på ett ben, sträcka sig efter något på översta hyllan, eller böja sig ned för att ta upp något från golvet. Vilket under att både kunna bära en bricka OCH gå, samtidigt. Tänk att ha möjlighet att kunna se, läsa, höra, sätta ihop fingrarna för att greppa tag om något. Lyckan över att själv kunna dra på sig sina sockar...

Lycka är att vara i livet och kunna ta hand om sig själv, att kunna öppna dörren och gå rakt ut i naturen, höra fåglars sång, sitta och njuta av de första solstrålarna på morgonen. Att kunna göra allt detta själv, DET är lycka!

Minns... Ta inte livet för givet, njut av varje minut, njut som om detta är din sista dag, för hur vet vi hur många fler dagar vi har som vi kan ta allt detta för självklart...

Kramisar Kim
(Återhämtning, att återhämta sig = tillfriskna, repa sig, hämta sig, få tillbaka krafterna eller hälsan.)