Egypten har allt, och lite till. Min researchresa till Egypten blev oförglömlig, ett minne för livet. Min bok om farao
Tutankhamon var på gång, nu skulle jag ha de där sista detaljerna innan boken avslutades. Jag bokade en kryssning på Nilen. Till min glädje hette båten Tut III. Tut var Tutankahmons smeknamn, så jag kände på mig att det här skulle bli en bra resa.
Översta och undre bilden ser du
Karnaktemplet i Luxor.
Även denna bild är från Karnaktemplet. Det var första utflyktsmålet på resan och jag var helt hänförd av allt det gamla.
Pelarna i Karnaktemplet var helt fantastiska med sina
hieroglyfer.
Här en bild tagen upp mot taket på pelargången.
Som nålar mot himlen pekar dessa fantastiska pelare.
Här ser du hur rikt utsirade de är med hieroglyfer.
Här är jag utanför
Luxortemplet för en midnattsvisning. En underbar uppvisning, när ljuset tändes och lyste upp alla statyer och pelare.
Här kan du se hur templet ser ut när belysningen tänds. Ännu finare blev det när mörkret lade sig helt över templet.
Här ser du mer fantastiska hieroglyfer.
Att besöka tempel och gravar var nästan en utomjordisk upplevelse, så oerhört vackert var det.
Här visar vår egyptiska guide Mahmoud på en kartusch. Så här skrevs kungliga namn med hieroglyfer i en avlång rundad ram. Den obrutna linjen är symbol för evigheten.
Givetvis fick vi se en riktig mumie, min första. Lite otäckt!
Här är vi på väg in i Konungarnas Dal. Den första farao som blev begravd i Konungarnas dal var Tuthmosis I. Efter det begravdes nästan alla faraoner på platsen. Dalen ligger på västra sidan av Nilen cirka fem kilometer från Luxor (forna Thebe). Fram till 2002 hade man funnit 62 gravar i dalen.
Du som har läst min bok "Faraos Förbannelse" känner säkert igen den här
sarkofagen. Det är en stor stenkista, i vilken den mumiformade likkistan lades. Stenkistan var i regel prydd med tecken som skyddade mumien.
Här har vi kommit fram till
Hatsheptsuts tempel, lika svårt att stava som att uttala. Det var lite otäckt att gå här, för året innan hade 62 turister skjutits ihjäl av terrorister som låg gömda i grottorna i de omgivande klipporna.
Under hela vår resa skrattade vi åt japanerna som gick omkring i tjocka jackor, långbyxor, hattar och sjalar, samt solglasögon. Men den dag vi kom till
Horustemplet önskade vi säkert allihop att vi hade varit klädda på det viset. Det var en ovanligt kall och blåsig dag och till råga på allt kom en sandstorm och svepte in oss. På sätt och vis var det perfekt, för då kunde jag beskriva hur det kändes att hamna i en sandstorm. Något jag använda mig av i min bok Faraos förbannelse.
En mycket vacker bärstol i Horustemplet i Edfu.
Här har jag blivit "kidnappad". Kusken vägrade att släppa av mig och höll ett rejält tag i min arm (fick blåmärke av hans grepp). Han ville ha mer betalt, trots att han redan hade fått betalt. Det snälla, äldre paret, vägrade släppa taget om mig. Vi hade inga pengar med oss, allting var betalt. Kvinnans obevekliga grepp om min hand fick till slut kusken att ge upp, under svordomar föste han omilt av mig från kuskbocken.
På det här sättet tillbringade jag många timmar, skrivande på min bok, förandes anteckningar om dagens upplevelse, noteringar om vad jag ville ha med mer av i boken etc. Satt jag inte i solen på däck, var jag nere i sällskapsrummet och skrev. Många trodde att jag skrev en resebok om Egypten, men så var det ju inte, det var en historisk äventyrsbok som handlar om farao Tutankhamon.
Vi hade ett fantastiskt rum, med liten hall, badrum, sovrum och en trappa upp ett litet vardagsrum med panoramafönster. Här är ett kort taget från vårt hyttfönster som täckte hela väggen i hytten, från golv till tak.
Tyckte väldigt mycket om den egyptiska maten. Här är det dukat för eftermiddagsfika. Här fanns alltid mängder av frukter och grönsaker. Alla hade varnat för magsjuka i Egypten. Jag hade förberett mig och ätit naturmedicin i förväg och under själva resan och jag klarade mig helt och hållet från magsjuka. Min man däremot låg dödssjuk i tre dagar. Han som inte ville resa till Egypten för att man blev så magsjuk där. Men han ville inte heller låta mig åka själv, och så fick han sina farhågor besannade. Stackars Jan.
Här är det lördagskväll och Egyptisk fest, och jag har gjort mig fin inför kvällen. Till vänster sitter vår egyptiska guide Mahmoud, som var oerhört kunnig. Efter att hans arbetspass slutat tog han med Jan och mig ut och visade många andra sevärdheter, ofta till långt in på natten. Vi fick se det riktiga Egypten tillsammans med Mahmoud.
Till Isistemplet åkte vi båt. Nu låg Jan sjuk. Det var otroligt varm, därför var det skönt att det fläktade under båtturen.
Till
Abu Simbel och
Ramses II:s tempel. Jan fortfarande mycket sjuk och jag fick flyga själv tillsammans med några ur vår grupp. De övriga tog en kameltur ut i öknen. Eftersom jag vid den här tiden var mycket flygrädd var det väldigt otäckt när dörren in till cockpit stod öppen under hela flygfärden och passagerarna sprang fram och tillbaka i planet och pratade med kaptenen. I mina ögon såg de alla ut som terrorister.
Det var otroligt vackert inne i templet och jag var glad för min kamera som kunde ta foto utan blixt.
Vi var också ute och åkte feluck. Det är egyptiernas traditionella båt. Större feluckor användes som färjor förr och var då oftast bredare och bukigare.
Utsikten från båten var helt fantastisk. Här har öknen dragit sig ända ned till
Nilen, annars var det grönt utefter hela floden.
Den här klippan kallas för Elefantklippan, du förstår säkert varför... I närheten här låg också det berömda hotellet där Agatha Christies ena bok filmades. Har tyvärr ingen bild på hotellet. Där fick man inte gå in som turist, utan endast boende släpptes in.
En av alla de
minareter som jag såg under min resa i Egypten. Eftersom det var
Ramadan under vår resa, tillhörde utropen från minareterna något som innebar väldigt mycket för vår egyptiska guide, eftersom han från gryning till skymning inte fick äta.
Vi landade och lyfte från Hurugada och fick åka karavan genom bergen, tillsammans med andra bussar och bilar. Tillsammans med oss färdades beväpnade vakter, allt för att skydda oss för banditer och terrorister. Vilket inte gjorde mig lugnare, tvärtom.
Eftersom jag valde Abu Simbel istället för kamelritten i öknen var jag tvungen att prova på hur det kändes att rida på kamel. En riktig obehaglig upplevelse... Men roligt att ha fått prova på.
Ja, det var lite om min Egyptenresa. Vill du följa med till Egypten i fantasin kan du läsa min bok
Faraos förbannelse.
Så här skrev BTJ:s lektör Lars Rask om boken:
"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad."
Gissa om jag blev glad för den recensionen!
Tycker att det är lika roligt varje gång jag bloggar om mina researchresor, för det får mig att uppleva hela resan igen. På bokmässan 2009 var det tio år sedan min resa till Egypten och många av de jag träffade på resan till Egypten 1999 kom och besökte mig på bokmässan. Helt otroligt! Det var jättekul att träffa dem alla igen.
Faraos förbannelse kommer alltid att betyda mycket för mig och även själva researchresan. Men den gladaste överraskningen kom när jag anlände till mitt hem. Jag hade blivit tilldelad Ronnebys Kommuns Kulturpris med motiveringen:
”Kim M. Kimselius tilldelas Ronneby kommuns Kulturpris 1999 för att hon genom sin författargärning inspirerar barn och ungdomar till att läsa och att skriva egna berättelser.
I sina historiska ungdomsromaner översätter hon den historiska verkligheten till dagens - för utan historia har vi ingen framtid. Genom att möta barn och ungdomar och använda det talade och skrivna ordet utför hon en viktig kulturgärning.”
Priset fick jag precis innan tolvslaget vid milleniumskiftet. Trumpetfanfarer, kanonsaluter och ett gigantiskt fyrverkeri fick jag när jag tog emot kulturpriset inför runt 3.000 åskådare. Ett oförglömligt minne, precis som min resa till Egypten.
Här kan du läsa om mina andra researchresor.
Kramisar Kim
Inlägg
