Korrekturläsning och blommor

Korrekturläsning och blommor

Om du tror jag vilar mig när jag är ute på föreläsningsresor har du helt fel. Visst jag undersöker platserna, promenerar, men jag tar mig också tid att arbeta med mina böcker. Igår vräkte regnet ner i Uddevalla när jag anlände. Då var det extra mysigt att läsa korrektur på Tsunamikatastrofen i Lissabon, där solen flödar och det är varmt och skönt, förutom jordbävning och tsunami, som tar bort lite av den semesterliknande känslan.

Jag hann även med att äta lunch med Roger Salomonsson på Destination Uddevalla, den man som gav mig i uppdrag att skriva Äventyr i Uddevalla, som släpptes i september 2017 och nu är i stort sett slutsåld.

När jag kom tillbaka upp till rummet efter middagen väntade en stor, fin blomsterbukett från Claudia och Bart, ägarna av hotellet. På kortet stod det "Välkommen hem, Kim!" Orden värmer verkligen, för Sköna Rum i Uddevalla har blivit som ett andra hem. Här bor jag alltid när jag kommer till staden för att föreläsa, jag har samma rum, det är samma personal och alla är som en familj. När jag kom möttes jag av en bamsekram av kvinnan i receptionen och jag fick checka in redan 9.00 på morgonen. Jag känner mig verkligen välkommen.

Skrattade gott när Roger berättade att han hade fått frågan om Sköna Rum hade sponsrat boken Äventyr i Uddevalla, eftersom berättelsen startar och slutar på hotellet. Men så är inte fallet, det föll sig bara naturligt för mig att börja där, eftersom jag tycker så mycket om hotellet.

Nu ska jag iväg och föreläsa, ska inspirera skolungdomar att läsa och skriva. Älskar det!

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Föreläsning i Uddevalla och fornborgen Tureborg

Anlände till Hotell Sköna Rum i Uddevalla, söndagen den 17 april 2016. Fick mitt favoritrum. Här finns ett stort skrivbord där jag kan sitta och arbeta efter föreläsningarna. Den här gången skulle jag föreläsa på Sommarhemsskolan.

På hotellet hade jag sällskap av den här kompisen, ett skohorn som kändes som en liten vän där det kikade på mig från ryggstödet på fåtöljen.

Det blev både ett och tre yogapass varje dag på hotellet. Här har jag precis avslutat ett. hade kommit hem dödstrött efter fyra föreläsningar med skrivpass. Åt en av mina hemmagjorda bars, satte på musik, dansade lite och gjorde ett yogapass. Efter det var jag fylld av energi och satte mig och skrev hela eftermiddagen/kvällen.

Första föreläsningsdagen blev jag tipsad av en av eleverna om Tureborg. En gammal borg i Uddevalla. Jag stämde träff med bibliotekarien Marianne och vi besökte borgen tillsammans.

Det var en ljuvligt varm solskensdag. Jag satt utanför hotellet och väntade på Marianne, njöt av solen och blommorna.

Det var lite svårt att hitta till Tureborg, men efter att ha kört runt och frågat oss fram, hittade vi till slut den undangömda stigen upp till borgen. Konstigt att det inte är skyltat dit...

Tureborgen (även enbart Tureborg) är en ruin belägen i sydöstra Uddevalla. Vid sin plats på en bergshöjd blickar ruinen ut över en stadsdel uppkallad efter den, Tureborg. Den borgliknande byggnaden, närmast att likna vid ett lustslott, byggdes i nationalromantisk stil under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet.

Efter att länge ha varit en populär besöksplats ödelades Tureborgen av en brand på 1950-talet. Ruinen har även i årtiondena efter detta bevarat sin dragningskraft, och är ännu en av Uddevalla kommuns mest välkända sevärdheter. (Wikipedia)

Tureborgen byggdes av Ture Malmgren, excentriker, lokalpolitiker och grundare av tidningen Bohusläningen. Malmgren verkar ha inspirerats till detta av sin ungdoms resor i Tyskland, där han såg landets många medeltida borgar och slott. Byggandet började 1899 och fortsatte till ungefär 1912, även om det verkar som om byggnaden aldrig blev riktigt färdig. En invigningsceremoni hölls för bland andra inbjudna journalister från Göteborg vid pingsten 1911. Byggnaden, som den imitation av medeltida byggnadskonst den var, bestod av bland annat ungefär fyrtio olika rum, en stor riddarsal med grova stenpelare, flera torn, balkonger, och höga stenmurar. Bland rummen fanns ett i "beduin-stil", en kägelbana, ett musikrum med tre pianon, och flera konstrum med verk av bland andra målaren Anders Zorn. I typisk Malmgrensk stil så fanns även en lönngång, som öppnades med en knapp dold i träpanelen. (Wikipedia)

Inga ordentliga ritningar användes någonsin för att bygga borgen – det mesta av strukturen improviserades, huvudsakligen baserat på vykort föreställande Rhendalens många slott, med hjälp av Malmgrens nära vän byggmästaren J. A. Widén. Trots Malmgrens stora förmögenhet var byggprojektet en stor utgift, och för att minska kostnaderna köptes billigt material in genom att köpa upp och riva gamla timmerhus inne i Uddevalla. (Wikipedia)

Efter att Tureborgen färdigställts höll Malmgren många gästabud inspirerade av tidens nationalromantik, med bland annat helsteka grisar och mjöd i trästop. Under sina sista sex levnadsår var han oförmögen att ta sig till borgen, utan fick beundra den på avstånd från Villa Elfkullen. Efter hans bortgång 1922 satte hans änka Hilma aldrig sin fot i Tureborgen igen, utan stannade i parets hem vid berghöjdens fot. Borgen förföll sakta under de kommande årtiondena. 1942 köptes marken av August Löfgren, som styckade av den i mindre tomter. Anläggningen såldes dock aldrig. Flera möjliga köpare kom och gick, bland dem två affärsmän vilkas avsikt att bosätta sig i borgen avstyrdes av deras fruar, Sveriges Författarförening som ville nedmontera borgen och flytta den till Stockholms skärgård, samt en kommunistisk organisation i Uddevalla. Under det andra världskriget förlades inkallade beredskapssoldater i borgen. Förfallet, kombinerat med vandalism, ledde till slut till att byggmästaren Kjell Stolt köpte borgen för att riva den och återanvända timret. Innan han kunde göra detta sattes Tureborgen i lågor natten den 26 november 1950, och brann ner till grunden. (Wikipedia)

Lärarna hade varnat mig för att det var rejält brant upp till borgen och jag fick stanna några gånger för att pusta ut.

Det var spännande när jag såg de första tecknen på att jag närmade mig borgen.

Under 2000-talet är ruinen än idag en av Uddevallas viktigaste sevärdheter. Trots detta har den endast oregelbundet skötts om, vilket lett till övervuxen vegetation, skadegörelse, nedskräpning och allmänt förfall. I september 2014 togs initiativ av det nybildade Sällskapet Tureborgen för att sköta om borgen. Den 22 september påbörjades den första skötseln, med bland annat mindre reparationer och slyrensning. (Wikipedia)

, Här kliver vi in genom borgmurarna. Jag kom att tänka på Ronja Rövardotter när jag gick här.

Fantasin gick igång när jag vandrade runt i ruinen. En bok växte fram.

Här ser du utsikten från borgen.

Här är själva borgtornet där vi gick upp. Marianne gick ända upp till toppen, jag nöjde mig med att gå den första biten.

 Utsikten halvvägs upp i tornet.

 Vägen upp till tornet.

 Marianne kommer ned efter att ha varit ända upp till toppen.

Jag passade på att njuta av värmen och solen. Det blåste en hel del uppe vid borgen.

 Krokusarna blommade vackert på borggården.

 På vägen ned passade jag på att fotografera vitsipporna.

Jag fick besök på hotellet av Ingrid och Olle. De träffade jag 1999 på Egyptenresan inför min bok Faraos förbannelse. Det var ett kärt återseende. Ingrid hade nått den aktningsvärda åldern av 85 år och Olle var nu en pigg 88-åring. Underbara vänner!

Föreläsningsväskan med häften på mina böcker, autografkort, vattenflaska och några av mina böcker.

Jag hade några fantastiska, intensiva, inspirerande och givande föreläsningsdagar på Sommarhemsskolan. Där träffade jag många härliga elever, åt underbart god vegetarisk mat och fick fint bemötande av alla jag träffade. När jag skulle gå hem efter den sista föreläsningen satt två av de pojkar jag hade mött under veckan och spelade gitarr. Det är ett av alla de minnen jag bär med mig av veckan. Önskar jag hade kunnat fotografera alla, för jag blev oerhört inspirerad av alla leende, uppmärksamma ansikten som riktades mot mig. Dessutom fick jag en blixtrande idé när jag mördade en av bifigurerna under en av föreläsningarna.

Tack alla lärare och elever på Sommarhemsskolan för många givande dagar, tack Marianne för att du tog mig på utflykt i staden och tack Sköna Rum för ännu en härlig vistelse med många givande kvällssamtal. Vi ses igen nästa år, hoppas jag :-)

Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

Skansberget i Uddevalla, en fantastisk plats!

Den 16-17 april besökte jag Uddevalla när jag skulle föreläsa på Äsperödsskolan. Jag bodde jättefint på Hotell Sköna Rum, som jag berättade om i gårdagens blogginlägg. Dagen jag anlände till Uddevalla var jag stel i kroppen efter fem timmars bilkörning och ville ta en promenad. Hotellägaren föreslog att jag skulle ta bilen till havspromenaden, men jag var trött på bilkörning och gav mig av ut på egen hand för att upptäcka staden.

Som vanligt gick jag på intuition och när skylten, Skansberget, dök upp blev jag nyfiken. Jag har skrivit två böcker om 1600-talet och Snapphanetiden: Snapphanar och Snapphaneresan och vet mycket väl vad en skans är för något. Upptäckarivern tog överhand och jag gav mig av mot berget för att utforska.

Här ser du var Skansberget ligger. Kartan har jag hämtat från Uddevalla Kommuns Hemsida. Övriga foton på den här sidan av Skansberget har jag, Kim M Kimselius, tagit.

Bohuslän var Norges sydligaste och mest utsatta landsända. Efter att svenska trupper för fjärde gången bränt Uddevalla samt Kongahälla, beordrade 1612 den dansk-norske kungen, Kristian IV invånarna att börja bygga en befästning i Uddevalla. De första kända försvarsverken byggdes på Skansberget. Mot fjorden störtade de branta bergssidorna rakt ned i vattnet och gav bra skydd.

Det var oroliga tider i gränslandet Bohuslän. Kungen satt i Danmark, i Sverige hade Gustav II Adolf just beträtt tronen.

Vad man vet har befästningen enbart använts i strid på 1600-talet. Kalmarkriget rasade och svenskarna hade bränt nästan 600 gårdar över hela Bohuslän.

Fram till 1644 hade de också bränt ned Uddevalla fem gånger. Ansvaret för skansen har vilat på berömda fältherrar, bland andra dansken Gyldenlöwe och svenskarna Magnus Gabriel de la Gardie, Gustaf Stenbock och Rutger von Ascheberg.

Mot 1600-talets slut förföll befästningen allt mer. Under Karl II:s krig i början av 1700-talet gjordes viss upprustning, men den militära bemanningen var blygsam och den gamla vaktstugan som stod där fick tjäna som stadsfängelse.

1888 kunde man läsa i tidningen Bohusläningen att den röda fanan vajade på Skansberget. Den tillhörde "Göteborgs stufveri-fackförening, som hitländt med ångaren Färdig och deruppe slagit läger för dagen".

Fram till invigningen av Folkets Park användes Skansberget ofta vid demonstrationer. 1839 hade till exempel Uddevalla Rösträttsförening ett möte med 800 deltagare.

Hit har uddevallaborna också många gånger begivit sig för att hålla gökotta eller titta på friluftsteater.

I stadens tidigaste skede var berget platsen för en något annorlunda begivenhet, offentliga avrättningar och häxbränning. Det gamla namnet på Skansberget är Galgeberget.

Under depressionsåren på 1930-talet restaurerades vad som var kvar av vallarna och idag är hela Skansberget skyddat som fast fornlämning.

Trots att det ännu inte fanns några löv, eller blommor utslagna, var det soligt, varmt och +17 grader. Gräset var torrt och fint att sitta på, när jag slog mig ned med utsikt över Uddevalla stad, för att ringa min 90-årige far.

Jag funderade på hur det skulle se ut med vitsippor, eller kanske blåsippor i backarna.

Samtidigt kände jag mig lyckligt lottad som befann mig på denna plats när träden inte var utslagna, eftersom det gav mig fri utsikt åt alla väderstreck.

Jag hoppas innerligt att jag får besöka Uddevalla när våren har kommit lite längre, så jag får se Skansberget i en annan vårdräkt!

Att sitta på Skansberget efter den långa bilkörningen var en avkoppling för både kropp och själ. Även om kroppen fick kämpa på bra för att ta sig ända upp till toppen.

Här är lite information om Skansberget från Uddevalla Kommuns Hemsida:
Skansberget är det främsta av alla Uddevallas stadsberg. Det främsta för att det erbjuder en lättgången promenadslinga och en fin utsikt både över staden men också över hamn och fjord. Och för att det ingått i stadens försvar. Skansberget har varit platsen för blodiga bataljer men har också fungerat som en viktig mötesplats i långliga tider för ungdomen såväl som för arbetarrörelsen och många andra. 

Eftersom Skansberget under sin längsta tid varit en ö lämpade det sig som plats för en fornborg redan under folkvandringstiden. Det första kända namnet är Galleberget och syftade på avrättningsplatsen på toppen. Den 6 juni 1612 beordrade danske kung Kristian IV byggandet av de militära skansar som sedermera skulle ge berget dess namn. Efter bygget blev striderna om dessa och staden många. 

Den så kallade Gyldenlöwefejden 1675 - 1679 tog styggt på skansarna som rustades upp i början av 1700-talet. Ingen ytterligare krigshandling har dock ägt rum där sedan dess. År 1860 ägde trädplantering rum på berget och några år senare uppfördes utsiktspaviljongen Borgmästarens paraply. Den stod där till 1936. I 13 år var Restaurang Skansenstugan ett populärt nöjes- och dansetablissemang på bergets topp men 1963 brann den upp. Så i dag återstår på berget, förutom resterna av skansarna, Folkdansgillets stuga och Dalslandsstugan samt det av Hemvärnsföreningen renoverade skyttevärnet i nordväst. Informationsskyltar berättar mer om berget som lättast bestiges från Strömstadsvägen och Skansgatan.

Här är lite mer text från Natur och Fritid i Uddevalla:
Skansberget. Namnet antyder mycket riktigt läget för en skans, som byggdes under 1600-talet. Berget har haft sin betydelse inte bara i blodiga bataljer, utan också i fredliga sammanhang.

1850 undantogs från den årliga lutningen av stadens berg. Istället beslöts att plantera berget med bl.a. lärk och kastanj. När träden vuxit upp något och inte längre var så ömtåliga, tilläts Skansberget bli ett promenadstråk och blev verkligen ett av folket uppskattat sådant. Dåvarande borgmästaren O E Sandegren lät bygga en utsiktspaviljong på toppen. I folkmun kallades den Borgmästarens paraply. Den revs tyvärr 1936. Trädplanteringar till trots, var bergets siluett ännu runt sekelskiftet mycket kal och tydlig och är så än idag. Högst uppe på toppen fanns under 1950-talet en kaffestuga och en liten dansbana.

Lärkträden har vuxit till giganter, murresterna är ännu tydliga och promenadslingan för en runt hela det resliga berget. Skansberget är än idag ett populärt promenadstråk med traktens bästa utsikt över Byfjordens inre och Uddevallas centrala delar.

På Wikipedia kan du läsa mer fakta om Uddevalla och dess historia.

Hoppas du tyckte det var roligt att följa med mig på min föreläsningsresa. Nu kanske du förstår att jag tar varje tillfälle i akt att lära mig mer om historien runt den plats jag besöker. Vem vet, kanske jag en dag skriver om Uddevalla och dess historia!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Föreläsningsresa till Uddevalla och Äsperödsskolan med boende på underbara hotellet Sköna Rum

Äntligen kom jag iväg till Uddevalla, en föreläsningsresa jag hade längtat efter och sett fram emot. Tyvärr blev jag sjuk när det var dags och föreläsningen fick skjutas en bit framåt i tiden. Kanske var det ödet som bestämde så, för det blev snöstorm den dag jag egentligen skulle ha åkt hem från Uddevalla. Nu kom jag istället till Uddevalla i strålande solsken, +17 grader varmt och en knoppande vår.

Hotellets namn var Sköna Rum i Uddevalla och det lät lovande tyckte jag.

När jag sedan kom fram till hotellet blev jag ännu gladare, för så här såg det ut. Mitt rum är det du ser med brandstegen utanför.

Det var sannerligen ett skönt rum, som du ser på bilden. Ändå var det inte bara rummet som gjorde att jag kände att jag ville komma tillbaka, det var gästfriheten och hotellägaren Barts vänlighet. Dessutom var alla hotellgästerna mycket trevliga och jag hade många trevliga pratstunder under kvällen, tillsammans med gäster och hotellägaren.

Här ser du var hotellet låg och om du kikar mot Strömstadsvägen och grönområdet nedanför, så heter det Skansberget och den upplevelsen tänkte jag berätta mer för dig om i morgondagens blogginlägg!

Hotell Sköna Rum i Uddevalla är en plats dit jag skulle kunna tänka mig att åka för att bo ett tag för att skriva på en bok, så ljuvligt var det att bo där, mysigt, intimt och hjärtligt!

Det var inte för att bo och ha det skönt jag åkte till Uddevalla, utan för att föreläsa på Äsperödsskolan som firade 40 år.

En av de fyra föreläsningarna höll jag i skolans bibliotek, som även var en aula och samlingssal. Medan jag väntade på att särskolans elever skulle komma, satt jag och skrev autografer. Då kom förstaklassarna in. De skulle öva inför fredagens körslag. De var så många att jag antar att det var två klasser som stod framför mig, eller tre. Två lärare agerade körledare. Musik sattes på och de små, ljuvliga barnen började dansa och sjunga: "Vart jag mig i världen vänder..." (En låt som jag bara inte kan få ur mitt huvud sedan jag var i Uddevalla!)

Jag applåderade förtjust efter framträdandet. Speciellt roligt var det att se en av de små pojkarna uppföra sig som en riktig gitarrspelande headbanger, trots att alla andra stod still. Ljuvlig syn.

På bilderna ser du Särskolans klass, de övriga föreläsningarna höll jag för åttondeklassarna. En härlig samling elever! Jag var imponerad av att samtliga klasser uppförde sig så väl, satt tysta och lyssnade hela timman jag pratade. Visst, de fick chans att prata en stund de också, men inte lika länge som jag gjorde.

När jag lämnade skolan i sällskap med bibliotekarien Marianne, som hade hållit mig sällskap och lotsat mig runt på skolan hela dagen, fick jag höra ett av de finaste omdömen jag har fått om mina föreläsningar.

Hennes ord var: "Efter att ha lyssnat på dig Kim, vill vi inte ha någon annan författare i fortsättningen!"

Det var med lätt och varmt hjärta jag gav henne en stor kram och tackade för dagen. När jag lämnade Uddevalla upprepade jag hennes avslutningsord tyst för mig själv. Dessutom mindes jag mina egna: "Jag kommer gärna tillbaka nästa år, på ett villkor: Att jag även nästa gång får träffa särskolans klass!"

En resa med guldkant och minne för livet! Det är sådant här som gör det extra roligt att vara författare, sitta ensam på sin kammare och skriva för människor du aldrig tror du ska möta. En dag står du där, framför dem, och känner deras gensvar. Ser deras glittrande ögon, beundran, och glädje över att träffa just mig, författaren till de böcker de tycker om. Det är belöningen för alla ensamma timmar i skrivarlyan!

Vill du boka mig för en föreläsning gör du det här på Författarcentrum.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här