Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage

Bécan, en annorlunda och mysig mayastad besöker vi idag. Dessutom bor vi i mysiga mayahyddor på hotell Chicanná Ecovillage. En annorlunda upplevelse.

Den här mayastaden var inte lika stor som de vi tidigare hade besök. Staden är känd för den, under mayaperioden, unika vallgrav som omger staden och är cirka två kilometer lång. Du ser vallgraven tydligt på den här bilden.

Becán blomstrade under den klassiska- och början av den efterklassiska perioden som var mellan 600 e.Kr. till 1.000 e.Kr. Tack vare stadens strategiska handelsläge kom den att bli regional huvudstad, men  övergavs cirka 1450.

Här mötte vi den arkitektoniska stilen som kallas för Rio Bec. Det typiska för den stilen är tempelbaser med två torn, ett i var ände. Tornen fyller ingen annan funktion än att vara dekorativa. Templen som pryder tornen är solida.

Här är hela vår grupp samlad, ett fantastiskt fint ressällskap som jag hade mycket roligt med. Vår Temaguide Annika hade ordnat en pojke som kom och fotograferade för oss. Han lade upp alla kamerorna på led framför sig sedan fotade han.

Byggnaden där gruppbilden är tagen är känd för sina nio mörka innerrum, inga öppningar släpper in ljus och ingen ventilation finns. Man tror att dessa rum användes vid religiösa ceremonier, där det krävdes mörker, såsom vid fasta, bön eller offer av det egna blodet. Tyvärr finns det inte längre någon möjlighet att gå in i dessa rum.

Här ser du vår fotograf, Leonardo. Han gjorde detta för att spara ihop pengar för att utbilda sig till fotograf. Tror att han fick rätt mycket dricks av oss alla. Det var ju näst sista dagen på vår rundresa, även om alla utom Irma och jag skulle stanna en vecka i Cancun för att sola.

Så här vackra orkidéer växte rakt ut från trädstammarna i den här mayastaden. Visst är den ljuvlig?

Det som jag tyckte var så fantastiskt med den här mayastaden var att vi var den enda turistgruppen och där fanns inga försäljare! Ljuvligt!

Här fanns många vackra byggnader att titta på. Här ser ni vår guide Annika peka ut något alldeles speciellt!

Det mest typiska för mayaarkitekturen var det falska valvet/överkragningsvalvet. I Becán gick vi genom ett långt och mycket imponerande valv.

Här ser du tydligt hur vacker gången är.

Så kom vi fram till den högsta tempelbasen, 32 meter hög. Den har förmodligen varit Becáns viktigaste helgedom. När jag stod nedanför och tittade upp mot toppen funderade jag på om jag verkligen orkade klättra upp. Jag hade fortfarande feber, även om den dämpades bra med den mexikanska medicinen jag åt. Men krafterna började sina.

Sedan sa jag till mig själv att det förmodligen var enda gången jag hade möjlighet att klättra uppför den här tempelbasen/pyramiden, och då fick inget stoppa mig. Jag frågade Annika om vi hade gott om tid, för jag kände på mig att jag inte kunde ta mig så fort upp den här gången. Det är mig du ser längst ned av alla, och en vänlig själ vänder sig om och ser om det går bra för mig. Tack för all er omtänksamhet kära medresenärer!

Här har jag kommit högre upp på toppen. Nu börjar det kännas rejält tufft och hjärtat slår hårt, nu börjar jag ångra mig lite att jag gav mig upp, men nu är det inte långt kvar och lika bra att fortsätta...

Nu är jag på toppen, står längst till höger på bilden.

Här ser du mig högst uppe på toppen av tempelpyramiden. I bakgrunden ser du en av de andra mäktiga byggnaderna i Becán.

Här är vi på väg ner igen. Du ser mig strax nedanför toppen av pyramiden.

Det här runda hörnet och den smala gången väckte min fantasi och jag fick lust att kika in vad som gömde sig där bakom. Men jag orkade faktiskt inte efter klättringen.

Det fanns mycket att se på, även om det "bara" var sten så var det otroligt vackert!

Här ser du byggnaden i sin helhet.

Det var vackert med träden som växte runt om i mayastaden. Det var tyst, lugnt och skönt. En harmonisk plats.

För mig är det här ett riktigt trollträd...

Här fick vi se en mycket välbevarad mask som föreställde någon av Becáns ledare, i bakgrunden kan man ana Itzamná, jordens monster som också förmodligen var mayafolkets viktigaste gud, själva livets skapare.

Det känns underbart att se fotona så här i efterhand. Här står jag och samtalar med guiden och en medresenär, jag i mitten med hatt och käpp.

Även här fanns en bollplan, eftersom bollspelet var mycket populärt bland Mayafolket. Har berättat hur det gick till i något av mina tidigare blogginlägg om Mexikoresan.

Här är Irma på väg ut ur mayastaden Becán.

Vi kom fram till det urmysiga hotellet Chicanná Ecovillage, där man bor i små mayahyddor. De stora byggnaderna på bilden är restaurang och reception.

Här ska Irma och jag bo, du ser min röda resväska som står och väntar på mig utanför dörren. Det var så skönt för vi slapp tänka på resväskorna under hela resan. Vi packade, ställde ut väskorna utanför hotelldörren och sedan stod dem utanför nästa hotelldörr när vi kom till nästa hotell. Perfekt!

Här ser du hyddan från en annan vinkel. Det var mysigt att sitta på verandan. Där fanns två härliga stolar och ett bord.

Så här fint var det inne i huset.

Här ser du det typiska mayataket, gjort av palmblad. För mig var det ett perfekt sätt att avsluta resan på: att få bo i ett mayahus. Fast vi hade sängar och inte hängmattor...

Ett sådant här trevligt kryp stötte vi på för första gången under vår resa. Spindeln var lika stor som min hand och lika död som en sten, vilket nog var tur!

Obligatoriska doppet i den nya poolen. Hela gänget samlat, förutom Irma som klättrat uppför ett högt utsiktstorn för att ta foton.

Här har hon fotograferat byggnader i hotellområdet, sett uppifrån tornet.

Här en vy ut över regnskogen med mörka moln i fjärran.

Om man bor mitt ute i en regnskog hör det till att det regnar. Här kommer det en rejäl skur. Jag fotograferade, lade ifrån mig kameran och gick ut för att känna hur det kändes att vara mitt ute i en sådan regnskur. Visst jag hade upplevt en tidigare när vi var i Palenque, men då hade vi snabbt sökt skydd. Och den här regnskuren var betydligt häftigare. Den här vackra utsikten är tagen från vår veranda.

Det kändes lite sorgligt eftersom det här var vår sista gemensamma kväll. Vi åt avskedsmiddag på hotellet och fick tortillasoppa, därefter fick vi fajitas så att vi kunde göra en taco med nötkött och guacamole. Till dessert fick vi limepaj som många tyckte var otäck, medan jag tyckte det var rätt god... Kanske förkylningarna satt sig på smaklökarna?

Nästa dag var speciell för oss, för då skulle Irma och jag lämna gruppen och åka med privatchaufför till Cancun och få privatvisning av alla de platser som gruppen skulle besöka. Irma och jag skulle resa hem med flyg dagen därpå, medan de andra resenärerna skulle köra upp till Cancun för att stanna på en veckas solsemester.

Om vår spännande resa med privatchauffören berättar jag mer om i nästa blogginlägg!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Mexiko, Den fantastiska Mayastaden Palenque, Del 1

Idag tar jag dig med till den helt underbara gamla mayastaden Palenque i Mexiko. Detta är första delen av min berättelse om Palenque, titta och njut!

Nu är vi på väg till ännu en mayastad. Så här ser vår buss ut bakifrån.

Här är välkomstskylten till Palenque. Här finns Vrålapor, som jag hoppades få se och höra, men de visade sig inte den här dagen. Jag hade bättre tur på ett annat ställe.

Vindlande, mycket kurviga vägar förde oss uppför bergen i den tropiska djungeln.

Trots att jag hade åksjukeband på mig kände jag illamåendet komma krypande. Det var fler som blev illamående av att åka på den slingrande smala bergsvägen.

Då var vi äntligen framme. Här var tropisk, fuktig värme och jag gick omkring med ylletröja och frös, eftersom jag hade hög feber. Dessutom svettades jag så mycket att mitt hår var blött hela dagen... Alla dessa trappor. Den här leder upp mot mayastaden från parkeringen.

Här väntade många försäljare, bland annat mayaindianer som sålde pilar och pilbågar.

Det här var den första byggnaden som jag fick syn på när jag kom upp på höjden där mayastaden låg.

Längre bort skymtar fler byggnader. Det här känns mycket spännande.

Men innan vi fick utforska staden skulle vi få ett minne av vår guide Annika. Vårt alldeles egna mayatecken som den här kvinnan delade ut och berättade vad tecknen stod för.

Så här såg de små tecknen ut. Vi fick berätta vårt födelsedatum och fick därefter det tecken som tillhörde den dagen.

Mitt tecken symboliserade Livets träd och innebar energi och styrka. Jag tänkte att utan energi hade jag inte orkat stå där denna dag. Ser du min fina, nyinköpta mexikanska väska? (och min ylletröja trots den tropiska hettan...)

Palenque är en maya ruinstad som ligger cirka 145 km nordöst om Tuxtla Gutiérrez i delstaten Chiapas i Mexiko. Staden var bebodd från cirka 400 f.Kr. Från det århundradet utvecklades staden till ett av mayakulturens främsta centra. Staden övergavs någon gång efter 800 e.Kr.

Här finns pyramider, som egentligen kallas för trappstegsförsedda tempelbaser, rikt utsmyckade tempelbyggnader och öppna torg. Staden har en underjordisk akvedukt och en tornbyggnad som är unik. Den är på fyra våningar och är väl bevarad.

Under Inskriptionstemplet har graven över härskaren Pacal påträffats. Han regerade 615-683 e.Kr. Graven innehöll flera människooffer, en ansiktsmask, smycken av jade och en omsorgsfullt skulpterad sarkofag.

Här går vi in i gravkomplexet.

Det var trångt, små, smala gångar och trappor...

Här var så fuktigt att det droppade från taket och dörrposterna.

Det var både spännande och lite läskigt att gå här inne.

Det här är drottningens gravkammare.

Visst är det underbart vackert? Det här är Inskriptionstemplet. Här kan du läsa mycket mer fakta om Palenque.

Mayaindianerna har i alla tider burit sina bördor på detta sätt, så än i våra dagar. Här är en försäljare på väg till sin plats för att visa upp sina varor.

Här ser du en del av palatset.

Det här är gravkomplexet. Palmtaket är uppbyggt för att vi turister inte ska bli så blöta när det regnar. Det här är ju tropisk regnskog och rätt som det var kom det en skur.

Detalj av huset på höjden.

Palatset! När vi gick omkring i Palenque var det många av mina medresenärer som tyckte att handlingen i min bok skulle utspela sig här. Men just då kände jag att det var Uxmal som var min favoritplats.

Men när jag kom hem och gick igenom mina tvåtusen bilder från Mexikoresan ändrade jag uppfattning. Visst väcker en sådan här bild fantasin?

Här är ingången till palatset, kantad av försäljare, som inte var det minsta påträngande, tack och lov!

Nu är vi i de undre regionerna i palatset. När du läser min bok Mayafolkets hemlighet ska du ha de här bilderna i tankarna, för det är här i Palenque boken utspelar sig!

Tänk dig att gå här alldeles själv, utan några lampor som lyser upp mörkret...

Som tur är lyser solen in genom vissa dörröppningar och fönster.

Nu har vi kommit upp från gångarna under palatset.

Det var en mycket vacker plats, med den regnskogshöljda bergen som reste sig runt omkring.

Det fyra våningar höga tornet är mycket välbevarat.

Överallt i palatset fanns inre, öppna gårdar och givetvis trappor, många trappor.

Tyckte mycket om palatset i Palenque. Här fanns många gångar, vinklar och vrår, en bra plats att väva ihop en historia om...

Palatset var rikt dekorerat.

Palatset hade flera våningar.

Varje gång jag kikade ut genom en dörröppning, eller ett fönster såg jag de omgivande bergen täckta av regnskogen.

Mycket välbevarade friser som tydligt visar mayaindianer.

Palenque var troligtvis en av de mest betydelsefulla städerna under mayatiden. Staden fick sitt namn av spanjorerna. Vad mayaindianerna själva kallade staden är höljd i dunkel.

En innegård. Sidorna var täckta av relieffigurer.

Vackra valvbågar i väggen på palatset.

Mayainskription.

Något man bör tänka på när man går omkring i Palenque är att alla dessa byggnader är gjorda utan metallverktyg, hjälp av dragdjur eller hjul. Det är endast människors hårda slit som har byggt dessa otroligt vackra byggnader.

De här trapporna var HÖGA, nästan omöjliga att ta sig uppför.

Den omgivande skogen är boplats för många vilda djur, så som tukaner, papegojor och apor, bland annat vrålapan.

Älskade de fantastiska taken och alla gångar som fanns i palatset.

Här har du ännu en vacker väggdekoration.

Utsikten härifrån tog nästan andan ur mig. Det var så vackert!

I Palenque finns gravkammare av mayaledare och härskare. Det pågår fortfarande utgrävningar av staden. Vissa platser av staden är stängd för turister eftersom det pågår arbete med att hitta de skatter som djungeln gömt undan sedan århundraden. Endast några få av staden cirka 500 byggnader har tagits fram ur djungelns grönska.

Här ser du den nedgrävda vattenledningen som försvinner under jord till slut.

En blick tillbaka på Inskriptionstemplet som tronar så vackert på höjden. Nu är vi på väg bort från palatset.

Vi stannade till vid en försäljare som sålde skinn med målade mayamotiv. Vår Temaguide Annika berättade historien bakom varje målning. Den här fångade mitt intresse direkt, för den var som hämtad från första kapitlet i min bok Mayafolkets Hemlighet. Givetvis köpte jag ett skinn med det här motivet. Det kan du se på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september i min monter B09:20.

Här ser du en tukan, en jaguar och mayakalendern.

Här ser du mayakalendern lite tydligare.

Ja, det här var första delen av min berättelse om, och mina foton från Palenque. I nästa inlägg får du följa med upp till Soltemplet och vandra genom regnskogen, kika på vanliga mayabostäder från förfluten tid, och mycket mer.

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.