Hemligheten i Cornwall av Liz Fenwick
Det märks att författaren tycker om Cornwall, för hon beskriver så det känns som om jag är på plats. Blir nyfiken på Cornwall och vill gärna resa dit, men än så länge får jag nöja mig med att göra det i Liz Fenwicks böcker.
En spännande bok, med skattletande, hemligheter och kärlek. Som vanligt i Liz Fenwicks böcker är miljöskildringarna starka och tar med mig till platsen, husen och in i den djupaste grottan av hemligheter. En riktig sträckläsningsbok som jag varmt rekommenderar dig att läsa.
Jude får kalla fötter på sin bröllopsdag och låter sin blivande make stå
och vänta vid altarringen eftersom hon aldrig dyker upp i kyrkan.
Hennes fästman blir förtvivlad, hennes mor rasande och alla de upprörda
bröllopsgästerna får nu något att samtala om ute på Cape Cod under det
närmaste året. Skamsen och skuldmedveten tar Jude sin tillflykt till
Pengarrock, en fallfärdig herrgård i Cornwall där hon fått ett uppdrag
att katalogisera familjen Trevillions gigantiska bibliotek. Herrgården
Pengarrock blir en perfekt tillflyktsort för Jude, eftersom den är full
av historia och hemligheter. Men en ny ägare dyker upp med vidlyftiga
planer för huset och markerna. Jude känner sig manad att försvara
Trevilion inför främlingen, hennes efterforskningar har nämligen lett in
henne på ett spår som antyder om en fruktansvärd tragedi som ägde rum
för århundraden sedan, en dispyt om en förlorad skatt. När den nye
ägaren vill sätta ut Pengarrock till försäljning för att kunna genomföra
sina planer inser Jude att tiden håller på att rinna ut om hon vill
avslöja hemligheten och stoppa försäljningen.
Boken får fyra stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken ? Fråga efter den hos din bokhandlare eller
ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
lördag 23 november 2019
fredag 22 november 2019
Nio främlingar av Liane Moriarty
Nio främlingar av Liane Moriarty
En underhållande berättelse på gränsen till skräck. Liane Moriarty överraskar alltid med nya vändningar i sina böcker. De starka personporträtten gör att man kommer personerna nära och blir en del av det som händer i berättelsen. Inte lika stark som författarens tidigare böcker, men ändå en riktig sträckläsare som jag varmt rekommenderar dig att läsa.
Den före detta bästsäljande romanceförfattaren Frances Welty anländer till Tranquillum House med värmevallningar, ett brustet hjärta och ett mycket smärtsamt paper cut. Tillsammans med åtta andra gäster ser hon fram emot tio dagar av lyxbehandlingar, meditation, nya vänskapsband och möjligen lite träning. Men kvinnan bakom de omtalade retreaten, den karismatiska Masha Dmitrichenko, har andra planer. I takt med att Mashas metoder blir allt mer okonventionella inser de nio främlingarna på Tranquillum House att de omöjligt kan klara utmaningen de ställts inför utan varandras hjälp. En roman om vad människor är beredda att göra för att läka, försonas och nå sina drömmar, berättad med Moriartys karakteristiska värme och humor.
Boken får fyra stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken ? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
En underhållande berättelse på gränsen till skräck. Liane Moriarty överraskar alltid med nya vändningar i sina böcker. De starka personporträtten gör att man kommer personerna nära och blir en del av det som händer i berättelsen. Inte lika stark som författarens tidigare böcker, men ändå en riktig sträckläsare som jag varmt rekommenderar dig att läsa.
Den före detta bästsäljande romanceförfattaren Frances Welty anländer till Tranquillum House med värmevallningar, ett brustet hjärta och ett mycket smärtsamt paper cut. Tillsammans med åtta andra gäster ser hon fram emot tio dagar av lyxbehandlingar, meditation, nya vänskapsband och möjligen lite träning. Men kvinnan bakom de omtalade retreaten, den karismatiska Masha Dmitrichenko, har andra planer. I takt med att Mashas metoder blir allt mer okonventionella inser de nio främlingarna på Tranquillum House att de omöjligt kan klara utmaningen de ställts inför utan varandras hjälp. En roman om vad människor är beredda att göra för att läka, försonas och nå sina drömmar, berättad med Moriartys karakteristiska värme och humor.
Boken får fyra stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken ? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
torsdag 21 november 2019
Signeringstider
Signeringstider
Det här den här tiden på året som är den mest hektiska. Nu ska böckerna marknadsföras inför julförsäljningen. Signeringstiderna är bokade, och boendet likaså, eller...
Så var det förr för min del. Då var jag hemifrån från mitten av november till 22 december, föreläsningar och signeringar. Nu har jag inte varit ute och signerat på tre år och tänk, mina böcker säljer lika bra ändå. (Okej, jag kan inte slå mitt signeringsrekord som var 126 böcker vid en enda signering hos Bokia Burlöv Center i Skåne. Vilken fantastisk signering. Eller det året vi fick beställning på 600 böcker från Adlibris och beställning på 400 böcker till bokhandlarna, på en och samma dag. 1000 böcker. Så är det i och för sig fortfarande, det är bara det att Jan inte ringer mig för att berätta den glada nyheten. Nu sitter vi mitt emot varandra vid fikat och pratar om sådant. Betydligt mysigare.)
Jag minns den här som den värsta, och bästa, tiden på året. Rädd för halkan, den svarta, som plötsligt slog till när jag var ute och körde. Nervös för att inte hitta, hinna i tid, att ingen skulle komma, att jag inte skulle sälja några böcker. Att träffa fansen, möta läsarna, se hur nya läsare hittade till mina böcker, det var underbart.
Varje år när jag kom hem, urtrött och oftast sjuk, tänkte jag "nu har jag överlevt det här året också". Det var nämligen så jag alltid kände det. Som en ständig lek med döden när jag körde på de skånska vägarna. Som värst var det bara två hjulspår på den tvåfiliga motorvägen, eller nej, det värsta var nog bilolyckan.
När jag körde hem från Skåne en december hade det varit snöblask, sedan hade det frusit på. Snöröjningen hade inte hunnit med och det låg isbalkar på vägbanan. Kom man ur "spåren" halkade man till. Det var precis vad bilen framför mig gjorde. Han kom upp på isbalken och fick sladd, rakt mot en mötande långtradare. Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig, så rädd blev jag, för jag förstod att jag inte hade en chans att klara mig undan krocken.
Jag såg hur bilen körde rakt in i långtradarens sida, bensintanken, för att sedan studsa ut framför mig igen. Jag hann stanna. Långtradaren lyckades inte stanna direkt, utan kom hundra meter längre bort innan han fick stopp på bilen. Benen skakade på mig när jag gick ut för att hjälpa föraren i den totaldemolerade bilen. Jag förväntade mig en blodig människa när jag öppnade bildörren. Där satt min tidigare chef. Han kände inte igen mig, han var så chockad. Jag ringde 112 och fick reda på att olyckan redan var larmad. Då upptäckte jag att bilen hade automatlarm och hade ringt upp själv.
Det tog 1,5 timma innan jag kunde fortsätta färden, eftersom jag inväntade ambulans och polis och sedan skulle jag bli förhörd. Behöver jag säga att jag körde väldigt, väldigt försiktigt resten av vägen hem.
Det är rätt skönt att inte signera längre, även om jag saknar att se julskyltningen. Den första bilden med snö och stad är från Helsingborg, om jag inte minns alldeles fel. Det året bodde jag en hel helg i Helsingborg, blev uppringd av pappa att mamma hade fått en hjärtinfarkt, körde från Helsingborg till Svenljunga, vidare till sjukhuset i Borås, sedan tillbaka till Svenljunga med pappa och till Helsingborg. Alla dessa snöiga vägar. Jag tror aldrig jag har varit så rädd och orolig som då.
Men allt det tillhör förfluten tid. Nu håller jag mig hemma, inga signeringar, jag njuter av att vara tillsammans med Jan och hundarna. Mamma och pappa finns inte längre, ingen oro för dem, bara saknad.
Trots att jag inte längre är ute och kör på ishala vägar vet jag att jag kommer att ha samma känsla när julen kommer: "Jag har överlevt det här året också!".
Ta det lugnt ute på vägarna, den svarta halkan är förrädiskt, stressen likaså.
Nu ska jag ta en kopp te och fortsätta korrekturläsa. Du får ha en fin dag och göra det bästa du kan av din dag, tänk på att den inte går i repris.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Det här den här tiden på året som är den mest hektiska. Nu ska böckerna marknadsföras inför julförsäljningen. Signeringstiderna är bokade, och boendet likaså, eller...
Så var det förr för min del. Då var jag hemifrån från mitten av november till 22 december, föreläsningar och signeringar. Nu har jag inte varit ute och signerat på tre år och tänk, mina böcker säljer lika bra ändå. (Okej, jag kan inte slå mitt signeringsrekord som var 126 böcker vid en enda signering hos Bokia Burlöv Center i Skåne. Vilken fantastisk signering. Eller det året vi fick beställning på 600 böcker från Adlibris och beställning på 400 böcker till bokhandlarna, på en och samma dag. 1000 böcker. Så är det i och för sig fortfarande, det är bara det att Jan inte ringer mig för att berätta den glada nyheten. Nu sitter vi mitt emot varandra vid fikat och pratar om sådant. Betydligt mysigare.)
Jag minns den här som den värsta, och bästa, tiden på året. Rädd för halkan, den svarta, som plötsligt slog till när jag var ute och körde. Nervös för att inte hitta, hinna i tid, att ingen skulle komma, att jag inte skulle sälja några böcker. Att träffa fansen, möta läsarna, se hur nya läsare hittade till mina böcker, det var underbart.
Varje år när jag kom hem, urtrött och oftast sjuk, tänkte jag "nu har jag överlevt det här året också". Det var nämligen så jag alltid kände det. Som en ständig lek med döden när jag körde på de skånska vägarna. Som värst var det bara två hjulspår på den tvåfiliga motorvägen, eller nej, det värsta var nog bilolyckan.
När jag körde hem från Skåne en december hade det varit snöblask, sedan hade det frusit på. Snöröjningen hade inte hunnit med och det låg isbalkar på vägbanan. Kom man ur "spåren" halkade man till. Det var precis vad bilen framför mig gjorde. Han kom upp på isbalken och fick sladd, rakt mot en mötande långtradare. Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig, så rädd blev jag, för jag förstod att jag inte hade en chans att klara mig undan krocken.
Jag såg hur bilen körde rakt in i långtradarens sida, bensintanken, för att sedan studsa ut framför mig igen. Jag hann stanna. Långtradaren lyckades inte stanna direkt, utan kom hundra meter längre bort innan han fick stopp på bilen. Benen skakade på mig när jag gick ut för att hjälpa föraren i den totaldemolerade bilen. Jag förväntade mig en blodig människa när jag öppnade bildörren. Där satt min tidigare chef. Han kände inte igen mig, han var så chockad. Jag ringde 112 och fick reda på att olyckan redan var larmad. Då upptäckte jag att bilen hade automatlarm och hade ringt upp själv.
Det tog 1,5 timma innan jag kunde fortsätta färden, eftersom jag inväntade ambulans och polis och sedan skulle jag bli förhörd. Behöver jag säga att jag körde väldigt, väldigt försiktigt resten av vägen hem.
Det är rätt skönt att inte signera längre, även om jag saknar att se julskyltningen. Den första bilden med snö och stad är från Helsingborg, om jag inte minns alldeles fel. Det året bodde jag en hel helg i Helsingborg, blev uppringd av pappa att mamma hade fått en hjärtinfarkt, körde från Helsingborg till Svenljunga, vidare till sjukhuset i Borås, sedan tillbaka till Svenljunga med pappa och till Helsingborg. Alla dessa snöiga vägar. Jag tror aldrig jag har varit så rädd och orolig som då.
Men allt det tillhör förfluten tid. Nu håller jag mig hemma, inga signeringar, jag njuter av att vara tillsammans med Jan och hundarna. Mamma och pappa finns inte längre, ingen oro för dem, bara saknad.
Trots att jag inte längre är ute och kör på ishala vägar vet jag att jag kommer att ha samma känsla när julen kommer: "Jag har överlevt det här året också!".
Ta det lugnt ute på vägarna, den svarta halkan är förrädiskt, stressen likaså.
Nu ska jag ta en kopp te och fortsätta korrekturläsa. Du får ha en fin dag och göra det bästa du kan av din dag, tänk på att den inte går i repris.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
tisdag 19 november 2019
Att välja titel till sin bok
Att välja titel till sin bok
Det är inte så lätt att välja titel till sin bok. Det ska vara en titel som fångar läsaren och får personen att lyfta upp boken från högen där den ligger, eller plocka ut den från hyllan hos bokhandlaren.
Om inte titeln fångar får baksidestexten aldrig chans att göra sin viktiga del, att få personen att vilja läsa boken.
Redan titeln, om den är bra, kan få personen att vilja läsa boken. Därför gäller det att ha en fängslande bra titel. Något som säger vad boken handlar om, kanske bara med ett enda ord!
På några av mina böcker har jag valt att bara ha ett enda ord, eftersom jag tyckte att ordet var slagkraftigt och berättade vad boken handlade om.
Ett enda ord som titel
Vikingaträl. Visst förstår du vad boken handlar om när du läser titeln: Slavar under vikingatiden.
Snapphanar! Säger också direkt vad boken handlar om: frihetskämparna i kriget mellan Sverige och Danmark år 1676, som kallades för Snapphanar. Det visste du säkert!
Giljotinen. Ett kort och bra ord, tyckte jag när jag valde titeln, eftersom jag visste vad en giljotin var för något. Men det har visat sig att alla inte vet det, och då förlorar titeln sin spänning, mindre lämpligt val för de oinvigda i franska revolutionen och att giljotinen var ett löpande band mordredskap. Jag är en erfarenhet rikare och kanske kan mitt misstag hjälpa dig när du väljer titel på din bok.
Riddarsvärdet. Det säger väl allt? Riddartiden, medeltiden, svärd, strid, spänning... Eller?
Snapphaneresan, tycker jag också är en bra titel som talar om att boken handlar om snapphanetiden på 1600-talet och så hoppas jag att läsaren ska fundera på det där med resan...
Mysrys. Vad känner du när du läser den titeln? Det är en novellsamling med rysliga och mysiga berättelser. Namnet kommer från mitt allra första hus som jag köpte när jag var 19 år. Kvinnan i huset hade döpt det till Mysrys, eftersom hon oftast bodde där ensam när mannen var ute och reste. Då var huset rysligt att bo i, men när han var hemma var det mysigt.
Månstenen. Det här är första boken i serien Theo- och Ramonaäventyr. Den serie där du som läsare bestämmer vad böckerna ska handla om. Många av läsarna till mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona önskade att de skulle resa till framtiden. Något de inte kan göra i en historisk äventyrsbok, därför startade jag den nya serien om dem. Med andra ord reser Theo och Ramona till framtiden i den här boken. Fick du en känsla av det när du läste titeln?
Det finns många författare som använder sig av ett enda ord. Karin Alvtegen har inte bara ett ord, utan börjar också titlarna med S: Skam, Skuld, Svek, Saknad och så vidare.
Ibland räcker det inte med ett ord för att fånga läsaren och berätta vad boken handlar om.
Låt titeln berätta vad boken handlar om
Tillbaka till Pompeji. Ja, egentligen kanske det hade räckt med ordet Pompeji, för alla verkar veta vad Pompeji är för något och boken bara säljer och säljer och säljer och har tryckts om många gånger. Men just det där med tillbaka, syftar på att det handlar om en tidsresa tillbaka i tiden. Hoppas du har förstått den syftningen?
Jag är ingen häxa. Det säger väl allt, 1600-talet, häxförföljelsen, otäckt, spännande, kvinnor framför allt.
Faraos förbannelse. Boken kunde lika gärna ha hetat Tutankhamon, eftersom den handlar om honom, men jag tycker inte Tutankhamon låter lika spännande som Faraos förbannelse, eller vad säger du? Ja, i alla fall förstår man att det är Egypten, mumier, förbannelser och långt tillbaka i tiden.
Den gömda Inkastaden. Den boken skulle lika gärna ha kunnat heta Den GLÖMDA Inkastaden, vilket är vad många också kallar boken när de pratar om den och skriver om den. De flesta verkar vet vad Inka är och ordet gömda låter spännande och lockande.
Svarta Döden. Det titeln var liksom given direkt för mig, eftersom boken handlar om pesten på 1300-talet och Svarta Döden var ett av många namn för Pesten. Redan titeln talar om att det är en riktigt otäck bok, inget för folk med svaga nerver.
Kinesiska Draken. En lite underfundig text, i alla fall för mig som vet vad den vill säga. Den Kinesiska draken stod nämligen för kejsaren och boken handlar om två mycket grymma kejsare under två olika tidsperioder i historien. Både ordet Kinesiska och Draken verkar locka läsare på grund av olika saker, vilket jag tycker är spännande.
Theos Pompeji. Ja, den titeln säger allt för den invigde, den som har läst alla tidigare böcker om Theo och Ramona. Många tror att den här boken är en parallellbok till boken Tillbaka till Pompeji, alltså att den ska handla om exakt samma sak, men sett ur Theos synvinkel. Men så är inte fallet, då har man missförstått titeln. Tanken är att det är Theos Pompeji, hans stad innan Ramona dyker upp i handlingen. För de som aldrig har läst någon av mina böcker lockar ordet POMPEJI, givetvis...
Döden på Island. Det här är en bok som handlar om Islands historia, som är en blodig, katastrofliknande berättelse, med vulkanutbrott, istid, mordiska vikingar, pesten och mycket mer. Titeln var rätt självklar för min del.
Skräckresan med Titanic. Ännu en bok som läsarna har önskat att jag skulle skriva, och det ångrar jag inte. Den här boken säljer, och säljer, och säljer. Vi tryckte den femte utgåvan för någon månad sedan, snart är det dags för omtryck igen. Fångades du av titeln?
Ingrid Elfberg är en författare som både använder sig av ett enda ord i titeln, men även titlar som gör läsaren nyfiken på boken. Eller vad säger du om dem här: Monster, Lilla dockan, Gud som haver, Den du borde frukta (en fruktansvärt spännande bok), Tills döden skiljer oss åt, och många fler.
Långa titlar på böckerna
Ibland behövs det lite längre titlar för att förklara innehållet i boken. Ibland blir titlarna så långa att jag själv har svårt att komma ihåg dem. Det är då jag funderar på om jag borde ha haft kortare titel, samtidigt hade jag inte fått fram vad jag ville berätta för läsaren om titeln hade varit kortare.
Det glömda kriget 1808-1809. Om jag bara hade döpt boken till Det glömda kriget så hade ingen vetat vilket krig det handlade om. Om jag bara hade döpt den till 1808-1809 hade den låtit som en faktabok. Men nu handlar boken alltså om kriget då Svea rike delades när Ryssarna lade beslag på ena halvan och döpte det till Finland. Hängde du med? Visste du detta, eller hade du glömt det?
Boudicas strid mot Romarna. Det var en knepig titel att få ihop. Jag ville ju att du skulle veta att boken handlade om romarna, men också att den handlade om kelternas krigardrottning Boudica, eftersom jag berättar om de båda stridande sidorna i boken. Det tog lång tid innan jag hade fått ihop den här titeln och länge gick boken under arbetsnamnet Romarriket. Jag lät även Romarna ha stor bokstav för att trycka på att boken handlar om romartiden.
På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Två böcker om andra världskriget som skildrar två olika sidor av kriget. Oj, vad länge jag funderade över om jag verkligen skulle ha de här titlarna. De är väldigt långa. Men jag ville ha med andra världskriget, för att du genast skulle förstå vad boken handlar om. Böckerna kunde inte bara heta Andra världskriget, det låter ju som faktaböcker och alldeles för lika. Att jag ändå valde två så lika namn på böckerna är för att du som läsare snabbt ska kunna se att de här två böckerna ändå hör ihop, för det gör de. Du får stor behållning av att läsa båda, även om böckerna är fristående. Men genom att läsa båda får du ta del av olika händelser under andra världskriget. Tycker du titlarna känns bra?
10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär. Även om jag har skrivit den här titeln oändligt många gånger kommer jag aldrig ihåg vad boken heter. Jag skriver alltid fel och får kontrollera mot min hemsida för att få rätt titel. Samtidigt känns det inte som om titeln kunde ha varit kortare, eller vad tycker du?
Tsunamikatastrofen i Lissabon. Det här är den bästa bok jag har skrivit, det tycker både jag och de flesta av mina läsare. Här får du reda på en hel del genom titeln, att det har varit en tsunami i staden Lissabon, något som blev en katastrof. Känns det som en lockande titel?
Slottsmusen Petit och spökkatten Rödben på Kalmar slott. Tror nog det här kan vara den längsta titeln på någon av mina böcker. Men jag ville berätta att händelsen utspelar sig på Kalmar slott, att det är en liten slottsmus och en spökkatt. Dessutom är det en serie och i fortsättningen har jag tagit bort Kalmar slott, slottsmus och spökkatt. Då blir titlarna betydligt kortare. Det här är min första kapitelbok för barn sex till nio år.
Visa att böckerna tillhör en serie
Böckerna om Nya Zeeland. Helt andra böcker än de fristående historiska äventyrsböckerna om Theo och Ramona. Jag ville att de skulle skilja sig rejält för att verkligen visa på att de var något helt annat.
Därför valde jag att kalla alla böckerna för KIMBERLIE och därefter lägga till en extratitel:
Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland. Här får du veta var händelsen utspelar sig.
Kimberlie - Ett nytt liv. Nu vet du fortfarande att det handlar om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland, för du har sannolikt läst första boken i serien. Ett nytt liv, vad innebär det, hoppas jag du ska tänka.
Kimberlie - Främlingar. Ja, samma sak här. Du vet att den handlar om Kimberlie och Andy och några nya människor som är främlingar... Förhoppningsvis tycker du att det låter spännande.
Staden på andra sidan
Jag har en fantasyserie som heter som ovan. Jag har valt att ha hela serienamnet med på varje bok, med tillägg av ett ord.
Staden på andra sidan Kompassen.
Staden på andra sidan Fjäderpennan.
Staden på andra sidan Pyramiden. De här böckerna kallar jag också Markus- och Matildaserien, eftersom huvudpersonerna heter så.
Visa att det är en serie med olika genrer
Ibland kan det vara roligt att göra en serie med olika genrer. Det är något jag gör i Färgargårdsserien, novellsamlingar som jag gör tillsammans med mina skrivkursdeltagare på Färgargården. Det här är ett sätt att få dem att hitta sin genre, men även utmana dem att testa olika genrer. En del av författarna har upptäckt hur roligt det är att skriva något helt annat än vad de vanligtvis gör. Som du förstår kommer många av författarna tillbaka år efter år på skrivarkurserna, trots att de har debuterat.
Färgargårdsserien
För att visa att böckerna ingår i en serie är det bra om samma ord upprepas i titeln. Jan-Eric Boo är en författare som låter titlarna vara snarlika, vilket gör att man förstår att det är en serie: Livet har sitt pris, Döden har sitt pris, Allt har sitt pris.
Jag har Färgargården som gemensamt namn för böckerna i den här serien.
Färgargårdens andar.
Morden på Färgargården.
Den magiska porten vid Färgargården.
Historiens vingslag runt Färgargården.
Ja, det här var lite om hur jag tänker när jag sätter ihop en boktitel. Som du förstår har jag skrivit betydligt många fler böcker än dessa, snart har jag kommit ut med 60 titlar, i olika genrer. Något som gör att jag utvecklas som författare, trots att det nu är många år sedan jag debuterade i december 1997.
Komma ut med din bok på förlag
Om du ger ut dina böcker på ett förlag är det oftast förlaget som sätter titeln på boken. Men om du redan har en bra titel är det stor chans att förlaget väljer att använda sig av den. Dessutom är det bra om din titel fångar förlaget och får dem att vilja läsa din berättelse, eller hur? Och i slutändan också fångar läsarna!
Lycka till!
Lycka till med att hitta den perfekta boktiteln. Det är svårare än vad man kan tro. Sitter just nu och funderar på en boktitel för nästa Theo och Ramonabok som ska handla om den Trojanska hästen. Har du något bra förslag?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Det är inte så lätt att välja titel till sin bok. Det ska vara en titel som fångar läsaren och får personen att lyfta upp boken från högen där den ligger, eller plocka ut den från hyllan hos bokhandlaren.
Om inte titeln fångar får baksidestexten aldrig chans att göra sin viktiga del, att få personen att vilja läsa boken.
Redan titeln, om den är bra, kan få personen att vilja läsa boken. Därför gäller det att ha en fängslande bra titel. Något som säger vad boken handlar om, kanske bara med ett enda ord!
På några av mina böcker har jag valt att bara ha ett enda ord, eftersom jag tyckte att ordet var slagkraftigt och berättade vad boken handlade om.
Ett enda ord som titel
Vikingaträl. Visst förstår du vad boken handlar om när du läser titeln: Slavar under vikingatiden.
Snapphanar! Säger också direkt vad boken handlar om: frihetskämparna i kriget mellan Sverige och Danmark år 1676, som kallades för Snapphanar. Det visste du säkert!
Giljotinen. Ett kort och bra ord, tyckte jag när jag valde titeln, eftersom jag visste vad en giljotin var för något. Men det har visat sig att alla inte vet det, och då förlorar titeln sin spänning, mindre lämpligt val för de oinvigda i franska revolutionen och att giljotinen var ett löpande band mordredskap. Jag är en erfarenhet rikare och kanske kan mitt misstag hjälpa dig när du väljer titel på din bok.
Riddarsvärdet. Det säger väl allt? Riddartiden, medeltiden, svärd, strid, spänning... Eller?
Snapphaneresan, tycker jag också är en bra titel som talar om att boken handlar om snapphanetiden på 1600-talet och så hoppas jag att läsaren ska fundera på det där med resan...
Mysrys. Vad känner du när du läser den titeln? Det är en novellsamling med rysliga och mysiga berättelser. Namnet kommer från mitt allra första hus som jag köpte när jag var 19 år. Kvinnan i huset hade döpt det till Mysrys, eftersom hon oftast bodde där ensam när mannen var ute och reste. Då var huset rysligt att bo i, men när han var hemma var det mysigt.
Månstenen. Det här är första boken i serien Theo- och Ramonaäventyr. Den serie där du som läsare bestämmer vad böckerna ska handla om. Många av läsarna till mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona önskade att de skulle resa till framtiden. Något de inte kan göra i en historisk äventyrsbok, därför startade jag den nya serien om dem. Med andra ord reser Theo och Ramona till framtiden i den här boken. Fick du en känsla av det när du läste titeln?
Det finns många författare som använder sig av ett enda ord. Karin Alvtegen har inte bara ett ord, utan börjar också titlarna med S: Skam, Skuld, Svek, Saknad och så vidare.
Ibland räcker det inte med ett ord för att fånga läsaren och berätta vad boken handlar om.
Låt titeln berätta vad boken handlar om
Tillbaka till Pompeji. Ja, egentligen kanske det hade räckt med ordet Pompeji, för alla verkar veta vad Pompeji är för något och boken bara säljer och säljer och säljer och har tryckts om många gånger. Men just det där med tillbaka, syftar på att det handlar om en tidsresa tillbaka i tiden. Hoppas du har förstått den syftningen?
Jag är ingen häxa. Det säger väl allt, 1600-talet, häxförföljelsen, otäckt, spännande, kvinnor framför allt.
Faraos förbannelse. Boken kunde lika gärna ha hetat Tutankhamon, eftersom den handlar om honom, men jag tycker inte Tutankhamon låter lika spännande som Faraos förbannelse, eller vad säger du? Ja, i alla fall förstår man att det är Egypten, mumier, förbannelser och långt tillbaka i tiden.
Den gömda Inkastaden. Den boken skulle lika gärna ha kunnat heta Den GLÖMDA Inkastaden, vilket är vad många också kallar boken när de pratar om den och skriver om den. De flesta verkar vet vad Inka är och ordet gömda låter spännande och lockande.
Svarta Döden. Det titeln var liksom given direkt för mig, eftersom boken handlar om pesten på 1300-talet och Svarta Döden var ett av många namn för Pesten. Redan titeln talar om att det är en riktigt otäck bok, inget för folk med svaga nerver.
Kinesiska Draken. En lite underfundig text, i alla fall för mig som vet vad den vill säga. Den Kinesiska draken stod nämligen för kejsaren och boken handlar om två mycket grymma kejsare under två olika tidsperioder i historien. Både ordet Kinesiska och Draken verkar locka läsare på grund av olika saker, vilket jag tycker är spännande.
Theos Pompeji. Ja, den titeln säger allt för den invigde, den som har läst alla tidigare böcker om Theo och Ramona. Många tror att den här boken är en parallellbok till boken Tillbaka till Pompeji, alltså att den ska handla om exakt samma sak, men sett ur Theos synvinkel. Men så är inte fallet, då har man missförstått titeln. Tanken är att det är Theos Pompeji, hans stad innan Ramona dyker upp i handlingen. För de som aldrig har läst någon av mina böcker lockar ordet POMPEJI, givetvis...
Döden på Island. Det här är en bok som handlar om Islands historia, som är en blodig, katastrofliknande berättelse, med vulkanutbrott, istid, mordiska vikingar, pesten och mycket mer. Titeln var rätt självklar för min del.
Skräckresan med Titanic. Ännu en bok som läsarna har önskat att jag skulle skriva, och det ångrar jag inte. Den här boken säljer, och säljer, och säljer. Vi tryckte den femte utgåvan för någon månad sedan, snart är det dags för omtryck igen. Fångades du av titeln?
Ingrid Elfberg är en författare som både använder sig av ett enda ord i titeln, men även titlar som gör läsaren nyfiken på boken. Eller vad säger du om dem här: Monster, Lilla dockan, Gud som haver, Den du borde frukta (en fruktansvärt spännande bok), Tills döden skiljer oss åt, och många fler.
Långa titlar på böckerna
Ibland behövs det lite längre titlar för att förklara innehållet i boken. Ibland blir titlarna så långa att jag själv har svårt att komma ihåg dem. Det är då jag funderar på om jag borde ha haft kortare titel, samtidigt hade jag inte fått fram vad jag ville berätta för läsaren om titeln hade varit kortare.
Det glömda kriget 1808-1809. Om jag bara hade döpt boken till Det glömda kriget så hade ingen vetat vilket krig det handlade om. Om jag bara hade döpt den till 1808-1809 hade den låtit som en faktabok. Men nu handlar boken alltså om kriget då Svea rike delades när Ryssarna lade beslag på ena halvan och döpte det till Finland. Hängde du med? Visste du detta, eller hade du glömt det?
Boudicas strid mot Romarna. Det var en knepig titel att få ihop. Jag ville ju att du skulle veta att boken handlade om romarna, men också att den handlade om kelternas krigardrottning Boudica, eftersom jag berättar om de båda stridande sidorna i boken. Det tog lång tid innan jag hade fått ihop den här titeln och länge gick boken under arbetsnamnet Romarriket. Jag lät även Romarna ha stor bokstav för att trycka på att boken handlar om romartiden.
På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Två böcker om andra världskriget som skildrar två olika sidor av kriget. Oj, vad länge jag funderade över om jag verkligen skulle ha de här titlarna. De är väldigt långa. Men jag ville ha med andra världskriget, för att du genast skulle förstå vad boken handlar om. Böckerna kunde inte bara heta Andra världskriget, det låter ju som faktaböcker och alldeles för lika. Att jag ändå valde två så lika namn på böckerna är för att du som läsare snabbt ska kunna se att de här två böckerna ändå hör ihop, för det gör de. Du får stor behållning av att läsa båda, även om böckerna är fristående. Men genom att läsa båda får du ta del av olika händelser under andra världskriget. Tycker du titlarna känns bra?
10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär. Även om jag har skrivit den här titeln oändligt många gånger kommer jag aldrig ihåg vad boken heter. Jag skriver alltid fel och får kontrollera mot min hemsida för att få rätt titel. Samtidigt känns det inte som om titeln kunde ha varit kortare, eller vad tycker du?
Tsunamikatastrofen i Lissabon. Det här är den bästa bok jag har skrivit, det tycker både jag och de flesta av mina läsare. Här får du reda på en hel del genom titeln, att det har varit en tsunami i staden Lissabon, något som blev en katastrof. Känns det som en lockande titel?
Slottsmusen Petit och spökkatten Rödben på Kalmar slott. Tror nog det här kan vara den längsta titeln på någon av mina böcker. Men jag ville berätta att händelsen utspelar sig på Kalmar slott, att det är en liten slottsmus och en spökkatt. Dessutom är det en serie och i fortsättningen har jag tagit bort Kalmar slott, slottsmus och spökkatt. Då blir titlarna betydligt kortare. Det här är min första kapitelbok för barn sex till nio år.
Visa att böckerna tillhör en serie
Böckerna om Nya Zeeland. Helt andra böcker än de fristående historiska äventyrsböckerna om Theo och Ramona. Jag ville att de skulle skilja sig rejält för att verkligen visa på att de var något helt annat.
Därför valde jag att kalla alla böckerna för KIMBERLIE och därefter lägga till en extratitel:
Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland. Här får du veta var händelsen utspelar sig.
Kimberlie - Ett nytt liv. Nu vet du fortfarande att det handlar om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland, för du har sannolikt läst första boken i serien. Ett nytt liv, vad innebär det, hoppas jag du ska tänka.
Kimberlie - Främlingar. Ja, samma sak här. Du vet att den handlar om Kimberlie och Andy och några nya människor som är främlingar... Förhoppningsvis tycker du att det låter spännande.
Staden på andra sidan
Jag har en fantasyserie som heter som ovan. Jag har valt att ha hela serienamnet med på varje bok, med tillägg av ett ord.
Staden på andra sidan Kompassen.
Staden på andra sidan Fjäderpennan.
Staden på andra sidan Pyramiden. De här böckerna kallar jag också Markus- och Matildaserien, eftersom huvudpersonerna heter så.
Visa att det är en serie med olika genrer
Ibland kan det vara roligt att göra en serie med olika genrer. Det är något jag gör i Färgargårdsserien, novellsamlingar som jag gör tillsammans med mina skrivkursdeltagare på Färgargården. Det här är ett sätt att få dem att hitta sin genre, men även utmana dem att testa olika genrer. En del av författarna har upptäckt hur roligt det är att skriva något helt annat än vad de vanligtvis gör. Som du förstår kommer många av författarna tillbaka år efter år på skrivarkurserna, trots att de har debuterat.
Färgargårdsserien
För att visa att böckerna ingår i en serie är det bra om samma ord upprepas i titeln. Jan-Eric Boo är en författare som låter titlarna vara snarlika, vilket gör att man förstår att det är en serie: Livet har sitt pris, Döden har sitt pris, Allt har sitt pris.
Jag har Färgargården som gemensamt namn för böckerna i den här serien.
Färgargårdens andar.
Morden på Färgargården.
Den magiska porten vid Färgargården.
Historiens vingslag runt Färgargården.
Ja, det här var lite om hur jag tänker när jag sätter ihop en boktitel. Som du förstår har jag skrivit betydligt många fler böcker än dessa, snart har jag kommit ut med 60 titlar, i olika genrer. Något som gör att jag utvecklas som författare, trots att det nu är många år sedan jag debuterade i december 1997.
Komma ut med din bok på förlag
Om du ger ut dina böcker på ett förlag är det oftast förlaget som sätter titeln på boken. Men om du redan har en bra titel är det stor chans att förlaget väljer att använda sig av den. Dessutom är det bra om din titel fångar förlaget och får dem att vilja läsa din berättelse, eller hur? Och i slutändan också fångar läsarna!
Lycka till!
Lycka till med att hitta den perfekta boktiteln. Det är svårare än vad man kan tro. Sitter just nu och funderar på en boktitel för nästa Theo och Ramonabok som ska handla om den Trojanska hästen. Har du något bra förslag?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
måndag 18 november 2019
Aktiveringsbräda till Kooikerhunden Kotten
Aktiveringsbräda till Kooikerhunden Kotten
Med stränga order från sjukgymnasten att jag INTE FÅR PROMENERA, införskaffade jag en aktiveringsbräda till Kotten. Lite som en försenad födelsedagspresent. Kotten älskar den, det gör även Kiara. Att aktivera en ettårig Kooikerhane när promenader är förbjudna är en utmaning, men det fungerar bra. Jag går en bit, sedan sätter jag mig på bänken och ser på när hundarna busar runt, tränar, aktiverar och gosar. Sedan sover de gott en stund. Jag gömmer godis och tränar med aktiveringsbrädan. Lär in nya saker och försöker utmana båda hundarna för att trötta ut dem. Det är betydligt lättare att promenera, men faktiskt mycket roligare så här.
Eftersom vi har stor tomt har hundarna fullt upp, de älskar vår vilda del, Björkhagen kallar vi den. Men nu är det mest granar där. Dags att ta itu med dem och låta bokträden växa till sig så att vi kan kalla det Bokhagen istället. Bättre namn för en författares marker, eller hur?
Att sitta stilla en längre stund är inte så populärt, och en utmaning, därför tränar vi på det.
Även om Kotten sitter kvar är det mycket som händer på tomten och Kotten är uppmärksam. "Oj, där landade det några fåglar!" tänker Kotten, men han sitter kvar. Normalt jagar han bort alla fåglar från tomten, så han har att göra.
Jag funderade på hur jag skulle få hundarna att förstå att de skulle leta efter godis, men det var inga problem. Extra gott godis, då gör de vad som helst för att hitta det. Här är det Kotten som jobbar.
Kiara är lite våldsammare när hon försöker hitta godisarna, hon är faktiskt snabbare än Kotten, något jag inte trodde, men så är det.
Ett besök i Vämäparken i Karlskrona blev det även denna vecka, tillsammans med Kiaras uppfödare Lena Westerlund på Clangulas kennel. Här sitter Kiara och gosar med Lena medan Kotten har hittat en ny lekkamrat som han busar runt med.
Kottens nya lekkamrat. Lagom storlek tycker Kotten.
Ibland blir Lena överfallen av alla hundarna, Kiara, Smilla och Kotten. Tror de vill försöka få igång henne i leken.
Kiara har nu lämnat tillbaka biabädden till Kotten. Under veckan som gått har hon haft Kottens lilla pipleksak (du ser den vid Kottens bakben) som hundvalp. Kiara har pussat den och "ammat" den. Ja, hon har haft fullt upp i sin skendräktighet, men nu är den över.
Kotten börjar fylla biabädden med sina saker igen för att Kiara inte ska få plats.
Vi tog en liten mysstund i soffan. Det är trångt med en matte, Berner och Kooiker i en tvåsitssoffa, men det går. Speciellt om hundarna halvligger ovanpå mig. Så mysigt.
Här är grådaskigt, men plus 8 grader, riktigt skönt. Just nu tittar jag på hundarna genom fönstret. Kotten jagar fåglarna som vill äta i foderautomaterna. Kiara tittar på. De har just letat torkade småfiskar i vår glasgång. Dags att sova en stund igen för hundarna, och jag ska skriva på min bok.
Ha en fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M.
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.
Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus.
Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.
Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.
Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.
En varm vecka för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kotten 10 månader.
Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen.
Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.
Kooikerhunden Koten 11 månader.
Kotten och Kiara njuter av att vara i skrivarstugan i Skåne.
Kotten på besök hos mormor Smilla.
Kotten provar på agility.
Kooikerhunden Kotten på Skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten ett år.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Med stränga order från sjukgymnasten att jag INTE FÅR PROMENERA, införskaffade jag en aktiveringsbräda till Kotten. Lite som en försenad födelsedagspresent. Kotten älskar den, det gör även Kiara. Att aktivera en ettårig Kooikerhane när promenader är förbjudna är en utmaning, men det fungerar bra. Jag går en bit, sedan sätter jag mig på bänken och ser på när hundarna busar runt, tränar, aktiverar och gosar. Sedan sover de gott en stund. Jag gömmer godis och tränar med aktiveringsbrädan. Lär in nya saker och försöker utmana båda hundarna för att trötta ut dem. Det är betydligt lättare att promenera, men faktiskt mycket roligare så här.
Eftersom vi har stor tomt har hundarna fullt upp, de älskar vår vilda del, Björkhagen kallar vi den. Men nu är det mest granar där. Dags att ta itu med dem och låta bokträden växa till sig så att vi kan kalla det Bokhagen istället. Bättre namn för en författares marker, eller hur?
Att sitta stilla en längre stund är inte så populärt, och en utmaning, därför tränar vi på det.
Även om Kotten sitter kvar är det mycket som händer på tomten och Kotten är uppmärksam. "Oj, där landade det några fåglar!" tänker Kotten, men han sitter kvar. Normalt jagar han bort alla fåglar från tomten, så han har att göra.
Jag funderade på hur jag skulle få hundarna att förstå att de skulle leta efter godis, men det var inga problem. Extra gott godis, då gör de vad som helst för att hitta det. Här är det Kotten som jobbar.
Kiara är lite våldsammare när hon försöker hitta godisarna, hon är faktiskt snabbare än Kotten, något jag inte trodde, men så är det.
Ett besök i Vämäparken i Karlskrona blev det även denna vecka, tillsammans med Kiaras uppfödare Lena Westerlund på Clangulas kennel. Här sitter Kiara och gosar med Lena medan Kotten har hittat en ny lekkamrat som han busar runt med.
Kottens nya lekkamrat. Lagom storlek tycker Kotten.
Ibland blir Lena överfallen av alla hundarna, Kiara, Smilla och Kotten. Tror de vill försöka få igång henne i leken.
Kiara har nu lämnat tillbaka biabädden till Kotten. Under veckan som gått har hon haft Kottens lilla pipleksak (du ser den vid Kottens bakben) som hundvalp. Kiara har pussat den och "ammat" den. Ja, hon har haft fullt upp i sin skendräktighet, men nu är den över.
Kotten börjar fylla biabädden med sina saker igen för att Kiara inte ska få plats.
Vi tog en liten mysstund i soffan. Det är trångt med en matte, Berner och Kooiker i en tvåsitssoffa, men det går. Speciellt om hundarna halvligger ovanpå mig. Så mysigt.
Här är grådaskigt, men plus 8 grader, riktigt skönt. Just nu tittar jag på hundarna genom fönstret. Kotten jagar fåglarna som vill äta i foderautomaterna. Kiara tittar på. De har just letat torkade småfiskar i vår glasgång. Dags att sova en stund igen för hundarna, och jag ska skriva på min bok.
Ha en fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M.
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.
Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus.
Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.
Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.
Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.
En varm vecka för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kotten 10 månader.
Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen.
Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.
Kooikerhunden Koten 11 månader.
Kotten och Kiara njuter av att vara i skrivarstugan i Skåne.
Kotten på besök hos mormor Smilla.
Kotten provar på agility.
Kooikerhunden Kotten på Skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten ett år.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Etiketter:
Berner Sennen,
Bernese Mountain dog,
Författarvardag,
Hundar,
Kiara,
Kim M. Kimselius,
Kimselius hundar,
Kooiker,
Kooikerhondje,
Kotten,
Nederlandse Kooikerhondje
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)