Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 29 juli 2017

Att skriva trots störningsmoment

Att skriva trots störningsmoment

"Jag vet inte vad jag ska skriva!" utbrister jag, när jag ska skriva detta blogginlägg.

Mitt fjortonåriga barnbarn ligger utsträckt på soffan bredvid och kastar genast ur sig förslag:
"Skriv Tjaba! Det räcker!"

"Nej, det måste vara något ordentligt!" påpekar jag.

"Okej! Skriv att du inte har något att säga då!" säger fjortonåringen...

Sedan fortsätter hon kasta ur sig förslag, medan jag redan har påbörjat detta blogginlägg. Eftersom hon genom sina upprepade förslag gav mig uppslaget till att man faktiskt kan skriva trots störningsmoment.

Störningsmoment... Ett ord jag ofta hört, men blev lite osäker på. Därför sökte jag igenom alla mina uppslagsverk utan att hitta ordet, jag googlade på det, men hittade det inte där heller. Men, du förstår säkert vad jag menar, eller hur?

Att skriva trots att det är stimmigt och stojigt runt dig är något man måste lära sig.

Nu visar barnbarnet bilder för mig. Det är foton på katten, Troll. Jättefina säger jag och kastar en hastig blick, medan fingrarna fortsätter springa över tangenterna. Det gäller att hålla fokus och inte tappa taget. Jag vet, jag har varit med förr.

En gång satt jag på flygplatsen i Kupio och skrev slutet på Kinesiska Draken. En bok jag hade skrivit på under de två veckor jag föreläst i Finland. Jag var så nära slutet och hade alla orden i huvudet. Jag ville skriva färdigt boken innan jag reste hem. Men planet var bokat och det var bara att packa ihop. Då bestämde jag mig för att det var bättre att resa till flygplatsen direkt jag vaknade och sitta där "ostört" i flera timmar, än att bli avbruten mitt i skrivandet.

Jag reste. Jag hittade en, vid den tiden, ostörd plats. Snart blev jag dock omringad av andra resenärer som ivrigt samtalade med varandra. Jag skrev på i min anteckningsbok. Pennan flög över papperet och jag gjorde mig en egen liten bubbla och utestängde alla ljud, även utropen på flighterna. Därför hade jag för säkerhets skull satt på vibration på min mobil och ställt in "väckning" strax innan avgång.

När mobilen började hoppa omkring på bordet skriv jag just det sista, avslutande ordet. Boken var klar, jag hade uppnått mitt mål.

Sedan dess utnyttjar jag alltid stunderna på flygplatserna till att skriva. Jag är gärna där ett par timmar innan avgång. Sitter i en tom gate och väntar på avgång. Något som har gjort att jag en gång fått rusa genom hela terminalen, eftersom de bytte gate och jag kom med andan i halsen till flygplanet. Men skriva hade jag fått göra i lugn och ro, eftersom ingen annan kom till den gate jag satt i.

Försök göra din bubbla när du nu har semester och gärna vill skriva. Det spelar ingen roll var du befinner dig, eller vad du har omkring dig. Låt dig uppslukas av orden du bär inom dig och skriv!

Lycka till!

"Ja, ja, jag kommer Frida!"

Nu är det dags att åka till Färgargården och fortsätta helgens skrivarkurs.



Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  

 



fredag 28 juli 2017

Dags för tredje skrivarkursen 2017

Dags för tredje skrivarkursen 2017
 
Snart bär det av till Färgargården för att förbereda det sista innan kursdeltagarna kommer. En snäll själ i Eringsboda skänkte en duxsäng, så nu har vi bra sängar till samtliga kursdeltagare. Det händer hela tiden något på Färgargården. Till exempel kom det en splitter ny diskmaskin igår, eftersom den gamla gick sönder förra helgen.

Den här helgen är det extra spännande eftersom det är nya kursdeltagare, personer jag aldrig träffat tidigare. Ser i Facebookflödet att vissa är nervösa inför helgen, men det behöver de inte vara vi har alltid så trevligt på Färgargården, eftersom atmosfären inbjuder till det.

Igår lagade jag, med hjälp av barnbarnet Frida, mat till hela helgen. Oj, vad mycket mat det blev. Ibland önskade jag att köket hade varit större. Förmodligen kändes det så eftersom vi var två som röjde runt på köksbänkarna och spisen. Men jag var tacksam för Fridas hjälp, eftersom förmiddagen hade försvunnit när jag var iväg till Färgargården och blev intervjuad av en journalist från tidningen Sydöstran. Reportaget kommer på tisdag.

Det enda jag behöver göra i matväg nu är att göra sallad varje morgon. Plocka in fräscha salladsblad från landet, ta in gurka och tomater från växthuset, klippa örter i krukorna och hälla lite olja och balsamvinäger över. Så gott att bara det kan bli en hel måltid. Mums!

Journalisten frågade igår hur det kommer sig att jag ser skrivarkurserna som "semester".

"Se dig omkring!" sa jag och slog ut med armarna på omgivningen. "Kan det kännas annat än semester när man tillbringar dagarna på en sådan här plats?"

Hon instämde.

Även om jag stupar i säng varje kväll, vaknar jag fylld av energi och livsglädje nästa morgon och ser fram emot ännu en dag på Färgargården.

Kanske ses vi där nästa sommar, på någon av mina skrivkurser?

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  


torsdag 27 juli 2017

Ännu en publicerad skrivkursdeltagare

 Ännu en publicerad skrivkursdeltagare

Igår kom den här boken i brevlådan, med en fin hälsning. Det var min skrivkurselev Ulla Adamsson som fått sin allra första egna bok utgiven. Redan innan kunde hon titulera sig författare, eftersom hon är med i både Färgargårdens andar och Morden på Färgargården.

Jag önskar Ulla lycka till med boken, en riktigt tjock bok som jag ser fram emot att läsa.

Här kan du läsa baksidestexten:
Saga Svenssons liv tar en annorlunda vändning den dag hon blir hotad och dessutom möter en brunögd släkting. För att lyckas med det uppdrag som läggs på henne, måste hon välja mellan ljus och mörker, ont och gott. En släkthistoria rullas upp med start på 1100-talet. Därefter har generation efter generation kämpat mot ondskan. Saga och hennes Skuggornas bok, är en av nycklarna till upplösningen, som kommer att antingen sänka världen i mörker eller fylla den med ljus. I Häxeld, som är den första boken av fyra, måste Saga lära sig att använda och bemästra sina magiska gåvor i kampen mot den onde Emilio och mot sina egna känslor. Ulla Adamsson ägnar en stor del av sin fritid åt sitt skrivande. Genom sina texter vill hon ge läsarna berättelser som får dem att släppa fram fantasin inom sig och följa med på äventyr, för att glömma vardagen en stund.

Ulla Adamsson ägnar en stor del av sin fritid åt sitt skrivande. Genom sina texter vill hon ge läsarna berättelser som får dem att släppa fram fantasin inom sig och följa med på äventyr, för att glömma vardagen en stund. Hon är tidigare publicerad bland annat i två novellantologier, Morden på Färgargården och Färgargårdens andar


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.   

onsdag 26 juli 2017

Allt handlar om skrivarkurser

Allt handlar om skrivarkurser

Just nu har jag en intensiv period med många skrivarkurser. Själva kurserna är fredag till söndag. Men mitt arbete innebär sju dagars arbete varje vecka.

Före varje skrivarkurs ska jag ta fram material. Det blir en hel del papper som ska gås igenom och skrivas ut. Något som tar 1 till 1,5 dag. Ibland tar det längre tid när skrivaren krånglar.

Skicka påminnelsemejl till deltagarna och be dem skriva och berätta om de är allergiska mot något.

Svaren kommer in.

Då är det dags att sätta mig för att bestämma mat, en bra kombination av något för alla. Ibland är det jättesvårt, speciellt i de fall det är många som är allergiska mot olika saker. Jag bläddrar i min kokbok och letar fram recept med så lite ingredienser som möjligt. Rena ingredienser, vilket innebär egenodlade grönsaker och färska kryddor. Kanske är det därför vi får så bra utlåtande på maten varje år.

Nåväl, när jag har hittat recept är det dags att åka in till staden, vilket innebär 3-5 mil, en väg, beroende på vart vi åker för att handla, också det beroende på vad vi ska ha för mat. Bara detta tar större delen av dagen.

Varorna är inhandlade. Ut i trädgården för att plocka in grönsaker. Därefter ska maträtter för tre dagar lagas. Det tar en dag. (Fasar lite för nästa år när vi ska ha skrivarkursen under fyra dagar. Det blir ännu mer mat att tillaga...)

Plötsligt är det fredag och jag har inte hunnit skriva någonting på min bok, trots att jag har varit uppe före solen och stupat i säng när solen försvunnit bakom trädtopparna.

På fredagen kommer kursdeltagarna. Då åker jag till Färgargården för att förbereda deras ankomst. Frukostmaten ska in i kylskåpet, fika och frukt plockas fram och läggs ut. Bord och stolar ställs i ordning. Värmen ska sättas på om det är kallt i huset, vilket det oftast är. Nya handdukar hängas upp, toalettpapper och hushållspapper fyllas på. Bröd, kakor, kaffe, te, filter... Ja, du vet allt det där man behöver för att må bra.

När allt det är iordning sätter jag på tevattnet och gör en kopp te. Det slår aldrig fel. När jag just tagit första klunken knackar det på dörren och första kursdeltagaren anländer, även om det är minst en timma kvar till beräknad ankomsttid. Om det är nya kursdeltagare ska Färgargården visas upp, de ska välja rum och jag ska visa på var fikat finns och frukten...

Sedan dröjer det inte länge förrän Färgargården fylls av glada röster och nervösa leenden. Är det en fortsättningskurs blir det glada rop av igenkänning och många kramar. Är det en nybörjarkurs är alla lite försiktigare och känner av varandra. Oavsett vilket slutar det alltid med att alla blir väldigt goda vänner och har en härlig gemenskap. De vill aldrig åka hem när kursen är slut.

Därför har vi ordnat så att de kan bo kvar, genom att de bokar extra nätter och bor själva i huset.

Efter kursen ska allt materialet från kursdeltagarna sammanställas, bilder läggas in i datorn och blogginlägg om kurshelgen skrivas. Sedan börjar det om... Ta fram nytt material, skriva påminnelsemejl...

Dessutom börjar anmälningarna till 2018 års skrivarkurser strömma in. Redan nu är en av helgerna fullbokad.

Kan du förstå hur roligt jag har det just nu?

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  



tisdag 25 juli 2017

Hemma hos reportage hos Kimselius

Hemma hos reportage hos Kimselius

I början av min författarkarriär, för tjugo år sedan, var det en hel del hemma-hos-reportage. Jag led varje gång. Av många olika orsaker. Jag tyckte inte om att bli kändis, vi hade precis flyttat in, det var kartonger överallt, inte renoverat och inte alls det hem jag ville visa upp.

Den här gången var det roligt att släppa in fotograf och journalister i hemmet. Men när jag ser ovanstående bild på mig med alla böcker bakom, inser jag att jag ska byta ut dem böckerna mot mina egna. I stort sett alla de andra hyllorna innehåller mina egna böcker, men inte just dem som står bakom mig, förutom allra längst till höger i bild.

Det har varit många tidningsreportage genom åren. Jag slutar aldrig förvånas över fotografernas skicklighet. Oftast tar man sommarbild under vintern och vinterbilden på sommaren, eftersom magasin har lång framförhållning.

Den här artikeln var för sommaren. Tagen en isande kall vårvinterdag. Jag sa till fotografen att jag vägrade ha något tunnare än fleecetröja på mig. "Det kan ju vara kyligt en sommardag", sa jag, utan att inse hur rätt jag skulle få. Den här sommaren har varm kofta varit ett måste många dagar.

Bilden där Tudor och jag är ute och promenerar skulle föreställa en sommarpromenad. Inte det lättaste när gräset inte blivit grönt och buskarna bara väntar på att få slå ut sina blad. Tycker allt att bilden blev väldigt bra trots allt. Skicklig fotograf.

Vi var båda stelfrusna när vi kom in. Värst var det för fotografen, vars fingrar gjorde ont av kylan.

Har gjort en liknande fotografering för Året Runt, sommarnummer, iskall vårdag.

Försökte leta upp bilden som var med i en annan tidning, höstnummer, tagen en sommardag då det var 28 grader varmt. Oj, vad jag svettades i min fleecetröja den gången. Tudor tyckte också det var grymt varmt. Vi hittade en skuggig plats på en stenmur. Det blev en helt underbar bild, men jag kan aldrig se den utan att tänka på vad vi led för den där bilden. Även fotografen som släpade runt på sin kamerautrustning.

En eloge till alla fotografer som lider för att läsarna ska få så fina bilder som möjligt.

Om du vill läsa reportaget i sin helhet, är det bara att hämta tidningen på Ronneby flygplats. Det upptäckte Jan i fredags när han var där, men han tog aldrig någon tidning...

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  


måndag 24 juli 2017

Magiska berättelser formas på Färgargårdens skrivkurs

Magiska berättelser formas på Färgargårdens skrivkurs

Jag måste lära mig att ha vattenfast mascara på skrivarkurserna... Jag gråter av skrivkursdeltagarnas berättelser. Ögonen flödar över när jag läser deras omdömen om kursen. Det har verkligen varit en känslosam helg.

Här ser ni oss alla samlade. Två ihopslagna kurser från förra året, två helt nya kursdeltagare, samt en deltagare från 2014 års skrivarkurs. I Togölen, som du ser i bakgrunden, blev det många bad den här gången.


Direkt vid ankomsten fick de som deltagit i Morden på Färgargården sina exemplar av boken. Vilken lycka! Här är det Karin Sallander som stolt visar upp sin bok.

Strax därefter kom Ulrika Amador och slets upp sin kartong och njöt av att hålla boken i handen. Hon var även duktig försäljerska och sålde fyra böcker innan hon lämnat kursen.


Vädrets makter var på vår sida och vi tillbringade mycket tid utomhus. Här har vi fått besök av Monicas man, Börje och hennes faster Elna. I bakgrunden skymtar även Jan, som försåg oss med mat hela helgen.

Jag körde hårt med kursdeltagarna och några blev helt utmattade. (Fast jag tror nog att Åsa egentligen bara njöt av solen.)

Det var bra stämning i kurslokalen. Deltagarna släppte loss orden så pennorna glödde och tangenterna rasslade.




Vi passade på att ta en promenad på lördagens lunchpaus och gick då till kyrkan som hade öppet hus. Jag fick syn på en liten hund vid en grav. Jag såg bara huvudet på avstånd och skyndade fram till graven, där jag möttes av två ljuvliga hundstatyer som vaktade sin husse.

Vi var även ute för att hitta inspiration till var nästa bok ska utspela sig. Titta noga på den här bilden. Jag är övertygad om att just den här platsen kommer att vara med på något sätt i tredje boken i Färgargårdsserien. Någon har viskat i mitt öra...

Vi kombinerade fikapauserna med uppläsning av texter. Det var ett komprimerat schema, mycket skulle hinnas med.

 Ungefär hälften av kursdeltagarna skrev för hand, de andra på datorn.


Här sitter Irma Kjellström och Åsa Persson och skriver för fullt. Båda är publicerade författare. Irma har varit med i boken Morden på Färgargården. Det har även Åsa, hon har även fått boken Skuggor av ljus utgiven på förlag. Här är Irmas omdöme om kursen:

"Som vanligt inspirerar Kim och lyfter eleverna. Intensiva, superroliga dagar med massor av lärande och guld värda tips. Jättebra helg, så bra att jag INTE ville åka hem. Jag rekommenderar den här kursen till alla som tycker om att skriva. Kim får en att känna sig välkommen. Hon både stöttar och ger konstruktiv kritik." Tack Irma för de fina orden!

Ulrika Amador knattrar på för fullt. Här är hennes omdöme om skrivarkursen:

"Som förväntat en fantastisk upplevelse, med mycket matnyttig information, blandat med skratt och glädje. En lyckad grupp. Dynamisk som ändå samarbetar bra. Det bästa med Kims kurser är prestigelösheten. Man får vara den man är och det är Kims egen fina ödmjukhet som sätter ribban. Stort tack!" (Förstår du att ögonen tårars efter att jag har läst det här omdömet?) Tack Ulrika!
 

Ella Öhman tar alltid med sig datorn ut när det är fritt skrivande. Det gäller att lura ut var hon har satt sig, för hon hittar ständigt nya favoritställen. Här är Ellas omdöme om skrivarkursen:

"Fantastisk bra kurs, har lärt mig jättemycket. Lever upp till sitt namn som fortsättningskurs med mycket svårare uppgifter (men roliga!) Jag tycker att jag har utvecklats mycket under de här dagarna. En sak jag gillar med de här kurserna är gemenskapen trots åldersskillnaden. Är väldigt tacksam att jag inte blir behandlad som ett barn bara för att jag är yngre." Tack, fina Ella för de orden. Du skriver som en vuxen, etablerad författare.

Monica gick andra året. Hon är med i Morden på Färgargården, alltså en publicerad författare. Här är hennes omdöme om kursen:

"En härlig berikande, bejakande kurs. Bra skrivövningar som gav glädje i skrivandet. Betoningen, alla är unika i sitt skrivande, och utvecklingspotentialen tycks oändlig. Kursgården från 1700-talet ramar in oss med en god atmosfär. Det blev bad i sjön, kvällspromenader och goda pratstunder. Vänskap knyts. Inspirationen flödar, likt fantasin. Många spännande berättelser växer fram. Mat, nyttig och god, gjord på kärlek." Åh, tack för de fina orden, Monica.

När skrivkursdeltagarna skriver på sina uppgifter passar jag på att läsa de texter de har tagit med sig. Några får panik när jag tar fram rödpennan. Även om det ibland kan bli många röda märken i texten, är det bara små påpekanden. Berättelserna är sagolikt bra!




Gunnel Antoniusson har både medverkat i Morden på Färgargården och gett ut egna böcker. Bilderböcker för barn som är så fina att man vill läsa dem om och om igen. Här är Gunnels omdöme om kursen:

"Kursen är inspirerande och motiverande! Jag har återigen fått mycket nytt att tänka på i mitt fortsatte arbete med mina sagor. Nu är det dags att åka hem och sätta fart. Kims kurser är fantastiskt bra och jag är så glad att jag vågade åka förra året och är här i år igen." Tack, Gunnel för de fina orden!

Pia Hansen har gått min skrivarkurs på distans och platsade bra in i gruppen. Här är hennes omdöme om skrivarkursen på Färgargården:

"Jag tyckte kursen var intensiv. Bra! Många skrivövningar och uppläsning av dessa med konstruktiva omdömen. Bra om gestaltning. Kul att prata med alla deltagare på kvällen. Underbar sammansättning av folk. Bra mat och boende." Tack Pia för dina fina ord. 

Ibland blir jag lite avundsjuk på den gemenskap de har på kvällarna, men jag skulle aldrig orka hålla kursen om jag också skulle sitta uppe halva natten och prata. För det verkar vara något många av dem gör. Några skriver till långt in på natten, andra kryper i säng tidigt, fullständigt utmattade av mitt höga tempo. När jag kommer hem fokuserar jag på hundarna, sedan kryper jag i säng för att gå upp före solen och förbereda dagens kurs.


Kan aldrig se mig mätt på den här vyn över Togölen. Några av skrivkursdeltagarna som varit med i Färgargårdens Andar och Morden på Färgargården, sa att de aldrig kan se på sjön med samma ögon som första gången, eftersom de vet vilka ruskigheter som har utspelat sig där...

Karin Sallander läser sin berättelse i det hemliga projektet. Här är hennes omdöme om kursen:

"Väldigt stimulerande och rolig kurs. Upplevde mycket glädje och inspiration. Roliga övningar. Kul med fantasy som tema." Tack Karin för ditt fina omdöme. Karin är en publicerad författare. Jag läste hennes debutbok med nöje, hon är även med i Morden på Färgargården.

Åsa Persson är en etablerad författare, vars bok Skuggor av ljus fått mig att ge henne namnet Sveriges nya deckardrottning. Åsa gick min allra första skrivarkurs på hemmaplan, 2014, och fick då stå ut med både utedass och vatten på gården. Den här kursen tror jag var rena lyxen för Åsa, jämfört med förra. Här är hennes omdöme:

"Jag tycker kursen överträffat förväntningarna. Så roligt att träffa andra som brinner för att skriva, superbra utmaningar, kul övningar och en massiv kreativitetsboost. Nu vill jag bara skriva på och njuta av alla nya kunskaper. Vilken helg!!!" Tack fina Åsa för de orden!


 
Här läser Anethe Bergendahl upp sin berättelse. Det här är litet av ett hemligt projekt som vi i gruppen arbetar med. Du kommer att få höra mer om det längre fram. Det var första gången Anethe gick min skrivarkurs. Här är hennes omdöme om kursen.

"Skrivkursen var min första, men icke den sista. Det har varit över mina förväntningar. Bra övningar att träna på. Trevliga kurskamrater. Färgargården var genuin, vacker byggnad. Perfekt för skrivarkurser. Trevlig stämning både i kursrummet och vid middagsbordet. Kim, du är en fantastisk varm och generös människa, med en underbar man till hjälp."
Så fina ord, tack snälla Anethe!




Det är oftast jag som finns bakom kameran. Här har jag lånat några bilder av Monica Carlsson för att du ska få se vad jag håller på med under kurserna. På översta bilden pratar jag med händerna, något jag alltid gör när jag talar. På undre bilden går jag igenom om jag har hunnit med allt som var inplanerat till den här skrivkursen.



Här är jag bakom kameran och inte med på bild. Jag älskar den här bilden. Den visar på den glädje och gemenskap kursdeltagarna kände under skrivarkursens sista skälvande timma. Kan knappt bärga mig förrän jag får träffa dem igen.

Tack alla goa, underbara kursdeltagare, ni har berikat mitt liv!

Ja, det var några helt vanliga dagar i en författares liv, samtidigt som de har varit helt unika.

Nu laddar jag om för de två kommande skrivkurshelgerna. Då är det nya kursdeltagare, grundkurser. Ska försöka ta det lite lugnare med dem.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  
 

söndag 23 juli 2017

Boktips Lögnernas träd av Frances Hardinge

Lögnernas träd av Frances Hardinge

Den här boken överrumplade mig och tog mig med storm. Den grep tag i mig likt rötter från ett urgammalt, starkt träd som vägrar släppa taget. Berättelsen behöll greppet om mig ända till sista sidan. Det gick inte att sluta läsa.

Som du säkert vet vid det här laget, läser jag aldrig baksidestexten. Jag väljer böcker utifrån omslaget och titeln. Det här omslaget, och titeln, fängslade mig och jag laddade ned boken på Storytel. Jag började lyssna och jag lyssnade vidare och jag bestämde mig för att ta en ledig dag och städa, istället för att skriva. Allt för att få fortsätta lyssna. Jag lyssnade tills boken var slut.

Egentligen vill jag inte berätta för dig vad som händer i boken, utan vill att du, lika förutsättningslöst som jag, börjar läsa boken. Utan att ha en aning om vad den handlar om. Det är då magi uppstår. När du inte vet vart berättelsen är på väg, du vill veta, du måste fortsätta läsa.

Men jag vet att de flesta människor alltid läser baksidestexten innan de väljer en bok. Några läser till och med sista kapitlet innan de bestämmer sig för att läsa boken. Därför får du veta vad den här boken handlar om, men min version, inte förlagets, för de berättar alldeles för mycket av handlingen, något som tar bort spänningen.

Handlingen utspelar sig i 1800-talets England, där flickor och kvinnor anses ha mindre hjärnor än män, att de inte är intelligenta och bara finns till för att lyda männen och se vackra ut. Berättelsen börjar med 14-åriga Faith när hon sitter på en båt på väg till en okänd plats. Hon har inte en aning om varför livet har förändrats så snabbt. Hennes far är en aktad vetenskapsman och hon har sedan hon var fem år hjälpt honom. Hon lärde sig själv läsa, hon hittade en fossil som hennes far fick äran för. Hon är för smart för sitt eget bästa, men hon har lärt sig dölja det, eftersom hon redan vid tidig ålder förstod att det var onormalt att en ung flicka yttrade sig om vetenskapliga saker.

När de anländer till ön blir de först mottagna som de aktade medborgare de är, men snart förändras invånarnas inställning till familjen och blir istället fientlig. Faith försöker ta reda på vad som har hänt, varför de har tvingats lämna sitt hem och bosätta sig på en karg ö och varför invånarna vägrar prata med dem.

Det var med sorg i hjärtat jag avslutade boken. Jag hoppas innerligt att författaren lyckas åstadkomma ännu ett mästerverk som det här. Språket är som balsam för själen, karaktärsbeskrivningarna är så starka att personerna tycks stå framför mig, miljöskildringarna får mig att rysa och dra koftan hårdare om mig. En bok jag kommer att rekommendera till alla mina skrivkursdeltagare, en bok som kommer att gå till historien.



Den får tio stjärnor av fem möjliga ;-)


Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.